Silly season lever alltid sitt egna lilla liv. Det är en fullständig dröm när det gäller ”click-baits” och likes på sociala medier. Det är hysteri på siter med ”hög” trovärdighet. Och när man lever utanför den bubblan är det en enda stor cirkus som man inte vet om man ska jubla åt eller vilja ge en hoppspark. Man kan säga att den berör.

Många av våra kära elitlag har den goda förmånen att lämna landet för att kunna träna i bra väder och under fina förhållanden. Timingen för det, just nu, är ganska skaplig. Stora delar av landet skulle kunna ”lajva” en bättre alpin ort för tillfället. Många av de etablerade siterna skickar ner folk för att rapportera och många av klubbarna är bra på att uppdatera. Supportar lever life och kan förmedla ”nya ansikten” när de bänkar sig för att kolla träningar i den varma solen. Vem är ens avundsjuk?

Jag.

***

Tränarcirkusen har mer eller mindre löst sig och den ”enda” stora pusselbiten är ju vem som ska träna AIK? Jag följer med så mycket som det är möjligt och många i min omedelbara närhet likaså. Jag pratar om människor med viss insikt, relativ kunskap och med en del ”kontakter”. Om jag säger att det allra flesta i den kretsen var helt överens om att Thomassen inte skulle träna AIK 2026 har jag inte fel. Och då pratar vi om ungefär september/oktober 2025. Det kändes på allvar som att ”alla” hade samma känsla. Jag sträcker mig även så långt att jag säger att många inbitna AIK-are hade samma känsla.

Men uppenbarligen inte de som bestämmer i AIK.

Jag begriper på de flesta sätt att det inte bara är att kicka en tränare ut ur klubben, glatt betala lön/avgångsvederlag och speciellt inte när ekonomin inte är på topp. Men.

Timingen för att avsätta honom offentligt kan jag verkligen inte begripa. Alla supportrar laddar stenhårt för kommande säsong och så kickar man tränaren bara dagar innan. Ok, det kan ju ske, men då är ersättaren redan klar och nästa dag har man en ”pressträff”.

Men inte den här gången. Visserligen är det ”bara” försäsong och det finns tid. Men i AIK finns det alltid lite mindre tid. Det är ingen evighet till Svenska Cupen drar igång och där behöver AIK faktiskt prestera och helst vinna. Europa-spel är något både klubb, supportrar och ekonomin i klubben behöver.

Men, imorgon kanske? Eller dagen efter det? Ingen (?) vet. Kanske räcker det för att hinna göra allt det jobb som krävs för att kunna få en bra start. Det jag dock känner att jag kan säga utan att tveka är att en bra start är ett måste. Att en bra start i AIK inte är två kryss och uddamål-förlust. Inte ens i cupen. AIK behöver gå långt, helst hela vägen för att det inte ska morras rejält.

***

Mikael Hjelmberg, sportchef i Hammarby är i mina ögon nummer ett vad gäller att identifiera talanger, säkra/kontraktera och sedan sälja till stora pengar när läge uppstår. Det gäller såväl egna produkter och de man scoutar och rekryterar internationell. Givetvis värt extremt mycket för klubbens fortsatta utveckling.

Bosse Andersson, dito i DIF, måste ses som nummer ett när det gäller att hausa spelare och få riktigt, riktigt bra betalt för de man säljer. Hur han gör vet jag inte, men man måste ge honom kredd och att han har skapat sig en ”untouchable”-aura i DIF är förståeligt. Många mästerliga affärer att gratulera till. Snart även Priske out.

Säsongen 2026 kommer bli en intressant tävling för ovanstående med olika mått mätt. Bajen med ny tränare men en klart bättre och mer spännade trupp (i mina ögon). Djurgården med samma tränare som 2025 och (sannolikt) en trupp där man investerat större pengar och därmed ökar sin slagstyrka från dag 1.

AIK tänker jag väga in när de har en tränare och visat en tydligare riktning med sina nyförvärv.

