Jag är fullt medveten om att sociala medier i mångt och mycket är ett parallellt universum med helt andra lagar och ”regler” än det vi kallar den värld vi lever i. Men det borde ändå gå att reda ut det som sker ”på nätet” och försöka förena det med den verklighet vi måste slåss med precis varenda dag. Att försöka är svårt, att lyckas nära nog omöjligt, Men vad gör man?

Bajen är Bajen och hör sen. Falanger hit och falanger dit, är man inte tilllverkad och född i mittcirkeln på Söderstadion har man precis allt att bevisa. Åsikterna går isär, precis som det ska vara men ju fler desto spretigare. Björn Paulsen flirtar med Bajen. Malmö FF visar intresse. Björn Paulsen flirtar med sin danska klubb Sönderjyske. Kontentan: Dyrt.

Björn Paulsen gjorde ordentligt avtryck när han var i Hammarby, Rejäl, offervillig, allround och som slutsummering väldigt effektiv i sin spelstil. Han kom från Danmark, gjorde avtryck i Hammarby och hamnade i Tyskland. Välförtjänt fick kan en lön som absolut översteg det någon klubbi Sverige ens kunde vara i närheten av. Det är så det är.

Nu har han spelat tredjeligan i Tyskland och gjort det väldigt bra. Tredjeligan. Han blir inte yngre med åren även om man med stor sannolikhet kan räkna med ”samma Björn” som senast. Men det kommer att kosta. Jag är inte fullständigt säker men tycker mig ha tillräckligt på fötterna för att säga att hans krav lär innebära en ordentlig påverkan vid varje löneutbetalning. Jag skulle tro att han vill ha mellan 100.000-150.000kr varje månad + sociala avgifter. I tre år. Dessutom, som Bosmanfall säkert 3-5 miljoner SEK i sign on-bonus. Ni får göra den totala matematiken själva, för mig låter det bara jävligt dyrt. Möjligheten att ”få tillbaka” något ekonomiskt är i princip omöjligt sett till spelarens ålder.

Hammarby har signat Jon Gudni Fjoluson. Jag kan ingenting om ekonomin där men räknar med att det är en billigare affär och här får man dessutom en vänsterfotad spelare som, likt Paulsen, visat att han kan tillhöra de allra bästa försvararna i serien. Islänningen är ingen ungdom heller men erbjuder en vänsterfot och en snarlik spelstil, jag är böjd att säga att Jesper Jansson och Hammarby har tagit ett väldigt bra beslut här.

Sommaren kommer och Björn Paulsens avtal går ut. Fler kontrakt går ut i Hammarby då och läget kan vara ett annat. Initiativet med en swish-kampanj är lysande. Men här är det viktigt att första att man inte kan styra klubben till en viss spelare. Marknaden och verkligheten är sådan. 3-5 miljoner i sign on(om jag nu är i närheten) och typ 100K-150 K i månaden kräver oerhört många bidrag. För mycket i min värld. Men alla pengar in till klubben välkomnas såklart.

***

Det går inte att leva på det som sker i sociala medier, man måste koppla det med verkligheten. Spelare har lärt sig att ”kärleksförklaringar” ger mycket uppmärksamhet men det är mer komplicerat än så.

***

Björn Paulsen är en skön figur, en bra spelare och skulle utan tvivel vara bra på Årsta varje dag. Men, det går inte att snöa in sig på det som varit. Då är då och nu är nu. Stefan Billborn har fått en riktigt bra vänsterfotad mittback i sin trupp och adderar man Astrit Selmani så är det en väldigt bra trupp att jobba med i sin helhet.

Låt bidragen fortsätta hagla in, låt transfermöjligheterna bli ännu bättre, men kräv inte Björn Paulsen. Låt säsongen börja och låt oss se hur läget är framåt sommarfönstret. Låt allt rulla på och låt inte denna kampanj bli ett monster som kloka Pernilla (@pillyol på twitter) så väl beskrev det. Jag som inte är lika välartikulerad som henne säger, låt oss inte vara efterblivna, låt de som är anställda sköta det här. Det är proffs vi pratar om.

/M

Det är lätt att bli förblindad av hur tiden springer iväg och alla de förändringar som sker, ibland kan det vara svårt att både acceptera och anpassa sig. ”Det var bättre förr” är ett uttryck som man slänger fram då och då, ibland på skämt men ibland också på fullaste allvar. Allsvenskan är inget undantag när det gäller förändringar och det gäller sannerligen även klubbarna. Så lite nostalgisk och samtidigt positiv över framtiden fick jag för mig att blanda tankarna lite fritt. Var det bättre förr?

