Säsongen är i princip slut och det enda som återstår är några kvalmatcher på söndag. Kalmar har fördel mot Jönköpings Södra men också ett hemmafacit att gråta över. I Superettan återstår det att se om BP kan välta Trelleborg på bortaplan och om Landskrona kan behålla greppet man skaffat sig på Dalkurd. Sen är det slut.

Malmö FF vann, och allt annat hade varit ett underbetyg i mina ögon. Inte för att utmanare inte fanns, men ändå. Det ska sägas att det inte är lätt att vinna på beställning men man gjorde det man skulle, det i sig är imponerande. Europa-spelet blev däremot en besvikelse liksom för övriga svenska lag. Det är omöjligt att inte redan nu utnämna MFF till favoriter även nästa säsong, det är bara så det är. Jon Dahl Tomasson har visat sig vara som väntat: skoningslös och helt utan känslomässigt blod i sina ådror. Men han vann. Rasmus Bengtsson och Behrang Safari är två som nu lämnar med bitter eftersmak även om det i Safaris fall kanske inte är lika uppenbart infekterat.

Stockholmsfotbollen hade ett dystert år där ju alla tre klubbar är mer eller mindre besvikna på resultaten. Kraven är alltid höga, hybrisen(mer eller mindre rättfärdigad) närvarande som alltid cirkulerar runt klubbarna och allt som oftast stora allmänna förhoppningar men i år blev det inte alls bra. Sammantaget kan man väl kalla det för fiasko även om det kan tyckas hårt.

AIK gjorde en rejäl röjning i truppen och ett riktigt försök att starta om med en föryngrad trupp. Det gick sådär. Rikard Norling fick städa skrivbordet på träningsanläggningen Karlberg och in kom Bartosz Grzelak från grannarna på SvFF. Det blev, aningen bättre, men nästa år är det dags att höja sig rejält vad gäller resultaten. Av den stora föryngringen får vi se vad man har lärt sig? Visst fick flera unga chansen och några tog den absolut, men i slutskedet av säsongen så startelvan inte så värst purung ut. Ekonomin gör att det nog kan bli tal om att sälja några av de yngre (som har försäljningsvärde) och då återstår att se om man har fler av liknande, eller bättre, kvalitet att plocka in. Jag tänker på Abraham, Kahl och Ring i första hand. Det blir i alla fall inte enkelt.

Djurgården, de regerande svenska mästarna, hade en stökig säsong också. Astrit Ajdarevic försvann först temporärt och sedan permanent. Nu ska han bli TV-expert. Vad hände egentligen där? Resultaten pendlade och man nådde till slut inte en europa-plats via tabellplaceringen. Nu är det Svenska Cupen som är vägen framåt, ut till de mål som alla jagar i de europeiska cupspelet.

Bosse Andersson har redan dragit igång. Ut försvinner bland annat, Jesper Karlström, Kevin Walker och framförallt Fredrik Ulvestad. Tre centrala mittfältare alltså. Elias Andersson från IK Sirius är klar liksom Rasmus Schuller (förflutet i bland annat BK Häcken). Elias Andersson, ursprungligen från Helsingborg har haft en fin kurva och har den gångna säsongen varit en stor bidragande anledning till att Uppsala-laget gjorde en så pass bra säsong under, typ, 75 procent av säsongen.

Hammarby hade en galet fin höst 2019 och såklart även totalt sett och avsikten var definitivt att fortsätta på den inslagna vägen. Så blev det absolut inte. Spelet var inte i närheten av det man hade hoppats på och det gick hand i hand med de uteblivna resultaten. Förklaringen till det ligger innanför de interna väggarna men sanningen är nog att man behöver ruska om rejält här. Spelartruppen lär förändras en del, något som kan vara nyttigt efter den här besvikelsen. Stefan Billborn var omåttligt (och rättvist) hyllad efter 2019 men nu har det naggats i kanten: ”Man är aldrig bättre än sin senaste prestation” är något som kanske stämmer och som alla inom idrotten får lära sig att leva med. Om det är rätt eller fel vet jag inte. Det blir en viktig vinter och ett viktigt transferfönster för alla inblandade på Årsta IP.

***

IFK Göteborg gick samma väg som många andra. Dåliga resultat och en sparkad tränare. Paradoxen att den sparkade Poya Asbaghi fick jobbet som förbundskapten för U21-landslaget, det uppdrag som Rolle Nilsson lämnade för att ta över Blåvitt kan man inte riktigt bara ducka för av? Fotbollens fina logik. Ekonomin är fortsatt ett frågetecken och den sportsliga ledningen verkar inte vara i harmoni. Sportchefen Kenneth Andersson lämnar liksom trotjänaren Alf Westerberg som vid ett par tillfällen agerat huvudtränare när det varit ”kris”. Ibland är otack världens lön. IFK Göteborg älskar sina hemvändare och jag utgår ifrån att det är fler av den sorten som man nu hoppas på. Markus Berg och Gustaf Svensson lär väl stå högt i kurs. Oscar Wendt däremot känns inte så väldigt nära just nu.

De lyckade nykomlingarna ska vi inte missa. Både Mjällby och Varberg ska verkligen ha rejält med beröm för sina mycket väl genomförda säsonger. Utan att göra dumdristiga satsningar och utan att få visa upp sig för sin hemmapublik klarade man att inte bara ”hålla sig undan strecket” utan man gjorde det med bravur. Det går inte att påstå att det är något annat än väldigt bra prestationer. Nu väntar ”det svåra andra året” men det ska inte behöva bli så lurigt tycker jag. Varberg är en trygg förening som sprungit snabb på transfermarknaden och plockat flera russin ur den alltjämt stora talangkaka som de båda divison 1-serierna är.

Mjällby står visserligen inför ett tränarskifte men inte heller det ska behöva något negativt för klubben. Tappet av Moses Ogbu lär svida mer.

/M

Den här bloggen startade friskt men försvann snabbare än den skyldige fladdermusätaren i Kina. Det blev för svårt att knyta ihop en vettig fortsättning efter den inledning som jag försökte mig på här och inte fick vi heller gå på fotboll. Men nästa år, då jävlar…

Nu vet vi ju ingenting om hur fotbollssäsongen 2021 kommer att gestalta sig, men vi vet hur det blir i värsta fall. Därför så kommer jag att dra igång igen. Vi har alla en önskelista inför julen, min består bara av en enda ”sak”: En någorlunda normal svensk fotbollssäsong 2021.

Tanken nu är att med hög frekvens skriva blogginlägg, krönikor och, när det är igång, analysera och tycka kring de matcher vi ser.

När det gäller Silly season så blir det ”inga” spekulationer från min sida men däremot självklart aktuellt att beröra när övergångar väl är ett faktum.

Liksom innan denna säsong kommer jag att gå igenom samtliga lag när det närmar sig tävlingssäsong och förhoppningen är ju att kunna se matcher på plats. Här är det flera saker som såklart spelar in om det ska bli verklighet.

Så, vi ser till att runda av 2020 illa kvickt och lyfta blicken mot något bättre. Tiden fram till nyårsafton får bli den försäsong jag behöver för att skrapa av mig ringrosten.

Idag, fredag eftermiddag kommer det en inlägg, givetvis med infallsvinkel i Silly season om sådant vi redan vet. Jag ska, som sagt, försöka att inte spekulera allt för mycket. Den balansgången i dessa tider blir väldigt spännande.

/M