Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. . Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand.

Helsingborgs IF

Återkomsten till den allsvenska fotbollen 2019 blev rörig för Helsingborgs IF och det blev bland annat två tränarbyten under den pågående säsongen. Förhoppningsvis för deras skull ska det bli lugnare på den fronten nu. Olof Mellberg har fått värva spelare som han anser ska passa bättre in i hans filosofi och en ny chefsscout, Adil Kizil, ska vara ögonen utåt som hittar de spelare Olof Mellberg vill ha. Kraven på HeIF är alltid höga i staden och hos de egna supportrarna men frågan är vad de kan hoppas på redan 2020?

Konkurrensen i allsvenskan är benhård och just nu har jag ytterst svårt att se att det blir någon klang- och jubelföreställning för skåningarna. Det ska gå att lösa utan trassel vid de nedre strecken men knappast mer än så? Det är ingen enkel sak att bita sig fast på den övre halvan men det är givetvis där alla supportrar och de inom klubben vill husera. Fråga nummer ett är om det kan vara lugn och ro på sidan av planen så att alla kan lägga sitt fokus där det behövs. Inget liv i styrelserummet, inga hat-och hotkampanjer. Bara fokus på fotbollen. Det kommer krävas om det inte ska bli kniven mot strupen igen. Sedan förra säsongen har väldigt mycket erfarenhet lämnat klubben: Fredrik Liverstam, Markus Holgersson och Alexander Farnerud. Dessutom släppte man Mamudo Moro som kanske inte gjorde succé men som ändå har mycket i sig. Den återkommande frågan till allsvenska klubbar är alltdi om truppen är tillräckligt bred? Det är mästerskapssår vilket innebär komprimerat spelprogram och det är då bredden snarare än spetsen kan avgöra ens öde. Frågan är hur truppen 2020 står sig mot fjolårets?

Bron är öppen!

Man åkte över bron för att hitta sin nya förstemålvakt där man värvat en mycket erfaren herre i form av Anders Lindegaard med meriter av en massa säsonger från den engelska ligafotbollen. Antalet matcher är dock inte så stort som man kan tro. Närmare bestämt är det 41 matcher sedan säsongen 2011/12. Det är inte mer än ungefär 5 matcher per säson. Det återstår väl helt enkelt att se om det blir som förstemålvakt eller som tvåa bakom duktige Kalle Joelsson dansken ska förlänga sitt cv? Lindegaard är säkert en duktig målvakt, men jag vill nog se mer innan jag uttalar mig mer.  Jag säger att det sett över hela säsongen är det 50/50 vem som är förstemålvakt.

Viktigt med stöttespelare som stöttepelare

Andreas Granqvist är självklart viktig för Helsingborg. Alltså viktig på ett sätt som förmodligen är ohälsosamt. Utan ”Granen” försvinner väldigt mycket kvalitet från en backlinje som i övrigt har en del att bevisa. Adam Eriksson gillar jag, och han får nu konkurrens ute till vänster av Erik Figueroa som Mellberg jobbat ihop med förut (i BP). Till höger i backlinjen har man alt att värva Ravy Tsouka (från Västerås SK). ”Figge” och Tsouka är två duktiga ytterbackar/wings när det kommer till det offensiva spelet, frågan är hur långt det räcker i defensiven? Å andra sidan har de ju en tränare som bör kunna göra den delen av spelet bättre. Den känsla jag får här är att det skulle kunna vara ett bra drag att hitta ytterligare en spelare i den här lagdelen. Vad händer ens om ”Granen” inte håller sig frisk?

Spännande mittfältsblandning

Det ser onekligen ut som att Olof Mellberg kommer att ha en delikat uppgift när han ska balansera sitt alg. Antalet kompetenta och/eller spännande mittfältare är högt. Andreas Landgren och Mohammed Abubakari står för erfarenheten medan resten av gänget känns väldigt spännande. Max Svensson som redan visat vad han kan skulle mycket väl kunna slå igenom rejält nu. Armin Gigovic är det många som har väldigt höga förväntningar på och det man har haft möjlighet att se har ju minst sagt sett spännande ut. Lever han upp till hälften av dessa har vi ett genombrott modell större att se fram emot här. Gigovic känns viktig redan denna vår rent spelmässigt, men kanske även ekonomiskt om en bra vår kan locka fram en transfer till en större liga. Filip Sjöberg visade redan under fjolåret att det finns mycket bar kvaliteter. Joseph Ceesay är en spelare som levt i utlåningarnas värld år efter år. IK Frej, Brage och Dalkurd är de klubbar han representerat under sin kontraktstid i Djurgården. Liksom många andra spelare har han haft svårt att explodera som utlåningsspelare, men nu är det chans till nystart och erfarenheterna har han ju med sig. Ceesay har många väldigt fina offensiva kvaliteter som Helsingborg kan få stor nytta av.

Otroligt svårbedömd forwardsbesättning

Det här är inte lätt alls. Rasmus Jönsson tillbaka efter ett lite längre betald semester i Thailand. Hur står han sig nu? Alhaji Gero som ju i all ära kan göra ett gott allsvenskt jobb men han är ju ingen potentiell skyttekung direkt, väl? Mest spännande känns ju lånet från Bayern Munchen, Alex Timossi Andersson som lämnade Helsingborg 2018. Nu är han tillbaka och av det jag kunnat se hittills känns det som att han har ”vuxit till sig” och känns mer rejäl, mer rejäl och tydlig i sitt spel. Det här är en bra spelare som ännu har en del att bevisa på allsvensk nivå men det är det han får chansen att göra nu. Konkurrensen är absolut inte mördande och Mellberg har en ganska fin känsla för att ge unga spelare förtroende. För alla parter är det nog så att Timossi-Andersson bör leverera bra ganska omgående. Kanske rent av så att det är honom det hänger på?