Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. . Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand

Varbergs BOIS

Statusen på Varberg innan starten av förra säsongen var, hos väldigt många: de kan få svårt att klara nytt kontrakt. Statusen en bra bit in i serien var: de kommer inte förlora en enda match denna säsong. Det hackade lite mer så småningom i både spel och resultat men det blev uppflyttning ändå. I år är väl statusen, hos väldigt många: de kommer få svårt att klara nytt kontrakt. Inga jämförelser i övrigt. Eller?

Det var en makalös uppvisning i effektivitet som Jocke Persson lag visade upp under förra våren och självförtroendet blåste upp laget i en solklar serieledning. Det var hårt att tippa att laget skulle få problem i superettan, men att de sedan var SÅ bra var naturligtvis svårt att se på förhand. Nu ska de anpassa sig ytterligare en nivå upp och man gör det med små medel i förhållande till många konkurrenter. Om det kan gå? Klart det kan.

Elddop för Strömberg

August Strömberg lär få att göra den här säsongen och för att lösa det måste han hitta en lite större jämnhet. Det är inga problem med topparna i hans spel, det är dalarna som är besvärligare. Med snart 200 matcher på bra nivå är det dags att jämna till kanterna en gång för alla. Det händer såklart inte bara på honom men han behöver med garanti spela nära toppen av sin förmåga och ”vinna matcher” till sitt Varberg. Kapaciteten finns, den måste bara visas också. Bakom Strömberg finns Stojan Lukic där snackar vi i alla fall om en spelare med erfarenhet! Albin Svensson är ett oskrivet kort och jag har ärligt ingen aning om hans kapacitet, jag räknar dock med att Strömberg lär vara hypertydlig förstemålvakt.

Begränsad erfarenhet ett problem?

Det kryllar inte av allsvenska matcher på cv:t hos de backlinjespelare man har i truppen idag, det gör det verkligen inte. Robin Tranberg har spelat allsvenskt med GIF Sundsvall (2016) men då mest som mittfältare och Hampus Zackrisson har totalt tre inhopp för IFK Göteborg. Senast 2014. Det är väl typ det enda (jag kan ha missat någon). Jag har ingen övertro på att det ska vara avgörande med tidigare erfarenhet, men historien säger samtidigt att det inte skadar. Det är med all säkerhet en grupp spelare som verkligen ser sin chans att klara den här nivån och den utmaning de står inför. Ett lags försvarsspel handlar verkligen inte bara om backlinjen och målvakten och det är nog bra i Varbergs fall. Jag antar att Jocke Perssons plan är att hålla laget väl samlat och se till att det kollektiva försvarsspelet ”skyddar” det egna målet så bra som möjligt.

Möjlig succé centralt?

Albert Ejupi är en spelare som ska bli otroligt spännande att följa. Blicken för spelet och passningsspelet (både långt och kort, både höger och vänster) är av otroligt hög standard och min enda farhåga har varit om han kommer att klara det högre tempot som väntar. Väldigt initierade personer i Bois säger sig vara säkra, då får vi lita på det! Grattis Varberg!

Sydafrikanen Keanin Ayer gjorde det bra förra året och det ska bli spännande att se hur väl han kan anpassa sig till den allsvenska miljö som väntar. Ytterligare en sydafrikansk mittfältare har anslutit i form av Luke Le Roux. Spännande men för mig totalt okänd. Monday Samuel känner vi till sedan tidigare efter spel ibland annat Östersund och Helsingborg. Han är tillbaka i svensk fotboll, det ska också bli intressant att följa.

Allt fokus på Selmani

Det är klart att jag kan lägga ut en massa rader om flera av Varbergs forwards här och verkligen ”helgardera” att jag får med alla eventuella genombrott men det tänker jag inte göra. Jag säger att om Varberg ska ha en möjlighet att klara nytt kontrakt måste Astri Selmani fortsätta att vara den lysande stjärnan i det här laget. 13 mål i Torns IF 2018 och 15 mål för Varberg under fjolåret. Jag säger inte att han måste öka sin målskörd ytterligare men att han nog bör göra tvåsiffrigt i alla fall. Jag tror att den kapaciteten finns och att det är känslan hos både honom och Jocke Persson. Bra fysik och en väldigt bra känsla för var chansen ska dyka upp. Förra säsongen tycker jag också att han utvecklade sitt spel på flera andra sätt så jag tror absolut att han är redo. Det här en av de mest spännande nykomlingarna jag kan komma på bland de allsvenska spelarna.

Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. . Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand

Mjällby AIF

Ifjol var Mjällby AIF nykomlingar i Superettan, i år är man nykomlingar i Allsvenskan. Det är givetvis en bedrift men nu blir det tuffare. Det blir tuffare och svårare av flera anledningar, så klart. Det mest uppenbara är såklart att man ställs mot bättre lag som funnits på nivån i väldigt många år. En aspekt som måste vägas in här är också att man både byter tränare och att det är ganska stor omsättning i spelartruppen. Det ser intressant ut, men kan nog ta ett tag innan alla hittar rätt.

Mysiga lilla Strandvallen är en fin liten juvel i samlingarna av arenor som huserar allsvensk fotboll säsongen 2020. Arenan är i mina ögon väldigt talande för klubben och laget Mjällby: det sticker inte ut men känns sådär lagom hemtrevligt. Det är inte fullt lika trevligt att ta sig dit som motståndare: man kommer ju aldrig fram??

Hur som helst är det ett Mjällby med många nya spelare som den nye tränaren Markus Lantz ska formera. Det blir också spännande att se två ”huvudtränare” dela uppdraget då assisterande tränare är Christian Järdler.

Smart agerat

Ifjol var det Carl-Johan Eriksson som vaktade målet i merparten av matcherna, i år lär det bli Marko Johansson. MFF-fostrade Johansson har varit utlånad de tre senaste säsongerna och därmed samlat på sig nyttig erfarenhet på hög nivå. Johansson lära passera 100 matcher på elitnivå någon gång under våren, det är väldigt bra som 21-årig målvakt. Det är en väldigt klok värvning MAIF har gjort här. Den förmodade reserven, finske Carl-Johan Eriksson, gjorde ett mycket bra 2019 och lär absolut vara redo om/när chansen kommer. Som nykomling måste målvaktsstyrkan som helhet ses som klart godkänd!

