GIF Sundsvall är en stark kandidat till uppflyttning från Superettan till Allsvenskan, det tycker jag är väldigt värt att nämna i inledningen av denna korta och förhoppningsvis korrekta analys av matchen på Norrporten Arena idag. Hammarby är även dom ett lag som ska finnas med i toppen. 

”Det är en process”, ” vi ska bygga ett spel som håller den dagen vi går upp”, ”hissen är trasig, vi får ta trappan upp”. Säga vad man vill, men maken till lugnare och klokare tränare har inte funnits i Hammarby Fotbolls tjänst på länge. Kanske har det inte alls funnits. och en fin citat maskin är han också.

Nanne Bergstrand sprider utåt sett ett lugn som många borde lära sig av, det gäller även mig som är en impulsiv person när det gäller fotboll. Man vill verkligen tro på vart enda ord han säger. 

Vad fick vi då se idag, på den obskyra avsparkstiden 15.15 en vardag?

Vi fick se ett Sundsvall som satte högsta fart, som löpte i djupled, som hade ett bra bolltempo, helt enkelt ett lag som för dagen var väldigt bra balanserat. En bra motståndare på sin hemmaplan i superettan, där hämtar man bara inte hem tre poäng det står klart sen länge. 

En solid backlinje med en väldigt bra vänsterback, Dennis Olsson (19 år), ett centralt mittfält som var aktivt och delaktigt både defensivt och offensivt. Pigga kantspelare (Helg och Sliper) och ett ”forwardspar” med en lite släpande Chennoufi och centertanken Eklund som kompletterar varandra väldigt bra. 

Att Eklund fick göra två mål idag är dåliga nyheter för alla kommande motståndare till Giffarna. Jättedåliga nyheter. 

Bajen då, vad var det som inte stämde?

Ska man vara brutalt ärlig så var det inte speciellt mycket undantaget sista 10-15 minuter i första halvlek och starten av av andra. 

Några saker som obönhörligen måste bli bättre:

– De onödiga missarna av enkla passningar, alldeles för hög felprocent i uppbyggnaden ger ett väldigt svagt intryck och skrämmer ingen, dessutom tappar man all rytm man vill ha i sitt anfallsspel. 

– Det svaga agerandet vid fasta situationer mot sig. Stillastående och bolltittande som inte hör hemma på den här nivån. 

– I mina ögon total avsaknad av både ett fungerande kantspel och djupledsspel som är nödvändigt för att skapa oreda och osäkerhet hos motståndarna. 

Jag har svårt att hänga ut enskilda spelare när det går emot ett lag, det ger liksom ingen effekt på något sätt. Jag vet lika väl som många andra att några av de spelare som fick speltid idag inte är 100 % klara för spel utan att man väljer att ”matcha igång”. Är det för många spelare vid samma tillfälle finns alltid risken att utfallet blir som det blev för Hammarby idag. 

När det gäller de byten som görs tänker jag inte kommentera vidare då jag inte har insyn i vad som skett i träning och vilken form spelarna befinner sig i, men två byten i halvtid(Timisela och Fuhre ut, Pinones-Arce och Besara in), talar sitt tydliga språk: Nanne var inte alls nöjd.

Jag är en förespråkare av kantspel, av fart och fläkt i anfallsspelet, ett djupledsspel som tvinga motståndarna till snabba beslut. Det saknar Hammarby idag. Nästan helt och hållet.

Via sociala medier och olika forum blir det väldigt snabbt negativitet och det ska hittas enskilda syndabockar. Jag tycker att dom värsta belackarna ska respektera att hissen är trasig, ta trapporna istället och fundera lite innan ni kastar ur en massa obefogad skit. För väldigt mycket av det som kommer är taget ur luften. Åsikterna speglar ofta det som skett innan och inte bara det som just hänt. Spelare hängs ut som enskilt ansvariga, dessutom är det ganska vanligt att det är felaktigt när man tittar på situationerna. 

Ingen av Hammarbys spelare ska vara nöjd med sin insats idag, men det måste tas hänsyn till att man möter ett bra lag som gör en bra prestation. 

