Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. . Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand.

Helsingborgs IF

Återkomsten till den allsvenska fotbollen 2019 blev rörig för Helsingborgs IF och det blev bland annat två tränarbyten under den pågående säsongen. Förhoppningsvis för deras skull ska det bli lugnare på den fronten nu. Olof Mellberg har fått värva spelare som han anser ska passa bättre in i hans filosofi och en ny chefsscout, Adil Kizil, ska vara ögonen utåt som hittar de spelare Olof Mellberg vill ha. Kraven på HeIF är alltid höga i staden och hos de egna supportrarna men frågan är vad de kan hoppas på redan 2020?

Konkurrensen i allsvenskan är benhård och just nu har jag ytterst svårt att se att det blir någon klang- och jubelföreställning för skåningarna. Det ska gå att lösa utan trassel vid de nedre strecken men knappast mer än så? Det är ingen enkel sak att bita sig fast på den övre halvan men det är givetvis där alla supportrar och de inom klubben vill husera. Fråga nummer ett är om det kan vara lugn och ro på sidan av planen så att alla kan lägga sitt fokus där det behövs. Inget liv i styrelserummet, inga hat-och hotkampanjer. Bara fokus på fotbollen. Det kommer krävas om det inte ska bli kniven mot strupen igen. Sedan förra säsongen har väldigt mycket erfarenhet lämnat klubben: Fredrik Liverstam, Markus Holgersson och Alexander Farnerud. Dessutom släppte man Mamudo Moro som kanske inte gjorde succé men som ändå har mycket i sig. Den återkommande frågan till allsvenska klubbar är alltdi om truppen är tillräckligt bred? Det är mästerskapssår vilket innebär komprimerat spelprogram och det är då bredden snarare än spetsen kan avgöra ens öde. Frågan är hur truppen 2020 står sig mot fjolårets?

Bron är öppen!

Man åkte över bron för att hitta sin nya förstemålvakt där man värvat en mycket erfaren herre i form av Anders Lindegaard med meriter av en massa säsonger från den engelska ligafotbollen. Antalet matcher är dock inte så stort som man kan tro. Närmare bestämt är det 41 matcher sedan säsongen 2011/12. Det är inte mer än ungefär 5 matcher per säson. Det återstår väl helt enkelt att se om det blir som förstemålvakt eller som tvåa bakom duktige Kalle Joelsson dansken ska förlänga sitt cv? Lindegaard är säkert en duktig målvakt, men jag vill nog se mer innan jag uttalar mig mer.  Jag säger att det sett över hela säsongen är det 50/50 vem som är förstemålvakt.

Viktigt med stöttespelare som stöttepelare

Andreas Granqvist är självklart viktig för Helsingborg. Alltså viktig på ett sätt som förmodligen är ohälsosamt. Utan ”Granen” försvinner väldigt mycket kvalitet från en backlinje som i övrigt har en del att bevisa. Adam Eriksson gillar jag, och han får nu konkurrens ute till vänster av Erik Figueroa som Mellberg jobbat ihop med förut (i BP). Till höger i backlinjen har man alt att värva Ravy Tsouka (från Västerås SK). ”Figge” och Tsouka är två duktiga ytterbackar/wings när det kommer till det offensiva spelet, frågan är hur långt det räcker i defensiven? Å andra sidan har de ju en tränare som bör kunna göra den delen av spelet bättre. Den känsla jag får här är att det skulle kunna vara ett bra drag att hitta ytterligare en spelare i den här lagdelen. Vad händer ens om ”Granen” inte håller sig frisk?

Spännande mittfältsblandning

Det ser onekligen ut som att Olof Mellberg kommer att ha en delikat uppgift när han ska balansera sitt alg. Antalet kompetenta och/eller spännande mittfältare är högt. Andreas Landgren och Mohammed Abubakari står för erfarenheten medan resten av gänget känns väldigt spännande. Max Svensson som redan visat vad han kan skulle mycket väl kunna slå igenom rejält nu. Armin Gigovic är det många som har väldigt höga förväntningar på och det man har haft möjlighet att se har ju minst sagt sett spännande ut. Lever han upp till hälften av dessa har vi ett genombrott modell större att se fram emot här. Gigovic känns viktig redan denna vår rent spelmässigt, men kanske även ekonomiskt om en bra vår kan locka fram en transfer till en större liga. Filip Sjöberg visade redan under fjolåret att det finns mycket bar kvaliteter. Joseph Ceesay är en spelare som levt i utlåningarnas värld år efter år. IK Frej, Brage och Dalkurd är de klubbar han representerat under sin kontraktstid i Djurgården. Liksom många andra spelare har han haft svårt att explodera som utlåningsspelare, men nu är det chans till nystart och erfarenheterna har han ju med sig. Ceesay har många väldigt fina offensiva kvaliteter som Helsingborg kan få stor nytta av.

Otroligt svårbedömd forwardsbesättning

Det här är inte lätt alls. Rasmus Jönsson tillbaka efter ett lite längre betald semester i Thailand. Hur står han sig nu? Alhaji Gero som ju i all ära kan göra ett gott allsvenskt jobb men han är ju ingen potentiell skyttekung direkt, väl? Mest spännande känns ju lånet från Bayern Munchen, Alex Timossi Andersson som lämnade Helsingborg 2018. Nu är han tillbaka och av det jag kunnat se hittills känns det som att han har ”vuxit till sig” och känns mer rejäl, mer rejäl och tydlig i sitt spel. Det här är en bra spelare som ännu har en del att bevisa på allsvensk nivå men det är det han får chansen att göra nu. Konkurrensen är absolut inte mördande och Mellberg har en ganska fin känsla för att ge unga spelare förtroende. För alla parter är det nog så att Timossi-Andersson bör leverera bra ganska omgående. Kanske rent av så att det är honom det hänger på?

Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. . Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand.

BK Häcken

Hisingens stolthet står åter igen inför en säsong när man vill säga ”i år slår de sig in i toppen på allvar”. Sen vet man att man har fel ändå i början av november. Starkt lag, en bra och erfaren tränare och på så många sätt alla ”verktyg ”i lådan för att lyckas. Konkurrensen är stenhård och det krävs något alldeles extra för att man ska hamna på någon av de tre översta platserna men det går i alla fall alltid att säga att BK Häcken har möjligheten att göra det i år.

Det är klart att Häcken har chansen, så stabil är föreningen och så bra är man på att planera sin verksamhet att man är redo. Tappet av Paulinho kommer givetvis att kännas men det finns många andra spelare som har väldigt hög kvalitet. Det finns en stabil stomme som har varit i klubben länge, det finns egna unga talanger som tar allt större plats och man har en förmåga att värva spelare som passar in i den fotboll man vill spela. Andreas Alm har varit med länge och vet hur en slipsten ska dras och oavsett vad man tycker så gillar jag hans frispråkighet som visar sig lite här och där. Häckens fall har varit ”måstematcherna” det vill säga mot toppkonkurrenterna där man haft förtvivlat svårt att få med sig resultat, frågan är om man har hittat receptet under denna vinter?

En av allsvenskans allra bästa

Peter Abrahamsson är en av allsvenskans målvakter och det är ett faktum oavsett hur man mäter. Ärligt talat är det otroligt starkt att BK Häcken har lyckats förlänga hans avtal, jag trodde att han skulle få andra anbud att värdera som de inte kunde matcha. År efter år är han säkerheten själv och en stor anledning till att det ofta blir placeringar på den övre halvan, även när övriga laget inte riktigt fungerar. Alexander Nadj och Jonathan Rasheed utgör resten av den trio som måste sägas vara väldigt duglig för en allsvensk trupp.

