Silly season lever alltid sitt egna lilla liv. Det är en fullständig dröm när det gäller ”click-baits” och likes på sociala medier. Det är hysteri på siter med ”hög” trovärdighet. Och när man lever utanför den bubblan är det en enda stor cirkus som man inte vet om man ska jubla åt eller vilja ge en hoppspark. Man kan säga att den berör.

Många av våra kära elitlag har den goda förmånen att lämna landet för att kunna träna i bra väder och under fina förhållanden. Timingen för det, just nu, är ganska skaplig. Stora delar av landet skulle kunna ”lajva” en bättre alpin ort för tillfället. Många av de etablerade siterna skickar ner folk för att rapportera och många av klubbarna är bra på att uppdatera. Supportar lever life och kan förmedla ”nya ansikten” när de bänkar sig för att kolla träningar i den varma solen. Vem är ens avundsjuk?

Jag.

***

Tränarcirkusen har mer eller mindre löst sig och den ”enda” stora pusselbiten är ju vem som ska träna AIK? Jag följer med så mycket som det är möjligt och många i min omedelbara närhet likaså. Jag pratar om människor med viss insikt, relativ kunskap och med en del ”kontakter”. Om jag säger att det allra flesta i den kretsen var helt överens om att Thomassen inte skulle träna AIK 2026 har jag inte fel. Och då pratar vi om ungefär september/oktober 2025. Det kändes på allvar som att ”alla” hade samma känsla. Jag sträcker mig även så långt att jag säger att många inbitna AIK-are hade samma känsla.

Men uppenbarligen inte de som bestämmer i AIK.

Jag begriper på de flesta sätt att det inte bara är att kicka en tränare ut ur klubben, glatt betala lön/avgångsvederlag och speciellt inte när ekonomin inte är på topp. Men.

Timingen för att avsätta honom offentligt kan jag verkligen inte begripa. Alla supportrar laddar stenhårt för kommande säsong och så kickar man tränaren bara dagar innan. Ok, det kan ju ske, men då är ersättaren redan klar och nästa dag har man en ”pressträff”.

Men inte den här gången. Visserligen är det ”bara” försäsong och det finns tid. Men i AIK finns det alltid lite mindre tid. Det är ingen evighet till Svenska Cupen drar igång och där behöver AIK faktiskt prestera och helst vinna. Europa-spel är något både klubb, supportrar och ekonomin i klubben behöver.

Men, imorgon kanske? Eller dagen efter det? Ingen (?) vet. Kanske räcker det för att hinna göra allt det jobb som krävs för att kunna få en bra start. Det jag dock känner att jag kan säga utan att tveka är att en bra start är ett måste. Att en bra start i AIK inte är två kryss och uddamål-förlust. Inte ens i cupen. AIK behöver gå långt, helst hela vägen för att det inte ska morras rejält.

***

Mikael Hjelmberg, sportchef i Hammarby är i mina ögon nummer ett vad gäller att identifiera talanger, säkra/kontraktera och sedan sälja till stora pengar när läge uppstår. Det gäller såväl egna produkter och de man scoutar och rekryterar internationell. Givetvis värt extremt mycket för klubbens fortsatta utveckling.

Bosse Andersson, dito i DIF, måste ses som nummer ett när det gäller att hausa spelare och få riktigt, riktigt bra betalt för de man säljer. Hur han gör vet jag inte, men man måste ge honom kredd och att han har skapat sig en ”untouchable”-aura i DIF är förståeligt. Många mästerliga affärer att gratulera till. Snart även Priske out.

Säsongen 2026 kommer bli en intressant tävling för ovanstående med olika mått mätt. Bajen med ny tränare men en klart bättre och mer spännade trupp (i mina ögon). Djurgården med samma tränare som 2025 och (sannolikt) en trupp där man investerat större pengar och därmed ökar sin slagstyrka från dag 1.

AIK tänker jag väga in när de har en tränare och visat en tydligare riktning med sina nyförvärv.

***

Malmö FF kommer såklart att prestera bättre i Allsvenskan 2026 än vad vi såg under förra året. Allt deras fokus borde ligga på det, även om jag anar att den där vägen ut i Europa via cupen ligger och skvalpar i kanten på varenda Powerpoint(?) de presenterar för truppen. MFF har överlägset störst muskler gällande ekonomi och även om de strukturerar om i den sportsliga ledningen räknar jag med att de fortsatt inte tappar fokus.

***

IFK Göteborg tränar. Och de tränar så hårt att spelarna spyr. Jag vet inte om det är min väg framåt, men de verkar lite blint på det. Kommer man att på allvar hota i toppen 2026? Kanske.

Det är såklart ett jävligt svagt svar men jag står för det, för jag vet inte. Truppen är ”sådär” och det kommer, om inget särskilt sker på transfermarknaden, att innebära att de behöver överprestera för att lyckas. Kanske så mycket att de kräks?

***

Jag är ju inte bättre än att jag skummar av de flesta sidor och appar där det florerar transferrykten.Benjamin Brantlind, IFK Göteborg.Adrian Lahdo, Hammarby IF. Två talanger. Två extremt spännande talanger som båda ”förhandlar” om förlängning i de klubbar som har fostrat och lyft fram dessa spelare till vad de är just nu. Som en händelse skriver ”transfergurun” Fabrizo Romano att det finns extremt stort intresse runt dessa spelare internationellt. (Ja, jag vet att det såklart är sant, men tyvärr osar hans tweets mer än så) Agenten gnuggar händerna. Vem är det som föder vem? Alla vet.

***

Ingenting eller allt är normalt när det gäller fotboll, eller är det vara vi fotbollsdårar som inte fattar bättre? Jag vill inte ens ha svar på den frågan!

Nästa inlägg ska jag försöka vara lite mer inläst på övriga allsvenska gäng. De regerande mästarna, nykomlingarna och alla andra. Det blir kul!