Det blir till att springa i trapporna istället för att vänta på hissreparatören för alla grönvita anhängare. För alla spelare och ledare. Det blev noll poäng idag vilket ingen är nöjd med. 

På söndag väntar ett möte med IFK Värnamo som inlett serien bra mycket bättre än vad många trodde ( bland annat jag själv) vilket såklart kommer att märkas då man nog har ett stort självförtroende. 

Om jag vore involverad skulle jag jobba hårt för att få till kantspelet och djupledsspelet, det skulle göra motståndarna väldigt mycket mer vaksamma på sin defensiv och troligen ge utrymmet Hammarby vill ha. Med det sagt skulle försvarsspelet även bli annorlunda och förmodligen enklare att hantera. 

Det kanske är så att det behöver förändras en del i startelvan då några spelare verkar ha tappat i form, men det är inte avgörande för matchen på söndag.

Nannes process fortgår och hissen förblir trasig ett tag till. Nu gäller det bara att springa för allt man kan i trapporna.

Alltid kämpa!

Många bra matcher, en hel del snygga mål och överraskningar har varit en stor del av inledning på både Allsvenskan och Superettan, men allt är inte guld och gröna skogar.

– Allsvenskan startade med den hemska händelsen i Helsingborg, tack och lov det enda i våldsväg som spårat ur.

– Sen kom det flera illavarslande rapporter om Syrianskas ekonomi. Den ena rapporten efter den andra, inte alltid helt samstämmiga. 

– Åtvidabergs pappersarbete verkar inte ha varit klockrent, eller? Det verkar råda delade meningar om vad som är vad, vad som är rätt eller fel. Det framkom uppgifter om ett grekiskt pass (ett EU-pass skulle betyda att inget trots allt är fel…) men något definitivt beslut har i alla fall inte jag läst om. Märklig historia och helst vill man ju att matcher avgörs på planen. Fortsättning kanske följer.

– Ledande personer i Djurgården (bl.a sportchef Bosse Andersson) ”kanske sitter på dubbla stolar”. Dvs man är delägare i spelare där man är anställd och tjänar således privat på om spelare skulle säljas. (inte helt insatt och reserverar mig för eventuellt sakfel). Det har hänt förut, i andra föreningar att personer har ”skott sig” på liknande affärer. Ingen nämnd, ingen glömd. 

– Ännu ett fall av ”eventuellt dubbla stolar”. Tonny Westring som både finns med i kulisserna av Östers IF och som scout för agent. Inte heller här vet jag hela storyn. Men jag har ganska mycket att luta mig mot…

När det gäller soppan runt Tyresö FF vill jag inte alls kommentera annat än att det stinker. Rejält. 

Det var det, ikväll fokuserar vi på spelade matcher och bra prestationer och glömmer alla tveksamma affärer..

Alltid kämpa 

Det är alltid oerhörd sorg när människor lämnar jordelivet. Familjemedlemmar och vänner, ja alla nära och kära får ett tomrum som aldrig någonsin går att fylla med det man vill igen, den eller de man förlorat. Inom idrotten blir det allt som oftast ännu fler människor som sörjer och visar medkänsla, hyllar och ärar den avlidne. 

Oavsett vad som orsakar ett dödsfall, sjukdom, olycka eller annat, så sluter människor upp i stora, ofta enorma skaror. Det hålls tysta minuter på arenor med tiotusentals människor, få saker berör som den kollektiva vördnaden vid de tillfällena. Det spelas med sorgeband, det ordnas tifon och det startas fonder till hjälp för den avlidnes familj. Allt detta visar att idrotten på mer än ett sätt förbrödrar och även drar ett lass som samhället inte kan/gör.

Personligen så blir jag än mer berörd när någon inom fotbollsfamiljen avlider, oavsett om det är en spelare vars namn jag aldrig hört förut eller en av hela världen känd person, så känns det lite extra hårt. Omständigheterna spelar givetvis in, men allt som oftast känns det bara grymt och orättvist. 

Jag läste tidigare i veckan om den unga spelaren som tillhört West Ham United, Dylan Tombides, som 20 år ung avled i cancer. Beskrivningen om honom som person,om hur folk från West Hams organisation talade så varmt och gott om honom..Sådant tar ont att läsa.

