Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. . Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand

Östersunds FK

Var börjar man när det gäller ÖFK utan att vidröra den obeskrivliga såpa som utspelar sig varenda dag numera? Rubrikerna avlöser varandra och även om bara så lite som 10 procent av det man läser är sant så är det över alla gränser. Men här jag ska förhålla mig till den trupp som hur som helst (väl?) ska spela allsvenskan 2020. Det har hänt en hel del i truppen även om det faktiskt skett mindre än vad jag förväntade mig i höstas. Truppen är aningen svårbedömd men jag gör som vanligt så gott jag kan.

Curtis Edwards (Djurgården) och Hosam Aiesh(IFK Göteborg) försvann redan förra sommaren. Nu har Tom Pettersson (Cinncinatti) och Dino Islamovic(Rosenborg) lämnat liksom Jamie Hopcutt (klubb okänd?). Det är en rad spelare som har bidragit till mycket av det ÖFK gjort på planen de senaste åren och som man nu måste klara sig utan. Det kommer inte att bli en dans på rosor, det är känslan. Det är i vanlig ordning en rejäl mix av spelare och en rätt stor andel spelare är nog mer eller mindre okända för den stora massan, mig inkluderat. Historiskt har klubben (under Graham Potter) klarat av att utveckla och ”få igång” spelare som inte slagit på allsvensk nivå förrän det drog på sig ÖFK-tröjan. Utfallet har inte varit lika bra den sista tiden och antalet spelare från lägre divisioner är fortsatt högt i truppen. Det kommer att krävas att ett flertal av dessa klarar av att anpassa sig till den allsvenska nivån, och det väldigt snabbt.

Vem fyller luckan efter Pettersson?

Tom Pettersson har varit en ledarfigur (och lagkapten) i backlinjen och nu ska han ersättas efter sin flytt till andra sidan Atlanten. Thomas Isherwood kommer att bli viktig med sitt kompromisslösa spel och detsamma gäller Noah Sonko-Sundberg som måste vara redo att bli en nyckelspelare nu. Isak Ssewankambo och Roland Mukibi är också spelare med kvaliteter nog för att prestera på en bra allsvensk nivå. Även vänsterbacken Marco Weymans kommer säkerligen att bidra med sitt ettriga spel. Det saknas inte namn men någon måste kliva fram som den naturlige ledaren. Bakom dessa finns det inte en uppsjö av spelare som jag ser ska kliva fram och bli bärande i backlinjen men då jag sett begränsat av laget måste jag be om tid och fler matcher att bevaka innan ”domen” faller.

Galen högstanivå, når man den?

Mittfältare finns det gott om här och det gäller även rent kvalitetsmässigt. Charlie Colkett är den spelare jag anser har den allra högsta nivån i sig. Det blir intressant att se om han har anpassat sig allt ytterligare och kan bli den tydligaste ledaren på mitten. Det är en stor möjlighet att det blir så tror jag. Frank Arhin fick se sig själv bli utlånad (Dalkurd) och samla på sig erfarenhet och speltid, det tror jag var ett väldigt klokt beslut. Det är inte alls omöjligt att han lyfter rejält denna säsong. Ytterligare en spelare som jag verkligen tror har ytterligare nivåer i sig är Simon Kroon. Den MFF-fostrade yttern har en riktigt fin fart i sig och är kraftfull när han kommer rättvänd i anfallsspelet. Fjolåret blev söndertrasat av skadebekymmer men förhoppningsvis är det historia nu. Om de nämnda spelarna kan leverera på förväntad nivå kan tränaren Ian Burchnall få en riktigt angenäm säsong trots allt.

Är Kadiri ett superfynd?

Man kan säga många saker om Östersund dessa dagar men en sak som de har gjort väldigt bra är delen som handlar om scouting. Graham Potter och hans stab var fenomenala att hitta spelare som passade perfekt till spelsättet. Även om utfallet inte har varit lika bra senaste åren dyker det ändå upp riktiga juveler med jämna mellanrum. Jordan Attah Kadiri är kanske den senaste i raden av dessa fynd. Nigerianen startade bara sex stycken matcher ifjol men hann ändå med att göra tre mål. Det är en ung spelare men anpassningen verkar ha gått väldigt snabbt. Den engelska ”second-hand”-marknaden är ett område där ÖFK har fyndat förut och man fortsätter på inslagen väg. Francis Jno-Baptiste kom från Crystal Palace organisation under förra säsongen. Det blev ingen succe då men det krävs nog att han hittar rätt och kan komplettera Kadiri på ett bra sätt. Att lägga allt målskytte på den 19-årige nigerianen känns inte rättvist. Blair Turgott är den av forwards som spelade mest av de som ännu är kvar men inte heller han övertygade när det gäller målskyttet. Det blev bara ett mål på sju starter (och fem inhopp) och det är inget facit som skrämmer någon.