Det är viktigt att jag börjar såhär: Stefan Billborn är en bra tränare. En jävligt bra tränare. Han är en erkänt skicklig spelarutvecklare. En h-vetes bra person att ha i sin förening helt enkelt. Det går inte att säga det bättre än så. Han har varit en stor del i att ha utvecklat otroligt många av de spelare som idag är det bästa Sverige har ”avlat fram”. Han har fört Hammarby till toppen av allsvenskan med en fotboll som alla grön-vita med stor säkerhet kunnat identifiera sig med. Det är verkligen inte vem som helst som klarar det. Jag vill bara klargöra att jag tycker det. Men..

Detta ska inte försummas eller glömmas bort trots att min rubrik här syftar på annat. Stefan Billborns sand i timglaset börjar sina. Sanden rinner snabbt och det måste vändas nu. Eller så måste både Billborn och Hammarby vända blad, ”ta nästa steg”. Eller nått.

Jag vet att allsvenskan bara är tre omgångar gammal, jag vet att det stundar en cup-final, jag vet att det inte bara är en tränares fel om resultaten uteblir. Jag vet.

Jag vet också att tålamod och kontinuitet är värdefullt på så många sätt. Men ändå. Det var en svag säsong 2020. Resultaten var inte bra, spelet var inte heller något att skryta över.

Jag är verkligen inte den som ska peka finger och säga hur det ska vara eller hur det borde ha varit, men ur min synvinkel är spelarmaterialet och truppen som sådan så bra att det måste gå att få ut mer. Mer kvalitet, mer fotboll som får motståndarna att ängslas över vad som väntar. Mer som skulle ingjuta rejält hopp i alla supportar som förhoppningsvis snart står på läktarna igen. Oavsett om det är gräs eller konstgräs som är underlaget.

Jag ser alla matcher, ofta mer än en gång. Jag läser, lyssnar och pratar med människor i olika roller, nivåer och föreningar. Varje samtal inser jag hur olika man ser på saker och inte minst hur många olika saker som finns där åsikter och eventuella åtgärder skiljer sig åt. Oändliga.

Hammarbys inledande spelschema är ingenting man skojar bort, oavsett vilket lag du är eller vem som tränar laget. Är man lagd åt sidan där man tycker att ”det löser sig ändå” har man många argument för att jag borde sluta skriva nu och hålla käften. Jag. Är. Inte. På. Den. Sidan.

Igen, det är tidigt på säsongen och en seger på lördag mot den kommande motståndare BK Häcken i kombination med ett mer flytande och förtroendeingivande Bajen-lir skulle ju spola precis varenda bokstav i den här krönikan rakt ner i avloppet. Låt det ske!

Jag har absolut inga problem med att ha fel det vore så att säga inte första gången. Jag ser matchen på lördag som en riktigt rejäl fingervisning om var Hammarbys säsong ska ta vägen. Vinner man lär absolut ingenting ske innan cupfinalen och hoppet lär stiga ordentligt förutsatt att prestationen i sig också lovar mer. IK Sirius (hemma), Varberg (borta), Djurgården och Kalmar FF borta återstår i allsvenskan innan EM-uppehållet. Lite annat än vad som har varit inledningsvis.

***

Motståndet, BK Häcken kan köra detta som ett ”Cup-genrep” resa, boende förberedelser i stort. De befinner sig i en ännu djupare svacka och även om Andreas Alm uttryckt det som ”spännande” att ligga sist tror jag inte en sekund på att det är en beskrivning av läget på riktigt. Topp-tippade, igen, med en sämre start än någonsin. Alm är gammal journalist och försöker nog spela en rubrik-match där han kan spola bort den oro som finns. För den finns.

***

Vladimir Rodic är absolut inte någon superspelare, men jag gillar hans spelartyp och framför allt hans attityd. Det finns bara ett läge och det är 100%. Många spelare är säkert skickligare och klokare rent taktiskt, jag har inte den insynen, men i det här läget behövs det enligt mig attityd. På gott och ont, kanske gammeldags, men lite jävlar anamma gör ändå sitt. Jag har full respekt för att andra tycker annat, inklusive tränarstaben som jobbar med spelarna varje dag. Men om Rodic inte startar ska det finnas elva andra som brinner lika mycket. Annars är det fel, tjänstefel och åt h-vete. Faktiskt. Fotboll handlar alltid till viss del om inställning och kamp, särskilt när det inte riktigt flyter som man tänkt.

En annan, högst personlig åsikt, är att det måste vara slut med att ändra mittbackspar hela tiden. Tänk framåt, åtminstone till uppehållet. Låt ett mittbackspar bli samspelet, låt den byggstenen vara orubblig. Man har pratat om att rotera målvakterna David Ousted och Oliver Dovin. Ok, jag gillar idén men bara om det är samma mittbackar varje match. Det är alltså k o n t i n u i t e t som ska in på vågrätt 8. Eftersom ingen kan hindra mig propagagerar jag för Aziz Outtara och Jon Gudni Fjoluson som den byggstenen. Mads Fengers bästa insatser under 2021 har enligt mig varit på det centrala mittfälte, låt det fortsätta så ett tag framöver. Darijan Bojanic behöver tid, Aimar Sher har varit borta p.g.a operation och klarar kanske inte nittio minuter varje match. Fenger är en del av den lösningen i mina ögon.

Astrit Selmani var en omskriven och relativt dyr värvning men målen har inte kommit. Skyll inte på honom. Snälla, se helheten här. Laget hackar, spelet hackar. Då kvittar det vem som är lagets centrala forward och förmodade ”skyttekung”. Selmani jobbar hårt och bidrar på många sätt. Laget bakom honom måste lösa ett snabbare passningsspel, fler löpningar och låta Astrit få jobba mer rättvänd mot motståndarnas mål. Dessutom underlättar det om han får bollen då. Han går i djupled, men ofta är det trångt om ytor då motståndarna hunnit samla sig. Lodrät, fyra bokstäver: f a r t.

***

Vad är det då för rubrik jag gett den här krönikan? Precis som det står. Sanden i Stefan Billborns timglas håller på att ta slut. Det är hög tid att vända på timglaset annars behöver man nog fundera på att vända blad. Att börja om igen. Det är ingen domedagsprofetia och som sagt har jag gärna fel. Min känsla är bara att det svajade efter fjolåret och att det knappast stabiliserats hittills under 2021. Det är inte säkert att jag har rätt, det är inte säkert att det blir bättre även om Billborn byts ut. det är som det sjungs i en ganska känd låt ”why must all good things come to an end?

Men det är nog nära till hands att det sker något relativt snabbt om det inte vänder rätt snart. Den bästa medicinen är oavsett att vinna mot Häcken och att göra det på ett sätt som gör att samtliga som bryr sig känner att den här krönikan är helt värdelös. Då blir, typ, alla glada.

Har jag rätt ber jag om ursäkt för det. Trevlig Valborg!