***

Malmö FF kommer såklart att prestera bättre i Allsvenskan 2026 än vad vi såg under förra året. Allt deras fokus borde ligga på det, även om jag anar att den där vägen ut i Europa via cupen ligger och skvalpar i kanten på varenda Powerpoint(?) de presenterar för truppen. MFF har överlägset störst muskler gällande ekonomi och även om de strukturerar om i den sportsliga ledningen räknar jag med att de fortsatt inte tappar fokus.

***

IFK Göteborg tränar. Och de tränar så hårt att spelarna spyr. Jag vet inte om det är min väg framåt, men de verkar lite blint på det. Kommer man att på allvar hota i toppen 2026? Kanske.

Det är såklart ett jävligt svagt svar men jag står för det, för jag vet inte. Truppen är ”sådär” och det kommer, om inget särskilt sker på transfermarknaden, att innebära att de behöver överprestera för att lyckas. Kanske så mycket att de kräks?

***

Jag är ju inte bättre än att jag skummar av de flesta sidor och appar där det florerar transferrykten.Benjamin Brantlind, IFK Göteborg.Adrian Lahdo, Hammarby IF. Två talanger. Två extremt spännande talanger som båda ”förhandlar” om förlängning i de klubbar som har fostrat och lyft fram dessa spelare till vad de är just nu. Som en händelse skriver ”transfergurun” Fabrizo Romano att det finns extremt stort intresse runt dessa spelare internationellt. (Ja, jag vet att det såklart är sant, men tyvärr osar hans tweets mer än så) Agenten gnuggar händerna. Vem är det som föder vem? Alla vet.

***

Ingenting eller allt är normalt när det gäller fotboll, eller är det vara vi fotbollsdårar som inte fattar bättre? Jag vill inte ens ha svar på den frågan!

Nästa inlägg ska jag försöka vara lite mer inläst på övriga allsvenska gäng. De regerande mästarna, nykomlingarna och alla andra. Det blir kul!

Det var sannerligen inte igår som jag använde den här bloggen. Men nu är tiden mogen. Trots en riktigt bedrövlig ”undersökning” på LinkedIn så tänker jag väcka den här döda och nästan begravda bloggen till liv igen. Varför? För att jag kan, för att jag vill och för att jag tror att det kan bli riktigt, riktigt roligt.

Den fotbollssäsong som står inför dörren är lite speciell för mig, jag kommer nämligen inte att inleda den med en försäsong där jag själv är tränare för ett lag. Det är inte varje år det sker, i alla fall om man bläddrar tillbaka sisådär 25 år (ja år) i kalendern. Men nu är det så. Jag har ett spännande uppdrag som fotbollsutvecklare i min lokala klubb, Älvsjö AIK, så jag kommer att få mina timmar på ett IP trots allt.

Den här bloggen kommer dock inte att fokusera på det utan på den lite större scenen. På vår fina Allsvenska, Superetta och de både Ettan-serierna. Och lite annat. Det jag känner för för helt enkelt.

***

Jag tar gärna emot förslag på ämnen och saker att tycka till om. Som vanligt kommer det finnas lika många åsikter som det finns individer och man får tycka som man vill. Det finns mängder av bloggar, krönikor och såklart alla dessa poddar så det blir lite intressant att se om jag kan hitta en väg i den ”konkurrensen”. Men man får inget svar om man inte försöker.

***

Silly season som vi befinner oss i just nu är kanske det som engagerar flest människor. Spelare som säljs/ska säljas/ryktas. Nyförvärv som ”sett på flygplatsen”. Ja ni kan ju det där. Jag kan kanske ha lite såna nyheter i ett tidigt skede, men är knappast ute efter ”rubriker”. Men däremot är det helt omöjligt att inte ryckas med. Kanske hamnar jag lätt i ”talang-fällan” då jag tillbringat många, många år som tränare i den miljön. Kanske hamnar jag med mer fokus på de som leder dessa talanger, det vill säga tränarna. Då jag själv inte kan spänna bågen och peka på att jag är bättre än de som faktiskt har uppdragen så hoppas jag verkligen att jag kan balansera allt på ett bra sätt. Jag tror mig kunna det i alla fall. Annars får jag väl avgå.

***

Den sista delen i detta återupplivningsförsök får blir ett snabbt instick den allsvenska världen. Vad är det som väntar?