R.I.P Dylan.

*****

Tito Vilanova avled i cancer, han blev bara 45 år. FC Barcelonas f.d tränare förlorade kampen mot den vidrigaste av sjukdomar, cancer. Titos kamp har varit känd men på senare tid har nog inte omvärlden vetat att det varit så illa som det var och nu är det alltså över. 

Orättvisan vet inga gränser, det gäller ung som gammal, känd som okänd. 

Jag har inga fler ord, men hade behovet att få skriva några rader om detta.

Reposar en paz, Tito.

Det blev förlust i matchen mot Uppsala-Kurd men det är inte orsaken till uteblivet bloggande. Livet kommer i mellan ibland, enbart av godo faktiskt. Jag samlar kraft till ett inlägg av lite längre karaktär, det lägger jag nog ut under fredagen. 

Jag hade tänkt göra en rejäl koll på spelprogrammen i Allsvenskan och Superettan men det får bli en annan dag, jag konstaterar dock väldigt snabbt vilken röra det är. Ändrade avsparkstider hit och dit. Omgångar utspridda över fyra, fem till och med sex dagar ibland. Att planera träningsrytmer och hitta rutiner i det är ingen led i det och en viktig faktor i utfallet av serien. Man ska klämma in U21 matcher, vilodagar och hitta rätt i belastningen i schemat Ingen vecka är den andra lik, ibland fem dagar mellan matcherna, ibland nio. Stora skillnader.

Fördelarna då, vilka är de?

Dårar som mig som kan se många matcher direkt, tränare i serierna som ägnar mycket tid till att kartlägga motståndare och vill se dessa live och givetvis de kanaler och bolag som sänder matcherna. Men jag borde göra en grundligare koll, för det kan väl möjligt bli rättvist rent sportsligt? Eller är det kanske någon som läser detta som kan redogöra hur det ligger till? 

*****

I övrigt är det väl läge att nämna Åtvidaberg och deras administrativa magplask. En rejäl tabbe som nu kan kosta laget de åtta inspelade poäng man har, en duktig sportchef jobbet och dessutom kommer tabellen att se helt annorlunda ut. Oavsett om man tycker att det är en bagatell och att matcher ska avgöras på planen så finns det ett regelverk att följa. Annat utfall än att man tilldöms 0-3 i de matcher man använt sig av spelare med ej giltiga papper skulle skapa en rejäl oordning hos alla. OM det nu inte föreligger några speciella skäl som man måste ta hänsyn till , men av Åtvidabergs egna kommentarer att döma är det en ren tabbe som begåtts.

I vilket fall som helst är det en usel start på den allsvenska serien med inledningen i Helsingborg och nu detta trassel som kommer förändra inte bara de som klantat sig och deras start utan även övriga lag och tabellens utseende.

*****

I Superettan toppar Husqvarna och Varberg tabellen vilket får många att höja på ögonbrynen, men det är Superettan och där är det egentligen bara konstigt om ingenting är konstigt. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det är serien som gud glömt, för väldigt länge sedan.

Hammarby åkte på sin första förlust, Ängelholm fick med sig tre poäng efter att man tagit in bussen på konstgräset. Sebastian Carlsens kanon var dock en riktigt pärla som kommer vevas många gånger innan vi släcker säsongen. 

Syrianska tog tre poäng efter att ha fått spela med en man mer nere i Landskrona mot ett BoIS som verkligen har en del att jobba med.

För mig är Östersunds start den kanske största negativa överraskningen även om det fanns en varningsflagg då jag tycker att omsättningen har varit väldigt hög. Nu verkar det som att man sliter med en väldigt lång skadelist, sådant sliter. Det är lite upp till bevis för tränare Graham Potter som jag tycker känns som en väldigt spännande tränare.

Nykomlingarna, och av många tippade som mer eller mindre ett topplag, IK Sirius har åkte på två förluster av tre spelade matcher. En verklighet man måste leva med och rätta sig efter. Det har genom åren funnits lag med större kvaliteter än Uppsala-gänget som har haft problem att komma rätt in i denna laglösa serie. Men Sirius lär få ordning på grejerna snart, det är känslan.

