Ljuset i tunneln den här veckan är inte ett skenande lokomotåg utan den allsvenska seriepremiären. Inga fler träningsmatcher, inga cup-matcher där man inte sällan för höra av de lag som misslyckas att ”det är allsvenskan som gäller”. Det är säkert så och det är med andra ord nu det gäller. Nålen i ögat och pilen i hjärtat är ju att vi inte får vara på plats rent fysiskt, men klart är att det kommer att kännas i luften!

Det finns ju ungefär en miljard olika sajter och medier med tips, krönikor och allehanda mer eller mindre intressanta saker att ta in när man har abstinens. Det finns poddar i mängder och alla har något att säga och/eller tycka. Så även jag. Jag utlovar att vara extremt oberäknelig och lova att ingen vet vad som kommer härnäst. Det blir blogginlägg, krönikor, listor och annat men jag hoppas även få möjligheten att komma med analyser, både före och efter vissa matcher. Här går jag igenom premiäromgångens matcher(en och en) med en liten längre utläggning och förväntningar på respektive lag. ”Luften är fri” och ni tycker själva som ni vill:

Omgång 1 + snabb genomgång

Malmö FF – Hammarby: Hej och hå! Det är ingen dålig premiärmatch som står på menyn och det blir oerhört spännande att se vad detta blir för typ av match. Malmö försvann ju ut ur cupen väldigt mycket tidigare än vad någon kunde ana och har därför inte några riktiga ”riktmärken” man kan tolka. Träningsmatcher är vad de är, men klart är att MFF har haft god tid på sig att förbereda sig för premiären. MFF har som bekant haft en särställning i svensk fotboll vad gäller ekonomin efter fina försäljningar och inte minst framgångar i det europeiska cupspelet. Ni som kan historien vet vad Rosenborg gjorde i Norge under en lång period och vad FC Köpenhamn gjorde i Danmark: total dominans, de andra lagen tävlade om andraplatsen. MFF har visserligen varit ett absolut topplag men inte abonnerat på förstaplatsen och det är väl både bra och dåligt. Det är bra för att det behåller spänningen i allsvenskan och blir bra mycket roligare att följa men från ett ljusblått sätt sett är det ju något som skaver. Tränare har det varit ruljans på men man har inte riktigt haft känslan av att det varit guld och gröna skogar ändå. Är Jon Dahl Tomasson rätt då? Bara tiden får utvisa, men att dansken kör sitt eget race har varit tydligt och exempelvis Rasmus Bengtsson har fått knalla ut genom bakdörren på ett litet snopet sätt. Trist för spelaren och för fansen.

Årets trupp känns i vanlig ordning riktigt bra och omsättningen har inte varit speciellt stor. Borta från ifjol är bland annat Marcus Antonsson(lån Halmstad BK), Arnor Traustasson (New England Revolutions, MLS) och Romain Gall(lån Örebro SK) och så då Rasmus Bengtsson. På målvaktssidan är det ju meningen att Johan Dahlin ska stå mellan stolparna men där finns det frågetecken skademässigt, Marko Johansson lär vakta målet ganska regelbundet i Dahlins frånvaro.

Det pratades väldigt mycket om olika forwards när Isaac Kiese-Thelin försvann tillbaka efter sin lyckosamma låne-sejour hos de himmelsblå. Det blev till slut Antonio Colak, kroaten som senast spelade i PAOK Thessaloniki(Grekland). Jag ska villigt erkänna att det är en ny bekantskap för mig och jag har sett för lite för att bedöma honom över tid. Det fanns andra namn som ryktades och jag personligen såg framför mig att man värvat Haji Wright, Sönderjyske. En amerikan med väldigt, väldigt fina egenskaper som med stor sannolikhet hade kunnat bli lyckosam.

Vad tror jag då om Malmös allsvenska säsong 2021?

Malmö blir med garanti ett absolut topplag och jag har oerhört svårt att se något annat än att de är givna guldkandidater. JDT behöver nog vara lite smidigare i sin hantering av spelare då man inte kan skicka ut spelare genom bakdörren i tid och otid. Nu har han haft sin inkörningsperiod och ska inte behöva ta till den typen av metoder. Om MFF får behålla Anders Christiansen även efter EM-slutspelet är allt annat än guldstrid underkänt utan honom blir det faktiskt mer öppet.

***

Hammarby har som alla vet haft en strulig sista månad men man har trots allt tagit sig fram till en cupfinal senare i vår. Spelmässigt har det inte varit speciellt vackert men arbetsinsatserna har å andra sidan glatt många grönvita supportrar. Borta ur truppen är bland annat Aron Johansson, Alexander Kacaniklic och David Fällman, alla tre fortsätter sina karriärer i andra länder än Sverige. David Accam är ett bekant namn från en svunnen tid. Två fina inhopp i kvartsfinalen mot Trelleborg och Djurgården i semifinalen ger Jesper Jansson rätt om att Accam kan komma att spela en betydande roll för Hammarby i år. Kanske inte som 90-minutersspelare varje omgång men ändå. Ett nyförvärv som däremot kan räkna med mycket speltid och en central roll är mittbacken Jon Gudni Fjoluson som är självskriven försvarsgeneral och som hittills har sett ut som precis just det. Astrit Selmani lär leda lagets press och den arbetsmoral han visat upp verkar smitta av sig. Poängmässigt har det inte lossnat ännu, men Hammarbys spel framöver lär ändra på det.

Stefan Billborn har pressen på sig efter en mindre lyckad säsong ifjol sägs det, det stämmer garanterat. Det är alltid press på den här nivån. Likt sin motståndare JDT var det en del frågetecken som sipprade ut i media och att Alexander Kacaniklic nu inte är kvar kanske underlättar den typen av problem. Alla måste springa åt samma håll här om det ska bli lyckat. Truppen som står till förfogande kan se aningen mindre meriterad ut men allt mixtrande på försäsongen har tvingat(?) Billborn att skruva rejält på sina idéer om hur laget ska spela och några av de yngre förmågorna har svarat upp på ett glimrande sätt.

Det här kan sluta hur som helst (vågat tips va?) men jag säger att Malmö är favoriter med tanke på att det är hemmaplan. Det är ingen vanlig premiär då publik saknas, men ändå. Hammarby har fått slita men även fått testa sig själva i skarpt läge. Det är fördel MFF på förhand men jag tror inte att de riktigt vet hur Hammarby kommer att attackera matchen.

Hur det än går vet vi att vi nu ska inleda ett drama i trettio avsnitt. Välkomna till premiären!

/M