Derby på Tele 2, en vägvisare av stora mått

Det är dags för derby i den allsvenska fotbollen ikväll, Djurgården mot AIK. Ett derby är alltid ett derby med allt vad det innebär och även om det maximalt utdelas tre poäng till en segrare så brukar känslan vara att just dessa matcher betyder mer än så. Ikväll så finns det väl anledning att be till alla gudar att det blir lugnt på sidan av planen och inte några våldsamheter vid eller inne på arenan. Jag önskar att våldet inte alls hade koppling till sporten. Det vore vedervärdigt om minnet från Helsingborg redan är bortglömt.

Fotbollsmässigt är den här matchen av stor betydelse för båda lagen, för mig dock i en lite omvändning ordning än vad jag trodde innan serien drog igång. Min känsla innan seriestart var att AIK skulle ligga med i toppen från start och att DIF möjligen kunde ”smyga med” i mitten av tabellen. Så ser det ju inte alls ut. Vi är bara i fjärde omgången och man ska inte dra för stora slutsatser av placeringar och utdelade poäng redan nu, men:

– Det passar inte AIK:s image att jaga andra lag. man vill vara jagade, leda och vara det lag alla vill slå men inte kan. Det har man inte varit inledningsvis. En seger i derbyt för Solna-laget skulle ge råg i ryggen och ett gynnsammare läge inför fortsättningen. Andreas Alm dribblar med ”start-elvor”, både utåt mot press och motståndare men även för sina egna spelare. Han gör taktiska utspel och uttalanden i en utsträckning som blir enkla att angripa när det inte går bra, exakt samma saker som gör honom ”untouchable” när maskinen AIK går för högvarv.

– Spelmässigt för AIK har det saknats riktigt bra lösningar i offensiven och någon kontinuitet har det inte varit tal om, kanske något som påverkat. 

– Djurgården har fått en betydligt bättre inledning än vad jag trodde på förhand, truppen känns aningen tunn. Efter Helsingborg låg det så klart en dunkel dimma över klubben, men laget verkar ha klarat av att behålla fokus.

– På planen har Pelle Olsson på kort tid fått till det han varit erkänd för under sin långa period i Gefle IF – en stabil defensiv. Ett insläppt mål och man kommer till derbyt med två raka hållna nollor. Att på kort tid, med för honom ”nya” spelare, lyckas hitta rätt former för försvarsspelet är en väldigt bra egenskap hos en tränare. Offensivt har Djurgården inte samma bredd som AIK men kvaliteten på Fejzullahu och Prijovic är hög. 

Med tanke på att vi som sagt bara är i omgång fyra ska man inte överdramatisera utgången av dagens match, det tjänar inget till. Min känsla är dock att en förlust för AIK är betydligt mer ”ödestiger” än om det blir förlust för Djurgården. 

Det kommer att bli en kraftmätning och antagligen högt tempo inledningsvis. Det lag som klarar att hantera känslorna bäst har störst chans till seger i en sådan här match. Djurgården kan lita till sitt försvarsspel och har sin trygghet i det, AIK måste hitta flytet och trycket i sitt anfallsspel. 

Första målet är ALLTID viktigt och det gäller även här. Om DIF tar ledningen tror jag att det blir svårt att rubba dem och vid det omvända kan det vara medicinen som får AIK att vakna på riktigt.

Och ja, matchen kan sluta oavgjort också, då står vi ungefär där vi gör nu. Med utropstecken för att östermalmarna fortfarande är obesegrade och att solnagänget letar efter en vinnande formel.

Lämna en kommentar