/M

Det är dags för det första 08-derbyt i årets allsvenska och det är klart att många känner: ”jaha, tjugosju omgångar kvar att spela sen”. De har såklart rätt i det, att ingenting, egentligen, kan avgöras så tidigt på säsongen. Jag fattar den vinkeln men väljer en annan linje här: det här derbyt betyder obegripligt mycket på så många sätt. Det är en vattendelare.

Bajen fick stryk i första omgången mot Malmö FF och följde upp med en pliktskyldig seger hemma mot Mjällby. AIK vann komfortabelt mot Degerfors i sin premiär för att sedan förlora borta mot Blåvitt. Det är fyra olika matcher och prestationer men går att sammanfatta ganska kortfattat: Det är knappt godkänt för bägge lagen hittills, varken mer eller mindre. Samtidigt har till exempel MFF och Djurgården, två lag som av många tippat i toppen, inlett felfritt och står med sex (6) poäng så ska man nu göra upp på Friends Arena. Det är ingen idé att överdramatisera det hela men jag känner ändå att det bubblar under ytan i bägge klubbarna.

Hammarby har tydliga ambitioner på placeringar i toppen, då är det inte läge att hamna efter redan i starten. Spelet mot MFF var sådär, chansen fanns men den gled ur deras händer. Segern mot Mjällby var rättvis men inte så kassaskåpssäker som man kan tro. För att det ska bli en säsong i toppen krävs att man hakar på direkt och då behöver man se att kapaciteten finns där redan nu. Akinkunmo Amoo har med all rätt fått en massa rosor för sin inledning och han är givetvis en joker, samtidigt kan jag känna att det är läge att någon annan kliver bra i Hammarby nu, Amoo ska inte bära det här lagets offensiv. Kapaciten finns hos flera andra.

AIK har aldrig något annat än ambitioner för toppen. När Alexander Milosevic anslöt kändes det som klubbens egna statement att: nu är vi redo. Degerfors var inget riktigt prov, men en bra insats. Blåvitt borta var ett test, som inte föll väl ut. Var står AIK, hur pass säkert är försvaret? Ska Henok Goitom verkligen inte vara ordinarie i lagets offensiv?

AIK har erfarenhet hos Lustig, Larsson och Gotiom, de har en återvändande Stefanelli som sett vass ut men som inte fått utdelning och en väldigt fin vänsterkant där Erick Otieno börjat leva upp till sitt rykte offensivt. Självklart önskar Grzelak mer från sin offensiv än vad han hittills fått se.

***

Att förlora borta mot MFF respektive IFK Göteborg är ingen skam och inget som gör att man automatiskt ska räknas bort från toppen, men frågan är större än så: Kan något av lagen förlora och riskera att hamna 5-6 poäng bakom täten redan nu. Spelprogrammet som följer erbjuder inga gratispoäng för något av lagen.

Hammarby har blandat och gett och det gäller även startelvorna. Målvakt lär David Ousted vara men sen är de bakre regionerna inte givna. Offensivt finns det många alternativ.

AIK har lagt förtroende i Milosevic i de bakre regionerna och Stefanelli offensivt. Det här är en match där dessa bör kliva fram och visa att det är en korrekt satsning. Det är inga krav, det är bara det som förväntas.

***

På längre sikt då? Stefan Billborn har antagligen en viss press på sig att ”prestera eller dra” men det lär inte påverka honom i just den här matchen. Press är en del av vardagen och jag tror inte att Billborn hetsar upp sig i onödan av det faktumet. Bartosz Grzelaks stol lär inte vara lika het men hans ställning skulle absolut må bra av en seger. Det är ingen spaning jag är ensam om eller vill ha några rosor för, men ändå.

Det finns gott om nyckelspelare och det finns gott om anledningar till att varna förr många spelare i båda lagen. Men det där är ingenting ni behöver läsa här, ni har koll.

Gräsmattan på Friends Arena en söndagskväll och ett stundande derby, tyvärr utan någon som kan kallas supportrar på plats. De som lottats in och som får förmånen att se matchen via restaurangplatser är inte glömda (och ja, jag är sjukt avundssjuk) men det jag menar är levande läktare. Passion, desperation, glädje och eurfori i massorna. Det finns inget finare. Jag hoppas innerligt att detta ändras inom kort.

***

Det har varit en rörig vecka med ESL och allt möjligt annat tjafs ute i den stora fotbollsvärlden men det enda vi ska fokusera på är söndag. Det kommer bli spännande, det kommer att bli intensivt och det står mycket på spel. Ni får tycka annat om ni vill.

Jag har läst att AIK är favoriter. Jag har läst mycket annat också. Favoriter inför detta derby kan i alla fall jag inte utse med respektive lags prestationer hittills. Det känns verkligen som en fifty-fifty. Däremot kan jag känna att får vi vinnare/förlorare så är vägen utstakad för lagen åtminstone fram till EM-uppehållet och det lär bli både ringar på vattnet och svallvågor av olika art om så är fallet.

Omgång tre. Massor av matcher kvar att spela och i vanlig ordning utdelas det maximalt tre poäng till en eventuell vinnare. Jag vill inte överdriva men kan inte bortse från känslan av att det här blir det jag nämnde initialt, en vattendelare. Winner takes it all eller vad ni vill. På söndag kväll har vi mer att prata om. Let’s get ready too remble som de säger. I Norrköping.

/M

Den inledande omgången bjöd på lite av varje, precis som vanligt. Man fick lyfta lite på ögonbrynen och även ”checka av” en del av det man hade på känn. Nu är det dags för nästa runda, omvända förhållanden och bortaplan blir hemmaplan och vice versa. Visserligen bara 8 supportrar + restaurangplatserna men absolut inte oviktigt. Låt sången eka. Det behövs.

Först ut även i denna omgång är Hammarby som tar emot Mjällby. Bajen fick ingen smakstart om man tittar på resultatet, förlust är och förblir alltid av den sorten att man inte får med sig ett skit på vägen hem. Matchen i sig då? Tja. MFF var det lag som satt i förarsätet fler minuter än gästerna, som dock inte alls var ofarliga. Det fanns lägen och möjligheter. Mellan matchminut 46(alltså direkt efter paus) och fram till ungefär minut 70 så har faktiskt MFF en spelmässigt svagare period. Bajen fick chansen, men tog den inte. För trötta ben, spelare som inte kommer upp i sin rätta nivå och avsaknad av byten gjorde att chansen, och matchen, återigen gled över till skåningarna. Jesper Knudsen blev matchvinnare men det kunde ha varit vem som helst och jag tror att de allra flesta kände det: Det här vinner Malmö till slut. Så blev det.

Mjällby inledde på hemmaplan mot Varberg och där blev det inte mål alls. Matchen i sig är väl inte något att skriva någon längre uppsats om och var väl en ganska normal premiär. Lite skakig, ingen blixtrande kvalitet men samtidigt också en rätt stabil inledning. Listerlandets stolthet är ju i alla fall obesegrade.