*****

Spelscheman och administrativa tabbar, jag hoppas att det blir bättre till nästa inlägg. 

Alltid kämpa!

Förväntningar. Spänning. Längtan.

Idag spelas det många matcher på diverse nivåer där oerhört många människors känslor kommer att sättas i svall. För egen del vankas det premiär för mitt Älvsjö AIK, i division 3 Östra Svealand. Vi möter Uppsala-Kurd, nykomlingar som satsat en hel del och som vann sin också vann sin första match. Förväntningar är stora i laget. En bra träningsvecka som ska omsättas i en prestation över 90 minuter. En prestation som ska ge oss tre nya poäng.

På Nya Söderstadion spelar Hammarby mot Ängelholm ikväll. Efter förra omgångens överköring av Degerfors är förväntningarna höga även där, framför allt från supportrarnas håll.Skyhöga.

Påskhelgen har innehållit lite utspridda matcher i alla serier, allsvenskan, superettan och neråt i seriesystemet. Igår fick AIK stryk hemma mot IFK Norrköping, baksmälla från derbysegern eller inte, Gnaget fick inte det momentum man ville ha och hade behövt. IFK Göteborg kryssade mot Kalmar FF.

Och gladast av alla var man i…Malmö. MFF tar idag emot Djurgården och lär knappast hålla ena foten på bromspedalen, aktar man sig för omställningar à la Pelle Olsson blir det femte raka segern.

IK Sirius möter Varberg i ett mycket intressant möte. Uppsala-gänget landade med båda fötterna förra omgången, intressant att se om man kan studsa tillbaka nu. Varberg å andra sidan lär ligga lågt, kontra, satsa på fasta situationer och vara rätt nöjda om man klarar oavgjort.

En solig fin dag att längta, ladda och spekulera om eftermiddagens och kvällens drabbningar.

Och solen skiner. Nu njuter vi fram till avspark, sen kan iallafall jag knappast njuta de närmaste 90 minuterrna, men förhoppningsvis efteråt.

Alltid kämpa.

Jag har inte läst allt och inte vet jag om det jag läst är sant. Men jag har tolkat det så som passerat mina ögon och öron.

Mats Gren är klar för IFK Göteborg som ny sportchef. Den stora förloraren i den här historien är hur man än vrider och vänder på det hans, numera, före detta klubb Jönköping Södra. 

Jag har som sagt ingen detaljerad information om hur detta har gått till, men konstaterar följande:

.- Blåvitt ville ha Gren och Gren ville till Blåvitt. Han har en historia i klubben och ser det såklart som en stor utmaning, inga konstigheter där inte. 

-J-Södra vill inte förlora sin tränare ”mitt i” en säsong, eller snarare precis när serien skulle dra igång. Fullt förståeligt det med.

– IFK vill givetvis att han ansluter så snart Håkan Mild lämnar och lägger ett ”skambud” ? Eller gör dom det? Jönköping har kommunicerat att man ”inte uppfattat” att bud inkommit. 

– Via media blir det förhandlingar som går segt. Ett, eller ett par av buden nekas av Södra. Då kliver Gren in och hävdar att han ”ska tala ut” om det inte blir klart…

– Gren klar och då låter han meddela att han minsann inte har några ”hard feelings”. Nä, det hade väl varit väldigt konstigt, han fick ju som han ville!

Oavsett vad och hur undrar jag hur Mats Gren själv har tänkt här. Han har ett gällande avtal med en arbetsgivare som givit honom chansen att bli klubbtränare i Sverige, något han var på jakt efter ett tag. Han får en förfrågan om annat uppdrag som lockar honom och väljer då att ignorera att han har ett gällande avtal? 

I det här läget är det ju en gissning från mig, men det borde väl varit så att i samband med förfrågan kontaktas Jönköping av IFK:s representant i frågan, eller? 

Mats Gren själv då? 

Vad gör han här? Pratar han med sin arbetsgivare, de som betalar hans lön? Dom han har ett gällande avtal med? Om han gjort det borde frågan lösts tidigare och smidigare. Om inte måste jag ifrågasätta hans tänk på allvar. Moraliskt luktar det inte bra och man kan ju fundera på hur han kommer att sköta förhandlingar i sitt nya arbete.