Solida pjäser bildar trygghetsbasen

Rasmus Lindgren(35) och Joona Toivio(31) är en stabil duo och med Adam Andersson och Godswill Ekpolo utgör de en väldigt trygg och bra defensiv ryggrad. Det finns fler spelare som kan bidra till detta och att säga att BK Häcken står väl rustade i den här lagdelen känns tryggt. Adam Andersson har haft en stabil och väldigt fin utvecklingskurva och lär snart följa i tvillingbrorsan Joels fotspår och testa vingarna utför den allsvenska gränsen. Det enda som ”saknas” är väl en ny genombrottsman, men kanske växer det fram under säsongen?

Utsökt smörgåsbord för Alm

Mittfältare med erfarenhet. Mittfältare med potential. Mittfältare med olika spetsegenskaper. Andreas Alm har ett delikat smörgåsbord att välja på när det kommer till att välja mittfältare, det finns faktiskt allting! Förra året fick vi se Gustav Berggren ta en allt mer och mer framträdande roll och det ska bli oerhört spännande att se om han tar ytterligare kliv direkt här under våren. Gör han det är det inte säkert att han spelar kvar på Hisingen när vi startar upp efter EM-uppehållet i sommar. Så bra kan han vara då. Erik Friberg är givetvis nyckelperson nummer ett här och han behöver vara frisk om det ska bli tal om toppstrid, så viktig är han. Alexander Faltsetas fick sitta lite på bänken och det är ingenting han uppskattar, kan han ta konkurrensen på rätt sätt har Alm huvudbry redan där vilka som ska spela. Lägg sedan till att man värvat Leo Bengtsson som vill ta nästa steg efter ett par år i Hammarby där han inte riktigt fick den utväxling alla hoppades på. Potentialen finns där. Ali Youssef, Imam Jagne, Kevin Yakob och Patrik Wålemark är tre väldigt spännande spelare och Adnan Maric likaså. Den allra mest lysande stjärnan är ju dock Daleho Irandust som har den allra högsta nivån i sig. En skadefri Irandust kommer definitivt att vara framstående och troligen också föremål för transfer till en större och bättre rankad liga. Jag vet inte ens vart taket är för den spelaren! Blixtrar och dundrar han genom våren får vi kanske en liten hint om vart det bär.

Brasse-samban out – finsk sisu in.

Nya tider på Bravida när Paulinho inte längre kan frälsa hemmapubliken med sina frisparkar och mål. Istället är det in med finsk sisu i form av Jasse Touminen (24) som gäller. Den finske forwarden kommer senast från den vitryska storklubben BATE Borisov där det inte blev någon succé. Av det jag sett under försäsongen säger det dock inte så mycket om hur väl han står sig. Jag tror att Touminen kommer att bli väldigt nyttig för Häckens anfallsspel med sina egenskaper. Det är ingen ny Paulinho men behöver inte vara negativt för det.

När Alexander Jeremejeff såldes förra sommaren plockade man in Gustaf Nilsson som en rak ersättare. Det var en värvning som ska bära frukt från och med nu snarare än vad det var att han på kort sikt skulle kliva rakt in och kopiera Jeremejeffs bedrifter. Nilsson har ett par år av skador och blandad framgång i dansk fotboll innan flytte ifjol och han behövde en startsträcka. Han fick den tiden ifjol och ska/bör nu vara redo att ta en större roll längst fram i Häckens anfallsspel.  Viktor Lundberg har förmåga att spela på flera positioner på ett bra sätt och det man kan önska här är att det produceras lite mer poäng. Lundberg har kapacitet och numera också erfarenhet så kanske pekar kurvan åt rätt håll för honom?

Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. . Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand.

IF Elfsborg

Det kanske är på grund av okunskap men de senaste årens IF Elfsborg har för mig varit en stor besvikelse. Intressanta spelare, totalt sett en spelartrupp vars material ”känns” som att de ska kunna vara med någorlunda nära tabelltoppen. Men det har inte hänt.Fel tränare eller fel spelare, det råder nog delade meningar om det. Sanningen ligger kanske i att vare sig tränare eller spelare de senaste åren har fått det att gnistra i Borås. Kanske är det ändå i år det händer, att Elfsborg blir att räkna med? 

Det känns i alla fall som att man har hittat ännu mera rätt, att det är mera fart i både försvars- och anfallsspelet. Spelartruppen kanske inte är lika namnstark längre, men det intressanta är ju balansen och kvaliteten.Det är en hel del nytt i den trupp som Jimmy Thelin förfogar över men känslan är, i alla fall så här långt, att det mer är nytt och fräscht än på ett par år. Man har tappat i erfarenhet men tanken är nog att det ska skapa känsla av nystart och att det även kommer att passa sättet att spela på lite bättre. Lite högre och aggressivare press kräver spelare med ork och fart för det och där har man nog uppgraderat sig en hel del. Med lite mer fart på det egna spelet kanske man också kan locka tillbaka lite publik till Borås Arena som det senaste året var allt för tomt.

Nytt mellan stolparna

Kevin Stuhr-Ellegaard fick en rörig sorti efter många (bra) år i klubben. In hoppade Tim Rönning och han gjorde det väldigt bra. Sportchefen Stefan Andreasson har nu också hämtat in en norrman, Mathias Dyngeland(rubrikmaterial om det går mindre bra) och om honom vet jag inte mer än att han varit förstemålvakt i Sogndal de senaste fyra säsongerna. Spontant känns det ganska öppet om vem som blir Jimmy Thelins val (jag antar att han väljer en tydlig etta) men att det är två målvakter som säkert kan göra ett bra jobb, oavsett vem som spelar.

Intressanta namn men begränsat med erfarenhet

Det är en rad relativt okända (omeriterade) backlinjespelare och egentligen är det väl det den enda stora frågan i den här truppen, räcker man till försvarsmässigt i avsaknad av erfarenhet? Jag menar inte att man måste ha en massa gamlingar som ryggrad, men lagom ärnog bäst. Redan ifjol fick vi se Joseph Okumu, en mycket intressant kenyan som inte alls bad om ursäkt för sig. Han kan säkert bli ett utropstecken. Dansken Fredrik Holst och Simon Strand är två andra som lär få rejält med speltid och som måste bidra med sin erfarenhet. Tim Stålheden är en egen produkt som man flyttat upp och traditionen av att fostra eget är stor hos Elfsborg, det ska man vara stolta över.

Klart rimligare balans på mitten

Det har varit några år där antalet mittfältare har varit extremt stor men nu har man lyckats balansera upp antalet lite bättre. Även här har det försvunnit lite erfarenhet men det finns också många väldigt kompetenta spelare kvar. Samuel Holmen är givetvis kvar och han är en naturlig ledargestalt här och dit får vi räkna Robert Gojani också. Personligen är jag väldigt nyfiken på om Simon Olsson kan ta ytterligare steg, det finns så mycket i den spelaren som jag hoppas vi får se under 2020. Nyförvärvet Alexander Bernhardsson (från Örgryte) är en spelare jag ser fram emot att se på allsvensk nivå. Det är en mycket spännande ytter som kanske inte ”ser ut” som en typisk ytter men som har varenda kvalitet som behövs för att lyckas. Bra fart, bra balans och lagom orädd. Jag är bara glad att jag inte ska agera ytterback mot den här virvelvinden. Grattis Borås!