***

Ny dag, nya tag, Hammarby har siktet inställt på en placering i toppen av tabellen, då finns det inga andra alternativ än att vinna den här matchen. Det lär bli en eller annan förändring i startelvan även om det knappast vänds upp och ner på allt men några frågor finns det som är värda att ställa:

Vilka spelar mittbackar? Vem blir högerback? Hur formerar man det centrala mittfältet? Kommer Billborn att göra byten för att förändra matchbilden?

Mjällby hemma är en match Hammarby bör och ska vinna, samtidigt får man inte gå i fällan. Mjällby är inget dåligt lag och omställningsspelet måste man akta sig för. Jacob Bergström är en väldigt bra forward som kan sysselsätta vilket allsvenskt försvar som helst. Med honom som uppspelspunkt och måltavla i straffområdet går det inte att slarva med uppmärksamheten. Joel Nilsson är en spelare som man inte ska ge ytor, då blir det problem och det finns fler av den kalibern.

***

Imorgon väntar en handfull matcher och jag återkommer med lite mer om det imorgon men det är klart att Djurgården – IFK Norrköping kittlar lite extra då jag på förhand ändå känner att det är två lag som, med all rätt, har spänt bågen ganska rejält. IFK Norrköpings kryss hemma mot Sirius är väl inget som skrämmer men man vet att det finns kapacitet där. Djurgården vann borta mot Elfsborg i en match som enligt mig var av den bästa kvaliteten sett över 90 minuter. Men som sagt, jag återkommer mer om just den matchen vid ett annat tillfälle.

Degerfors – Kalmar är ett annat möte som känns mycket intressant på förhand. Degerfors såg tämligen tama ut på Friends Arena mot AIK som kunde vinna den matchen tämligen enkelt och helt rättvist. Jag är rätt säker på att det finns väldigt mycket mer kvalitet i Degerfors, eller såhär: Är man inte bättre än i premiären åker man rakt ut. Kalmar spelade oavgjort i en mållös match mot Östersund där det mest anmärkningsvärda var att Kalmar spelade en liknande form av fotboll som en gång gjorde att Graham Potters Östersund imponerade. Henrik Rydström har satt sin prägel på KFF. Nu behöver man bli effektivare och det är självklart inget beställningsjobb, men det här är en bortamatch där smålänningarna garanterat känner vittringen av poäng på bortaplan. Det vore en fjäder i hatten.

Halmstad BK var extremt ramstarka och tog en seger i sin efterlängtade återkomst i allsvenskan, 1-0 mot topptippade BK Häcken är såklart mer än godkänt. Firma Haglund & Olsson lär inte kryssas vilt på måltipset men de bryr sig knappast om det. IK Sirius på bortaplan är inte olik BK Häcken hemma, det lär förväntas att Sirius för spelet och fokus ligger med stor sannolikhet på snabba, offensiva omställningar i tillägg till disciplin och noggrant arbete i det defensiva. Jag blir inte förvånad om man får med sig i alla fall en poäng tillbaka till Halland.

***

Åtta åskådare på arenor som kan svälja upp till 50.000 åskådare. Det här är inte bara fånigt utan fullständigt idiotiskt. Nu är det hög tid att på riktigt göra något åt den fullständiga katastrofen. Stäng ner precis hela samhället eller se till att det blir rimligt på alla plan. 10-20% av kapaciteten är ett minimum och jag kan utan att killgissa allt för mycket säga att de flesta klubbar skulle ta emot ännu fler och garanterat kunna göra evenemanget klart mycket säkrare än vad det är på Skansen, gym, Ica Maxi eller valfri galleria. Politiker och FHM har uppenbarligen ingen aning och om fotbollen nu ska vara det här landets nationalsport så måste man på riktigt få stopp på vansinnet som råder nu. Barn (även utanför fotbollen) förhindras att utföra sin idrott i en utsträckning som kan/kommer att få allvarliga konsekvenser för lång tid framöver. Skolorna är öppna, barn har idrott i skolan men kan inte spela och som vanligt. Vad är det ens frågan om? Självklart ska man respektera läget och bidra till att dämpa smittspridningen men precis varenda en som har minsta lilla tankeförmåga fattar att det inte kan fortsätta såhär.

/M

Det finns ju ungefär en miljard olika sajter och medier med tips, krönikor och allehanda mer eller mindre intressanta saker att ta in när man har abstinens. Det finns poddar i mängder och alla har något att säga och/eller tycka. Så även jag. Jag utlovar att vara extremt oberäknelig och lova att ingen vet vad som kommer härnäst. Det blir blogginlägg, krönikor, listor och annat men jag hoppas även få möjligheten att komma med analyser, både före och efter vissa matcher. Här går jag igenom premiäromgångens matcher(en och en) med en liten längre utläggning och förväntningar på respektive lag. ”Luften är fri” och ni tycker själva som ni vill:

Kalmar FF har lindansat de senaste åren och det har varit nära, så väldigt nära att man försvunnit från den allsvenska cirkusen men det ena trolleri-tricket efter det andra, och en väldig massa flyt, har räddat kvar klubben. Nu är Henrik Rydström tillbaka i ”fadershuset” efter utflykten till Uppsala och IK Sirius och ska nu försöka skaka liv i KFF igen. Det är mer ett jobb för en trollkarl än en ballerina. Om jag nu ska knyta ihop min cirkus-koppling. Jag anser alltså att Rydström är mer en trollkarl än en ballerina.

Någon större snurr på transferkarusellen har det inte varit och det är inte så att man vid en första anblick på truppen känner att det kommer att lyfta per automatik. Det kommer att bli ett svettigt år även 2021. Tappet av Fidan Aliti (FC Zurich) kommer att bli kännbart, han har gjort stor nytta i ett bräckligt lag. Det finns inte heller med någon broder Elm i spelartruppen vilket får en att undra hur det här ska sluta.

Det finns inte någon kassakista av modell större att värva för men här har man ändå lyckats ganska skapligt, i alla fall vad det verkar på förhand. Unga lovande Noah Shamoun (Assyriska-Turabdin) är en spännande spelare som säkerligen kommer att få en hel del speltid, Lars Saetra (Tromsö IL) har vi sett i svensk fotboll förut med Hammarby. Han kan tillföra erfarenhet, lugn och ett bra huvudspel, en klok rekrytering. Jonathan Ring är en gammal bekantskap och han återvänder efter ett par år i Djurgården. Han är efter två rätt bra säsonger redo att ta ett större ansvar här och bli en stöttespelare offensivt.

Det är inte helt lätt att veta vart det här tar vägen för Ryström & Co men de bör vara inställa på en rejäl kamp. Spelare som Nils Fröling och Erik Israelsson håller givetvis bra klass och kanske kan Isak Magnusson ta ytterligare ett kliv denna säsong. Känslan är utan tvivel att det finns en hel del intressanta spelare som mycket väl kan utvecklas väldigt positivt denna säsong, men det kräver att stommen håller sig friska och fräscha. Rydström gjorde ett mycket bra jobb i Sirius, upprepar han det kanske Kalmar åtminstone inte behöver stå på den där berömda linan igen..