Många namn med potential

Det är inte tal om en massa gamla, erfarna försvars-rävar i den här truppen men väl många spelare som har många fina år framför sig. Av de som finns kvar från ifjol måste man nämna vänsterbacken Mohanad Jeahze som var briljant under fjolårssäsongen. Max Watson gjorde också en bra säsong och ser säkert fram emot den allsvenska utmaningen liksom den duktige Adi Terzic. Bland nyförvärven i backlinjen känns återvändande (på lån från norska Brann) Jesper Löfgren som en klok lösning. Ingen startsträcka och en spelare som har potentialen. Eric Björkander som under sin tid i GIF Sundsvall har sett väldigt spännande ut och som väl säkerligen hade flera klubbar efter sig. Björkander har ju också han ett förflutet i MAIF:s A-trupp, nämligen säsongerna 2014 och 2015.

Bredd och spets i lagom dos?

David Löfquist och David Batanero är två spelare som är lika men ändå inte. De är båda etablerade och väldigt skickliga spelare med underbar blick för spelet. En skillnad är att ”Löken” har en lång historia i MAIF medan Batanero ska skapa sin nu. Spanjoren som i perioder var fullständigt makalös i GIF Sundsvall valde alltså Mjällby när det blev flytt från Sundsvall, det var ingenting jag hade kunnat gissa. Det ska bli spännande att se om han kan hitta tillbaka till sitt bästa jag, då har Mjällby gjort ett riktigt kap. Batanero och Löfquist är för övrigt de enda spelarna i truppen som är äldre än 30år. Gambianen Bubacarr Jobe hade en lysande säsong ifjol och var en stor anledning till att Mjällby idag är en allsvensk förening. Känslan är att han hade spelat i allsvenskan oavsett om laget hade gått upp eller inte. Här kommer de allsvenska försvarsspelarna att få något att bita i. Det blev tio mål ifjol, jag skulle inte bli förvånad om han kommer bidra med en hel del även i allsvenskan.  Besard Sabovic kom fram tidigt i Djurgården men sen tog det stopp. Efter ett par mindre lyckade säsonger, och en del skador, så gjorde mittfältaren en väldigt fin säsong för Dalkurd i superettan. Det här är nog en spelare som är väldigt, väldigt sugen på att visa att han håller på allsvensk nivå.

Hård kamp om platserna

Jacob Bergström kom 2018 till Mjällby från lilla Ronneby SK där han öst in mål. Det blev åtta mål i divsion ett, det blev även åtta mål i superettan ifjol innan en flytt till norska Mjöndalen blev av. Ingen succé i Norge och nu är han åter i Mjällby. Blir det åtta allsvenska mål 2020? Det är faktiskt fullt möjligt. Stor, stark och bra i straffområdet. Kommer bollarna in där så är Bergström på plats.

Erik Pärsson är bara 25 år men har ändå hunnit med en hel del i sin karriär. Det blev inte så stora framgångar personligen för Pärsson förra säsongen och nu finns risken att han missar hela 2020 på grund av skada. Taylor Silverholt fick mest göra inhopp under förra säsongen men hann ändå med att göra tre mål, en ung hungrig spelare som mycket väl kan gå mot ett allsvenskt genombrott 2020. Mamudo Moro är ny i truppen från Helsingborg där han har skaffat sig erfarenhet av allsvensk fotboll. Han har inte har slagit igenom på den här nivån ännu men Moro har spännande kvaliteter och kanske är Mjällby mer passande för honom. Med andra ord finns alltså chansen till utveckling här.

Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. . Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand

Falkenbergs FF

En del klubbar får extremt mycket uppmärksamhet i media av alla sorter utan att det egentligen finns något att skriva om. En del klubbar får mer normal mängd utan att det sätts någon som helst press och vissa klubbar får mer eller mindre ingenting alls. Falkenberg är en sådan klubb och man verkar trivas alldeles utmärkt med det. Det är klart att det sker både positiva och negativa saker internt även här men man håller det inom gruppen/klubben utan att det läcker ut en massa saker hela tiden. Begåvat.

Hasse Eklund får jobba på med sitt och han gör det alldeles utmärkt med små medel. Det ska också sägas att Falkenberg verkar vara en ytterst välskött klubb där man absolut inte tar några onödiga ekonomiska risker. Man handlar inte på kredit.  Det är en väldigt stark bedrift att klara nytt kontrakt med de i sammanhanget små resurser som man gör. Det är nog inte många som kommer se annorlunda på FFF den här säsongen heller så Mr Eklund kan ”gå under radarn” igen och få rollen som underdog även denna säsong.

Nytt mellan stolparna var nog ett måste

Hampus Nilsson hade väl inte sin bästa säsong ifjol men han fick oförtjänt mycket skit i mina ögon. Det glöms väldigt snabbt vad spelare gjort innan och han har bidragit med väldigt mycket till FFF innan ifjol. Nu är han utbytt och istället är det två 23 åringar som ska slåss om startplatsen. Den storväxte Johan Brattberg (198cm) är FFF:are i märg och ben men har varit utlånad otaliga gånger, kanske är det dags för honom att ta platsen nu? Konkurrerar gör han med Tim Erlandsson som hunnit med ett par år som ungdomsproffs i England innan han återvände inför förra säsongen till IK Frej Täby. Det blev inga matcher där och kontraktet bröts på ett tidigt stadium då Erlandssons hälsa inte var på topp. Nu verkar han ha hittat tillbaka till glädjen med fotbollen och ett bättre mående vilket såklart är fina nyheter! Att han ska klara allsvenskan känns rimligt även om det ännu inte är bekräftat.  Det lär bli ett tuff kamp dessa grabbar emellan!

Kontinuitetens abc

Det är lugn och ro bland backlinjespelarna och i princip samtliga har en eller ett par säsonger i FFF. Trygghet ska man inte underskatta så länge det inte leder till att man blir för bekväma. Det finns rutin i det här gänget och väldigt många seniormatcher på elitnivå om man börjar räkna. Tibor Joza, Tobias Karlsson och Mahmut Özen är tre spelare som kan exemplifiera detta. Calle Johansson från Helsingborg tror jag absolut kan bli väldigt nyttig också. Jacob Ericsson är en vänsterback i min smak som har väldigt fina offensiva kvaliteter och en snabbhet som tilltalar mig. Hasse Eklund vet vad som krävs för att klara nytt kontrakt med små medel och många av hans spelare vet exakt vad som förväntas. Det gör att de kan jobba vidare med sitt och ”bara” jobba med mindre justeringar. Maskineriet är så att säga redan oljat och klart.

Inget wow, men det behövs ju inte!