Gott & blandat längst fram

Bland forwards finns det lite av varje att välja mellan. Per Frick är bara 27 år men det känns som att han alltid spelat i allsvenskan. Det blir en del mål också och kanske är det 2020 som Frick ser till att göra 10 allsvenska kassar under en och samma säsong? Möjligen. Jesper Karlsson flög fram i Falkenberg och många(absolut jag) trodde att han skulle fortsätta flyga Elfsborg. Så blev det inte. Men förra året tog det fart och här kan det smälla till rejält under 2020 tror jag, förutsatt att det inte blir en avig avstickare till MLS? Stanna och explodera är mitt tips och min förhoppning. En ung och talangfull spelare som man lyckats knyta till sig är Jacob Ondrejka som man värvat från Landskrona BoIS. Han kommer att bli en otrevlig överraskning för många motståndare, räkna med det.

Deniz Hümmet har inte fått det att lossna riktigt efter en väldigt bra säsong i Gefle 2017. Det blir ingen enkel resa för honom att bli ordinarie i år heller men han har andra egenskaper än de andra jag har nämnt. Det blev bara tre mål ifjol, självklart finns det mycket mer att hämta här, kanske kan han gynnas av att det blir mera fart framåt och ett mer offensivt, aggressivt Elfsborg än de senaste säsongerna?

Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. . Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand.

IFK Norrköping

IFK Norrköping har en förmåga att inför varje år finnas med i ”försnacket” som en av de stora utmanarna om SM-guldet. Det är kanske inte så varje år men mer eller mindre. Trots att laget ser så starkt ut inför varje år så är det sällan något stort tryck utifrån och det landar istället på storstadsklubbarna som media gärna riktar strålkastarna på. Inför den här säsongen känns det dock annorlunda, och med det menar jag att ”Peking” inte verkar vara helt i harmoni. Å andra sidan är det kanske en tändvätska i sig?

Det har sett likadant ut i många år: På pappret en väldigt bra trupp, spännande namn och nästan varje år någon som slår igenom och man förädlar och säljer vidare. Beundransvärt och bara att applådera. Förutom det så har det oftast varit med en fartfylld fotboll och sprudlande anfallsfotboll som recept. Det finns ingenting som tyder på något annat just nu, men visst finns det frågetecken då klubben i sig verkar lida av interna problem på styrelse- och ledningsnivå. Ur truppen har det försvunnit en hel del namn och känslan man har är att det nog behöver ske något under rubriken ”nyförvärv” innan serien drar igång. Framför allt när det gäller forwardspositionen. Jag hoppas för alla Peking-fans skull att strulet på ledningsnivå hindrar eventuella affärer.

Är Isak Pettersson seriens bästa målvakt?

Det går absolut inte att säga annat än att Isak Pettersson har visat sin storhet år efter år och att det för varje säsong vuxit fram en otroligt duktig målvakt mellan stolparna i Norrköping. Han var bra redan när han lämnade Halmstad BK, men att han utvecklats för varje år är tydligt. Frågan är om han ens blir kvar så länge till i allsvenskan? Pettersson är en strålande målvakt och med det sagt också en av de allra viktigaste pjäserna för Jens Gustavsson.

Välbeställt trots danskt tapp

Kasper Larsen har flyttat hem till Danmark och han lämnar givetvis ett tomrum efter sig, men det är ingen källa till allt för stor oro. Lauritsen, Dagerstål och Krogh Gerson är tre bra spelare. Ian Smith, Chrisopher Telo och Egzon Binaku(dags att växla upp va?) är ytterligare namn man inte ska underskatta. Sen ska man aldrig glömma att det mycket väl kan explodera i utvecklingen hos någon annan. Med Isak Pettersson bakom sig kan en backlinje alltid känna sig trygg och det är värt otroligt mycket i lagets försvarsspel. Skulle det kännas skakigt under gruppspelet i Svenska Cupen finns det nog resurser att stärka upp backlinjen men det finns ingen anledning till panik.

Potentiellt den bästa ”motorn” i serien

Simon Thern och Alexander Fransson i sitt bästa slag är en duo av den absolut högsta allsvenska kalibern. Kanske den allra bästa? Duon har dock inte gått på alla cylindrar ännu och det är nog en nyckel om ”Peking”  ska utgöra det hot mot toppen som man har möjlighet till. Simon Thern är på väg tillbaka efter ytterst tung höst som innebar längre frånvaro från fotbollen för honom. Låt oss hålla alla tummar att Thern hittar tillbaka till sitt rätta jag, då blir det åka av. Fransson som landat tillbaka i Norrköping efter utlandsutflykt har i perioder sett ut att vara på väg att hitta sitt gamla jag, men det återstår en bit och framför allt kontinuitet. Men det finns stor potential där, det vet vi. Nu hänger inte allt på dessa två och namn som Jonathan Levi och Sead Haksabanovic sticker naturligtvis också ut. I Haksabanovic fall är han ju bara ”på lån” fram till sommaren och det är väl troligt att han sedan lämnar Norrköping. Vad jag förstår vill West Ham(som han ju tillhör) sälja honom, men då såklart med meningen att få tillbaka så mycket som möjligt av vad han kostade. Vi får vänta och se.  I vanlig ordning finns det också spännande namn som står på tröskeln till ett rejält allsvenskt genombrott, jag tänker på unge islänningen Isak Bergmann Johannesson som visat väldigt fina tendenser både i höst och under den här försäsongen. Manasse Kusu är en annan spelare som visat spännande tendenser och kanske kan även han slå sig in och visa mer på allsvensk nivå?

Här finns väl det enda stora frågetecknet?

Visst, Maic Sema och ”Totte” Nyman är inga duvungar men inte hellre några givna skyttekungar. Nyman har såklart kapacitet men känns mer som en spelare som öppnar  ytor till andra,  river och sliter mer än den som stoppar in bollarna i mål. Unge Calle Björk har varit pigg på försäsongen men frågan är om han kan upprätthålla det när allsvenskan drar igång? Hur som helst vore det fel att lägga det tunga ansvaret på honom. Självklart är att spelare som Haksabanovic och Levi ska bidra med poäng och mål men ska man vara med i den yttersta toppen ”krävs” det nog att man har en spelare som skickar in runt 15 bollar. Jag ser inte just nu vem det skulle vara i dagens IFK Norrköping? Något säger mig att det kommer ett nyförvärv på anfallspositionen och att det kan förväntas vara av modellen ”etablerad forward/målskytt”.

Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. . Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand.

Djurgårdens IF

Svenska mästare efter en säsong där man klarade sig igenom en del svårigheter men där spelare lyckades prestera på toppen av förmåga och det under en lång säsong. Nya tränarduon Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf fick jubla tillsammans med hela föreningen och att säga att säsongen var en succé är ett understatement. I takt med framgångarna på planen har även sportchefen Bosse Andersson lyckats väldigt bra över tid och förutom att snickra ihop ett mästarlag har även försäljningarna gjort att ekonomin är på en väldigt bra nivå. Nu är det dags för nästa nivå och att kval till Champions League väntar borde vara den allra bästa av motivatorer.

Det är svårt att på förhand förutse vem eller vilka som kommer att bli framstående och extra viktiga när en säsong står för dörren. I Djurgårdens fall fanns det ju utan tvivel några spelare som överträffade allas förväntningar och så finns det några som behöver kliva fram extra under den kommande säsongen. Bosse Andersson har lockat till sig Kalle Holmberg som ersättare till Mohamed Buya Turay och Jesper Karlström har skrivit på ett nytt kontrakt. Den spelare som väl måste stå närmast att lämna Djurgården för större uppgifter är mittfältaren Fredrik Ulvestad men där verkar inget ske före sommaren i alla fall.