Om det har varit lugnt runt Östersunds FK denna vinter? Ja och nej. Medans alla andra klubbar respekterade rekommendationerna att inte resa utomlands för träningsläger drog ÖFK iväg till Spanien i tre veckor. Jag vet inte, men på något sätt känns det bara som att de vill statuera exempel att de gör som de själva vill. Med tanke på att ekonomin inte verkar vara i något bra skick så verkar det lagom smart att ligga på läger i tre veckor. Men vad vet jag.

Eftersom de nog gjort något som ingen annan gjort innan denna säsong för vi väl se om magiska spanska troll-formlar kan ge önskad effekt, för truppen ser ju rätt ihålig ut i mina ögon.

Östersund har värv…nej det har de inte. Transferförbud råder och det begränsar såklart ÖFK. Den begränsningen har inneburit att man inte heller har sålt iväg så många spelare, Thomas Isherwood (SV Darmstadt 98) har lämnat och det är klart att han lämnar ett tomrum efter sig. Ett tomrum man alltså inte kan fylla med något nytt namn utifrån. det som har tillkommit är ett par spelare som varit utlånade och kanske, kanske kan någon av dessa explodera och lyfta både sig själva och laget.

Min känsla är att man har en helt ok startelva i det läge som alla är friska, men att bredden inte är speciellt imponerande. Det finns några spelare som blir viktigare än andra: engelske forwarden Blair Turgott kommer att behöva leverera mål och har kapacitet och skicklighet för det. Landsmannen Charlie Colkett behöver vara kreatör och nav något han absolut bör klara. Frank Ahrin och Simon Kroon får stå för fart och fläkt och i backlinjen behöver Noah Sonko Sundberg göra sin bästa säsong någonsin. Då kan det kanske gå att hålla sig kvar.

Premiärmatcher betyder lika mycket för alla lag men ändå inte. Den här matchen känns som en match där båda lagen kommer att husera i de nedre regionerna av tabellen och att varje poäng kan betyda överlevnad eller inte. Det kan såklart sluta oavgjort och då är det som det är. Den här matchen behöver en vinnare och inga förlorare. Glasklart va?

Jag unnar Henrik Rydström en bra hemkomst och att han ska få lite lugn och ro i sin återuppbyggnad, det bästa receptet för det är seger och tre poäng. Vad sägs om 2-0 Kalmar?

/M

Det finns ju ungefär en miljard olika sajter och medier med tips, krönikor och allehanda mer eller mindre intressanta saker att ta in när man har abstinens. Det finns poddar i mängder och alla har något att säga och/eller tycka. Så även jag. Jag utlovar att vara extremt oberäknelig och lova att ingen vet vad som kommer härnäst. Det blir blogginlägg, krönikor, listor och annat men jag hoppas även få möjligheten att komma med analyser, både före och efter vissa matcher. Här går jag igenom premiäromgångens matcher(en och en) med en liten längre utläggning och förväntningar på respektive lag. ”Luften är fri” och ni tycker själva som ni vill:

AIK fick ordning på saker och ting under andra halvan av fjolårets säsong men hamnade ändå till slut på en nionde plats i den allsvenska tabellen, det ses som allt annat än godkänt av alla i och runt klubben. Med fjolårets avslutning och ett par nyförvärv samt att tränare Bartosz Grzelak nu haft mer tid att sätta sitt spelsätt gör att man spänner bågen igen. Frågan är hur högt det är befogat att sikta? AIK kommer aldrig att se sig själva som något annat än en toppkandidat, det år är inget undantag. Omsättningen har inte varit speciellt stor och det är väl, i princip, bara Paolos Abraham (Groningen) och i viss mån Enoch Kofi Adu (Mjällby) som gjorde några avtryck under 2020.

På nyförvärvsfronten plockade man ganska tidigt Jetmir Haliti (J-Södra) som måste ses som en spännande värvning. Nu när fönstret är stängt är frågan om han kommer att få spela särskilt mycket? Alexander Milosevic bestämde sig sent för att återvända ännu en gång till AIK och det gör att balansen i truppen ger en väldigt konkurrens i backlinjen, nästan ohälsosam. ”Pertan”, ”Sotte”, Halitit och Milosevic slåss om mittbacksplatserna. Erik Kahl och Erick Otieno krigar om platsen till vänster. Till höger heter svaret Mikael Lustig. Delikat och lurigt för Grzelak.

En fråga som jag inte kan undvika är varför AIK inte valde att behålla Samuel Brolin, han gjorde en bra säsong i Akropolis ifjol och jag ser honom verkligen inte underlägsen någon av de målvakter man nu valt att satsa på. Men det är jag det.

An den stora satsning man pratade om med egna unga talanger är det inte så många kvar. Redan nämnde Eric Kahl, Tom Strannegård (som till stor del var skadad 2020) och Eric Ring är de som knackar på porten tillsammans med 17-årige Yasin Ayari som visat väldigt fina kvaliteter under försäsongen. Det är ju bra som det är men det kändes som att det var en satsning i större omfattning som var menad.

Förutom Haliti är det väl korrekt att betrakta Saku Ylätupa som ett nyförvärv också efter utlåningen till IFK Mariehamn, Ylätupa ser ut att vara klart mer redo att konkurrera om en plats nu. Ett annat bekant namn är också tillbaka i Solna. Nicholas Stefanelli, den lille kvicke argentinske forwarden hamnade djupt ner i dåvarande tränarens (Rikard Norlings) frysbox. Nu är han tillbaka och det ska ses som ett väldigt bra nyförvärv, killen vet vart målet är beläget. Som jag ser det är truppen bra, men som sagt aningen obalanserad. Det som måste ses som en nyckelfråga är också på vilken position Nabil Bahoui ska spela. Den här försäsongen har inte alls visat vad Bahoui är kapabel till men där tycker jag att Bartosz Grzelak har en spelare värd att bygga sitt offensiva spel kring. Det är inte alls omöjligt att AIK hamnar i ett läge där det finns anledning att byta organisation för att ställa ”de bästa spelarna på planen”. Time will tell.

Degerfors, gamla fina Degerfors är tillbaka i allsvenskan efter vad som känns som en evighet. Det är det ju också. Jag tillhör de som sett den fina dokumentären om den sista delen av fjolårets säsong som slutade med lite missriktade fyrverkerier (besköt sin egen buss) och en mix av extrem lättnad och glädje. Man kan nog säga eufori och det känns bra att de är tillbaka. Hoppas det slöpps in publik snart också så att det blir ”på riktigt”.