Det är en klar röd tråd i Hasse Eklunds bygge att man inte ska röra om för mycket i en trupp. Liksom bland backlinjespelarna är det inga rotationer som får mig att lyfta på ögonbrynen. Det är mer eller mindre kända namn sedan tidigare och man lyfter fram lite egna talanger. Christoffer Carlsson, Anton Wede och Karl Söderström har samlat många matcher i den gula tröjan och står givetvis för rutin och erfarenhet. En spelare som det ska bli intressant att följa är Melker Nilsson som är ny, från Malmö FF:s organisation. Skåningarnas produktion av välutbildade och duktiga spelare gör att den egna klubben inte kan behålla alla. Vad Nilsson går för har jag ingen aning om men är han ”som de andra” som lämnat MFF har han ju i alla fall en bra bakgrund.  John Björkengren är en egen produkt som har varit ordinarie med ett tag och att redan som 21-åring ha 70 matcher i A-lagströjan är inget att bara vifta bort. Rejält genombrott att vänta?

Omöjligt att mixa forwards mer

Två afrikaner som båda passerat 30-strecket (Chibuike och Peter), en bänknötare från BK Häcken (Kizito), en nittonårig egen produkt (Sylisufaj) och en 17-åring från Nya Zeeland (Garbett). En mix utöver det vanliga men om Eklund är nöjd så antar jag att det kommer att räcka. Det är dock svårt att se någon allsvensk skyttekung bland dessa forwards men osvuret är väl bäst. Kizito fick snålt med speltid i Häcken ifjol ( 7 matcher från start + 6 inhopp) men han skrapade ändå ihop ansenliga 3 mål + 3 assist på den speltiden. Det är bra gjort. Nsima Peter är ingen wow-spelare heller men han fyller sin funktion och är oerhört jobbig att möta. Ska man ge sig på någon slags gissning här så känns ju Kizito som den som har mest potential över tid och kanske blir det en lyckovärvning.

Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. . Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand

Örebro SK

Örebro SK blev ”best of the rest” 2019 då man landade på en nionde plats i tabellen. Det skiljde 10 poäng till laget på åttonde plats (Elfsborg) och därmed fanns en tydlig mittlinje av serien. Jag upprepar åter här att det är på väg att ske en (ännu) tydligare segregering av serien och jag undrar vad ÖSK kan göra för att hamna på den övre halvan. Det ser tufft ut. Ekonomin är liksom för många det stora problemet och här är svikande publiksiffror allt annat än bra. Vänder det  uppåt 2020?

Det finns givetvis ljusglimtar och Axel Kjäll är en av dessa. Som manager har han stort ansvar för helheten och därmed ett stort ansvar. Det finns en del unga spelare på väg fram och jag hoppas att det finns tillräckligt med ”mentorer” som kan bistå ynglingarna när det blåser som hårdast. En annan sorts ljusglimt är givetvis Jake Larsson som väl blir nästa export vidare från Örebro. Även om det är svårt att värdera exakt vad en transfersumma landar på är känslan att det kommer att ge Axel Kjäll resurser att lyfta Örebro i rätt riktning.

En av seriens allra bästa målvakter

Målvakten Oscar Jansson är 29 år och har med det sagt många år kvar. Han har skaffat sig en massa rutin och erfarenheter och jag tycker att han hamnat i skuggan allt för ofta. Kontraktet är på väg att löpa ut och det är troligt att Jansson siktar på ett utländskt äventyr. Om inte rätt erbjudande dyker upp vore det tjänstefel av allsvenskans större klubbar att inte hålla ett vakande öga på kontraktssituationen. En målvakt av Oscar Janssons kvaliteter i ”rätt” ålder är ingenting det är överskott av. Som back up till Jansson finns Jake McGuire som man hämtat från Gefle IF. Vad han går för är svårt att säga men han gjorde en bra säsong i Gefle IF (division 1) bakom ett lag som inte alls hade det enkelt. Vi får väl se om han får chansen och bedöma då hur bra han är.

Numerär bredd, men hur är det med kvaliteten?

Det är en diger lista med backlinjespelare som ÖSK har. Det är en hel del oerfarna spelare blandat med ett par rutinerade pjäser. Michael Almebäck blir hyperviktig med sin erfarenhet och sina egenskaper liksom Kevin Wright som har en högstanivå som är riktigt bra längs vänsterkanten. Arvid Brorsson startade en hel del ifjol och förväntas ta ytterligare steg denna säsong. Benjamin Hjertstrand har varit ordinarie i Brage ett antal år och stod för en väldigt bra säsong 2019 när dalalaget var ytterst nära att ta steget upp i allsvenskan. Det ska bli intressant att se vad han kan bidra med på den här nivån. Det här är en lagdel där det i alla fall inte saknas numerär, frågan är hur bra nivå de som ska spela kan hålla?

Många nycklar i samma lagdel

Det är ingen nyhet att mittfältet är motorn i ett fotbollslag och här finns det oanade resurser faktiskt! Nordin Gerzic må ha blivit äldre men när han är frisk är han en ruskigt bra mittfältare. Johan Mårtensson är en arbetshäst som alltid ”gör jobbet” och som absolut blir viktig när Kjäll ska balansera sitt lag så bra som möjligt. Möjligen en upprepning ni läst av mig förut, men är den här spelaren frisk är han en mycket bra allsvensk mittfältare och en offensiv nyckel i detta ÖSK. Simon Amin är en spännande spelare som jag tror kan bli ett utropstecken 2020 och det gäller även nyförvärvet Robin Book som dominerade första delen av Superettan när hans dåvarande klubb Varberg sprang över allt som kom i deras väg. Med rätt roll och omgivning lär det produceras poäng även i allsvenskan av Book, det är jag övertygad om.

En del frågetecken och ett möjligt utropstecken

Agon Mehmeti fick massor av inhopp(15 stycken) men det blev bara två mål. Givetvis är förhoppningarna att Mehmeti nu får en bra försäsong och därmed kan kick-starta den karriär som sett så ljus ut. Kvaliteterna finns utan tvivel och nu med så många år bakom sig hoppas jag att Mehmeti hittar rytmen och målen igen.