Vaihos strålkastare satte norrman i skuggan

Det mesta är väl redan sagt nu, men innan säsongen kunde väl ingen ana att norrmannen Per-Kristian Bråtveit skulle hamna som reserv bakom ”evige tvåan” Tommi Vaiho. Bråtveit fick MLS-klubbar som visade intresse och valet föll att spela Vaiho så länge norrmannen ”inte hade bestämt sig”. Det blev vändningen i målvaktsfrågan och Vaiho släppte aldrig platsen när han väl fick den. Efter många år i skuggan på Djurgårdsbänken fick han äntligen kliva fram och vara en nyckelspelare i ett läge som inte blir mer skarpt än det var. Det var ju guldstrid! Det blev inget MLS för Bråtveit och nu återstår det att se vad som händer. Stannar norrmannen? Vem satsar man på som förstakeeper i sådant fall? En ny norrman har anslutit som tredjemålvakt och ska vi följa ”logiken” från ifjol är det väl han som vaktar målet i flertalet matcher 2020.

Genombrottet som gav utslag

Djurgårdens backbesättning såg på förhand väldigt stabil ut, inte minst med tanke på Erik Bergs närvaro. Tillsammans med Marcus Danielsson skulle de två vara ryggraden i DIF, det var nog tanken i alla fall. Erik Berg gick sönder och hamnade på läktaren med lång rehabilitering. Problem? Inte alls. Danielsson klev fram och var helt enkelt lysande. En klippa i försvarsspelet och dessutom med ett par avgörande mål, främst vid fasta situationer. Säsongen för Danielsson gav en plats i landslaget och det var ett kvitto på hur bra, och stabilt, han agerade hela året. Det går ju inte säga något annat än att det var ett rejält genombrott för mittbacken. Om/när nu Erik Berg blir frisk är det således en väldigt kompetent duo som kompletteras av Jacob Une-Larsson och där har Djurgården tre väldigt duktiga mittbackar att tillgå, kanske kommer de att spela tillsammans allihopa i en trebackslinje? Om man väljer den linjen kanske en mittback till vore att föredra för konkurrensens skull? Ytterbacksbesättningen med Witry till höger och Käck/Augustinsson till vänster känns tillräcklig för stunden.

Ulvestad bäst totalt sett

Sett över hela säsongen så tycker jag(och många med mig) att Fredrik Ulvestad var lagets genomgående bästa spelare( i konkurrens med Danielsson) och undantaget när han blev tvingad att vikariera som mittback bidrog han starkt till lagets framgångar. Konkurrensen centralt på mittfältet är stor då Karlström(mycket bra säsong 2019), Kevin Walker och Curtis Edwards alla ropar efter speltid. Astrit Ajdarevic kom inte riktigt igång  ifjol och lär vara revanschsugen. Frågan är  dock hur och var man tänker använda Ajdarevic? Med så många skickliga centrala spelare testade man lite olika formationer och roller vilket gjorde det trångt för kantspelare som Nicklas Bärkroth och Haris Radetinac att bli bofasta i startelvan. Jonathan Ring hade även han en väldigt fin säsong och visade sig från sin bästa sida på ett helt annat sätt än han har gjort tidigare i allsvenskan. Frågan är här för Bergstrand & Lagerlöf hur balansen bli bäst. Väljer man 3-4-3 kan ju såväl Ring som Ajdarevic ta plats högre upp i planen. Ulvestad och Karlström känns ganska givna som centrala mittfältare och resterande platser får resten slåss om. Det behövs bredare trupp i år med tanke på kommande Champions League kval men samtidigt måste man ”hålla igång” så många som möjligt utan att det blir rörigt. Ett lyxproblem förvisso. En spelare som tvingats lämna för att hitta speltid är Hampus Finndell som inte har slagit igenom och som nu startar om lite i Superettan. Utlåning till Dalkurd är receptet man testar.

Skyttekungen som försvann

Lånet av Mohamed Buya Turay blev så lyckat som det kunde bli. Laget vann SM-guld och Buya själv öste in mål. Nu är han inte längre en del av anfallsbesättningen och in har istället Kalle Holmberg kommit. Kalle Holmberg har potential att göra runt 10 mål om man ska titta på tidigare år men självklart är förhoppningen att det blir ännu fler.(14 mål är han personliga rekord i Allsvenskan. Emir Kujovic kom under fjolåret och ska väl nästan ses som ett nyförvärv han med, i alla fall är det så man nog tänker i Djurgården. Det är kraftfulla pjäser som spelar längst fram i anfallet och väljer man även Ajdarevic här finns det att jobba med för motståndarlagen. Edward Chilufya har också bra fysik i form av snabbhet. Om den trubbighet som funnits i avslutsfasten och passningsspelet kan slipas ner ytterligare har Djurgården här en spelare som mycket väl kan slå igenom med dunder och brak. Jämte Ulvestad är det Chilufya den spelare som jag tror Bosse Andersson tänker tjäna stora pengar på inom ett år eller så.

Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. . Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand.

Malmö FF

En del klubbar har aldrig vunnit SM-guld och en del har fått vänta i en evighet(eller två). Malmö FF har nu två raka säsonger utan guld vilket antagligen känns som en evighet för de himmelsblå. Vi vet allihopa vilken ekonomisk särställning klubben har i svensk fotboll och att man allt som oftast har en spelartrupp som gör de flesta andra klubbarna avundsjuka även om ingen skulle erkänna det. AIK tog guldet 2018 och Djurgården 2019. Malmös trupp ser fortsatt brutalt stark ut så kanske blir det tredje tränaren gillt?

Att ekonomin är så otroligt bra som den är gör att de senaste årens tränarbyten inte påverkar saldot i den utsträckning det skulle ha gjort för vilken annan klubb som helst. Allan Kuhn, Magnus Pehrsson och Uwe Rösler. Lägg sedan till assisterande tränare som också har bytts ut och man har en startelva även där. Nu är det den före detta danske storspelaren Jon Dahl Tomasson som har fått förtroendet. Med holländsk inspiration ska MFF ta klivet i riktning mot att bli ”ett svenskt Ajax” och vad passar då bättre än en spelare med förflutet både som tränare och spelare i den holländska ligan?

Rutin och klass i kassen

Johan Dahlin är en av allsvenskan allra bästa målvakter och har både erfarenheterna och egenskaperna för att axla den tunga mantel det innebär att vakta kassan i MFF. Med tanke på att laget väldigt ofta är koncentrationen det allra viktigaste(typ) och för det krävs rutin. Bakom honom sitter Dusan Melichàrek trygg och även den mer oerfarne Mattias Nilsson. Dahlin är bevisligen rätt man med det har också gjort att tidigare yngre förmågor har fått söka ny klubbadress, med andra ord är det inte frågan om att satsa på en ung målvakt i det här läget. Det finns så klart en anledning till det och jag antar att mina inledande ord om Dahlin och vad han står för är en viktig komponent.

Tufft för det yngre gardet

Anel Ahmedhodzic är åter efter en låne-utfykt till den danska fotbollen och den av det yngre gardet som ligger närmast att bli ”ordinarie”. Hugo Andersson har lånats ut i perioder och det återstår väl att se hur man väljer att göra där 2020. Bengtsson, Safari och Nielsen är alla tre mer eller mindre självskrivna men en skada på vilken spelare som helst som har passerat 30 kan ofta ta längre tid än förväntat att läka. Profilen på en ny värvning i den här lagdelen skulle kunna vara en vägvisare om hur MFF tänker i det större perspektivet. Jonas Knudsen kom med väldigt goda vitsord från den engelska ligafotbollen men gjorde kanske inte en glimrande höst. Det är skarpt läge snabbt för MFF med tanke på att det stundar ett dubbelmöte med bundesligalaget Wolfsburg och då behövs det att den rutinerade och stabila stommen backlinjespelare är i bra form. Det kommer med säkerhet att behövas.