Truppen är inte fullproppad med allsvensk rutin men väl med etablerade spelare och några stycken som måste betecknas som väldigt intressanta. Johan Bertillsson behöver ingen närmare presentation och kommer givetvis att bli viktig, detsamma gäller mittbacken Oliver Ekroth. Framåt är det ju mycket som kretsar kring Victor Edvardsen som hade en liten transferflört med en konkurrent som Patrik Werner viftade bort det tämligen irriterad. Edvardsen skulle ingenstans och så blev det. Jag tror att det var klokt av alla parter att lägga det bakom sig.

Nyförvärven känns smarta och intressanta. Sargon Abraham är tillbaka och han medför goda minnen, både för egen del men också för klubben. Han var lysande innan han lämnade. I övrigt har Patrik Werner siktat på spelare som stack ut i superettan under förra året. Nicklas Maripuu och Adavan Rajamohan (båda Akropolis), Abdelrahman Saidi (Norrby) och Sean Sabetkar (Västerås SK) är alla namn med fina säsonger bakom sig och med en ljus framtid. Maripuus blick för spelet och passningsspel är av hög klass, Saidi har gjort stor, stor nytta i Norrby och är en spelare med hög arbetskapacitet och fina kvaliteter. Sabetkar och Ekroth är inte att leka med i närkampsspelet. Rajamohan är kanske inte en 90-minutersspelare varje omgång, men en vass offensiv spelare som säkert kommer att göra avtryck vad det lider.

Stora Valla är Stora Valla, vad man än tycker är det en charmig arena. ”Bruket” må vara nerlagt men nu är i alla fall Degerfors IF tillbaka i finrummet. Och jag gillar det.

AIK måste ses som favoriter i den här premiären men jag skulle absolut vilja skicka ut en liten varning här. Edvardsen har nog inga problem med att stjäla rubrikerna igen, Maripuu har ett förflutet i Gnaget och vill nog visa sitt bästa jag. Det finns fler varningar att utdela, men ändå. AIK har ett väldigt ramstarkt lag och kan man hitta flytet offensivt ska man vinna den här matchen. Jag tror att det blir väldigt tätt när det gäller resultatet, jag säger AIK 2 Degerfors 1.

/M

Det finns ju ungefär en miljard olika sajter och medier med tips, krönikor och allehanda mer eller mindre intressanta saker att ta in när man har abstinens. Det finns poddar i mängder och alla har något att säga och/eller tycka. Så även jag. Jag utlovar att vara extremt oberäknelig och lova att ingen vet vad som kommer härnäst. Det blir blogginlägg, krönikor, listor och annat men jag hoppas även få möjligheten att komma med analyser, både före och efter vissa matcher. Här går jag igenom premiäromgångens matcher(en och en) med en liten längre utläggning och förväntningar på respektive lag. ”Luften är fri” och ni tycker själva som ni vill:

Det har varit blåsigt, stökigt och upprört på styrelsenivå i IFK Norrköping men nu har väl den värsta oredan lagt sig. På planen blev förra säsongen inte vad man hoppats på men nu ser man fram med tillförsikt mot det som väntar. Ny tränare, ny målvakt, ny etablerad islänning, ny ung lovande islänning och en ny ”nr.9”. Blir det också nya framgångar?

Rikard Norling har nytt uppdrag och det är ingen tvekan vart siktet är inställt. Vi pratar om guld. Mycket nytt innebär att de tär en hel del som också lämnat Kamraterna efter förra säsongen. Isak Pettersson (Toulouse), Rasmus Lauritsen (Dinamo Zagreb), Pontus Almqvist (FC Rostov), Simon Thern (IFK Göteborg) och Filip Dagerstål (F>K Chimki) är de som lämnat störst tomrum efter sig. Även allsidige Lars Krogh Gerson (Racing Santander) är ett minne blott.

På den flitiga ”nyförvärvs-sidan” finns många mycket goda nyheter för alla med sympatier för Peking. Oscar Jansson (Örebro SK) är ny förstemålvakt och det är en otroligt bra värvning för att täcka upp för flyktade Isak Pettersson. Det är ingen lätt uppgift att fylla luckan men om någon annan svensk målvakt är bra nog för den uppgiften så är det Jansson. Ari Skulason har också anslutit till truppen och med det en väldig massa erfarenhet, han har visserligen hunnit bli 33år men det är inget större hinder. Han är ju islänning. Johann Kristin Bjarnason (16år) och Oliver Stefansson (18år) är nästa generation islänningar som ska slå igenom. Spännande ska det bli. En ny forward har man också värvat och det är Samuel Adegbenro (Rosenborg) som ser riktigt spännande ut och som säkerligen kommer att göra positivt avtryck denna säsong.

Allt som allt känns den relativt stora omsättningen ändå rimlig. Norling med sina idéer och synsätt har fått möjligheten att göra truppen till ”sin” på ett tidigt stadium vilket är väldigt positivt såklart. Försäsongen, inklusive gruppspelet i cupen blev såklart inte vad man hoppats och önskat men det är ingen anledning till oro, i alla fall om jag får säga mitt. Med Skulason i truppen kan man möjligen få lite bättre ordning på försvarsspelet som är det som sett skakigt ut och med förhoppningar om att Totte Nyman ska vara frisk löser sig mycket av det offensiva spelet så länge Sead Haksabanovic finns kvar. Isak Bergmann Johannesson och Haksabanovic lär vara högvilt under sommarens transferfönster med det är en annan fråga. Initialt ser IFK Norrköping precis lika starka ut som de gjort de senaste åren.

IK Sirius har också rört om en hel del i sin trupp, men jag vill nog säga att det inte behöver vara till det sämre. Klubben jobbar med små medel men lyckas ändå hitta bra lösningar. Av de som lämnat är det Elias Andersson och Stefano Vecchia som lämnar riktiga tomrum efter sig, annars ser det minst lika bra ut. Isländske forwarden Aron Bjarnarson må vara en liten chansning, men som ersättare till Kennedy Igboananike lär han absolut duga. Christian Kouakou mellanlandade i IFK Göteborg utan framgång, men här finns det absolut potential till att ”studsa tillbaka” och hitta rätt igen i en karriär som varit allt annat än spikrak. Nu är han i en allsvensk miljö precis som det ska vara. Kvaliteterna finns utan tvekan. David Mitov Nilsson kommer vi ihåg från framför allt tiden i IFK Norrköping, han är en bra allsvensk målvakt som Sirius nu har mellan stolparna. Joseph Colley har en annan bakgrund och är ju nykomling i seniora sammanhang, samtidigt är det en spelare med gedigen skolning som har haft ett par år av fotboll i olika länder att lägga i sin erfarenhetsbank. Jag tror att han kan överraska många ur en positiv synvinkel. Även Jakob Ortmark (Degerfors) är en sådan där värvning som skulle kunna bli en riktigt bingo, även om det är för att ersätta duktige Elias Andersson tror jag att han kan svara upp till det.

Det går inte att bortse ifrån att IFK Norrköping är, och ska vara, favoriter i den här matchen. Även om det är en premiär tror jag att vi får se att dessa två lag knappast kommer att slåss i samma del av tabellen. Jag säger 3-1 Norrköping.