Isaac Boye var utlånad till Umeå FC under fjolåret och blev den stora kvalhjälten när västerbottningarna tog steget upp i Superettan. På allsvensk nivå har han ännu inte visat sig från sin bästa sida och det är väl det som är tanken nu då. Konkurrens har han definitivt i och med att ÖSK värvat Erik Björndahl från Degerfors. Björndahl hade en fin-fin säsong i Superettan och bar stundtals hela Degerfors på sina axlar. Det blev hela 20 mål för den store, starke forwarden och här kommer de allsvenska mittbackarna få brottas en hel del. 20 mål gör han inte, men jag blir inte jätteförvånad om det blir tvåsiffrigt i alla fall. Erik Björndahl kan mycket väl bli det utropstecken Axel Kjäll behöver i sitt anfallsspel!

Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. . Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand

Östersunds FK

Var börjar man när det gäller ÖFK utan att vidröra den obeskrivliga såpa som utspelar sig varenda dag numera? Rubrikerna avlöser varandra och även om bara så lite som 10 procent av det man läser är sant så är det över alla gränser. Men här jag ska förhålla mig till den trupp som hur som helst (väl?) ska spela allsvenskan 2020. Det har hänt en hel del i truppen även om det faktiskt skett mindre än vad jag förväntade mig i höstas. Truppen är aningen svårbedömd men jag gör som vanligt så gott jag kan.

Curtis Edwards (Djurgården) och Hosam Aiesh(IFK Göteborg) försvann redan förra sommaren. Nu har Tom Pettersson (Cinncinatti) och Dino Islamovic(Rosenborg) lämnat liksom Jamie Hopcutt (klubb okänd?). Det är en rad spelare som har bidragit till mycket av det ÖFK gjort på planen de senaste åren och som man nu måste klara sig utan. Det kommer inte att bli en dans på rosor, det är känslan. Det är i vanlig ordning en rejäl mix av spelare och en rätt stor andel spelare är nog mer eller mindre okända för den stora massan, mig inkluderat. Historiskt har klubben (under Graham Potter) klarat av att utveckla och ”få igång” spelare som inte slagit på allsvensk nivå förrän det drog på sig ÖFK-tröjan. Utfallet har inte varit lika bra den sista tiden och antalet spelare från lägre divisioner är fortsatt högt i truppen. Det kommer att krävas att ett flertal av dessa klarar av att anpassa sig till den allsvenska nivån, och det väldigt snabbt.

Vem fyller luckan efter Pettersson?

Tom Pettersson har varit en ledarfigur (och lagkapten) i backlinjen och nu ska han ersättas efter sin flytt till andra sidan Atlanten. Thomas Isherwood kommer att bli viktig med sitt kompromisslösa spel och detsamma gäller Noah Sonko-Sundberg som måste vara redo att bli en nyckelspelare nu. Isak Ssewankambo och Roland Mukibi är också spelare med kvaliteter nog för att prestera på en bra allsvensk nivå. Även vänsterbacken Marco Weymans kommer säkerligen att bidra med sitt ettriga spel. Det saknas inte namn men någon måste kliva fram som den naturlige ledaren. Bakom dessa finns det inte en uppsjö av spelare som jag ser ska kliva fram och bli bärande i backlinjen men då jag sett begränsat av laget måste jag be om tid och fler matcher att bevaka innan ”domen” faller.

Galen högstanivå, når man den?

Mittfältare finns det gott om här och det gäller även rent kvalitetsmässigt. Charlie Colkett är den spelare jag anser har den allra högsta nivån i sig. Det blir intressant att se om han har anpassat sig allt ytterligare och kan bli den tydligaste ledaren på mitten. Det är en stor möjlighet att det blir så tror jag. Frank Arhin fick se sig själv bli utlånad (Dalkurd) och samla på sig erfarenhet och speltid, det tror jag var ett väldigt klokt beslut. Det är inte alls omöjligt att han lyfter rejält denna säsong. Ytterligare en spelare som jag verkligen tror har ytterligare nivåer i sig är Simon Kroon. Den MFF-fostrade yttern har en riktigt fin fart i sig och är kraftfull när han kommer rättvänd i anfallsspelet. Fjolåret blev söndertrasat av skadebekymmer men förhoppningsvis är det historia nu. Om de nämnda spelarna kan leverera på förväntad nivå kan tränaren Ian Burchnall få en riktigt angenäm säsong trots allt.

Är Kadiri ett superfynd?

Man kan säga många saker om Östersund dessa dagar men en sak som de har gjort väldigt bra är delen som handlar om scouting. Graham Potter och hans stab var fenomenala att hitta spelare som passade perfekt till spelsättet. Även om utfallet inte har varit lika bra senaste åren dyker det ändå upp riktiga juveler med jämna mellanrum. Jordan Attah Kadiri är kanske den senaste i raden av dessa fynd. Nigerianen startade bara sex stycken matcher ifjol men hann ändå med att göra tre mål. Det är en ung spelare men anpassningen verkar ha gått väldigt snabbt. Den engelska ”second-hand”-marknaden är ett område där ÖFK har fyndat förut och man fortsätter på inslagen väg. Francis Jno-Baptiste kom från Crystal Palace organisation under förra säsongen. Det blev ingen succe då men det krävs nog att han hittar rätt och kan komplettera Kadiri på ett bra sätt. Att lägga allt målskytte på den 19-årige nigerianen känns inte rättvist. Blair Turgott är den av forwards som spelade mest av de som ännu är kvar men inte heller han övertygade när det gäller målskyttet. Det blev bara ett mål på sju starter (och fem inhopp) och det är inget facit som skrämmer någon.

Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. . Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand.

Kalmar FF

Nanne Bergstrand är åter vid rodret i Kalmar FF. Han om någon har ju upplevt framgångar med klubben som ledare och han har även varit en stor del i att många ”Kalmar-spelare” har, eller har haft, väldigt fina karriärer både i Sverige och utomlands. Det är väl det klubben hoppas nu ,att han kan återupprepa det. Det blir dock inte det enklaste uppdraget i Nannes långa tränarkarriär.

Det är inte alls så att jag med den inledande orden vill negligera den kapacitet som finns hos vare sig Kalmar FF eller Nanne Bergstrand men konkurrensen är en annan. Det har ju varit på gång ett tag och känslan är nu mer än någonsin att allsvenskan kommer att bli allt mer segregerad. Kalmar har fina förutsättningar men det är dags för en framgångsvåg igen och frågan är väl om materialet finns trots att ekonomin i ett par år har haft konsekvenser på spelartruppens kvaliteter. Det som talar för ett lyckosamt 2020 är att en handfull spelare står i startgropen för att ”blomma ut” ordentligt. Sker det kan det bli ett mycket trevligt år i Kalmar. Rasmus Elm saknas. Han är i alla fall inte inkluderad i truppen just nu. Jag tror att det kommer att ändras förr eller senare..