Outtömliga resurser av kvalitet

Adi Nalic, Samuel Adrian, Pavle Vagic och Romain Gall. Under 2019 var dessa spelare utlånade eller gavs begränsad speltid på Malmös mittfält och det säger väldigt mycket om vilken brutal kvalitet det är på de som innehar en himmelsblå startplats. Sportchefen Daniel Andersson har här sin svåraste uppgift när det gäller truppbygget. Överflödets förbannelse helt enkelt. Det har som sagts pratats om att man ska satsa mer och yngre spelare och det har man väldigt gott om i den här lagdelen. Nalic skaffade sig bra med allsvenska erfarenheter under sin utlåning till AFC Eskilstuna under förra säsongen och visade då att han har kapacitet. I en bättre miljö än där, som ju Malmö är med hästlängder, finns det anledning att tro att hans kvaliteter kommer ännu mer till sin rätt. Pavle Vagic tillbringade tid i Superettan och gjorde det väldigt bra, där finns det också kapacitet att slå igenom på allsvensk nivå 2020. Frågan är om Vagic får sitt genombrott i MFF eller om det blir en ”Nalic-utlåning” till allsvensk konkurrent? Romain Gall satt mycket på bänken under 2019 och lär inte vara sugen på det i år igen. Om Malmö ska slussa in yngre förmågor finns risken att det sker på hans bekostnad, då gör han bäst i att leta ny klubb. För honom lär det dock knappast saknas intressenter. Erdal Rakip sitter i ungefär samma sits som Gall och lär vara föremål för diskussioner hos de som bestämmer, sen vad han själv tycker och tänker har jag så klart ingen aning om. Tomasson har i alla fall ett jobb att göra med sin mittfältsuppsättning, det står helt klart.

Rosenberg out – Kiese-Thelin in.

Uttjatat men omöjligt att bortse ifrån: Markus Rosenberg har lagt skorna på hyllan och det hålet att fylla skojar man inte bort. Kvalitetsmässig OCH karaktärsmässigt hittar inte Malmö FF en enskild ersättare till ”Mackan”, det är bara så. Daniel Andersson valde att agera snabbt när han tog in Isaac Kiese-Thelin på lån. Smart av Andersson att ”släcka branden” innan både den och oron börjat sprida sig. Med IKT får man andra kvaliteter och en spelare som har fina minnen från sin förra sejour i klubben. Kort (ingen) startsträcka och redo att leverera från start är en pusselbit som är väldigt viktig. Med Wolfsburg runt hörnet finns det en glimrande möjlighet för IKT att visa vad han går för och på så sätt ge lugn och ro till de himmelsblå supportrar som får något tomt i blicken när Rosenbergs pensionering kommer på tal. Av de yngre forwards man har att tillgå är det väl ”bara” Tim Prica som har varit riktigt nära att få visa upp sig rejält. Med den konkurrens som finns blir det svårt för den unga målskytten(väldigt lyckosam i pojklandslaget) att få mer speltid. Även här behöver man fundera på sin strategi när det gäller åldersstrukturen och långsiktigheten bland forwards.

Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. . Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand.

IFK Göteborg

Inför säsongen 2019 så hängde det enormt mörka moln över Änglarna och i stort sett ingen trodde på att det skulle bli något annat än en lång, lång kamp för överlevnad. Så illa var förhandstipsen. Nu har ju den sortens tips en tendens att bli väldigt extrema, åt endera hållet, när det gäller de större klubbarna. Hur som helst så gjorde IFK Göteborg väldigt många saker rätt och en av de sakerna verkar onekligen vara att låta Kenneth Andersson bli sportchef. Det går liksom lite mindre vågor på vattnet runt Göteborg nu när kaptenen fått ordning på skeppet.

Poya Asbaghi hade ett väldigt tufft första år(2018) i klubben men han visade stor utveckling och hade med garanti nytta av den stormiga första tiden. Truppen såg dock på förhand inte ut att innehålla den kvaliteten som man tycker att en trupp i IFK Göteborg ska göra. Men det gjorde den absolut. Det man ska komma ihåg är att det är längde sedan Blåvitt var med i den allra yttersta topp och det är inte enkelt att ta sig in där. Det man däremot kan säga nu är att förutsättningarna så smått börjar finnas där, och 2020 ska vara ytterligare ett steg på den vägen.

Grekisk gudabegåvning

Giannis Anestis var helt okänd för mig innan han skrev på för IFK Göteborg och det lilla jag såg under försäsongen gjorde mig inte övertygad. Det jag såg under den allsvenska säsongen gjorde mig däremot väldigt imponerad. Lugn, trygg och även ett register med x antal ”idioträddningar”. Anestis var utan tvekan en av de bästa defensiva värvningarna som gjordes inför förra säsongen. Bakom honom finns Tom Amos som har begränsat med seniorerfarenhet men som anses som mycket lovande. Så länge den grekiske guden är skadefri kan alla blåvita sitta väldigt lugnt i båten.

Backlinje med behov

Uppsättningen av backlinjespelare är i skrivande stund lite väl tunn och att man tittar på spelare i den lagdelen är inga nyheter. Sebastian Eriksson har ju vikarierat lite men nu är han bort och ifjol sålde man ju exempelvis Calle Starfeldt till Ryssland efter att han haft en otrolig utvecklingskurva. Det är klart att man även i den här lagdelen kan fylla på med egna spelare men en lite mer seniormässig och erfaren spelare till skulle verkligen inte skada. Ett mycket intressant nyförvärv är ju Alexander Jallow som efter transfersoppan ifjol(var ju mer eller mindre klar enligt många redan förra sommaren) nu har fått bläcket på pappret att torka. Jallow har flugit fram i långa perioder under de två senaste åren i Jönköpings Södra och att han ska acklimatisera sig snabbt till allsvenskt tempo tror jag att alla både hoppas och tror. Han är en spelare med väldigt stor potential! Victor Wernersson är en bra vänsterback tycker jag och det man möjligen kan fundera över är hur det ser ut bakom dessa två? Jag har ingen bra koll på de yngre som knackar på A-lagsdörren till Kamratgården här.

Explosionsartad mittfältutveckling

Det kryllar av spännande och väldigt duktiga mittfältare i den här truppen och det svåra här för Poya lär vara att hitta rätt mix och balans samt att hålla alla ”glada”. Utan speltid är det svårt att utvecklas och känslan är just den, att så många står redo för att ta nästa steg. Det finns 3-4 spelare här som alla känns minst lika spännande och som inte är äldre än 23år. Alhassan Yusuf, Adil Tit, Noah Alexandersson och August Erlingmark. Det är bara att lyfta på hatten och säga grattis till ansvariga här, fyra guld-ägg att vårda ömt.

Lägg till att ”Paka” Lagemyr återigen ska försöka bli fullt återställd och att Tobias Sana gjorde en ruskigt bra säsong. Hossam Aiesh anslöt från Östersund och bidrog direkt med sina kvaliteter. Att Sebastian Eriksson lämnat för Genoa gör att dörren känns vidöppen för Jakob Johansson som ju jagar plats i EM-truppen så fort han blir frisk. Han vore en perfekt hemvändare även om jag tycker att man ska vara lite försiktig men antalet sådana.