/M

Det finns ju ungefär en miljard olika sajter och medier med tips, krönikor och allehanda mer eller mindre intressanta saker att ta in när man har abstinens. Det finns poddar i mängder och alla har något att säga och/eller tycka. Så även jag. Jag utlovar att vara extremt oberäknelig och lova att ingen vet vad som kommer härnäst. Det blir blogginlägg, krönikor, listor och annat men jag hoppas även få möjligheten att komma med analyser, både före och efter vissa matcher. Här går jag igenom premiäromgångens matcher(en och en) med en liten längre utläggning och förväntningar på respektive lag. ”Luften är fri” och ni tycker själva som ni vill:

Elfsborg var väl nästan först ut denna säsong när det gäller träningsmatcher som tv-sändes? Det var hur som helst den första matchen jag såg, Elfsborg – Häcken 3-0. Resultatet kvittar i såna matcher den tiden på året men jag tyckte då att det var en bra match när det kom till fart, intensitet och kvalitet med tanke på hur tidigt det var på säsongen(slutet av januari nångång). Jag har sedan sett väldigt, väldigt många av de träningsmatcher som spelats och givetvis även cupen. Fortfarande håller jag IF E- BK H högt, klart mycket bättre kvalitet och intensitet än många av matcherna i Svenska cupen. Vad säger det då?

Förmodligen säger det ingenting i det långa loppet, men känslan är att Jimmy Thelin nu har fått spelarna dit han vill när det gäller spelsätt och att truppen är helt anpassad efter detta. En annan anledning till att känslan tidigt var att Elfsborg känns lite vassare än ifjol stavas kontinuitet. Omsättningen har varit relativt låg och det ger såklart en väldigt mycket kortare startsträcka. En del av de nya namnen är dessutom egna uppflyttade spelare som redan är bekanta med träningsmetodik och spelsätt.

Sivert Nielsen(Waasland-Beveren) är borta, Rami Kaib (Herenveen) och Gustav Henriksson (Wolfsberger) likaså. Det är ju nästan ofrånkomligt med viss förändring mellan säsongerna. Genom åren har vi sett många unga spelare få chansen i Elfsborg och sedan dra iväg ut till andra, större ligor. Jesper Karlsson (AZ Alkmaar) tidigare, redan nämnda Henriksson och Kaib senast. Det skulle inte förvåna jättemycket om nästa flyttlass går i kommande sommarfönster. Jag tänker på Simon Olsson till exempel. Ett annat namn som ju givetvis redan lär ligga nära försäljning är mittbacken Joseph Okumu som imponerat allt mer och mer. Här lär sportchefen Stefan Andreasson kunna lägga armarna i kors och låta budkriget sköta sig självt.

Bland de nya namnen är det svårt att ducka för namnet Holmén när vi pratar Elfsborg, nu är det dags för Kevin (19år) att slå sig in och göra sig ett eget namn. Det man sett hittills verkar absolut lovande. Jack Cooper-Love har ju redan ett namn kompatibelt med stjärnstatus och har visat fina intentioner av det jag har sett. Ett annat nytt namn är Ahmed Qasem (17år) som anslutit från Motala AIF. Qasem hade vad jag förstått en hel hög med både svenska och utländska klubbar som jagade honom med han valde alltså att landa (mellanlanda?) i Borås. Det är nog ingen slump med tanke på den historik som Elfsborg kan visa upp med att förädla talanger.

Djurgården har legat med i toppen ett par år nu och har givetvis inga funderingar på att avvika från det denna säsong, tvärtom. Förlängningen av kontrakten med tränarna Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf visar tydligt att klubben tror på det man har påbörjat. Försäsongen har varit relativt bra om än med blandade prestationer och resultat och det blev som bekant respass i Svenska cupens semifinal mot Hammarby (0-1).

Det är dock ett stort antal spelare som lämnat Djurgården sedan förra säsongen. Ulvestad & Karlström som var bärande, Jonathan Augustinsson som var ordinarie. Kevin Walker och Jonathan Ring som både ändå figurerade en hel del i laget. Sedan är det några som det inte är så mycket att lyfta på ögonbrynen för. Dzenis Kozica lämnar inget direkt tomrum efter sig, det gör inte heller Johan Andersson. Erik Bergs vara eller icke vara har varit, och är, en fortsatt följetong och skapar såklart vissa problem. Nu har Djurgården ändå säkrat upp den positionen och transferfönstret har inneburit att man signat tre nya mittbackar, senast Jesper Löfgren från norska Brann. Alexandr Vasyutin är ett annat tillskott, en rysk målvakt som tillhör Zenit St Petersburg och anslutit på lån. Djurgården har enligt uppgifter varit ute efter Vasyutin tidigare men det dröjde alltså till nu innan han anslöt. Tommi Vaiho lär knappast luta sig tillbaka och godta en bänkplats, Vasyutin måste vara bra om han ska stå i målet. Elias Andersson (Sirius) är en spelare som har fina kvaliteter och som har tagit stora steg under tiden i Sirius. Det ska dock sägas att konkurrensen på mitten blev rejält mycket ruffare när Rasmus Schuller anslöt från HJK Helsingfors. Leo Cornic (Grorud IL), Albion Ademi (Mariehamn) och Joel Asoro (Swansea) är andra nya tillskott som Djurgården hoppas kunna fylla luckorna med. Asoro som lämnade BP för utlandet tidigt har tillhört Sunderland och Swansea och varit utlånad till både Groningen och Genua utan att riktigt få till det. Djupledskvaliteterna är det inget tvivel om och kanske kan han nu få ordning på en karriär som ännu har alla möjligheter att ta fart. Frågar är i vilken position.

Det är ett ganska nytt Djurgården på pappret och frågan är hur snabbt man kan få det att fungera klanderfritt. Det blir intressant att se vilka som blir ”motorn” när firma Ulvestad & Karlström är borta. Det blir spännande att se om Bosse Andersson har fyndat i sin BP-shop ännu en gång (Axel Wallenborg) och om vem av Kalle Holmberg och Emir Kujovic som till slut ”tar flaggan” när det gäller målskyttet. Edward Chilufya har efter ett litet trassligt 2020 sett vass ut i stora delar av säsongen och nu gäller det att hålla i detta.

Det här är en match mellan två potentiella topplag och att tippa utgången är lika med rysk roulette. Jag gillar inte rysk roulette. Men ”måste man så måste man”. Jag måste ingenting men tippar ändå att det blir 2-1 till Elfsborg.