Jämn målvaktskamp?

Det lär väl bli Lucas Hägg Johansson som tar hand om platsen mellan stolparna men han lär få konkurrens från nye Tobias Andersson som man plockat in från Östers IF. Hägg Johansson har varit bofast mellan stolparna i tre raka säsonger och har gjort det med den äran. Det är inte på hans konto att laget har hackat mer än betänkligt allt för ofta. Andersson gjorde det bra i ett hårt kämpande Öster ifjol och lär säkert se chansen i allsvensk miljö som väldigt inspirerande. Hur som helst är målvaktsbesättningen bra komponerad i mina ögon.

Ingen brist på rutin

Viktor Elm har varit med ett tag och detsamma gäller Emin Nouri som både har passeart 30+ sedan ett par år. Vidare finns Henrik Löfkvist här som har fyra säsonger på elitnivå. Bäst av alla måste man ändå säga att Fidan Aliti är. Skulle man titta noga på de backlinjespelare som värvades till förra säsongen skulle jag säga att Aliti sett till ”value for money” hamnar väldigt högt i min bok. Förhoppningsvis kan fler spelare leverera på en nivå där Aliti också kan ta ytterligare steg. Bland nyförvärven ska jag nämna Sebastian Ring som efter flertalet säsonger i Örebro SK tillbringat två år i Grimsby Town, där blev det dock begränsat med matcher för 24-åringen.

Ungt, hungrigt och framgångsrikt?

Svante Ingelsson är tillbaka på lån från Udinese och det ska bli spännande att se vad som hänt med hans utveckling under tiden i Italien. Filip Sachpekidis har jag väntat ett flera säsonger på att han ska blomma ut rejält men det har inte riktigt hänt, kan Nanne hjälpa honom på traven denna gång? York Rafael är en spelare med en väldig explosivitet där det riktiga genombrottet inte ännu har skett på allsvensk nivå. Nu stannat han för första gången i samma klubb mer än en säsong och kanske kan det ge en trygghet som föder en större jämnhet. Kapaciteten finns och spetsegenskapen i den fina fysiken bör man få ut mer av än vad som tidigare skett. Piotr Johansson är en MFF-fostrad spelare som också han har väldigt fina kvaliteter och jag hoppas för både honom och Kalmars skull att han hittar formen, då är han en fin allsvensk tillgång. Carl Gustafsson är en annan spelare som jag tror har många fina år framför sig och kanske kan han verkligen ta plats och visa framfötterna direkt denna säsong. I tillägg till dessa finns de båda brassarna Romario och Rafinha. Som många andra brasilianer av den här kategorin är topparna höga där deras kvaliteter väger upp alla eventuella brister, Romario har hunnit få en massa erfarenhet och kanske kan det jämna ut perioderna som inte är lika glimrande.

Två riktiga juveler?

Kalmar FF har inte alls spelat någon sprudlande anfallsfotboll och det har knappast regnat offensiva kvalitetsspelare över klubben de senaste åren. Jag tycker dock att det finns två spelare här som har så mycket i sig att det vore synd och skam om dessa två inte kan få chansen att växla upp ytterligare den här säsongen. Isak Magnusson och Nils Fröling. Magnusson har visat en härlig entusiasm och jag gillar hans fart och yvighet. Han är hal som en ål och i sina bästa stunder väldigt svårfångad när han får det att stämma. Nils Fröling har också visat att det finns så otroligt mycket fina offensiva kvaliteter i honom och jag hoppas att han får till det med målskytte och poängleverans. De här två spelarna är fortfarande relativt unga (Magnusson 19år, Fröling 21) men trots det bör nog Kalmar-fansen sätta ganska stort hopp till just dessa två när det gäller målproduktionen. Geir Andre Herrem värvades under sommarfönstret 2019 och kom in som ett yrväder längst fram. Det blev inga mål men väl en del fina arbetsinsatser. Norrmannen har inte gjort sig känd som någon skyttekung men nog finns det en del att hämta även hos honom.

Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. . Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand.

IK Sirius

Det blir ännu en säsong i det allsvenska finrummet för IK Sirius och den här gången blir det i alla fall till viss del i ny skepnad. Borta är en hel del av de erfarna spelarna och Henrik Rydström är numera uttalad huvudtränare. Spelartruppen är absolut helt ok så länge skadefrekvensen går ner. Flera år av väldigt mycket skador kan såklart hänga ihop med att man i vissa delar har haft en aningen ålderstigen trupp med spelare som dessutom har varit väldigt skadebenägna. Hur som helst, Sirius för rikta in sig mot att hitta fotfäste i mitten av tabellen, mer än så går det knappast att kräva.

Nya Studenternas kommer att innebära ett lyft för klubben som helhet, och bara det faktumet att man inte längre ska spela en hel säsong mitt i en byggarbetsplats kommer innebära ett lyft. Henrik Rydström får också chansen att visa vad han går för och vad han står för. I ett delat ledarskap (som det var under fjolåret) är det svårare att bedöma. Ola Andersson jobbar med små medel som sportchef och har i vanlig ordning hittat möjliga fynd lite lägre ner i divisionerna, det är fullt möjligt att det slår väl ut denna gång. Utan bland annat Christer Gustafsson(BP), Jesper Arvidsson (BP) och Philip Haglund (BP?) har man tappat en hel del erfarenhet och kvalitet. Nytt blod i truppen, ”ny” huvudtränare och ny arena. Visst känns det som en ganska rejäl omstart?

Nu blir väl Jonsson uttalad etta?

Lukas Jonsson är en riktigt bra målvakt och oavsett hur Sirius tidigare har värvat målvakter så har Jonsson ofta fått många matcher, i alla fall om man sett honom som ”andrekeeper” från början. Nu har han kanadensisk konkurrens och det vi får väl se hur den ”kampen” slutar, jag gissar i alla fall på att det blir Jonsson som står merparten av matcherna. Jonathan Viscosi heter konkurrenten som faktiskt har spelat i Sverige förut då han gjorde åtta matcher för Oskarshamn 2016. På de matcherna hann han med tre gula kort, vi får väl se vad han kan bidra med på allsvensk nivå.