Om det är så att det finns en option eller utköpsklausul i avtalet är det å andra sidan Jönköping Södra som agerat väldigt underligt. 

Tidpunkten för övergången är givetvis urusel för Södra där Gren byggt en trupp, trimmat in denna under försäsongen och sen bara lämnar för annat uppdrag. Nu står Jönköping där utan huvudtränare och serien är i full gång. 

Med tanke på att huvudpersonen själv bara verkat för att komma bort har jag svårt att se att den ersättning Blåvitt betalat är tillräckligt plåster på såren och nu är tiden knapp. 

Jag har full förståelse för att Mats Gren vill ta jobbet i den klubb där han en gång var väldigt framgångsrik som spelare, utan tvivel ett uppdrag han ser fram emot med stor tillförsikt. Jag tycker dock att hela historien verkar smutsig och underlig. Vad som egentligen har hänt, vem som har gjort rätt eller fel kanske ingen annan än de inblandade får veta. Fast å andra sidan känns hela den här soppan så att det inte är omöjligt att det kommer att krypa fram fler ”sanningar” så småningom. 

Det är dags för derby i den allsvenska fotbollen ikväll, Djurgården mot AIK. Ett derby är alltid ett derby med allt vad det innebär och även om det maximalt utdelas tre poäng till en segrare så brukar känslan vara att just dessa matcher betyder mer än så. Ikväll så finns det väl anledning att be till alla gudar att det blir lugnt på sidan av planen och inte några våldsamheter vid eller inne på arenan. Jag önskar att våldet inte alls hade koppling till sporten. Det vore vedervärdigt om minnet från Helsingborg redan är bortglömt.

Fotbollsmässigt är den här matchen av stor betydelse för båda lagen, för mig dock i en lite omvändning ordning än vad jag trodde innan serien drog igång. Min känsla innan seriestart var att AIK skulle ligga med i toppen från start och att DIF möjligen kunde ”smyga med” i mitten av tabellen. Så ser det ju inte alls ut. Vi är bara i fjärde omgången och man ska inte dra för stora slutsatser av placeringar och utdelade poäng redan nu, men:

– Det passar inte AIK:s image att jaga andra lag. man vill vara jagade, leda och vara det lag alla vill slå men inte kan. Det har man inte varit inledningsvis. En seger i derbyt för Solna-laget skulle ge råg i ryggen och ett gynnsammare läge inför fortsättningen. Andreas Alm dribblar med ”start-elvor”, både utåt mot press och motståndare men även för sina egna spelare. Han gör taktiska utspel och uttalanden i en utsträckning som blir enkla att angripa när det inte går bra, exakt samma saker som gör honom ”untouchable” när maskinen AIK går för högvarv.

– Spelmässigt för AIK har det saknats riktigt bra lösningar i offensiven och någon kontinuitet har det inte varit tal om, kanske något som påverkat. 

– Djurgården har fått en betydligt bättre inledning än vad jag trodde på förhand, truppen känns aningen tunn. Efter Helsingborg låg det så klart en dunkel dimma över klubben, men laget verkar ha klarat av att behålla fokus.

– På planen har Pelle Olsson på kort tid fått till det han varit erkänd för under sin långa period i Gefle IF – en stabil defensiv. Ett insläppt mål och man kommer till derbyt med två raka hållna nollor. Att på kort tid, med för honom ”nya” spelare, lyckas hitta rätt former för försvarsspelet är en väldigt bra egenskap hos en tränare. Offensivt har Djurgården inte samma bredd som AIK men kvaliteten på Fejzullahu och Prijovic är hög. 

Med tanke på att vi som sagt bara är i omgång fyra ska man inte överdramatisera utgången av dagens match, det tjänar inget till. Min känsla är dock att en förlust för AIK är betydligt mer ”ödestiger” än om det blir förlust för Djurgården. 

Det kommer att bli en kraftmätning och antagligen högt tempo inledningsvis. Det lag som klarar att hantera känslorna bäst har störst chans till seger i en sådan här match. Djurgården kan lita till sitt försvarsspel och har sin trygghet i det, AIK måste hitta flytet och trycket i sitt anfallsspel. 