/M

Det finns ju ungefär en miljard olika sajter och medier med tips, krönikor och allehanda mer eller mindre intressanta saker att ta in när man har abstinens. Det finns poddar i mängder och alla har något att säga och/eller tycka. Så även jag. Jag utlovar att vara extremt oberäknelig och lova att ingen vet vad som kommer härnäst. Det blir blogginlägg, krönikor, listor och annat men jag hoppas även få möjligheten att komma med analyser, både före och efter vissa matcher. Här går jag igenom premiäromgångens matcher(en och en) med en liten längre utläggning och förväntningar på respektive lag. ”Luften är fri” och ni tycker själva som ni vill:

Mjällby svarade ifjol för en riktigt fin säsong som nykomlingar i serien och många betraktade nog laget som den största positiva överraskningen. Jag håller med i det till viss del och är nu väldigt nyfiken på vad laget kan bjuda på dessa säsong. Det sker alltid förändringar mellan säsonger och Mjällby 2021 är inget undantag. Bland minusposterna måste man väl lägga David Batanero som valde Ibiza, onekligen närmare familjen i Spanien än Listerlandet. Moses Ogbu, den så så nyttige och urstarke forwarden är inte heller kvar på Strandvallens gräsmatta, klart det kommer att märkas. Jag ska inte ge mig in på några längre utläggningar då nyförvärven som hämtats in från utlandet inte är spelare som jag känner att jag vet speciellt mycket om. jag har inte heller sett Mjällby speciellt mycket denna försäsong. Det är emellertid några bekanta namn som känns både spännande och viktiga inför det som komma skall. Herman Johansson från Sandviken blir spännande, han är i gott sällskap allsvenskan att ta steget från Ettanfotbollen direkt till allsvenskan. Enock Kofi Adu(senast AIK) är ett namn som lär bli nyckelspelare både på och utanför planen. Han ersätter väl på sätt och vis Batanero, i alla fall på planen. Anders Blomqvist(IFK Norrköping) är ett annat namn som kan tillföra både bredd och spets i truppen, det har inte blivit mycket speltid totalt över de fyra säsongerna i Peking. Hoppas att han håller sig skadefri och får chansen att bidra, då är han en nyttig pjäs.

Det är ingen trupp som sticker ut med en massa ”flashiga” namn men som ändå känns ganska homogen. Joel Nilsson, ”Löken” och Jacob Bergström är alla fina offensiva spelare som kan producera framåt. Bakåt får Max Watson och Eric Björkander se till att inlånade målvakten Samuel Brolin (AIK) får en behaglig säsong mellan stolparna. Brolin är för övrigt en målvakt som jag tror att vi kommer att få höra talas om mycket de närmaste åren. Han har i mina ögon en väldigt intressant karriär framför sig och jag säger att på målvaktspositionen har Mjällby uppgraderat jämfört med förra säsongen.

Varbergs BoIS då, om nu Mjällby sågs som en positiv överraskning ifjol, vad ska man då säga om Varberg? Det var inte många som trodde att laget ens skulle ha en chans att hänga kvar under fjolåret. Jocke Persson är en lurig rackare och han fick verkligen det att framstå som att spela allsvensk fotboll inte var så märkvärdigt. Det viktiga var att spelarna trodde honom. Nu har det varit en hel del omsättning och framför allt har Astrit Selmani (Hammarby) och Gustav Norlin(IFK Göteborg) lämnat klubben. De två spelarna bidrog i väldigt stor utsträckning till poängproduktionen. Försäljningen av Selmani inbringade en hel del pengar att handla nytt för och Persson har varit på en rejäl shoppingrunda i olika division ett-klubbar. Albin Mörfeldt( IK Frej Täby), Simon Karlsson-Adjei (Assyriska-Turabdin) och Jakob Lindahl ( IF Sylvia) är exempel på spelare som nu ska få chansen i allsvensk miljö. I tillägg har man snappat upp Jean Carlos de Brito (Hammarby) som inte alls fick det att stämma i Bajen och Robin Simovic som har varit på utländsk turné ett par säsonger. Japan, ett kort stopp i Italien och senast i Norge (Odds BK). Man kan kalla truppen för brokig skara, ihop-plock eller vad som helst. Jag tror att Jocke Perssons lag kan skrälla en hel del även 2021 även om jag inte ser att de ska nå samma höjder som man gjorde ifjol och vi lär få se minst ett rejält allsvenskt genombrott på individuell basis.

Det är en oerhört svårtippad match och jag skulle kunna slå tärning om vad jag ”tror”. Jag säger att det slutar 2-2, ingen vinner men både kan glatt gå vidare.

/M

Det finns ju ungefär en miljard olika sajter och medier med tips, krönikor och allehanda mer eller mindre intressanta saker att ta in när man har abstinens. Det finns poddar i mängder och alla har något att säga och/eller tycka. Så även jag. Jag utlovar att vara extremt oberäknelig och lova att ingen vet vad som kommer härnäst. Det blir blogginlägg, krönikor, listor och annat men jag hoppas även få möjligheten att komma med analyser, både före och efter vissa matcher. Här går jag igenom premiäromgångens matcher(en och en) med en liten längre utläggning och förväntningar på respektive lag. ”Luften är fri” och ni tycker själva som ni vill:

Halmstads BK är tillbaka i allsvenskan och det är något som jag verkligen gillar. HBK hör faktiskt hemma i den högsta serien enligt mig! Nu är det ju lite mer än det som är kriteriet för att spela allsvenskt och HBK har fått slita i superettan för att till slut ta steget upp. Magnus Haglund har fått den inte helt obekante Pelle Olsson vid sin sida, så vi pratar inte om några nykomlingar vid rodret direkt. Truppen ser bra ut, den är uppgraderad sedan vi stängde 2020 och det är ju ett slags minimikrav när man når uppflyttning. Vore jag HBK skulle jag peka på exempelvis Mjällbys fjolår där det blev ett faktum att nykomlingarna inte behöver hamna i tabellens nedre del per automatik. Stommen finns kvar, det vill säga Andreas ”Ante” Johansson är kvar. Det räcker så, han håller ihop försvaret. Ja inte på egen hand men ni fattar, galet imponerande är det hur som helst. Det är inte bara tränarduon som har erfarenhet. Ante, Dusan Djuric, Simon Lundevall och Mikael Boman bidrar också. Av nyförvärven måste man nämna Marcus Antonsson(lån från MFF), jag blir inte förvånad om han gör fler än tio mål denna säsong och Amir Al.Ammari (Bosman, tidigare i J-Södra) som jag tycker är en mycket intressant spelare.

Totalt sett så är det en, på förhand, relativt bra trupp där Antonsson blev lite ”lök på laxen” och en tydlig förstärkning. Det är klart att det inte kommer att bli någon enkel resa men erfarenheten blandat med lite eget producerat, lite spännande spelare i bra ålder och kanske framför allt chans att visa att klubben hör hemma i allsvenskan.