Smalt med valmöjligheter

Det är ingen vidare bredd bland backlinjespelarna och här tror jag nog att Ola Andersson har lite beredskap, kanske kan man lösa ett lån från något håll åtminstone? Tim Björkström och Karl Larsson har många matcher på sitt cv och detsamma gäller Kebba Ceesay. Om man inte har för avsikt att hitta något nytt namn till den här lagdelen kanske det är läge att skola om en mittfältare, Niklas Thor kanske?  Roberth Åhman-Persson hade ju ett skadefyllt år 2019 men blir han frisk betyder han ruskigt mycket på det centrala mittfältet, men kanske är det skonsammare för hans kropp att lira mittback? Jag är övertygad om att RÅP löser den uppgiften på ett väldigt bra sätt om så krävs.

Genombrott på minst en spelare!?

Mittfältet ser klart intressant ut och blandningen av etablerade och möjliga genombrottsmän är riktigt fin. Sam Lundholm har höjder som gör honom till en väldigt bra allsvensk spelare, här krävs skadefrihet och kontinuitet. Den ovan nämnde RÅP en annan spelare av bra kvalitet och antagligen lagets allra viktigaste pjäs. Elias Andersson är en spelare som jag tycker har alla kvaliteter att växa ut till ett riktigt utropstecken och jag hoppas att det sker under 2020. Den blicken för spelet och den passningsfoten skojar man inte bort i första taget. Isak Bråholm är något så ovanligt som en egen produkt och en spelare som kan slå igenom väldigt snart. Nahom Girmai Netabay har värvats från Varbergs BoIS, det är en spelare som jag ser mycket fram emot att se på allsvensk nivå, fjolårets säsong i Superettan var minst sagt lovande. Även om han är oprövad på allsvensk nivå är hans spetsegenskaper så intressanta att jag ser stora möjligheter för en lyckad säsong. Potentiell intern poängkung är väl ett understatement. Från divsion 1 har Ola Andersson plockat yttern Simon Gefvert(fostrad i IFK Haninge) som också han är en mycket intressant spelare. Visst är steget från upp till allsvenskan ganska stort men Gefvert har så många bra offensiva egenskaper att jag tror att det kan räcka ganska långt.

Intensiv forwardsjakt bar frukt

Det var högt prioriterat att hitta en forward och jakten var minst sagt intensiv. När andra namn slank undan i sista sekunden (bland annat valde Pontus Engblom GIF Sundsvall i sista sekunden) blev det nog svettigt på kontoret. Kennedy Igboananike blev lösningen och där ”vet” man att kvaliteten för att göra mål i allsvenskan finns. Han har hunnit bli 30 år och hans cv vittnar om att erfarenheten finns, både av att byta klubb och att göra mål. Igboananikes senaste allsvenska säsong (2018) i Örebro SK gav nio mål, det bör han åstadkomma i Sirius också om det ska kännas som en lyckad rekrytering. Jonas Lindberg är en spelare som jobbar hårt och som absolut kan bidra offensivt också, ifjol blev det bara tolv starter och två mål, den siffran finns det definitivt utrymme att förbättra denna säsong. Henry Offia väntar på sitt första allsvenska mål och det bör väl ändå komma nu. Antalet skapade chanser är stora och med lite slipning av avsluten kan det mycket väl lossna. Offia bör väl räkna med att få agera inhoppare i första hand men där ska han kunna bidra en hel del.

Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. . Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand.

Helsingborgs IF

Återkomsten till den allsvenska fotbollen 2019 blev rörig för Helsingborgs IF och det blev bland annat två tränarbyten under den pågående säsongen. Förhoppningsvis för deras skull ska det bli lugnare på den fronten nu. Olof Mellberg har fått värva spelare som han anser ska passa bättre in i hans filosofi och en ny chefsscout, Adil Kizil, ska vara ögonen utåt som hittar de spelare Olof Mellberg vill ha. Kraven på HeIF är alltid höga i staden och hos de egna supportrarna men frågan är vad de kan hoppas på redan 2020?

Konkurrensen i allsvenskan är benhård och just nu har jag ytterst svårt att se att det blir någon klang- och jubelföreställning för skåningarna. Det ska gå att lösa utan trassel vid de nedre strecken men knappast mer än så? Det är ingen enkel sak att bita sig fast på den övre halvan men det är givetvis där alla supportrar och de inom klubben vill husera. Fråga nummer ett är om det kan vara lugn och ro på sidan av planen så att alla kan lägga sitt fokus där det behövs. Inget liv i styrelserummet, inga hat-och hotkampanjer. Bara fokus på fotbollen. Det kommer krävas om det inte ska bli kniven mot strupen igen. Sedan förra säsongen har väldigt mycket erfarenhet lämnat klubben: Fredrik Liverstam, Markus Holgersson och Alexander Farnerud. Dessutom släppte man Mamudo Moro som kanske inte gjorde succé men som ändå har mycket i sig. Den återkommande frågan till allsvenska klubbar är alltdi om truppen är tillräckligt bred? Det är mästerskapssår vilket innebär komprimerat spelprogram och det är då bredden snarare än spetsen kan avgöra ens öde. Frågan är hur truppen 2020 står sig mot fjolårets?

Bron är öppen!

Man åkte över bron för att hitta sin nya förstemålvakt där man värvat en mycket erfaren herre i form av Anders Lindegaard med meriter av en massa säsonger från den engelska ligafotbollen. Antalet matcher är dock inte så stort som man kan tro. Närmare bestämt är det 41 matcher sedan säsongen 2011/12. Det är inte mer än ungefär 5 matcher per säson. Det återstår väl helt enkelt att se om det blir som förstemålvakt eller som tvåa bakom duktige Kalle Joelsson dansken ska förlänga sitt cv? Lindegaard är säkert en duktig målvakt, men jag vill nog se mer innan jag uttalar mig mer.  Jag säger att det sett över hela säsongen är det 50/50 vem som är förstemålvakt.

Viktigt med stöttespelare som stöttepelare

Andreas Granqvist är självklart viktig för Helsingborg. Alltså viktig på ett sätt som förmodligen är ohälsosamt. Utan ”Granen” försvinner väldigt mycket kvalitet från en backlinje som i övrigt har en del att bevisa. Adam Eriksson gillar jag, och han får nu konkurrens ute till vänster av Erik Figueroa som Mellberg jobbat ihop med förut (i BP). Till höger i backlinjen har man alt att värva Ravy Tsouka (från Västerås SK). ”Figge” och Tsouka är två duktiga ytterbackar/wings när det kommer till det offensiva spelet, frågan är hur långt det räcker i defensiven? Å andra sidan har de ju en tränare som bör kunna göra den delen av spelet bättre. Den känsla jag får här är att det skulle kunna vara ett bra drag att hitta ytterligare en spelare i den här lagdelen. Vad händer ens om ”Granen” inte håller sig frisk?