Första målet är ALLTID viktigt och det gäller även här. Om DIF tar ledningen tror jag att det blir svårt att rubba dem och vid det omvända kan det vara medicinen som får AIK att vakna på riktigt.

Och ja, matchen kan sluta oavgjort också, då står vi ungefär där vi gör nu. Med utropstecken för att östermalmarna fortfarande är obesegrade och att solnagänget letar efter en vinnande formel.

Jag får be att utelämna alla rader om stämning och publikfest från Hammarbys hemmapremiär då det finns så många som är både bättre och mer initierade än mig i den typen av beskrivningar, jag konstaterar baraatt drygt 29.000 åskådare fick se en match som blev synnerligen ojämn, på ett lite oväntat sätt. Att publiksiffran är så stor och imponerande säger faktiskt allt. Precis allt.

Matchen i sig då?

Inledningsvis inget vidare från hemmalagets sida, möjligen lite nerver och väldigt många, enkla, bortslagna passningar. Degerfors inledde skapligt, framför allt genom den snabbe och väldigt avige vänstermittfältaren Ferhad Ayaz. Men 10-15 minuter in i matchen får hemmalaget lite bättre ordning på sitt passningsspel och tar sakta men säkert över tillställningen.Ledningen genom Pinones-Arce i matchens trettonde minut fick alla nervknutar att släppa och det blev mer och mer enkelriktat även om gästerna hade ett par omställningar som kunde ha resulterat. Att ställningen i halvtid var 2-0 (efter ännu ett mål av Pinones-Arce) var definitivt rättvist totalt sett.

Andra halvlek blev ytterst ojämn. Hemmalaget trummade på, tvingades byta ut en skadad tvåmålsskytt och en Haddad som man nog sparar (?) men ersatte med Bakircioglu och Rennie. Degerfors sjönk tillbaka allt mer och det känns inte som en överdrift att säga att det långa stunder är spel mot ett mål i den andra halvleken. Den inledningsvis så pigge Ayaz visade nog vad hela laget kände, det vill säga frustration, när han snackade till sig ett gult kort till synes helt i onödan. Han hade redan fått frisparken med sig. Ayaz blev senare under halvleken utbytt.

En 5-0 seger i en utsåld hemmapremiär, då borde man naturligtvis bara strö rosor över hemmalaget? Icke på denna blogg! Det här bör (måste) Hammarby förbättra om man ska sitta kvar i toppen över tid.

– Kortpassningsspelet. Alldeles för många enkla passningar hamnar på  fel adress, även när pressen från motståndarna uteblir.

– Bolltempot. En följd av föregående punkt då spelet ”hackar” alldeles för ofta. För många passningar i rad på stillastående spelare.

– Kantspelet. Jag tror mig veta att Nanne vill ha fram ytterbackarna att ansvara för spelbredden men jag tycker att dagens båda yttermittfältare drar sig in centralt alldeles för tidigt.

– Balansen på mitten. Det blir alldeles för ofta upp till Johan Persson att lösa de defensiva omställningarna som kommer centralt, när han ger sig iväg måste någon annan fylla den funktionen, det tycker jag inte sker nog snabbt idag.

Degerfors då?

Lag inledde piggt men föll ihop. Man saknade Jernberg centralt, en väldigt viktig spelare för Bruket. Astvald är en stor, stark kantspelare som är svår att stoppa när han får rätt bollar, idag fick han knappt känna på den. Degerfors IF kan väldigt mycket bättre än det man visade idag, det kan vi räkna med. Att vika ner sig på det sätt man gjorde idag är inte acceptabelt och jag gissar att tränare Werner inte kommer att prata med små bokstäver vid analysen av den här förlusten.

Nanne Bergstrand har nu arbetsro och han har dessutom tillräckligt med både erfarenhet och skicklighet för att rätta till det som inte stämmer till 100% idag. Det finns en fara att hybrisen når nya höjder om resultaten fortsätter gå Bajens väg, men jag tror inte att Nanne viker undan för det. Han har en klar bild av hur detta ska se ut och vet att bättring krävs. Men ikväll kan alla dansa och le, 5-0 i Superettan händer inte varje dag. Många saker var bra idag och det blir lättare att ställa ännu mera krav på spelarna.

