Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. . Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand.

IFK Göteborg

Inför säsongen 2019 så hängde det enormt mörka moln över Änglarna och i stort sett ingen trodde på att det skulle bli något annat än en lång, lång kamp för överlevnad. Så illa var förhandstipsen. Nu har ju den sortens tips en tendens att bli väldigt extrema, åt endera hållet, när det gäller de större klubbarna. Hur som helst så gjorde IFK Göteborg väldigt många saker rätt och en av de sakerna verkar onekligen vara att låta Kenneth Andersson bli sportchef. Det går liksom lite mindre vågor på vattnet runt Göteborg nu när kaptenen fått ordning på skeppet.

Poya Asbaghi hade ett väldigt tufft första år(2018) i klubben men han visade stor utveckling och hade med garanti nytta av den stormiga första tiden. Truppen såg dock på förhand inte ut att innehålla den kvaliteten som man tycker att en trupp i IFK Göteborg ska göra. Men det gjorde den absolut. Det man ska komma ihåg är att det är längde sedan Blåvitt var med i den allra yttersta topp och det är inte enkelt att ta sig in där. Det man däremot kan säga nu är att förutsättningarna så smått börjar finnas där, och 2020 ska vara ytterligare ett steg på den vägen.

Grekisk gudabegåvning

Giannis Anestis var helt okänd för mig innan han skrev på för IFK Göteborg och det lilla jag såg under försäsongen gjorde mig inte övertygad. Det jag såg under den allsvenska säsongen gjorde mig däremot väldigt imponerad. Lugn, trygg och även ett register med x antal ”idioträddningar”. Anestis var utan tvekan en av de bästa defensiva värvningarna som gjordes inför förra säsongen. Bakom honom finns Tom Amos som har begränsat med seniorerfarenhet men som anses som mycket lovande. Så länge den grekiske guden är skadefri kan alla blåvita sitta väldigt lugnt i båten.

Backlinje med behov

Uppsättningen av backlinjespelare är i skrivande stund lite väl tunn och att man tittar på spelare i den lagdelen är inga nyheter. Sebastian Eriksson har ju vikarierat lite men nu är han bort och ifjol sålde man ju exempelvis Calle Starfeldt till Ryssland efter att han haft en otrolig utvecklingskurva. Det är klart att man även i den här lagdelen kan fylla på med egna spelare men en lite mer seniormässig och erfaren spelare till skulle verkligen inte skada. Ett mycket intressant nyförvärv är ju Alexander Jallow som efter transfersoppan ifjol(var ju mer eller mindre klar enligt många redan förra sommaren) nu har fått bläcket på pappret att torka. Jallow har flugit fram i långa perioder under de två senaste åren i Jönköpings Södra och att han ska acklimatisera sig snabbt till allsvenskt tempo tror jag att alla både hoppas och tror. Han är en spelare med väldigt stor potential! Victor Wernersson är en bra vänsterback tycker jag och det man möjligen kan fundera över är hur det ser ut bakom dessa två? Jag har ingen bra koll på de yngre som knackar på A-lagsdörren till Kamratgården här.

Explosionsartad mittfältutveckling

Det kryllar av spännande och väldigt duktiga mittfältare i den här truppen och det svåra här för Poya lär vara att hitta rätt mix och balans samt att hålla alla ”glada”. Utan speltid är det svårt att utvecklas och känslan är just den, att så många står redo för att ta nästa steg. Det finns 3-4 spelare här som alla känns minst lika spännande och som inte är äldre än 23år. Alhassan Yusuf, Adil Tit, Noah Alexandersson och August Erlingmark. Det är bara att lyfta på hatten och säga grattis till ansvariga här, fyra guld-ägg att vårda ömt.

Lägg till att ”Paka” Lagemyr återigen ska försöka bli fullt återställd och att Tobias Sana gjorde en ruskigt bra säsong. Hossam Aiesh anslöt från Östersund och bidrog direkt med sina kvaliteter. Att Sebastian Eriksson lämnat för Genoa gör att dörren känns vidöppen för Jakob Johansson som ju jagar plats i EM-truppen så fort han blir frisk. Han vore en perfekt hemvändare även om jag tycker att man ska vara lite försiktig men antalet sådana.

Kanske är det också ett tecken i skyn att IFK Göteborgs trupp innehar spelare vars namn och blodsband anknyter till fornstora dagar? Ja, jag tänker på Alexandersson och Erlingmark.

The return of Söder

Robin Söder var en spelare som slog igenom väldigt tidigt och som var högvilt som tonåring. Han gjorde fem mål i allsvenskan som 17-åring och storklubbarna stod i kö. Jag kan till exempel säga att jag satt på Ullevi med Tottenhams chefsscout den 2 augusti 2008 när Söder gjorde 1-0 mot Malmö FF i den första matchminuten.  Sedan dess har han skapat sig själv en väldigt bra karriär och kan se tillbaka på många fina säsonger och såklart att han har flera kvar i sig! Det går att säga så när han ifjol var som pånyttfödd och skickade in fjorton mål och i perioder kändes omöjlig att stoppa. Giorgi Kharaishvili är också en spelare som hade en ruskigt fin säsong ifjol. Det kom både mål och assists från georgiern och jag trodde nog att det skulle komma bud från andra ligor på honom (det kanske det gör iofs?) i detta transferfönster. Hur som helst är det en spelare som man måste tillskriva de som värvade honom, det var inte Andersson & Co utan Mats Gren.  Det här är en väldigt bra allsvensk spelare och dessutom en potentiell storförsäljning.  Med det sagt lär IFK Göteborg ändå titta på en offensiv spelare att krydda truppen med. Att de är på jakt är inget nytt alls men ännu har inget blivit verklighet.