Det är dags för derby i den allsvenska fotbollen ikväll, Djurgården mot AIK. Ett derby är alltid ett derby med allt vad det innebär och även om det maximalt utdelas tre poäng till en segrare så brukar känslan vara att just dessa matcher betyder mer än så. Ikväll så finns det väl anledning att be till alla gudar att det blir lugnt på sidan av planen och inte några våldsamheter vid eller inne på arenan. Jag önskar att våldet inte alls hade koppling till sporten. Det vore vedervärdigt om minnet från Helsingborg redan är bortglömt.

Fotbollsmässigt är den här matchen av stor betydelse för båda lagen, för mig dock i en lite omvändning ordning än vad jag trodde innan serien drog igång. Min känsla innan seriestart var att AIK skulle ligga med i toppen från start och att DIF möjligen kunde ”smyga med” i mitten av tabellen. Så ser det ju inte alls ut. Vi är bara i fjärde omgången och man ska inte dra för stora slutsatser av placeringar och utdelade poäng redan nu, men:

– Det passar inte AIK:s image att jaga andra lag. man vill vara jagade, leda och vara det lag alla vill slå men inte kan. Det har man inte varit inledningsvis. En seger i derbyt för Solna-laget skulle ge råg i ryggen och ett gynnsammare läge inför fortsättningen. Andreas Alm dribblar med ”start-elvor”, både utåt mot press och motståndare men även för sina egna spelare. Han gör taktiska utspel och uttalanden i en utsträckning som blir enkla att angripa när det inte går bra, exakt samma saker som gör honom ”untouchable” när maskinen AIK går för högvarv.

– Spelmässigt för AIK har det saknats riktigt bra lösningar i offensiven och någon kontinuitet har det inte varit tal om, kanske något som påverkat. 

– Djurgården har fått en betydligt bättre inledning än vad jag trodde på förhand, truppen känns aningen tunn. Efter Helsingborg låg det så klart en dunkel dimma över klubben, men laget verkar ha klarat av att behålla fokus.

– På planen har Pelle Olsson på kort tid fått till det han varit erkänd för under sin långa period i Gefle IF – en stabil defensiv. Ett insläppt mål och man kommer till derbyt med två raka hållna nollor. Att på kort tid, med för honom ”nya” spelare, lyckas hitta rätt former för försvarsspelet är en väldigt bra egenskap hos en tränare. Offensivt har Djurgården inte samma bredd som AIK men kvaliteten på Fejzullahu och Prijovic är hög. 

Med tanke på att vi som sagt bara är i omgång fyra ska man inte överdramatisera utgången av dagens match, det tjänar inget till. Min känsla är dock att en förlust för AIK är betydligt mer ”ödestiger” än om det blir förlust för Djurgården. 

Det kommer att bli en kraftmätning och antagligen högt tempo inledningsvis. Det lag som klarar att hantera känslorna bäst har störst chans till seger i en sådan här match. Djurgården kan lita till sitt försvarsspel och har sin trygghet i det, AIK måste hitta flytet och trycket i sitt anfallsspel. 

Första målet är ALLTID viktigt och det gäller även här. Om DIF tar ledningen tror jag att det blir svårt att rubba dem och vid det omvända kan det vara medicinen som får AIK att vakna på riktigt.

Och ja, matchen kan sluta oavgjort också, då står vi ungefär där vi gör nu. Med utropstecken för att östermalmarna fortfarande är obesegrade och att solnagänget letar efter en vinnande formel.

Jag får be att utelämna alla rader om stämning och publikfest från Hammarbys hemmapremiär då det finns så många som är både bättre och mer initierade än mig i den typen av beskrivningar, jag konstaterar baraatt drygt 29.000 åskådare fick se en match som blev synnerligen ojämn, på ett lite oväntat sätt. Att publiksiffran är så stor och imponerande säger faktiskt allt. Precis allt.

Matchen i sig då?

Inledningsvis inget vidare från hemmalagets sida, möjligen lite nerver och väldigt många, enkla, bortslagna passningar. Degerfors inledde skapligt, framför allt genom den snabbe och väldigt avige vänstermittfältaren Ferhad Ayaz. Men 10-15 minuter in i matchen får hemmalaget lite bättre ordning på sitt passningsspel och tar sakta men säkert över tillställningen.Ledningen genom Pinones-Arce i matchens trettonde minut fick alla nervknutar att släppa och det blev mer och mer enkelriktat även om gästerna hade ett par omställningar som kunde ha resulterat. Att ställningen i halvtid var 2-0 (efter ännu ett mål av Pinones-Arce) var definitivt rättvist totalt sett.