Från de övriga av dagens matcher:

Jönköping Södra – Ängelholm 2-3

J-södra i ledning både 1-0 och 2-1. Vändning sent av gästerna (minut 88 & 90) svider för Mats Gren och hans lag. Knappast den hemmastart laget ville ha med tanke på turbulensen. Jönköping spelade med tio man från minut 38 vilket givetvis förklarar en del. Stark vändning av ÄFF som gästar Hammarby om en vecka.

Landskrona – Ljungskile 0-0

Svårspelade, starka Ljungskile är nu tillsammans med Hammarby det enda laget som inte släppt in mål i seriespelet och har dom har fått en bra start. Bois ligger kvar i startblocken än och deras stora käpphäst lär bli målskyttet framåt, den knuten måste man lösa snarast.

Imorgon hemmapremiär för IK Sirius mot Husqvarna. Det blir inte 29.000 på Studenternas, men kanske kan det sluta 5-0?

Okej, det är väl knappast något att diskutera att kvällens stora match spelas i den svenska andradivisionen, Superettan ikväll. Det kommer att bli en massiv publikfest, större än vanligt vid Hammarbys hemmapremiär. Marschen lär bli ett grönvitt kaos, i vanlig ordning.

Matchen då? Man kan krasst konstatera att ”festkvällar” i samband med Hammarbys två senaste matcher (sista på Söderstadion och invigningen av Nya Söderstadion (Tele 2 Arena) har varit mindre festliga rent spelmässigt. Ikväll har, i mina ögon, Nanne Bergstrand och hans spelare en möjlighet att visa att det här nya lagbygget klarar att leverera även under dessa omständigheter. Långsiktighet i alla ära, inget snack om det, jag anser att kvällen ändå är ett viktigt steg för nuvarande grupp.

Degerfors IF är ett lag man aldrig kan underskatta, det ska man inte göra ikväll heller.

Brommapojkarna möter IFK Göteborg på Grimsta IP i en match där gästerna Blåvitt behöver vinna för att ”markera” var man vill hålla till i årets serie. BP å sin sida har en poängnolla att spräcka. 

Kalmar – Elfsborg ett möte med två möjliga topplag. Kalmar utan Kurt-Arne har inlett bra och Elfsborg har kvaliteter. 

– Att Malmö FF kommer att bli väldigt svårslaget är det inget snack om, truppen innehåller en väldigt massa spelare av hög klass, frågan är vad som händer när sommarfönstret står på vid gavel? Tänk att Pontus Jansson och säg, Filip Helander lockas utomlands, fixar man det? Kanske, men det blir svårt. 

– Nykomlingarna Örebro SK har fått en fin start poängmässigt, idag en poäng på bortaplan mot AIK. Sådana poäng är värda mycket för en nykomling. 

– Brommapojkarna har noll poäng på två spelade och imorgon väntar IFK Göteborg på Grimsta. Talangerna får chansen i rasande takt, som vanligt. Klubben får hoppas att några av de unga växer till sig snabbt och rejält så att poängen börjar trilla in. Kanske kan Niklas Bärkroth klara sig från skador och ge pånyttfödde D Rexhepi det understöd han behöver. Ante Eriksson är skadad och borta länge, en tung post att fylla. 

– Helsingborg. Säga vad man vill, men klubben får spaltmeter efter spaltmeter i pressen. Och några rader på  en eller annan blogg också…Det tragiska dödsfallet är just det, tragedi som kommer att ta tid att läka för väldigt många. Jag är dock högst osäker på om en klubb ska vifta så vitt, vilt och brett om olika åtgärder hit och dit man bör nog tänka efter före ibland. 

– Pelle Olsson har på några månader lyckats inför ett lugn i Djurgårdens försvarsspel som det var länge sedan man såg. Det vittnar om att den mannen vet vad han håller på med. Gefle är inte längre Pelle Olsson, men Djurgården är på väg att bli det. I alla fall defensivt. 

För övrigt…..

önskar jag Klas Ingesson allt gott från idag och framåt, han förtjänar det.