Det första som jag tänker på när ”dåtid och nutid” ställa mot varandra gällande fotbollen är arenorna. De allsvenska klubbarna, ja för all del de flesta elitklubbarna, idag har en ny eller rejält uppgraderad och renoverad arena att erbjuda sin publik, sina spelare och sponsorer. Det har i de allra flesta fallen ansetts som ett ”måste” att matcharrangemang och faciliteter har blivit för undermåliga. Media har större och bättre arbetsplatser och arbetsytor, sponsorer kan erbjudas loger i anslutning till sina sittplatser och den allmänna bekvämligheten är klart högre nu än för, säg 10 år sedan. Det är bekvämare att gå på fotboll nuförtiden.

En ljummen korv med bröd kan nu enkelt ersättas av en nacho-tallrik eller dylikt. Gnället på långa köer till en illaluktande pissoar  från förr har ersatts med gnäll om att arenans wifi är för långsamt.  Det var absolut bättre förr.

***

Det är självklart att klubbarnas behov har förändrats. TV-sändningarna måste ha en rimlig chans att matcha det som förväntas, sponsorer som spottar in allt mer pengar vill ha valuta för det. Klubbarna måste anpassa sig efter de riktlinjer och regelverk som finns och då inte minst när det gäller säkerheten (sittplats/ståplats). Publikens krav och förväntningar har också förändrats och här behöver klubbarna möta de som faktiskt betalar för att komma och se laget spela. Hur än man vrider och vänder på det kommer det inte att falla alla i smaken samtidgt. Som helhet skulle jag säga att det inte var bättre förr.

***

Mina allra flesta live-matcher i allsvenskan bevittnar jag i 08-området och jag skulle ljuga om jag inte erkände att det var en annan känsla förut, en klart mer genuin känsla om ni förstår mig?

-Söderstadion med den fantastiska känslan, ljudet som stannade så fint mellan läktare och kontorshus. Eller den östra läktaren som först var en ”naturlig” del av arenan men som de sista åren var ett metallmonster där det alltid blåste och regnet(eller annan nederbörd) gärna dränkte publiken. Allra bäst, sena kvällsmatcher i strålkastarljuset. Helvete vad fint det var.

-Råsunda, den stora betongklumpen där derbyna verkligen kunde leva upp och där det kändes som att klackarna verkligen stod öga mot öga med varandra och trycket verkligen fick betongen att skaka. Även om arenan (då som nu) delades med SvFF kändes Råsunda som en AIK-arena varje dag i veckan. Norra Stå var verkligen Norra Stå. Det var äkta.

-Stockholms Stadion. Den så anrika arenan som trots löparbanorna ändå hade en väldigt fin känsla. Pelarna som skymde sikten var man än satt, det ingick liksom. Gräsmattan allt som oftast i fantastiskt skick(det gäller även idag) och en arena som i mångt och mycket verkligen passade Djurgården bra under så lång tid.

Det spelar såklart roll vem du frågar och ingen skugga ska falla på beslutsfattare eller klubbar på något sätt. För många, inklusive mig själv kommer det att dröja otroligt lång tid innan Tele2 Arena och Friends Arena har samma ”känsla” som sina föregångare. Självklart skapas nya minnen och så småningom kommer generationer att inte veta annat än det som existerar just nu. Jag är i alla fall otroligt glad att jag fick möjligheten att se fotboll på dessa arenor och det är något jag aldrig glömmer. Den genuina känslan man har över den tiden känns bra och samtidigt kan jag inte låta bli att känna viss sorg över att det numera är historia.

Så gammal som jag är kan jag utan darr på rösten säga att jag i alla fall tycker att det var bättre förr.

***

Jag har alltid varit en fotbolls-idiot med allt vad det innebär. Jag har spelat fotboll, verkat(och verkar) som tränare och jag har i väldigt stor utsträckning tittat på fotboll. Uppväxten präglad av Tipsextra och därav ligger den engelska fotbollen mig närmast om jag ska se utanför över landets gränser. Jag har följt fotbollen i Italien och Spanien så mycket det har varit möjligt och då pratar vi mest via TV.

Jag har haft förmånen att se rätt mycket fotboll utomlands, både under olika fotbollsuppdrag men även som rent nöje, om ni missförstår mig rätt. Jag är ingen ”Groundhopper” men ärligt talat så är det min ”det var bättre förr”-känsla som tar över helt. Maine Road, White Hart Lane, Loftus Road och Sixfields Stadium (Northampton)  Roots Hall(Southend) är några arenor jag är otroligt glad över att jag fått se matcher på. Visst har Etihad Stadium och Wembley sina fördelar, men jag vet vad jag föredrar.