Det som definitivt väntar borde i alla fall vara ett galet race om att stå väl rustade inför Svenska Cupen. Med den allsvenska tabelltoppen från 2025 i färskt minne (Mjällby (hatten av), Hammarby (nästa(detta) år då jävlar) och GAIS (gårdarna är grönsvarta) finns det ett helt koppel klubbar som nog har ett ännu större intresse av att vinna cupen än innan. Jag ger er: AIK, Djurgården, IFK Göteborg, Häcken, Elfsborg. Och Malmö FF. Alla dessa klubbar suktar såklart efter att få tävla internationellt även under 2026( jag missar ej att MFF har lite jobb kvar från förra säsongen) och vägen ut stavas Svenska Cupen. Om än det inte innebär ALL-in så är det nog nära nog för några av ovanstående.

***

Tränarcirkusen har ingen missat, även om AIK ju hamnat sist i kön. Säsongen är igång men ingen huvudtränare är på plats. Hur är det möjligt och vad beror det på? Jag vet inte, men jag vet att AIK behöver träffa rätt nu och att det verkligen är RÄTT. Vad vill AIK? Med sitt truppbygge? Med sin säsong 2026? 2027? Man har sålt Anton Salétros och det kommer att märkas även om hösten -25 inte var hans bästa. Att AIK har ett jobb att göra är klart och det vore nog bra om den som ska stå längst fram i ledet får inleda sitt jobb snarast möjligt. Typ igår.

***

Mjällby fullkomligen flög fram 2025 och man har ändrat om sin sin ledning/stab. Spelare har tagit steget utomlands och det måste ändå ses som en liten ”omstart” totalt sett. CL-kval hägrar och kommer man ens att ses som en ”toppkandidat igen” eller kan man flyga under radarn ännu en gång? Jag vet inte ens själv vad jag skulle säga i den frågan.

Hammarby har haft en sjuk utveckling på många spelare och även de spelare man säljer utomlands fortsätter att flyga. Spelarna i HTFF som nästan gav klubben ett lag i S1 har även de uppmärksammats, och trots kvalmissen är många av dessa spelare nu elitspelare. Kalle Karlsson har ”tickat i” alla boxar (vad jag förstår) som ersättare till Kim Hellberg. Karlsson har verkligen gjort ett bra jobb i VSK och förtjänar möjligheten att arbeta med bättre resurser. Det innebär många saker att träna en klubb med det intresse och tryck som Hammarby drar till sig. Karlsson har själv varit en del av journalistkåren som står för mycket av det tryck som uppkommer. Den delen kommer han att hantera galant. Truppen är stark, men det blir inget lätt uppdrag att toppa det resultat eller den fotboll (och statistik) som Hammarby presterade 2025.

Djurgården hade en liten dipp 2025 men var ändå bra(?). Priske slog igenom rejält under hösten. Hade serien pågått ett gäng omgångar till är känslan att DIF nog hade tagit en Europa-plats. Nu är nyss nämde Priske högvilt för stor transfer. Unge Siltanen likaså. Marcus Danielsson siktar på ett ”casha-in kontrakt” utomlands? Av dessa är såklart Priske den allra svåraste, och dyraste, att ersätta. Bosse Andersson har som vanligt fullt upp och kassan är stabil efter några riktigt fina affärer senaste åren. Att Djurgården fortsätter där man avslutade 2025 känns rimligt och såvida det inte blir knas (glapp) mellan transfers ut-in så lär det bli bra.

***

Till sist måste jag också nämna att Örgryte är tillbaka i Allsvenskan. Det var inte igår, om man säger så. Kvalet mot ”Peking” hade, i alla fall det jag läste, allra mest en ”Kris-i-Norrköping-prägel”och man glömde nästan bort Örgrytes prestation. Över 180 minuter var man väl förtjänta av att återigen spela allsvensk fotboll. Det blir en jäkla massa derbyn i Göteborg likt det är i Stockholm. Det blir kul. Hoppas jag.

***

Så. Då är vi igång. Jag är laddad som f-n på att få detta att rulla på igen. Välkomna !/M