Umeå FC: Jag vet hur glada, och till viss del överraskade, Umeå FC:s ledare och spelare var efter kvalsegern mot IK Frej Täby var. Jag var nämligen där. En urstark säsong i division 1 norra gav kvalplats där man alltså drog det längsta strået till slut. Det är ett tag sedan klubben var på elitnivå och nu är det dags igen, det ska bli mycket intressant att se vad man kan åstadkomma när man äntligen fått chansen. Ny huvudtränare är på plats i och med att Brian Clarhaut (senaste åren i Nyköpings BIS) har fått äran att leda UFC. Offensiven har man redan sett till att bättra på med hemvändande Alexis Bbakka samt Timothy McNeil som stänkt in mål efter mål för grannklubben Team Thorengruppen men senast huserade i Carlstad United. Förstärkningar är ett måste om man ska bibehålla sin plats mer än under 2020 och som det ser ut nu är väl en mittback eller två något man behöver fundera över. Man har tappat ett par tongivande namn från fjolåret och behöver såklart fylla på med ett eller ett par spelare. Suget efter elitfotboll har varit stort, nu får man dels Superettan att följa och samtidigt är Umeå IK tillbaka i damallsvenskan. Grattis Umeå!

Västerås SK: Fjolårets nykomlingar gjorde absolut en godkänd insats 2019 och kan arbeta vidare på inslagen väg. Ny tränare är Thomas Askebrand som med stor erfarenhet av serien är mannen som ska leda VSK uppåt i tabellen. Det verkar inte bli någon jättestor omsättning på spelare och det är nog helt rätt i VSK:s fall. Det man behöver (och som det snackas om) är en forward av toppklass som kan leda lagets offensiv, i övrigt ser det ganska stabilt ut tycker jag. Filip Tähti-Almström är en härlig ”energi-spelare” och Pedro Ribeiro en central mittfältare med hög klass. Om man inte drabbas av något sent och oväntat tapp tycker jag att VSK ska ha goda möjligheter att ta sig in på den övre halvan av tabellen.

Örgryte IS: Keith Millen är ny tränare i ÖIS men det är han inte ensam om. Ganska rejäl spelaromsättning såhär långt och vad man måste säga en klubb till i serien som kan ha arbetsnamnen Omstart som rubrik. Det blir alltid svårt att bedöma ett lag med stor omsättning men visst känns det som att Örgryte som klubb ”borde” vara en rejäl toppkandidat snart igen. Ett par riktigt spännande namn är klara och lite extra håller man ju tummarna för att det ska lyckas fullt ut för Kevin Ackermann efter hans problematiska 2019. Tappet av Alexander Bernhardsson blir kännbart även om det ju såklart var väntat efter dennes fina fjolår, att Gustav Ludwigson inte heller är kvar gör det inte enklare. Allt som allt är ÖIS ändå en klubb som jag förväntar mig ska klara den typen av förändringar och det ska bli intressant att se hur snabbt Millen kan få det här att fungera.

Östers IF: Det blev till slut nytt kontrakt efter kvalspel mot Landskrona BoIS och en lättnande suck hördes från Växjö. Förväntningarna var väldigt höga på laget ifjol, det höll på att sluta i katastrof. Nu kanske man inte spänner bågen lika hårt och då istället kan överraska positivt. Hittills har man tappat en hel del erfarenhet och offensiv styrka (bland annat Simon Helg, Dragan Kapcevic och David Johannesson) och det känns lite svajigt. De värvningar man har gjort är väldigt kloka men en offensiv spets till skulle göra Denis Velic trupp väldigt gott. Simon Alexandersson är en bra forward men hur många mål ”har han i sig” i Superettan? Med säsongen 2019 lärde man sig nog väldigt mycket och det kan man dra nytta av. Ångest är nämligen inget bra drivmedel när man ska spela fotboll.