Spännande mittfältsblandning

Det ser onekligen ut som att Olof Mellberg kommer att ha en delikat uppgift när han ska balansera sitt alg. Antalet kompetenta och/eller spännande mittfältare är högt. Andreas Landgren och Mohammed Abubakari står för erfarenheten medan resten av gänget känns väldigt spännande. Max Svensson som redan visat vad han kan skulle mycket väl kunna slå igenom rejält nu. Armin Gigovic är det många som har väldigt höga förväntningar på och det man har haft möjlighet att se har ju minst sagt sett spännande ut. Lever han upp till hälften av dessa har vi ett genombrott modell större att se fram emot här. Gigovic känns viktig redan denna vår rent spelmässigt, men kanske även ekonomiskt om en bra vår kan locka fram en transfer till en större liga. Filip Sjöberg visade redan under fjolåret att det finns mycket bar kvaliteter. Joseph Ceesay är en spelare som levt i utlåningarnas värld år efter år. IK Frej, Brage och Dalkurd är de klubbar han representerat under sin kontraktstid i Djurgården. Liksom många andra spelare har han haft svårt att explodera som utlåningsspelare, men nu är det chans till nystart och erfarenheterna har han ju med sig. Ceesay har många väldigt fina offensiva kvaliteter som Helsingborg kan få stor nytta av.

Otroligt svårbedömd forwardsbesättning

Det här är inte lätt alls. Rasmus Jönsson tillbaka efter ett lite längre betald semester i Thailand. Hur står han sig nu? Alhaji Gero som ju i all ära kan göra ett gott allsvenskt jobb men han är ju ingen potentiell skyttekung direkt, väl? Mest spännande känns ju lånet från Bayern Munchen, Alex Timossi Andersson som lämnade Helsingborg 2018. Nu är han tillbaka och av det jag kunnat se hittills känns det som att han har ”vuxit till sig” och känns mer rejäl, mer rejäl och tydlig i sitt spel. Det här är en bra spelare som ännu har en del att bevisa på allsvensk nivå men det är det han får chansen att göra nu. Konkurrensen är absolut inte mördande och Mellberg har en ganska fin känsla för att ge unga spelare förtroende. För alla parter är det nog så att Timossi-Andersson bör leverera bra ganska omgående. Kanske rent av så att det är honom det hänger på?

Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. . Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand.

BK Häcken

Hisingens stolthet står åter igen inför en säsong när man vill säga ”i år slår de sig in i toppen på allvar”. Sen vet man att man har fel ändå i början av november. Starkt lag, en bra och erfaren tränare och på så många sätt alla ”verktyg ”i lådan för att lyckas. Konkurrensen är stenhård och det krävs något alldeles extra för att man ska hamna på någon av de tre översta platserna men det går i alla fall alltid att säga att BK Häcken har möjligheten att göra det i år.

Det är klart att Häcken har chansen, så stabil är föreningen och så bra är man på att planera sin verksamhet att man är redo. Tappet av Paulinho kommer givetvis att kännas men det finns många andra spelare som har väldigt hög kvalitet. Det finns en stabil stomme som har varit i klubben länge, det finns egna unga talanger som tar allt större plats och man har en förmåga att värva spelare som passar in i den fotboll man vill spela. Andreas Alm har varit med länge och vet hur en slipsten ska dras och oavsett vad man tycker så gillar jag hans frispråkighet som visar sig lite här och där. Häckens fall har varit ”måstematcherna” det vill säga mot toppkonkurrenterna där man haft förtvivlat svårt att få med sig resultat, frågan är om man har hittat receptet under denna vinter?

En av allsvenskans allra bästa

Peter Abrahamsson är en av allsvenskans målvakter och det är ett faktum oavsett hur man mäter. Ärligt talat är det otroligt starkt att BK Häcken har lyckats förlänga hans avtal, jag trodde att han skulle få andra anbud att värdera som de inte kunde matcha. År efter år är han säkerheten själv och en stor anledning till att det ofta blir placeringar på den övre halvan, även när övriga laget inte riktigt fungerar. Alexander Nadj och Jonathan Rasheed utgör resten av den trio som måste sägas vara väldigt duglig för en allsvensk trupp.

Solida pjäser bildar trygghetsbasen

Rasmus Lindgren(35) och Joona Toivio(31) är en stabil duo och med Adam Andersson och Godswill Ekpolo utgör de en väldigt trygg och bra defensiv ryggrad. Det finns fler spelare som kan bidra till detta och att säga att BK Häcken står väl rustade i den här lagdelen känns tryggt. Adam Andersson har haft en stabil och väldigt fin utvecklingskurva och lär snart följa i tvillingbrorsan Joels fotspår och testa vingarna utför den allsvenska gränsen. Det enda som ”saknas” är väl en ny genombrottsman, men kanske växer det fram under säsongen?

Utsökt smörgåsbord för Alm

Mittfältare med erfarenhet. Mittfältare med potential. Mittfältare med olika spetsegenskaper. Andreas Alm har ett delikat smörgåsbord att välja på när det kommer till att välja mittfältare, det finns faktiskt allting! Förra året fick vi se Gustav Berggren ta en allt mer och mer framträdande roll och det ska bli oerhört spännande att se om han tar ytterligare kliv direkt här under våren. Gör han det är det inte säkert att han spelar kvar på Hisingen när vi startar upp efter EM-uppehållet i sommar. Så bra kan han vara då. Erik Friberg är givetvis nyckelperson nummer ett här och han behöver vara frisk om det ska bli tal om toppstrid, så viktig är han. Alexander Faltsetas fick sitta lite på bänken och det är ingenting han uppskattar, kan han ta konkurrensen på rätt sätt har Alm huvudbry redan där vilka som ska spela. Lägg sedan till att man värvat Leo Bengtsson som vill ta nästa steg efter ett par år i Hammarby där han inte riktigt fick den utväxling alla hoppades på. Potentialen finns där. Ali Youssef, Imam Jagne, Kevin Yakob och Patrik Wålemark är tre väldigt spännande spelare och Adnan Maric likaså. Den allra mest lysande stjärnan är ju dock Daleho Irandust som har den allra högsta nivån i sig. En skadefri Irandust kommer definitivt att vara framstående och troligen också föremål för transfer till en större och bättre rankad liga. Jag vet inte ens vart taket är för den spelaren! Blixtrar och dundrar han genom våren får vi kanske en liten hint om vart det bär.