BK Häcken har gjort som vanligt, det vill säga sett väldigt ”klara” ut och är åter igen med i det absoluta snacket om toppstrid. Det är befogat igen och frågan är väl om det är i år det händer? Det stundar en cupfinal i slutet av maj (mot Hammarby) och det är klart att det är något man gärna vinner. Andreas Alm har i vanlig ordning en väl balanserad och bra trupp att förfoga över. Bland de som försvunnit är Adam Andersson (Rosenborg) ett klart tapp och Ahmed Yasin (Denzlispor) har ju haft fina säsonger han med. De nyförvärv som jag tror kommer att ha störst verkningsgrad är utan tvekan Alexander Jeremejeff som har visat väldigt fin form så här långt i både spel och målskytte. Martin Olsson kan man inte underskatta såvida han håller sig frisk. Den lille men så otroligt kvicke Bènie Traore (ASCEC Mimosas) har potential at bli mycket obehaglig för många motståndare och kanske, kanske kan Jack Lahne hitta rätt på Hisingen, även om jag inte är övertygad.

Känslan är att Häcken är bättre än någonsin men det är ju inte hela svaret, övriga konkurrenter strävar ju också efter det. Andreas Alm har haft en bra tid hittills i klubben och att det nu är dags för det riktiga lyftet är rimligt. När Alm har dribblat bort media och styrt om fokus till alla andra får vi se hur det utvecklas, men jag tror inte att Häcken kommer att hålla hela vägen. Möjligen är jag redan bortdribblad.

Den här matchen då: nykomlingar som längtat länge mot en tippad guldkandidat, hur ska det sluta? Jag säger att det bli oerhört tätt och jag har egentligen inget belägg för det, men jag tror att HBK snor minst en poäng här. Skyll inte på mig om det inte blir så!

/M

Det finns ju ungefär en miljard olika sajter och medier med tips, krönikor och allehanda mer eller mindre intressanta saker att ta in när man har abstinens. Det finns poddar i mängder och alla har något att säga och/eller tycka. Så även jag. Jag utlovar att vara extremt oberäknelig och lova att ingen vet vad som kommer härnäst. Det blir blogginlägg, krönikor, listor och annat men jag hoppas även få möjligheten att komma med analyser, både före och efter vissa matcher. Här går jag igenom premiäromgångens matcher(en och en) med en liten längre utläggning och förväntningar på respektive lag. ”Luften är fri” och ni tycker själva som ni vill:

Örebro SK – IFK Göteborg: Vid en närmare titt på Örebro SK så kan man konstatera att det är en stor mängd bekanta namn som finns i truppen, många förvisso av den arten att de inte riktigt lyckats färga i ”större” klubbar. Romain Gall är tillbaka på lån, Agon Mehmeti finns kvar och Kevin Walker är tillbaka i klubben igen. Bland annat. Det finns också en hel del intressanta spelare som man kan förvänta sig, och ÖSK givetvis hoppas på, tar nästa kliv i utvecklingen. Jag tänker då på Dennis Collander och Jake Larsson i första hand. Det finns också en hel del spännande nyförvärv i form av den ytterst luriga, aviga och offensivt vasse Taha Ali som värvats från Sollentuna FK. Det är en spelare som kommer att få många allsvenska ytterbackar att drömma mardrömmar. Där finns också Deniz Hummet som lånas in från IF Elfsborg. Han kommer att bli nyttig för klubben.

På minussidan finns två saker som sticker ut: Framför allt att målvakten Oscar Jansson inte längre kommer att vakta målet, det är en väldigt tung post att ersätta och ett tomrum uppstår som lär märkas ordentligt. Det andra att uppmärksamma är kanske inte lika uppseendeväckande, men att Robin Book lämnar för Jönköpings Södra i superettan känns lite avigt. Book en spelare som ju anslöt inför fjolårets säsong och som då gjorde sin första allsvenska säsong. Nåja, jag antar att ÖSK känner sig nöjda med truppen i dagsläget ändå.

IFK Göteborg då, klubben som har valt väg och sedan kursändrat igen och som nu verkligen kör hemvändar-spåret fullt ut i dessa tider. Jag ska inte ge mig in i det ekonomiska, då får jag halva Göteborg efter mig och det hinner jag inte med just nu. Låt mig säga såhär: det är nog skapligt viktigt att den här satsningen resulterar i sportslig framgång och att man inte helt glömmer bort ”de andra” spelarna. Det kommer en morgondag också. Jag och ni alla som följer allsvenskan ska inte klaga, det är en väldigt namnkunnig trupp som går att beskåda i dagsläget. Och så Marek Hamsik. Vad är det ens för värvning???

Hamisk, som hunnit bli 33år har ju under en lång period varit en framstående spelare i Napoli i Serie A, senast tillhörde han Dalian PFC i den kinesiska ligan och ansluter nu på ett kortare kontrakt för att i första hand jaga viktig speltid inför EM-slutspelet som väntar med Slovakien. Vad som händer sen återstår att se. Det är så klart en värvning som är värd all uppmärksamhet och som ter sig väldigt oväntad. Men intressant ska det bli.

I tillägg till Hamsik och det redan namnkunniga ansluter även Oscar Wendt och Markus Berg i sommar och fortsätter Blåvitt den här resan plockar man väl någon fler från EM-slutspelet. Man blir inte ens förvånad längre.

Sen ska det ju visst spelas lite fotboll också och där vinner man inte matcher på namnlekar. Blåvitt under Rolle Nilsson doftar lite ”gamla” Göteborg igen. Lite rakare, lite tyngre, lite elakare. Man har manskapet för det, utan tvekan. Konkurrensen är stenhård, framför allt på mittfältet och där har Rolle ett mer än en fråga att bena ut. Simon Thern är ingen hemvändare men väl ett meriterat och aktat namn. Sebastian Eriksson, Pontus Wernbloom, Jakob Johansson(skadad just nu), Tobias Sana, August Erlingmark….jag kan fortsätta lite till men ni fattar. Jag utelämnade Hamsik med flit här.

Med all respekt för den namnkunniga truppen måste man få sätta lite frågetecken, inte bara det att det kommer bli snålt med speltid för en del spelare, det måste också ställas en fråga om man kan hålla sig friska. Orkar man träna ordentligt (för att hålla i långa loppet)? I och med att truppen potentiellt, och om alla är disponibla, håller en rätt hög medelålder är det också en del spelare vars skadehistorik vållar en del frågetecken. Ju äldre man(vi) blir krävs längre rehab/återhämtning. Med det sagt kanske speltiden å andra sidan inte blir så knapp ändå. Framåt ska hoppet sättas till Robin Söder(såklart) och Kolbeinn Sigthorsson fram till dess att Markus Berg ansluter. Möjligen att någon av mittfältarna som finns får fylla en forwardsplats också.

IFK Göteborg har skapat en rejäl tro på sig själva inför denna säsong, inte minst hos sina supportrar, och sådant kan absolut bära frukt. Min känsla är att man satsat väldigt hårt på att ”vara med” i tabellens topp fram till EM-uppehållet och där samla kraft, vänta in Berg & Wendt och ta det därifrån. Bygget är till synes konstruerat med beprövade namn och håller dessa ihop så har säsongen förutsättningar att bli bra mycket bättre än på länge.

Premiär är premiär men något annat än seger för Blåvitt kan jag inte tippa här. Örebro är såklart av en annan åsikt.

/M