Det är ingen idè att hymla om det, jag vill se Hammarby i Allsvenskan snarast möjligt. Helst igår faktiskt.

Men den serie som Superettan har blivit och är har blivit serien som Gud glömde i Hammarbys fall. Det råder väl inte heller något tvivel om att många klubbar i serien gnuggar händerna då det allt som oftast innebär bra mycket mer publik när Bajen kommer på besök, någon form av kassako. Och när det är bortamatch kommer motståndarna till en arena värdig bra mycket mer än den match dom kommer att spela. TV bolaget med sändningsrättigheterna jublar liksom anhängarna till klubbarna i alla delar av landet. Men alla är inte nöjda. de som är allra viktigast är inte nöjda. Ledarna, spelarna och supportrarna som i princip viger sitt liv till ett fotbollslag som slagits med sina egna demoner de senaste åren. År som för många känns som en livstid. Mer om Hammarby senare.

Superettan är lite som FA-cupen i England. ”The underdogs big chance”. Det är lite så det känns inför varje säsong, varje omgång och inför varje match. Chansen finns liksom alltid. Vanligt är det att nykomlingarna underifrån plockar poäng lite överallt. Ifjol var det Östersund, i år är det både Sirius och Husqvarna som startat bra. Lika vanligt är det att lag som kommer ner från Allsvenskan får problem. Norrköping var nere i en evighet, Hammarby är fortfarande kvar. GAIS och GIF Sundsvall krigar vilt för att kravla sig upp, många hävdar att det nog är lättare att hålla sig kvar i Allsvenskan än att ta sig dit..

Lag som Ljungskile, Värnamo, Varberg och Jönköping Södra och så vidare är inget som pappret låter farligt för de ”större” klubbarna men lika fullt blir det en strid på kniven ända in i det sista. Det är nog det här som gör serien så intressant ändå. ”Nya” elitklubbar poppar upp på de mest oväntade platserna och blir en överraskning värd att lägga på minnet. 

Nu har det inte gått särskilt långt av årets serie och det är lika oförutsägbart som alltid. Toppskiktet ser ju, hur ska jag säga, intressant ut. Östersund och Landskrona å andra sidan har startat bedrövligt, ÖFK oerhört skadedrabbat, men ändå.

Så vilka är det då som ska ta det där steget?

Jag har inte sett samtliga lag i någon hel match  så här långt, men fragment av de flesta. Imponerat mest har nog GIF Sundsvall gjort (mot Hammarby). Roger Franzèn har en bra trupp till förfogande, fin balans och många duktiga etablerade spelare. Att Johan Eklund gjorde två mål senast kan vara starten på en fin period. Giffarna är absolut ett av lagen som kommer att vara med till slutet.

Varberg varnade jag för tidigt, det känns som att man har kompenserat för tappet av skyttekung Altemark på ett mycket klokt sätt. Jag vidhåller att dom kommer att vara med länge, kanske inte hela vägen men länge. GAIS fick förra året på sig att ”lära sig” Superettan, men starten detta år har verkligen inte imponerat. I skrivande stund match mot Syrianska, en match som ännu är mållös. 

Jag hade även en tro på att Öster, trots en del manfall och tränarbyte, skulle bli en kandidat till toppstrid, även dom har börjat bedrövligt. Men det är långt kvar och många poäng att spela om ännu.

Hammarby då?

Nye tränaren Nanne Bergstrand nämner vid varje möjliga tillfälle att prata om ”Processen” att det kommer ta tid, att man ska bygga ett spel hållbart för allsvenskan, den dagen man tar sig upp. Det snacket, den strategin är självklart genuin och ett briljant sätt att mana till lugn och ro, att få skapa sig arbetsro. Det jag sett hittills ger mig en bild av att laget så klart ska tillhöra toppen, ja mer eller mindre definitivt utmana om en plats till uppflyttning. Men det kommer svackor, det kommer bli frustrerat i perioder och då både hoppas och tror jag att Nannes erfarenhet kommer till sin verkliga rätt. 

När det gäller ”Processen” skulle jag vilja se lite prov på den om det inte lossnar på allvar. Några av de spelare som fått upprepade chanser i startelvan trots ganska svaga insatser. Truppen är inte så bred som det varit de senaste åren, men kvaliteten på den ska inte vara sämre för det. Det är dags att släppa in lite nytt friskt blod i elvan, att visa att alla har chansen. Behovet av truppspelarna kommer att finnas senare under året, tro mig. 

Och där gjorde Syrianska mål. GAIS – SFC 0-1. Väntat oväntat.

Det är omöjligt att sammanfatta Superettan för det svänger från dag till dag. Nya matcher, nya oväntade vändningar och det handlar inte bara om Hammarby. Det handlar om sexton lag som har oerhört olika mål- och förutsättningar men som alla jobbar lika hårt för att nå dit man vill, eller högre. 

Syrianska är bättre än GAIS, 20 minuter kvar. Den såg man inte komma för ett par veckor sen. Inte ens nära.

Alltid kämpa!