***

Fotbollen har verkligen förändrats på alla plan, inte minst kommersiellt och ekonomiskt och det är väl det som gör att i alla fall en liten del av den genuina känslan helt enkelt inte får samma utrymme. Det här gäller ju allt och inte minst spelarmarknaden . Visst kan man ibland tycka att spelare allt för ofta styrs av ekonomiska intressen när det kommer locktoner från utländska klubbar. Det är inte så i alla fall men ändå, klart att det förekommer.

Vilken spelare det är, vilket skede i karriären de befinner sig i och vilka valmöjligheter som kan finnas är ju så olika att det inte är någon idé att försöka reda ut något rent generellt. Det är bara så det är, spelare kommer och går, klubben och supportrarna består. Jag har de senaste åren verkligen fastnat i den svenska fotbollen. Jag ser så många matcher(för många skulle många säga) och har liksom avskärmat mig mer från vad som sker utanför landets gränser. Premier League har blivit en totalt sönderkommersialiserad (finns det ordet ens?) liga som jag får allt svårare att följa slaviskt. Jag ser fortfarande men inte alls med samma inbitna intresse som förut. VAR-intåget har för min del gjort det ”enklare” att hoppa över en del matcher. Allsvenskan har än så länge inte (tack!) gett sig in i det på allvar. Frågar ni mig så får det mer än gärna dröja. GLT(Goal Linte Technology ) ser jag gärna liksom möjligheten att via video (”VAR”) i efterhand kunna exempelvis stänga av spelare för filmningar och dylikt. Men ingen jä-la videokonferens under matchen).

***

Sammantaget så älskar man fotboll och det har ju blivit allt mer uppenbart efter den här pandemins brutala ingrepp på det så många mer eller mindre ser som sina liv. Det går knappt att vänta längre nu så låt nu vaccinet flöda i mängder till allt och alla illa kvickt. Låt klubbarna få öppna grindarna till sina arenor. Låt spelarna få möta sin publik varje matchdag och låt supportrarna få följa sina lag såväl hemma som borta. Det är ju det som är Allsvenska och det är faktiskt det finaste vi har.

/M

Visst sipprar det ut ett och annat rykte och visst har det redan klubbats igenom en del affärer men känslan är ändå att klubbarna ”smyger” lite med byggandet av sina trupper. Om det inte är så är det kanske en tydlig indikation på att pandemin har tagit riktigt hårt på ekonomin, mer än vad vi faktiskt har förstått?

Jag kommer att återkomma med ingående texter om alla allsvenska lag, men i det här skedet finns det inte någon anledning att dra för många slutsatser, transferfönstret är öppet så länge till att massor antagligen kommer att hända. Nedan följer några reflektioner på det vi redan vet och vad jag tror kan vänta framöver.

Östersund har ju haft alla möjliga problem med sin ekonomi det vet vi alla om. Det faktum att man inte heller har möjlighet att värva spelare i detta transferfönster vet vi också, ändå så försvinner det spelare vidare och det handlar naturligtvis om ekonomi. Isherwood till Darmstadt(Tyskland) ger självklart ett fint tillskott i kassan men han går inte heller att ersätta som läget är nu. Således en rejäl försvagning av truppen. Det lär inte vara den sista spelaren som lämnar jämtarna och truppen är fortsatt numerärt stor. Inte minst vad gäller utländska spelare.

IFK Göteborg försöker manövrera sig igenom tuffa ekonomiska tider och inväntar med all sannolikhet fler hemvändare, det lär dock inte bli aktuellt förrän till sommaren. Calisir (Apollon Smyrnis) är borta liksom Da Graca (VVV Venlo). På nyförvärvsfronten är Calle Johansson ett mycket spännande nytt namn, han har gjort det väldigt bra i Falkenberg. Kontraktet med Amin Affane avslutades i förtid och Hossam Aiesh är sedan tidigare inte nöjd med tillvaron. Sommarvärvningen Christian Kouakou har inte alls fallit tränare Rolle Nilsson i smaken och där kan det nog också hända saker har jag en känsla av. Utlåning kanske? Alhassan Yosuf var länge namnet man väntade på skulle bli nästa stora försäljning, men det verkar intressenterna inte längre lika angelägna. Ska det bli tal om några större pengar så är det nog läge nu, eller senast till sommaren. Kontraktet sträcker sig över 2022.