Brasse-samban out – finsk sisu in.

Nya tider på Bravida när Paulinho inte längre kan frälsa hemmapubliken med sina frisparkar och mål. Istället är det in med finsk sisu i form av Jasse Touminen (24) som gäller. Den finske forwarden kommer senast från den vitryska storklubben BATE Borisov där det inte blev någon succé. Av det jag sett under försäsongen säger det dock inte så mycket om hur väl han står sig. Jag tror att Touminen kommer att bli väldigt nyttig för Häckens anfallsspel med sina egenskaper. Det är ingen ny Paulinho men behöver inte vara negativt för det.

När Alexander Jeremejeff såldes förra sommaren plockade man in Gustaf Nilsson som en rak ersättare. Det var en värvning som ska bära frukt från och med nu snarare än vad det var att han på kort sikt skulle kliva rakt in och kopiera Jeremejeffs bedrifter. Nilsson har ett par år av skador och blandad framgång i dansk fotboll innan flytte ifjol och han behövde en startsträcka. Han fick den tiden ifjol och ska/bör nu vara redo att ta en större roll längst fram i Häckens anfallsspel.  Viktor Lundberg har förmåga att spela på flera positioner på ett bra sätt och det man kan önska här är att det produceras lite mer poäng. Lundberg har kapacitet och numera också erfarenhet så kanske pekar kurvan åt rätt håll för honom?

Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. . Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand.

IF Elfsborg

Det kanske är på grund av okunskap men de senaste årens IF Elfsborg har för mig varit en stor besvikelse. Intressanta spelare, totalt sett en spelartrupp vars material ”känns” som att de ska kunna vara med någorlunda nära tabelltoppen. Men det har inte hänt.Fel tränare eller fel spelare, det råder nog delade meningar om det. Sanningen ligger kanske i att vare sig tränare eller spelare de senaste åren har fått det att gnistra i Borås. Kanske är det ändå i år det händer, att Elfsborg blir att räkna med? 

Det känns i alla fall som att man har hittat ännu mera rätt, att det är mera fart i både försvars- och anfallsspelet. Spelartruppen kanske inte är lika namnstark längre, men det intressanta är ju balansen och kvaliteten.Det är en hel del nytt i den trupp som Jimmy Thelin förfogar över men känslan är, i alla fall så här långt, att det mer är nytt och fräscht än på ett par år. Man har tappat i erfarenhet men tanken är nog att det ska skapa känsla av nystart och att det även kommer att passa sättet att spela på lite bättre. Lite högre och aggressivare press kräver spelare med ork och fart för det och där har man nog uppgraderat sig en hel del. Med lite mer fart på det egna spelet kanske man också kan locka tillbaka lite publik till Borås Arena som det senaste året var allt för tomt.

Nytt mellan stolparna

Kevin Stuhr-Ellegaard fick en rörig sorti efter många (bra) år i klubben. In hoppade Tim Rönning och han gjorde det väldigt bra. Sportchefen Stefan Andreasson har nu också hämtat in en norrman, Mathias Dyngeland(rubrikmaterial om det går mindre bra) och om honom vet jag inte mer än att han varit förstemålvakt i Sogndal de senaste fyra säsongerna. Spontant känns det ganska öppet om vem som blir Jimmy Thelins val (jag antar att han väljer en tydlig etta) men att det är två målvakter som säkert kan göra ett bra jobb, oavsett vem som spelar.

Intressanta namn men begränsat med erfarenhet

Det är en rad relativt okända (omeriterade) backlinjespelare och egentligen är det väl det den enda stora frågan i den här truppen, räcker man till försvarsmässigt i avsaknad av erfarenhet? Jag menar inte att man måste ha en massa gamlingar som ryggrad, men lagom ärnog bäst. Redan ifjol fick vi se Joseph Okumu, en mycket intressant kenyan som inte alls bad om ursäkt för sig. Han kan säkert bli ett utropstecken. Dansken Fredrik Holst och Simon Strand är två andra som lär få rejält med speltid och som måste bidra med sin erfarenhet. Tim Stålheden är en egen produkt som man flyttat upp och traditionen av att fostra eget är stor hos Elfsborg, det ska man vara stolta över.

Klart rimligare balans på mitten

Det har varit några år där antalet mittfältare har varit extremt stor men nu har man lyckats balansera upp antalet lite bättre. Även här har det försvunnit lite erfarenhet men det finns också många väldigt kompetenta spelare kvar. Samuel Holmen är givetvis kvar och han är en naturlig ledargestalt här och dit får vi räkna Robert Gojani också. Personligen är jag väldigt nyfiken på om Simon Olsson kan ta ytterligare steg, det finns så mycket i den spelaren som jag hoppas vi får se under 2020. Nyförvärvet Alexander Bernhardsson (från Örgryte) är en spelare jag ser fram emot att se på allsvensk nivå. Det är en mycket spännande ytter som kanske inte ”ser ut” som en typisk ytter men som har varenda kvalitet som behövs för att lyckas. Bra fart, bra balans och lagom orädd. Jag är bara glad att jag inte ska agera ytterback mot den här virvelvinden. Grattis Borås!

Gott & blandat längst fram

Bland forwards finns det lite av varje att välja mellan. Per Frick är bara 27 år men det känns som att han alltid spelat i allsvenskan. Det blir en del mål också och kanske är det 2020 som Frick ser till att göra 10 allsvenska kassar under en och samma säsong? Möjligen. Jesper Karlsson flög fram i Falkenberg och många(absolut jag) trodde att han skulle fortsätta flyga Elfsborg. Så blev det inte. Men förra året tog det fart och här kan det smälla till rejält under 2020 tror jag, förutsatt att det inte blir en avig avstickare till MLS? Stanna och explodera är mitt tips och min förhoppning. En ung och talangfull spelare som man lyckats knyta till sig är Jacob Ondrejka som man värvat från Landskrona BoIS. Han kommer att bli en otrevlig överraskning för många motståndare, räkna med det.

Deniz Hümmet har inte fått det att lossna riktigt efter en väldigt bra säsong i Gefle 2017. Det blir ingen enkel resa för honom att bli ordinarie i år heller men han har andra egenskaper än de andra jag har nämnt. Det blev bara tre mål ifjol, självklart finns det mycket mer att hämta här, kanske kan han gynnas av att det blir mera fart framåt och ett mer offensivt, aggressivt Elfsborg än de senaste säsongerna?