Andra halvlek blev ytterst ojämn. Hemmalaget trummade på, tvingades byta ut en skadad tvåmålsskytt och en Haddad som man nog sparar (?) men ersatte med Bakircioglu och Rennie. Degerfors sjönk tillbaka allt mer och det känns inte som en överdrift att säga att det långa stunder är spel mot ett mål i den andra halvleken. Den inledningsvis så pigge Ayaz visade nog vad hela laget kände, det vill säga frustration, när han snackade till sig ett gult kort till synes helt i onödan. Han hade redan fått frisparken med sig. Ayaz blev senare under halvleken utbytt.

En 5-0 seger i en utsåld hemmapremiär, då borde man naturligtvis bara strö rosor över hemmalaget? Icke på denna blogg! Det här bör (måste) Hammarby förbättra om man ska sitta kvar i toppen över tid.

– Kortpassningsspelet. Alldeles för många enkla passningar hamnar på  fel adress, även när pressen från motståndarna uteblir.

– Bolltempot. En följd av föregående punkt då spelet ”hackar” alldeles för ofta. För många passningar i rad på stillastående spelare.

– Kantspelet. Jag tror mig veta att Nanne vill ha fram ytterbackarna att ansvara för spelbredden men jag tycker att dagens båda yttermittfältare drar sig in centralt alldeles för tidigt.

– Balansen på mitten. Det blir alldeles för ofta upp till Johan Persson att lösa de defensiva omställningarna som kommer centralt, när han ger sig iväg måste någon annan fylla den funktionen, det tycker jag inte sker nog snabbt idag.

Degerfors då?

Lag inledde piggt men föll ihop. Man saknade Jernberg centralt, en väldigt viktig spelare för Bruket. Astvald är en stor, stark kantspelare som är svår att stoppa när han får rätt bollar, idag fick han knappt känna på den. Degerfors IF kan väldigt mycket bättre än det man visade idag, det kan vi räkna med. Att vika ner sig på det sätt man gjorde idag är inte acceptabelt och jag gissar att tränare Werner inte kommer att prata med små bokstäver vid analysen av den här förlusten.

Nanne Bergstrand har nu arbetsro och han har dessutom tillräckligt med både erfarenhet och skicklighet för att rätta till det som inte stämmer till 100% idag. Det finns en fara att hybrisen når nya höjder om resultaten fortsätter gå Bajens väg, men jag tror inte att Nanne viker undan för det. Han har en klar bild av hur detta ska se ut och vet att bättring krävs. Men ikväll kan alla dansa och le, 5-0 i Superettan händer inte varje dag. Många saker var bra idag och det blir lättare att ställa ännu mera krav på spelarna.

Från de övriga av dagens matcher:

Jönköping Södra – Ängelholm 2-3

J-södra i ledning både 1-0 och 2-1. Vändning sent av gästerna (minut 88 & 90) svider för Mats Gren och hans lag. Knappast den hemmastart laget ville ha med tanke på turbulensen. Jönköping spelade med tio man från minut 38 vilket givetvis förklarar en del. Stark vändning av ÄFF som gästar Hammarby om en vecka.

Landskrona – Ljungskile 0-0

Svårspelade, starka Ljungskile är nu tillsammans med Hammarby det enda laget som inte släppt in mål i seriespelet och har dom har fått en bra start. Bois ligger kvar i startblocken än och deras stora käpphäst lär bli målskyttet framåt, den knuten måste man lösa snarast.

Imorgon hemmapremiär för IK Sirius mot Husqvarna. Det blir inte 29.000 på Studenternas, men kanske kan det sluta 5-0?

Okej, det är väl knappast något att diskutera att kvällens stora match spelas i den svenska andradivisionen, Superettan ikväll. Det kommer att bli en massiv publikfest, större än vanligt vid Hammarbys hemmapremiär. Marschen lär bli ett grönvitt kaos, i vanlig ordning.

Matchen då? Man kan krasst konstatera att ”festkvällar” i samband med Hammarbys två senaste matcher (sista på Söderstadion och invigningen av Nya Söderstadion (Tele 2 Arena) har varit mindre festliga rent spelmässigt. Ikväll har, i mina ögon, Nanne Bergstrand och hans spelare en möjlighet att visa att det här nya lagbygget klarar att leverera även under dessa omständigheter. Långsiktighet i alla ära, inget snack om det, jag anser att kvällen ändå är ett viktigt steg för nuvarande grupp.

Degerfors IF är ett lag man aldrig kan underskatta, det ska man inte göra ikväll heller.

Brommapojkarna möter IFK Göteborg på Grimsta IP i en match där gästerna Blåvitt behöver vinna för att ”markera” var man vill hålla till i årets serie. BP å sin sida har en poängnolla att spräcka. 

Kalmar – Elfsborg ett möte med två möjliga topplag. Kalmar utan Kurt-Arne har inlett bra och Elfsborg har kvaliteter. 