Kanske är det också ett tecken i skyn att IFK Göteborgs trupp innehar spelare vars namn och blodsband anknyter till fornstora dagar? Ja, jag tänker på Alexandersson och Erlingmark.

The return of Söder

Robin Söder var en spelare som slog igenom väldigt tidigt och som var högvilt som tonåring. Han gjorde fem mål i allsvenskan som 17-åring och storklubbarna stod i kö. Jag kan till exempel säga att jag satt på Ullevi med Tottenhams chefsscout den 2 augusti 2008 när Söder gjorde 1-0 mot Malmö FF i den första matchminuten.  Sedan dess har han skapat sig själv en väldigt bra karriär och kan se tillbaka på många fina säsonger och såklart att han har flera kvar i sig! Det går att säga så när han ifjol var som pånyttfödd och skickade in fjorton mål och i perioder kändes omöjlig att stoppa. Giorgi Kharaishvili är också en spelare som hade en ruskigt fin säsong ifjol. Det kom både mål och assists från georgiern och jag trodde nog att det skulle komma bud från andra ligor på honom (det kanske det gör iofs?) i detta transferfönster. Hur som helst är det en spelare som man måste tillskriva de som värvade honom, det var inte Andersson & Co utan Mats Gren.  Det här är en väldigt bra allsvensk spelare och dessutom en potentiell storförsäljning.  Med det sagt lär IFK Göteborg ändå titta på en offensiv spelare att krydda truppen med. Att de är på jakt är inget nytt alls men ännu har inget blivit verklighet.

Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. . Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand.

Hammarby

Det sprakade som bekant om Hammarbys offensiv förra året men det räckte ändå ”bara” till en tredjeplats. Nu är det mer eller mindre oundvikligt att spänna bågen ytterligare och därmed sikta mot guldet. Hur ska man då bli bättre än ifjol och hur ser spelarmaterialet och funderingarna ut inför säsongen 2020? Det här är året då Hammarby får möjligheten att kvala till Europa-spel för första gången på evigheter. Det kommer att kräva förbättringar.

Det frejdiga anfallsspelet gav segrar och målkavalkader och det gav som sagt en tredjeplats i den allsvenska tabellen. Nu ska den placeringen förbättras och man ska dessutom försöka slå sig in i Europa League. Det kommer att behövas justeringar i spelet och kanske någon förstärkning ytterligare. Kontinuitet är inget ord Hammarby är bortskämda med men tränarduon Stefan Billborn och Jocke Björklund har förlängt sina avtal och flera nyckelspelare har förlängt sina avtal. Duon vet vad de vill justera och spelartruppen är av god kvalitet.

Beredskapsläge mellan stolparna

Målvaktsfrågan är den första att prata om här, den är ju aningen speciell. Johan Wilands kontrakt har gått ut och hans axel är det stora frågetecknet, hade allt varit ok med den hade han nog redan signerat förlängning för denna säsong i alla fall. Ingen vet om, när eller hur det blir och det är det problematiska. Än är det ingen panik, men transferfönstret är ju inte öppet för evigt. Davor Blazevic fick chansen och tog den verkligen. Efter ett par ganska svajiga säsonger pekar nu utvecklingskurvan rakt uppåt för honom. Bakom finns Oliver Dovin som många internt tror väldigt starkt på. Känslan är att Hammarby inte vill stänga dörren för honom i flera år framåt och kanske får vi se honom redan i vår. Jesper Jansson har lyckats väldigt bra hittills och lär ha beredskap och det fallerar för Wiland och/eller om något skulle ske med Blazevic.

Stabil stomme, men Paulsen vore bra?

I backlinjen har danske Mads Fenger signerat en förlängning och skadefri måste han betraktas som en av de bästa mittbackarna i serien, han gör det i alla fall i mina ögon. Dennis Widgren hade en rejält motig vår men klev fram allt mer under hösten och såg mer bekväm ut, där ska det finnas en nivå till att plocka fram. Simon Sandberg belönades välförtjänt med en plats i truppen till landslagets ”januari-turne” och det är ju ett kvitto på vilken kvalitet han håller. Tror tjänaren och” allt-i-allon” Mats Solheim har flyttat hem till Norge och det är en spelare man inte ersätter hur som helst. Hans förmåga att spela, och leverera, på flera positioner gör att det finns ett hål att fylla, troligen av fler än en spelare. Ett namn som dyker upp här är ju danske Björn Paulsen som blev en publikfavorit under sin tid i Hammarby. Stor, stark och kompromisslös har även han en förmåga att prestera bra på fler än en position. Hans tillvaro i Tyskland är säkert bra på många sätt, men fotbollsmässigt borde Hammarby ligga bra till? Brassebacken Jean Carlos de Brito hade en tuff vår och fick sedan husera i samarbetsklubben IK Frej i Superettan under hösten. Blandade insatser där visade ändå att det finns väldigt fina kvaliteter i vänsterbacken med den känsliga vänsterfoten. Kanske har han acklimatiserat sig nu och kan ge Widgren er riktig kamp om platsen i startelvan?

Mittfältet och framåt lovordades ju storligen rakt av under 2019 och det med all rätt. Nu finns det både plus och minus inför 2020. Några plus är att Serge Junior Ngouali Martinsson är tillbaka i fullt slag och att duracell-kaninen Jeppe Andersen har förlängt kontraktet. Ett frågetecken är ju Muamer Tankovic vara eller icke vara. Med en strålande säsong bakom sig har det inte blivit någon transfer utomlands ännu. Genoa-affären som kändes klar verkar ha försvunnit i tomma intet och inget annat som matchat klubbens eller spelarens förväntningar har dykt upp. Nuvarande kontrakt går ut till sommaren och vi får väl se vad det blir av allt det där. I övrigt lär scouter från många ligor följa Alexander Kacaniklics framfart under våren, håller han i sin höstform från 2019 kommer det att brinna i Jesper Janssons telefon. Vladimir Rodic var en stor värvning som hade en längre startsträcka än vad många trott och hoppats på. När det väl tog fart tog det dock aldrig slut. Vikarie som högerback och några korta inhopp ledde så småningom fram till startplats och leverans. Rodic mest imponerande egenskap måste efter fjolåret sägas vara hans beslutsamhet att inte ge upp.

Nikola Djurdjic skapar rubriker av alla de slag och nu är det en flytt till Kina som är på agendan. Nikola har haft en stor del i att Hammarby har lyckats så väl, både med sitt spel på planen och med allting runt omkring. Men ärligt talat så har han inte så mycket kvar i sig på den yppersta nivån och en kropp som fått mycket stryk genom åren. Han kommer givetvis att saknas då han är en spelare som alltid jobbar stenhårt, får andra att göra likadant och att han även producerat poäng. Spelare kommer och går det är sen gammalt. Nikola Djurdjics tid i Hammarby har varit turbulent men också väldigt lyckosam, att det nu blir(för det blir det väl?) ett avslut av karriären där det ekonomiska är prioriterat är inget att säga om. Att Hammarby för betalt för en 33-åring är bonus och det ger plats för någon ny att ta plats.

Ludwigson blir ett utropstecken

Personligen är jag mycket spänd på nyförvärvet Gustaf Ludwigson som man gjorde klart med redan under förra säsongen. Men som anslöt efter fjolårets sista match. Efter flera bra år i Örgryte i Superettan känns Ludwigson som en spelare som kan klara av, och göra avtryck, i Allsvenskan från dag 1. Hans fart, fysik och förmåga att ”göra klart” varje situation kommer att bli nyttig för Hammarby och att han kommer att skapa oreda för motståndarförsvarare är mycket sannolikt. Ludwigson har varit en av de absolut bästa offensiva spelarna i Superettan ett tag och även om det blir en nivå till tror jag att han blir ett utropstecken.