Hammarby har ju växlat ut på forwardssidan när Aron Johansson lämnade som Bosman och Astrit Selmani värvats från Varberg. Hjalmar Ekdal har sålts till Djurgården och det pratas om Jon Gudni Fjoluson (Bosman) som ett möjligt nyförvärv. Hammarby har lidit svårt av den gångna säsongens uteblivna publikintäkter så några fler större värvningar är knappast att vänta om det inte säljs några spelare först. Känslan är att Hammarby inte gör speciellt mycket mer innan sommaren då flertalet kontrakt går ut. (de kontrakt som Corona-förlängdes under fjolåret).

AIK har varit väldigt återhållsamma och anledningen stavas givetvis ekonomi. Som jag tidigare nämnt är det försäljning av Eric Kahl och/eller Paulos Abraham som kan ge AIK lite möjligheter att möblera om i manskapet.

***

Malmö FF har inga likvida problem men det blev ändå inget förlängning av lån/köp av Isaac Kiese-Thelin som valde spel i Turkiet istället. Nu pratas det istället om Viktor Gyökeres(ex BP) som tillhör Brighton men just nu är utlånad till Swansea City. Skulle den affären bli verklighet är det väl en del som talar för att Marcus Antonsson får söka ny klubbadress, Jon Dahl Thomasson har inte direkt visat några ömmare känslor för honom och jag har svårt att se hur de skulle kunna ”spela ihop”. Har jag fel och Antonsson blir kvar har Malmö minst sagt angenäma problem när det kommer till konkurrensen på forwardssidan.

Djurgården var snabbt igång med sin trupp och det är en hel del nya ansikten att bekanta sig med. De flesta är oprövade på allsvensk nivå och det kan kanske skapa viss oro. Tränarduon Bergstrand/Lagerlöf har dock många år tillsammans och har under alla dessa år haft en förmåga att få spelare att växla upp, inte minst alla år i IK Sirius är ett bevis på detta. Laget har tappat stora delar av sin centrallinje och jag kan tro att man hoppas mycket på att Erik Berg ska vara motiverad, hel och frisk. Möjligen blir han då permanent central mittfältare snarare än mittback? Den gissningen är i alla fall rimlig om man ser till balansen i truppen just nu.

IFK Norrköping fortsätter att vara rubrikernas lag på fler än ett sätt. Att Isak Pettersson skulle lämna var ju klart, nu är han klar för Toulouse i franska Ligue 2. Välförtjänt och kul för keepern som varit så väldigt bra de senaste säsongerna. Ersättaren verkar bli ett bekant allsvenskt ansikte: Oscar Jansson, senast i Örebro SK. Blir det så är det bara att gratulera Peking, Jansson har verkligen vuxit ut till en av de bästa och stabilaste målvakterna i serien. Luckan efter Pettersson är inte enkel att fylla men chanserna att Oscar Jansson klarar det skulle jag säga är mycket stora. Alexander Fransson, Sead Haksabanovic och Isak Bergmann Johanneson ryktas alla vara på väg bort och det skulle ju ge klubben rejält med pengar att shoppa nytt för. Perfekt för Norling att få ”välja” spelare som passar honom. Å andra sidan är det väldigt bra spelare så det är inte någon enkel uppgift. Jag konstaterar att det hur som helst blir en rejäl omstart för de senaste årens ständiga topp-lag.

***

Det har skett många saker i flera av de andra lagen också och jag ber om att få återkomma i det ärendet vid ett annat tillfälle.

/M

Välkommen säger vi till 2021, året som inte behöver ge oss mycket för att överglänsa det vi just lämnat bakom oss. Det blir en senaerlagd start för den svenska elitfotbollen men ändå inte allt för långt bort. Vi får innerligt hoppas att det släpps in publik redan från första omgången, även om vi lär få vänta till full kapacitet.

Det har varit relativt lugnt runt om i klubbarna även om IFK Norrköping har jobbat på ”bra” när det gäller rubriker. Det är svårt att som utomstående veta vad som är vad men det framgår ju ändå, med rätt stor tydlighet, att Peter Hunt inte är det populäraste mannen runt Peking just nu. Inte så mycket ”remble” utan snarare rumble. Vi får se var det tar vägen, känslan är att Hunt snart inte har den positionen vi har varit vana att han haft.

IFK Norrköping har dock en ny tränare och det är inget obekant namn vi pratar om: Rikard Norling är tillbaka i allsvenskan igen. Valet av Norling känns absolut rimligt även om jag personligen gärna hade sett till exempel Andreas Brännström (senaste i Jönköpings Södra) i den rollen.

Norling har en bra trupp att tillgå även om det nu blåser lite lär det sluta med ganska goda förutsättningar på planen. Det bli också intressant att se hur man omfördelar rollerna i föreningen. Manager-rollen är bortsuddad och det lär bli en sportchef som ska arbeta ihop med Norling. Får Rikard välja den personen själv eller hur ska den rekryteringen gå till?

