Det är lätt att bli förblindad av hur tiden springer iväg och alla de förändringar som sker, ibland kan det vara svårt att både acceptera och anpassa sig. ”Det var bättre förr” är ett uttryck som man slänger fram då och då, ibland på skämt men ibland också på fullaste allvar. Allsvenskan är inget undantag när det gäller förändringar och det gäller sannerligen även klubbarna. Så lite nostalgisk och samtidigt positiv över framtiden fick jag för mig att blanda tankarna lite fritt. Var det bättre förr?

Det första som jag tänker på när ”dåtid och nutid” ställa mot varandra gällande fotbollen är arenorna. De allsvenska klubbarna, ja för all del de flesta elitklubbarna, idag har en ny eller rejält uppgraderad och renoverad arena att erbjuda sin publik, sina spelare och sponsorer. Det har i de allra flesta fallen ansetts som ett ”måste” att matcharrangemang och faciliteter har blivit för undermåliga. Media har större och bättre arbetsplatser och arbetsytor, sponsorer kan erbjudas loger i anslutning till sina sittplatser och den allmänna bekvämligheten är klart högre nu än för, säg 10 år sedan. Det är bekvämare att gå på fotboll nuförtiden.

En ljummen korv med bröd kan nu enkelt ersättas av en nacho-tallrik eller dylikt. Gnället på långa köer till en illaluktande pissoar  från förr har ersatts med gnäll om att arenans wifi är för långsamt.  Det var absolut bättre förr.

***

Det är självklart att klubbarnas behov har förändrats. TV-sändningarna måste ha en rimlig chans att matcha det som förväntas, sponsorer som spottar in allt mer pengar vill ha valuta för det. Klubbarna måste anpassa sig efter de riktlinjer och regelverk som finns och då inte minst när det gäller säkerheten (sittplats/ståplats). Publikens krav och förväntningar har också förändrats och här behöver klubbarna möta de som faktiskt betalar för att komma och se laget spela. Hur än man vrider och vänder på det kommer det inte att falla alla i smaken samtidgt. Som helhet skulle jag säga att det inte var bättre förr.

***

Mina allra flesta live-matcher i allsvenskan bevittnar jag i 08-området och jag skulle ljuga om jag inte erkände att det var en annan känsla förut, en klart mer genuin känsla om ni förstår mig?

-Söderstadion med den fantastiska känslan, ljudet som stannade så fint mellan läktare och kontorshus. Eller den östra läktaren som först var en ”naturlig” del av arenan men som de sista åren var ett metallmonster där det alltid blåste och regnet(eller annan nederbörd) gärna dränkte publiken. Allra bäst, sena kvällsmatcher i strålkastarljuset. Helvete vad fint det var.

-Råsunda, den stora betongklumpen där derbyna verkligen kunde leva upp och där det kändes som att klackarna verkligen stod öga mot öga med varandra och trycket verkligen fick betongen att skaka. Även om arenan (då som nu) delades med SvFF kändes Råsunda som en AIK-arena varje dag i veckan. Norra Stå var verkligen Norra Stå. Det var äkta.

-Stockholms Stadion. Den så anrika arenan som trots löparbanorna ändå hade en väldigt fin känsla. Pelarna som skymde sikten var man än satt, det ingick liksom. Gräsmattan allt som oftast i fantastiskt skick(det gäller även idag) och en arena som i mångt och mycket verkligen passade Djurgården bra under så lång tid.

Det spelar såklart roll vem du frågar och ingen skugga ska falla på beslutsfattare eller klubbar på något sätt. För många, inklusive mig själv kommer det att dröja otroligt lång tid innan Tele2 Arena och Friends Arena har samma ”känsla” som sina föregångare. Självklart skapas nya minnen och så småningom kommer generationer att inte veta annat än det som existerar just nu. Jag är i alla fall otroligt glad att jag fick möjligheten att se fotboll på dessa arenor och det är något jag aldrig glömmer. Den genuina känslan man har över den tiden känns bra och samtidigt kan jag inte låta bli att känna viss sorg över att det numera är historia.

Så gammal som jag är kan jag utan darr på rösten säga att jag i alla fall tycker att det var bättre förr.

***

Jag har alltid varit en fotbolls-idiot med allt vad det innebär. Jag har spelat fotboll, verkat(och verkar) som tränare och jag har i väldigt stor utsträckning tittat på fotboll. Uppväxten präglad av Tipsextra och därav ligger den engelska fotbollen mig närmast om jag ska se utanför över landets gränser. Jag har följt fotbollen i Italien och Spanien så mycket det har varit möjligt och då pratar vi mest via TV.

Jag har haft förmånen att se rätt mycket fotboll utomlands, både under olika fotbollsuppdrag men även som rent nöje, om ni missförstår mig rätt. Jag är ingen ”Groundhopper” men ärligt talat så är det min ”det var bättre förr”-känsla som tar över helt. Maine Road, White Hart Lane, Loftus Road och Sixfields Stadium (Northampton)  Roots Hall(Southend) är några arenor jag är otroligt glad över att jag fått se matcher på. Visst har Etihad Stadium och Wembley sina fördelar, men jag vet vad jag föredrar.

***

Fotbollen har verkligen förändrats på alla plan, inte minst kommersiellt och ekonomiskt och det är väl det som gör att i alla fall en liten del av den genuina känslan helt enkelt inte får samma utrymme. Det här gäller ju allt och inte minst spelarmarknaden . Visst kan man ibland tycka att spelare allt för ofta styrs av ekonomiska intressen när det kommer locktoner från utländska klubbar. Det är inte så i alla fall men ändå, klart att det förekommer.

Vilken spelare det är, vilket skede i karriären de befinner sig i och vilka valmöjligheter som kan finnas är ju så olika att det inte är någon idé att försöka reda ut något rent generellt. Det är bara så det är, spelare kommer och går, klubben och supportrarna består. Jag har de senaste åren verkligen fastnat i den svenska fotbollen. Jag ser så många matcher(för många skulle många säga) och har liksom avskärmat mig mer från vad som sker utanför landets gränser. Premier League har blivit en totalt sönderkommersialiserad (finns det ordet ens?) liga som jag får allt svårare att följa slaviskt. Jag ser fortfarande men inte alls med samma inbitna intresse som förut. VAR-intåget har för min del gjort det ”enklare” att hoppa över en del matcher. Allsvenskan har än så länge inte (tack!) gett sig in i det på allvar. Frågar ni mig så får det mer än gärna dröja. GLT(Goal Linte Technology ) ser jag gärna liksom möjligheten att via video (”VAR”) i efterhand kunna exempelvis stänga av spelare för filmningar och dylikt. Men ingen jä-la videokonferens under matchen).

***

Sammantaget så älskar man fotboll och det har ju blivit allt mer uppenbart efter den här pandemins brutala ingrepp på det så många mer eller mindre ser som sina liv. Det går knappt att vänta längre nu så låt nu vaccinet flöda i mängder till allt och alla illa kvickt. Låt klubbarna få öppna grindarna till sina arenor. Låt spelarna få möta sin publik varje matchdag och låt supportrarna få följa sina lag såväl hemma som borta. Det är ju det som är Allsvenska och det är faktiskt det finaste vi har.

/M