Här lag 7-9 i den allsvenska tabellen 2019.

IFK Göteborg: Blåvitt gjorde en bra säsong 2019 sett till hur allt såg ut och kändes innan serien startade och det berodde på flera saker såklart. Det främsta var i mina ögon att så många yngre förmågor klev fram och tog mer ansvar och levererade högt över de allra flestas förväntningar. Nu är det en ny säsong och förväntningarna lär vara mycket högre ställda på laget och på tränaren Poya Asbaghi. Det har viskats om en del ”hemvändare” men jag tycker att man ska tänka efter många gånger innan man fyller truppen med allt för många äldre spelare. Det som tog laget till fjolårets prestationer var det yngre gardet och det finns mer att hämta där trots att man sålde till exempel Benjamin Nygren. Bygg vidare på det. IFK Göteborg kommer nog för alltid att hos många vara ett ”storlag” men det är ett tag sedan man faktiskt tog en placering och frekvent huserade runt de översta placeringarna för berättiga det epitet just nu. Kraven är högt ställda och fjolårets hyllningskörer hit och dit satte i alla fall igång mina varningsklockor: Är man nöjda med det här? Ska inte IFK Göteborg utmana om mer innan alla ler igen?

Självklart ska man vara nöjda med tanke på hur snacket gick innan säsongen men ändå.

Ekonomin har förbättrats avsevärt och visst bör man spetsa till sin trupp ytterligare men framför allt måste man vara ödmjuka inför faktumet att det är många klubbar som varit bättre än IFK Göteborg de senaste åren. Ska man slå sig in i toppen och sedan stanna där är det många man måste passera och det blir verkligen inte enkelt. Jag hoppas att vi får se ett ännu vassare Blåvitt 2020 och en inställning som visar att man inte är nöjda med att ligga så långt efter toppen,  först då ska man tas på allvar igen.

IF Elfsborg: Ständigt lika svårtippade och man har nästan glömt så bra IF Elfsborg var under många år, ständigt med i toppen. Det var ett tag sen, faktiskt ganska länge sen om man ska vara helt ärlig. Det har varit bra spelartrupper år efter år men ingen riktig leverans. Visst har det tunnats ut med åren men att man underpresterat sett till spelarmaterial kan ingen säga emot. Nu försvinner många äldre etablerade och Jimmy Thelin har nog fler av ”sina” spelare i den här truppen än någonsin. Det är dags att man tar steget uppåt i tabellen på allvar nu även om det ekonomiskt har varit tuffare på slutet. Det är i alla fall vad jag anser. Det kanske inte ska ställas allt för höga förväntningar med det är dags att det sker något positivt i Borås. Publiken har mer eller mindre bara minskat då både spel och resultat har blivit allt sämre med åren, det är den starkaste signalen på att något är/har varit galet.

Örebro SK: Det blir ingen riktig fart på Örebro SK även om jag tycker att Axel Kjäll gör ett bra jobb som manager. Det är ständigt små resurser och när dessutom publiken slutat dyka upp är man inne i en ond spiral. Förra årets säsong är ändå godkänd om man ser till antalet lag man lämnade bakom sig och att det inte blev tal om någon strid för att hålla sig kvar. Frågan är hur länge men lyckas hålla sig kvar i mitten om trenden fortsätter? Målvakten Oscar Jansson (en av seriens bästa i mina ögon) är inne på sitt sista kontraktsår och är nog mer och mer intresserad av att ta sitt nästa steg i karriären. Ska ÖSK sälja och få in lite kapital eller riskera att släppa honom gratis? En spelare som exploderade var Jake Larsson som är det mest värdefulla ÖSK äger för tillfället, en försäljning av honom skulle generera välbehövligt kapital att investera i truppen. Axel Kjäll behöver träffa rätt i djungeln av spelare som ”gått under radarn” för att få laget att lyfta sig ytterligare. Det finns egna unga spelare som kan ta nästa steg, men då måste de etablerade spelarna i truppen finnas där som stöttning och komplement. Om allsvenskan kommer att delas upp ännu tydligare (vilket många tror) undrar jag på vilken halva ÖSK befinner sig?