***

I och runt 08-klubbarna har det varit relativt lugnt. I AIK är det nästan skrämmande tyst, där brukar det ju alltid vara en massa saker som händer. Jag säger inte att det är dåligt, bara att det är ovanligt. Det som sipprat fram är väl att assisterande tränaren, Patric Jildefalk sägs vara på tapeten som ersättare till ovan nämnde Andreas Brännström. J-Södra nästa adress??

Spelartruppen lär det såklart hända mer saker kring, men det handlar nog i första hand om att sälja spelare för att få in kapital. Erik Kahl har dragit blickarna till sig och är nog en möjlig transer, kanske även Paulos Abraham. Båda dessa har visat lovande takter men (minst) ett halvår till i allsvenskan skulle verkligen inte vara fel för någon av dessa två. Kolbeinn är borta liksom Enoch Kofi Adu. Alex Milosevic är klubblös igen men lär väl hamna någon annanstans. Kanske i Ryssland, kanske i Kina? Kanske hos Rikard Norling i Norrköping?

***

Hjalmar Ekdal har skapat lite turbulens eftersom att han har bytt klubb från Hammarby till Djurgården. En klart ovanlig transfer och såklart ingenting som Hammarbys supportar ( i alla fall på sociala medier) uppskattat och jag kan förstå principen i det. Läget är speciellt när det gäller ekonomin i föreningarna för tillfället och lite fakta man bör ha med sig här om man varit väldigt upprörd över detta:

-Ekdal har exakt noll(0) allsvenska minuter i Hammarby-tröjan.

– Han köptes loss från samarbetsklubben IK Frej Täby för att sedan lånas ut till IK Sirius. Den första delen var välditg lyckosam, precis som för hela Sirius medan den andra halvan av säsongen inte blev lika fläckfri.

– Hammarby har kunnat följa spelaren noga och har beslutat att han inte är en spelare man vill satsa på. När Ekdal ”valde” Djurgården så tror jag ärligt att det hela liksom var början till slutet. Man kan fundera på hur planerat och planterat det var av spelaren och hans rådgivare. En spelare som ”önskar” sig till en rival….Inte direkt bingo.

– Hammarby står då med en spelare vars kontrakt är på väg att löpa ut, som man följt på nära håll och bedömt som ”icke önskvärd”. Djurgården ser tydligen något annat och vill betala en summa som Hammarby accepterar.

– Done deal. Man ”blir av” med en lönekostnad, man får in en transfersumma som kan användas till en spelare man tror på och på någon som vill spela i den grönvita tröjan. Jag fattar att det finns en uppfattning om att ”man inte dealar med en rival”.

I slutändan måste man se helheten och dessa tider är inte vanliga tider. Säg att Hammarby ”tjänar” närmare en miljon på affären. Alltså Ekdals transfersumma och lönekostnaderna. Jag skulle säga att det är en bra affär.

Visst, Ekdal har absolut framtiden för sig och visade som sagt lovande takter inledningsvis, något som ju också ledde till uttagning till det svenska U21-landslaget. Jag begriper fullt ut de som ”rasade” över affären, men jag förstår de sportsligt och ekonomiskt ansvariga ännu bättre. Deras jobb är trots allt att få saker att gå ihop, både på och utanför planen. Där ingår ekonomin.

Astrit Selmani är klar och det blir intressant och spännande att se hur väl hans egenskaper kan lyfta både honom och Hammarby. Det snackas också om Jon Gudni Fjoluson, den vänsterfotade isländske mittbacken med förflutet i både GIF Sundsvall och IFK Norrköping. Islänningen kommer senast från norska Brann där han haft en lyckad sejour. En god investering och förbättring av en viktig lagdel om det nu blir av.

Just med tanke på det ekonomiska läget går det att anta att det kommer att försvinna spelare också, både Aron Johansson och Junior har ju redan lämnat.

***

Vi är fortfarande mitt uppe i en pandemi och så länge merparten inte har ett vaccin i kroppen kommer det att fortsätta att vara jobbiga omständigheter. Alla måste hjälpas åt och det är nog de flesta överens om.

2021 kan inte bli annat än ett framgångsår jämfört med 2020 och bara det ger ju luft i lungorna. Jag vet inte om det är lugnet före stormen eller om säsongen kommer ”smyga” igång men nog hoppas vi väl att det brinner till ordentligt snart??

Skicka fram vaccinet nu så allt kan bli ”normalt” så snart som möjligt det är vi allihopa i stort behov av. Jag kan i alla fall skriva under på det!

/M