– Att Malmö FF kommer att bli väldigt svårslaget är det inget snack om, truppen innehåller en väldigt massa spelare av hög klass, frågan är vad som händer när sommarfönstret står på vid gavel? Tänk att Pontus Jansson och säg, Filip Helander lockas utomlands, fixar man det? Kanske, men det blir svårt. 

– Nykomlingarna Örebro SK har fått en fin start poängmässigt, idag en poäng på bortaplan mot AIK. Sådana poäng är värda mycket för en nykomling. 

– Brommapojkarna har noll poäng på två spelade och imorgon väntar IFK Göteborg på Grimsta. Talangerna får chansen i rasande takt, som vanligt. Klubben får hoppas att några av de unga växer till sig snabbt och rejält så att poängen börjar trilla in. Kanske kan Niklas Bärkroth klara sig från skador och ge pånyttfödde D Rexhepi det understöd han behöver. Ante Eriksson är skadad och borta länge, en tung post att fylla. 

– Helsingborg. Säga vad man vill, men klubben får spaltmeter efter spaltmeter i pressen. Och några rader på  en eller annan blogg också…Det tragiska dödsfallet är just det, tragedi som kommer att ta tid att läka för väldigt många. Jag är dock högst osäker på om en klubb ska vifta så vitt, vilt och brett om olika åtgärder hit och dit man bör nog tänka efter före ibland. 

– Pelle Olsson har på några månader lyckats inför ett lugn i Djurgårdens försvarsspel som det var länge sedan man såg. Det vittnar om att den mannen vet vad han håller på med. Gefle är inte längre Pelle Olsson, men Djurgården är på väg att bli det. I alla fall defensivt. 

För övrigt…..

önskar jag Klas Ingesson allt gott från idag och framåt, han förtjänar det.

Jag tippade Superettan, via Twitter strax innan premiären. Här nedan är resultatet med några slags stödord jag lutade mig mot. Det fina med Superettan är att hur man än tippar kan man inte bli sågad, för resultaten är på något sätt alltid galnare än det man tippat. Jag har några rysare i min sluttabell. Varberg är kanske det största frågetecknet när man ser tabellen,men jag tror det gänget kommer göra en bra säsong. Många tippar att Sirius kan bli ett topplag redan i år, jag tror serien är lite tuffare än så, men vi får se. Och att jag tippar Hammarby som seriesegrare? Tja, någon gång måste klubben leva upp till vad den är, jag tror att man har rätt sportslig ledning till att göra det nu. 

1.Hammarby – Det mesta talar för, det är väl det som talar emot

2.GAIS – Värvat bra, vet vad som väntar. Blir svårslagna.

3.GIF Sundsvall – kval ifjol, kval i år. Nästan samma trupp som avslutade fjolåret. Måste lita till att Johan Eklund håller ihop.

4.Öster -Ny tränare och bra trupp. Absolut en kandidat till toppstrid.

5.Assyriska FF – liten omsättning, Aganovic och en frisk Hyseni.

6.Degerfors IF – Förändrat sin offensiva kraft. Vinner på Valla. Werner, kontinuitet.

7.Varberg BoIS – Har en intressant trupp.blandar rutin med intressanta namn. Kan överraska.

8.Östersunds FK Kändes oerhört spännande inför 2013, likaså i år men en stor omsättning ger frågetecken. Har några av seriens intressantaste spelare.

9.IK Sirius – har visat klass i cupen, har rutin på planen och en stabil ledning. Kommer att överraska många.

10.Ängelholms FF -Tuff försäsong 2013, lugnare i år. Svårslagna med några matchvinnare.

11.Ljungskile SK – Alltid svårslagna, har tappat profiler men värvat intressant. Lär vinna en del på hemmaplan.

12. Landskrona BoIS – Rejäl omsättning efter svagt fjolår, viktige Fredrik Karlsson kommer att saknas under våren.

13. Syrianska FC – Cirkus på tränarfronten och tunn trupp. Tufft år.

14,Jönköping Södra – Bra värvning i F.Olsson, men strul runt tränare Mats Gren. Blir tufft.

15. Värnamo – lindansare flera år i rad som nu får vika sig, tunn trupp.

16. Huskvarna FF – Nykomling utan stora muskler. Kommer att få kriga hårt, stor skräll vid nytt kontrakt.

Det går inte att hålla sig. Jag behöver få ur mig saker och ting. Det får bli den här vägen, vi får se hur det går. Det blir massor av Superettan och Allsvenskan (i den ordningen), det kommer med stor säkerhet bli en del internationellt också. Den som läser kommer även råka ut för diverse uppdateringar om hur det går för laget jag tränare just nu(Älvsjö AIK, division 3 Östra Svealand) och en massa annat värdelöst vetande. Men det kommer att bli riktigt kul.

Alltid kämpa!