Det får bli en liten text om allt möjligt här i väntan på möjligheterna att analysera lagen lite noggrannare. Samtliga lag är igång och några har även dragit på sig matchtröjorna. Det händer saker både i kulisserna och framför. Det här får bli någon slags sammanfattning av hur jag ser på läget.

Om vi börjar med kärnan i det här, det vill säga fotboll som spelas, så såg jag AIK premiärspela mot den nybildade klubben (sammanslagningen mellan Carlstad United och Karlstad BK) IF Karlstad Fotboll. Det slutade med seger 2-1 för AIK i en match där Rikard Norling matchade massor av spelare, precis som man brukar göra inledningsvis.

Det har varit mycket snack om AIK:s sätt att spela och att det ska bli mer offensiv prägel på laget denna säsong och det blev tydligt för alla att man jobbat med justeringar för att få till offensiven. Det vore i mina ögon korkat att dra för stora slutsatser av den här matchen med nog finns det ju material att vara mer ”framåtlutade” än vad man varit tidigare.

Formationen innehöll ju som sagt en hel del nya namn vars kvaliteter är svåra att bedöma annat än det som visades upp. En spelare som har fått många goda vitsord är Erick Otieno som är ny från Vasalunds IF. Det här är en spelare vars absolut främsta kvaliteter är snabbheten och en väldigt bra vänsterfot. Det han gjorde mot Karlstad Fotboll är exakt det han gjort ett par år mot liknande motstånd, inga nyheter där. Om Norling tänker använda honom som yttermittfältare är det många ytterbackar som kommer att få svettas även i Allsvenskan, man skojar inte bort den farten han har. I Vasalund har han spelat ytterback/wingback och även där kunnat fokusera mest på det offensiva spelet, där är han sylvass.

Det var ett helt gäng unga spelare som fick chansen också och några som var riktigt pigga, där har jag dock för dålig kunskap ännu för att bedöma, generellt brukar dock unga spelare se klart bättre ut än många ”etableraade” tidigt på säsongen. Tiden får utvisa vad de här unga spelarna klarar i det lite längre loppet.

***

I Hammarby har det mesta handlat om Nikola Djurdjic och hans abrupta transfer med destination Kina. Niko blir svår att ersätta och det är inte heller det Hammarby ska göra. Utveckling innebär förändringar, även på spelarsidan. DJurdjic är, och har varit, en stor profil som har irriterat, engagerat men också levererat. När han på ålders höst fick ett sådant bra ekonomiskt bud som det här verkar vara, då är det inte konstigt att han vill ta den chansen. Det som gör det ruttet är att agenter/klubbar och annat löst folk går omvägar och inte är ”reko” med bud till klubben först.

Kommer Hammarby att sakna Nikola Djurdjic?

Absolut.

Kommer Hammarby att kunna ersätta honom?

Utan tvekan.

Life goes on.

***

I Djurgården har det varit tyst om det mesta, lite snack om mera pengar in (vidareförsäljningsklausuler på Tino Kadewere och Aliou Badji), frågetecken kring Jesper Karlström (som ännu är kontraktslös) och en norsk målvakt på provspel. Astrit Ajdarevic fick ett litet frispel (och Kim Bergstrand backade inte) vilket gav lite ståhej. Vardagsmat om du frågar vem som helst inom elitfotbollen och ingenting att måla krigsrubriker kring. Jag antar att även journalisterna ligger i försäsongsträning och inte riktigt kan sortera ännu.

Djurgården har värvat in Kalle Holmberg (Bosman) vilket är en bra värvning. Det ska bli väldigt intressant hur man väljer att formera sig nu när även Emir Kujovic förväntas spela mer. Holmberg har ju haft lite tunt med speltid och lär knappast vilja sitta på bänken nu heller. Kanske kan firma Bergstrand/Lagerlöf hitta plats för båda två? Edward Chilufya finns ju också med i leken och det är en spelare som mycket väl kan slå igenom rejält under 2020. Lyxproblem med andra ord.

Den största frågan är dock hur man väljer att agera i målvaktsfrågan. Tommi Vaiho vann SM-guld som förstemålvakt och Per-Kristian Bråtveit hamnade på sidan. Den norske målvakten Erland Tangvik som nu tränar med laget benämns som ”tredjemålvakt”. Intressant.

***

Malmö FF laddar för Europa League mot Wolfsburg om ungefär en månad. Nye tränaren John-Dahl Thomasson har en utsökt trupp att välja i men det innebär sannolikt också att någon måste ”offras”. Snacket när Uwe Rösler fick lämna var ju att man ska spela fler unga spelare och om det ska hände betyder det att några andra hamnar på sidan. Vilka ”tål” det och vilka behöver söka ny klubbadress för att inte bli sittande på bänken igen? Två av de spelare som fanns med redan ifjol, Erdal Rakip och Romain Gall hade sparsamt med speltid under hösten och det är de knappast nöjda med ett halvår till. MFF är så proffsiga och bra att man inte inkvoterar spelare bara på ålder, kvaliteten är såklart avgörande. Ska man göra det man sagt lär det få konsekvenser för några spelare. Det är självklart inte hugget i sten att det här sker omgående, men en F Ö R stor trupp kan bli knepig att underhålla .

Lyxproblem för MFF-tränaren, i vanlig ordning.

***

IFK Göteborg är på forwardsjakt och vem det bli återstår att se. Nu lämnar mittfältaren Sebastian Eriksson Blåvitt igen (vem såg det komma???) och hamnar i Serie A. I Genua.(det såg väl absolut ingen komma?). Det känns därmed 100% klart att Jakob Johansson inom kort är IFK-spelare igen. Johansson vill tillbaka på planen snarast möjligt efter sin skada då en plats i EM-truppen hägrar och med stor chans till speltid varje vecka ökar den markant.

***

Slutligen så är det lite tunt med spelare i IFK Norrköping. Kalle Holmberg, Simon Skrabb(Brescia) och Kasper Laursen är spelare som har lämnat. Inga små hål att fylla. Plånboken är stabil och den behöver Jens Gustafsson använda nu. Ska Peking hänga med i toppen igen behövs det 2-3 riktigt fina värvningar inom kort. När kommer den första, och vem blir det?