Aron Johansson har inte fått det att lossna riktigt och kanske kan en bra grundträning denna vinter få igång forwarden?  Det finns onekligen kapacitet här och det kan handla om så lite som att det där första målet bara trillar in tidigt på säsongen.

Den här genomgången är även den av det generella slaget men inriktad på spelarna i truppen och kommentarer om det spelsätt som varit och förväntas. Vissa spelare är svåra att placera in i ”rätt” lagdel (ex ytterbackar, wing backs) men så är det. Genomgången görs i stort sett utan att jag sett lagen spela 2020 så det kommer att bli justeringar (eller att jag helt enkelt har en annan bild) men så är det med fotboll.  En kill-gissning är också en gissning. Transferfönstret är öppet vilket också kommer att göra att genomgången ej är komplett fram till seriestart, men det rättar jag efter hand.

AIK

Det spekuleras både hit och dit om ”hur” AIK ska spela säsongen 2020. Mer offensiv prägel är syftet och det kan man uppnå på så många sätt. Jag anar att vi kan få se olika formationer och uppställningar från AIK under den här säsongen, det gör genomgångar av den här sorten lite vanskligare. Två eller tre mittbackar? Två eller tre centrala mittfältare? Två eller tre forwards? Jag kör på och så får justera när transferfönstret är stängt och när vi har sett fler matcher. Den första träningsmatchen gav indikationer men jag drar inga slutsatser av den.

Stabilt på målvaktsfronten

Målvaktsfrågan i AIK känns ganska stabil i AIK även(tack vare att säger några) om man byter förstemålvakt denna säsong. Oscar Linnér är såld och som ersättare till honom har man hämtat dansken Jakob Haugaard.  AIK har ett par säsonger bakom sig nu när man har släppt in väldigt lite mål och det grundar sig så klart även i att man har haft ett försvarsspel ute på planen som har gett motståndarlagen få chanser. Linnér har många hållna nollor vilket det ju handlar om i första hand för en målvakt. Om nye Haugaard håller måttet får tiden utvisa, men det är en stor pjäs man ställer mellan stolparna, han är enligt uppgift 199 centimeter. Bakom dansken, som jag antar är tänkt som ”nummer ett”, finns fortsättningsvis Budomir Janosevic men också Samuel Brolin (19). Brolin var under 2019 utlånad till Vasalund och gjorde det väldigt bra där. Brolin har hög kapacitet och det ska bli väldigt intressant att se hur AIK väljer att göra här: låna ut för ännu mer spel på seniornivå eller agera back-up och slåss om en plats i startelvan?  AIK:s linje med att föryngra går inte att genomföra enligt principen ”alla på en gång” men i Samuel Brolin tycker jag att man har en spelare som absolut kan bli en komet.

Mets blir ännu viktigare

När det kommer till backlinjen är det inga stora förändringar vad gäller spelare in/ut utan det ser ut på ungefär samma sätt som 2019. Karol Mets var under förra säsongen en av AIK:s absolut bästa spelare i mina ögon och han blir ännu viktigare denna säsong. Med tanke på att Rikard Norling (och AIK i stort) nu aviserat att man ska flytta fram positionerna i sitt anfallsspel kommer defensiven, främst då målvakt och backlinje, att bli mer exponerade. Det går liksom inte att få allt. Mets har kraften och farten att trycka framåt, men hans defensiva spel när det gäller dueller och tacklingar kommer att vara minst lika viktiga. Robert Lundström är tillbaka fullt ut och får nu en försäsong i benen, han kommer att abonnera på platsen till höger i backlinjen. Uppsättningen backlinjespelare är bra som den är men självklart finns också Alexander Milosevic med i bakgrunden. Han har varit tydlig med att fokus finns på att hitta något utanför Sverige i första hand, men att hans ”AIK-dörr” alltid står öppen. Självklart vore han en väldigt, väldigt bra värvning för Björn Wesströms lagbygge.

När jag ändå är inne på området med nya spelare är ju Erick Otieno också ett nytt ansikte för väldigt många. Då jag själv har haft möjligheten har jag följt division ett (Norra) väldigt nära och har därför en bra bild av vem Otieno är. Han är bra.

Det finns spelare som har en naturlig snabbhet och speed och en sådan spelare är Erick Otieno. Ruskigt vass på de flesta sträckor en fotbollsspelare behöver och svår att komma åt med den låga tyngdpunkten och den fina balansen som han besitter. Vänsterfoten är det inget fel på heller, tvärt om. I mina ögon passar han just nu ännu bättre som yttermittfältare(eller om man nu vill använda sig av ”wing back) då hans lite svagare egenskaper är lite av de defensiva. Hans positionsspel kan absolut förbättras och han blir emellanåt lite för ”het” i duellspelet vilket sätter honom i trassel. En spelare med den snabbhet som han besitter kan ofta lösa uppkomna situationer vilket han gjort bra under tiden i Vasalund. Nu kommer ju dock motståndarna att vara bättre både individuellt och som lag vilket ställer högre krav. Norling och hans stab är skickliga och att ”putsa till” de områden som Otieno behöver förbättra ska inte vara några konstigheter. Fram tills spelaren har anpassat sig till tempo och kvalitet skulle jag nog sätta honom lite längre fram i planen, vi får se hur Rikard Norling tänker.

Centralt finns bara lyxproblem

Det låter på det allmänna snacket som att Enoch Kofi Adu står på tur att lämna AIK och detta som en ren följd av att Ebenezer Ofori är tillbaka. Det blir ett ”problem” eftersom det helt enkelt blir för trångt. Ofori känner alla som läser det här till så honom behöver jag inte presentera närmare. Vi vet att det är en spelare som ska ha bollen vid fötterna och diktera tempo och villkor i matcherna om AIK får bestämma. Sebastian Larsson kan nu få ännu friare tyglar offensivt vilket såklart kommer gynna det offensiva spelet i stort men också Larsson själv. Han måste få jobba på stora ytor annars kommer han inte till sin fulla rätt. I mina ögon skulle en trio med Adu, Ofori och Larsson(spets framåt) självklart fungera bra men jag kan gissa att rent truppstrategiskt (och ekonomiskt) är det inget drömscenario. AIK ska på ett eller annat sätt försöka föryngra lite, då passar det inte så bra om innermittfältarna och motorn i laget består av spelare som är 29(Adu),24(Ofori) och 34(Larsson) år gamla.

Jag har ingen vidare kunskap om exakt hur rollerna kommer att se ut för de centrala mittfältarna men gissar att det blir en spets(en ”tia”) framför två mer balanserande mittfältare. Bilal Hussein har fått speltid och visat goda egenskaper, han vill ha mer. Saku Ylätupa hade ett tufft 2019 och bör ta steg nu, då borde den rollen passa honom perfekt. Nabil Bahoui är inte tillgänglig förrän till sommaren men han enkelt fylla den rollen (bland annat). Centralt finns inga andra problem än lyxproblem, det återstår bara att se om någon nappar på att köpa loss Adu.

Väljer Norling att spela med ”bara” två centrala mittfältare får jag återkomma i frågan. Det finns anledning att tro att man dessutom kommer att variera uppställning lite mer än man gjort innan.

Varför dissar man Stefanelli?

