Cup-semifinalen mellan Djurgården och Hammarby inleddes som förväntat i ett högt tempo vilket var kul att se. Även om tempot så sakteliga sjönk och trafiken blev allt mer enkelriktad mot Hammarby-målet fanns där en del utropstecken och ett par frågetecken.

Hammarby tog ledningen med ett mål som vi sorterar in under rubriken ”slumpartade”: Hjalmar Ekdal skulle rensa, det blev en passning till Gustav Ludwigson som klappade till och bollen styrdes via Aziz för ledning Hammarby. Utan Aziz närvaro hade vi fått inkast Djurgården.

Djurgården samlade ihop sig och skapade allt mer tryck och vid inte mindre än tre tillfällen small det i David Ousteds målram. Och ut. Hammarby fick sina chanser att kontra men saknade skärpa och ork att lyckas dubbla ledningen. Uddamålsledningen var knapp och inte särskilt klar när första halvlek var färdigspelad. Många av Hammarbys spelare var helt färdiga.

I andra halvlek blev det tidigt tydligt att det skulle bli än mer enkelriktad trafik och att Djurgårdens grepp hårdnade. Det skapades visserligen chanser, absolut, men sett till matchbild och hur lågt Hammarby sjönk/blev nedspelade och sedan inte tog sig ur borde Djurgården kunnat göra mer. Det dröjde länge, till minut 75 innan man böt in Emir Kujovic, en spelare som vi alla vet är väldigt bra i offensivt straffområde. Varför bytte man inte in honom tidigare? Nye mittbacken, Jesper Löfgren kom in i minut 88, i en offensiv position också han med ett erkänt bra huvudspel. Varför så sent? Hammarby är säkert glada men frågan måste ställas.

***

När matchen blev som den blev så kan man nästan känna att Djurgården nästan ”räknade” med att det skulle lösa sig. Det beordrades tålamod (Kim Bergstrand sa så i paus-intervjun) och det måste man säga att de levde efter. Men de lät också Hammarby andas, man hade greppet men spelade ofta runt, gärna bakåt, och då kunde Hammarby pusta ut. I alla fall en liten stund. Tålamod är viktigt men det kan invagga spelare och lag i falsk trygghet också. Djurgården gjorde det mesta rätt utom det viktigaste: att sätta in dödsstöten. Det kostade en finalplats.

***

Hammarby har fått denna försäsong rejält förstörd men en finalplats drar givetvis ett streck över många av de problemen. Nu måste Hammarby trycka på ”reset” igen, se till att samla kraft och träna bra inför den allsvenska premiären. Malmö FF på bortaplan är en uppgift som måste locka och som självklart kräver fräscha ben och skallar. Normalt sett vill man ju ”trappa upp” träningen efter ett träningsuppehåll, här har det inte varit tal om någon trappa, snarare en katapult. Nu gäller det att landa mjukt.

Ömma kroppar, slitna ben men stärkta i moral och karaktär. Det här laget kan bevisligen kriga, kämpa och stånga sig till segrar. Det kommer krävas om man ska nå en plats i toppen av den allsvenska tabellen. Det är nog rent av så att den här typen av arbetsinsatser behöver vara någon form av ”lägstanivå” om det ska ske.

***

Djurgården som sagt i stort spelövertag men självklart missnöjda med resultatet. Inför den allsvenska tabellen ser ändå Djurgården ut att ligga väl framme. Ett genrep kommande vecka öppnar för några spelare att knipa en tröja till premiären. Emir Kujovic är givetvis en av dessa, kanske Jesper Löfgren hinner med att imponera tillräckligt också? Det är en rad spelare som saknades i dagens match som säkert är aktuella till premiären också vilket ökar möjligheterna till konkurrens.

***

Det är egentligen svårt att bedöma helheten med tanke på omständigheter och hur pass enkelriktad matchen blev. Självklart fick båda tränarstaberna en hel del svar i form av utropstecken men också några frågetecken.

Det är finalklart i Svenska Cupen BK Häcken vs Hammarby. Spelplats ej fastställd. Det är allsvensk premiär inom räckhåll. Det våras ta mig tusan.

Always look on the bright side of life.

/M