Det blir (minst) en säsong till för Henok Goitom och Kolbein Sigthorsson får en försäsong att komma i fas. Goitom är inget yrväder på planen men väldigt klok och ”spelsmart”, kanske kan han även ta ett halvt steg tillbaka och fungera som släpande forward? Ett nytt ansikte i form av inlånade Jasir Asani blir spännande att följa, han känns spontant (sett extremt lite) som en kantspelare men oavsett som en potentiell joker!

Jag vet att man inte ska spekulera allt för mycket, men jag kan inte låta bli. Varför i hela världen får inte Nicolas Stefanelli chansen att visa vad han kan?? Jag kan verkligen inte förstå det. Visst, killen har inte på något sätt imponerat storligen, men han har utan tvivel massor av bra fotboll i sig. Om nu AIK ska vara offensivare, spela in fler bollar i straffområdet och allmänt kännas farligare passar han väl utmärkt??  Han har ju den där egenskapen att ”dyka upp” när det hettar till. Han är kvick och svårfångad. Vissa spelare kommer rätt in i det, vissa gör det inte. Men jag säger det igen, om Stefanelli får lika stort förtroende som andra spelare har fått under Rikard Norling, då kommer målen att trilla in. Förutom det rent fotbollsmässiga finns det en aspekt rent ekonomiskt i att han verkligen inte var gratis. Läge att ge chansen i cupen i alla fall, vad kan man förlora? Stefan Silva finns där, unge Daniel Mushito finns där men jag rankar Nicolas Stefanelli väldigt mycket högre än de två. Silva är väl för övrigt mer passande som ”tia” om han nu ska spela?

Det får bli en liten text om allt möjligt här i väntan på möjligheterna att analysera lagen lite noggrannare. Samtliga lag är igång och några har även dragit på sig matchtröjorna. Det händer saker både i kulisserna och framför. Det här får bli någon slags sammanfattning av hur jag ser på läget.

Om vi börjar med kärnan i det här, det vill säga fotboll som spelas, så såg jag AIK premiärspela mot den nybildade klubben (sammanslagningen mellan Carlstad United och Karlstad BK) IF Karlstad Fotboll. Det slutade med seger 2-1 för AIK i en match där Rikard Norling matchade massor av spelare, precis som man brukar göra inledningsvis.

Det har varit mycket snack om AIK:s sätt att spela och att det ska bli mer offensiv prägel på laget denna säsong och det blev tydligt för alla att man jobbat med justeringar för att få till offensiven. Det vore i mina ögon korkat att dra för stora slutsatser av den här matchen med nog finns det ju material att vara mer ”framåtlutade” än vad man varit tidigare.

Formationen innehöll ju som sagt en hel del nya namn vars kvaliteter är svåra att bedöma annat än det som visades upp. En spelare som har fått många goda vitsord är Erick Otieno som är ny från Vasalunds IF. Det här är en spelare vars absolut främsta kvaliteter är snabbheten och en väldigt bra vänsterfot. Det han gjorde mot Karlstad Fotboll är exakt det han gjort ett par år mot liknande motstånd, inga nyheter där. Om Norling tänker använda honom som yttermittfältare är det många ytterbackar som kommer att få svettas även i Allsvenskan, man skojar inte bort den farten han har. I Vasalund har han spelat ytterback/wingback och även där kunnat fokusera mest på det offensiva spelet, där är han sylvass.

Det var ett helt gäng unga spelare som fick chansen också och några som var riktigt pigga, där har jag dock för dålig kunskap ännu för att bedöma, generellt brukar dock unga spelare se klart bättre ut än många ”etableraade” tidigt på säsongen. Tiden får utvisa vad de här unga spelarna klarar i det lite längre loppet.

***

I Hammarby har det mesta handlat om Nikola Djurdjic och hans abrupta transfer med destination Kina. Niko blir svår att ersätta och det är inte heller det Hammarby ska göra. Utveckling innebär förändringar, även på spelarsidan. DJurdjic är, och har varit, en stor profil som har irriterat, engagerat men också levererat. När han på ålders höst fick ett sådant bra ekonomiskt bud som det här verkar vara, då är det inte konstigt att han vill ta den chansen. Det som gör det ruttet är att agenter/klubbar och annat löst folk går omvägar och inte är ”reko” med bud till klubben först.

Kommer Hammarby att sakna Nikola Djurdjic?

Absolut.

Kommer Hammarby att kunna ersätta honom?

Utan tvekan.

Life goes on.

***

I Djurgården har det varit tyst om det mesta, lite snack om mera pengar in (vidareförsäljningsklausuler på Tino Kadewere och Aliou Badji), frågetecken kring Jesper Karlström (som ännu är kontraktslös) och en norsk målvakt på provspel. Astrit Ajdarevic fick ett litet frispel (och Kim Bergstrand backade inte) vilket gav lite ståhej. Vardagsmat om du frågar vem som helst inom elitfotbollen och ingenting att måla krigsrubriker kring. Jag antar att även journalisterna ligger i försäsongsträning och inte riktigt kan sortera ännu.

Djurgården har värvat in Kalle Holmberg (Bosman) vilket är en bra värvning. Det ska bli väldigt intressant hur man väljer att formera sig nu när även Emir Kujovic förväntas spela mer. Holmberg har ju haft lite tunt med speltid och lär knappast vilja sitta på bänken nu heller. Kanske kan firma Bergstrand/Lagerlöf hitta plats för båda två? Edward Chilufya finns ju också med i leken och det är en spelare som mycket väl kan slå igenom rejält under 2020. Lyxproblem med andra ord.

Den största frågan är dock hur man väljer att agera i målvaktsfrågan. Tommi Vaiho vann SM-guld som förstemålvakt och Per-Kristian Bråtveit hamnade på sidan. Den norske målvakten Erland Tangvik som nu tränar med laget benämns som ”tredjemålvakt”. Intressant.

***

Malmö FF laddar för Europa League mot Wolfsburg om ungefär en månad. Nye tränaren John-Dahl Thomasson har en utsökt trupp att välja i men det innebär sannolikt också att någon måste ”offras”. Snacket när Uwe Rösler fick lämna var ju att man ska spela fler unga spelare och om det ska hände betyder det att några andra hamnar på sidan. Vilka ”tål” det och vilka behöver söka ny klubbadress för att inte bli sittande på bänken igen? Två av de spelare som fanns med redan ifjol, Erdal Rakip och Romain Gall hade sparsamt med speltid under hösten och det är de knappast nöjda med ett halvår till. MFF är så proffsiga och bra att man inte inkvoterar spelare bara på ålder, kvaliteten är såklart avgörande. Ska man göra det man sagt lär det få konsekvenser för några spelare. Det är självklart inte hugget i sten att det här sker omgående, men en F Ö R stor trupp kan bli knepig att underhålla .

Lyxproblem för MFF-tränaren, i vanlig ordning.

***

IFK Göteborg är på forwardsjakt och vem det bli återstår att se. Nu lämnar mittfältaren Sebastian Eriksson Blåvitt igen (vem såg det komma???) och hamnar i Serie A. I Genua.(det såg väl absolut ingen komma?). Det känns därmed 100% klart att Jakob Johansson inom kort är IFK-spelare igen. Johansson vill tillbaka på planen snarast möjligt efter sin skada då en plats i EM-truppen hägrar och med stor chans till speltid varje vecka ökar den markant.

***

Slutligen så är det lite tunt med spelare i IFK Norrköping. Kalle Holmberg, Simon Skrabb(Brescia) och Kasper Laursen är spelare som har lämnat. Inga små hål att fylla. Plånboken är stabil och den behöver Jens Gustafsson använda nu. Ska Peking hänga med i toppen igen behövs det 2-3 riktigt fina värvningar inom kort. När kommer den första, och vem blir det?