Ljuset i tunneln den här veckan är inte ett skenande lokomotåg utan den allsvenska seriepremiären. Inga fler träningsmatcher, inga cup-matcher där man inte sällan för höra av de lag som misslyckas att ”det är allsvenskan som gäller”. Det är säkert så och det är med andra ord nu det gäller. Nålen i ögat och pilen i hjärtat är ju att vi inte får vara på plats rent fysiskt, men klart är att det kommer att kännas i luften!

Det finns ju ungefär en miljard olika sajter och medier med tips, krönikor och allehanda mer eller mindre intressanta saker att ta in när man har abstinens. Det finns poddar i mängder och alla har något att säga och/eller tycka. Så även jag. Jag utlovar att vara extremt oberäknelig och lova att ingen vet vad som kommer härnäst. Det blir blogginlägg, krönikor, listor och annat men jag hoppas även få möjligheten att komma med analyser, både före och efter vissa matcher. Här går jag igenom premiäromgångens matcher(en och en) med en liten längre utläggning och förväntningar på respektive lag. ”Luften är fri” och ni tycker själva som ni vill:

Omgång 1 + snabb genomgång

Malmö FF – Hammarby: Hej och hå! Det är ingen dålig premiärmatch som står på menyn och det blir oerhört spännande att se vad detta blir för typ av match. Malmö försvann ju ut ur cupen väldigt mycket tidigare än vad någon kunde ana och har därför inte några riktiga ”riktmärken” man kan tolka. Träningsmatcher är vad de är, men klart är att MFF har haft god tid på sig att förbereda sig för premiären. MFF har som bekant haft en särställning i svensk fotboll vad gäller ekonomin efter fina försäljningar och inte minst framgångar i det europeiska cupspelet. Ni som kan historien vet vad Rosenborg gjorde i Norge under en lång period och vad FC Köpenhamn gjorde i Danmark: total dominans, de andra lagen tävlade om andraplatsen. MFF har visserligen varit ett absolut topplag men inte abonnerat på förstaplatsen och det är väl både bra och dåligt. Det är bra för att det behåller spänningen i allsvenskan och blir bra mycket roligare att följa men från ett ljusblått sätt sett är det ju något som skaver. Tränare har det varit ruljans på men man har inte riktigt haft känslan av att det varit guld och gröna skogar ändå. Är Jon Dahl Tomasson rätt då? Bara tiden får utvisa, men att dansken kör sitt eget race har varit tydligt och exempelvis Rasmus Bengtsson har fått knalla ut genom bakdörren på ett litet snopet sätt. Trist för spelaren och för fansen.

Årets trupp känns i vanlig ordning riktigt bra och omsättningen har inte varit speciellt stor. Borta från ifjol är bland annat Marcus Antonsson(lån Halmstad BK), Arnor Traustasson (New England Revolutions, MLS) och Romain Gall(lån Örebro SK) och så då Rasmus Bengtsson. På målvaktssidan är det ju meningen att Johan Dahlin ska stå mellan stolparna men där finns det frågetecken skademässigt, Marko Johansson lär vakta målet ganska regelbundet i Dahlins frånvaro.

Det pratades väldigt mycket om olika forwards när Isaac Kiese-Thelin försvann tillbaka efter sin lyckosamma låne-sejour hos de himmelsblå. Det blev till slut Antonio Colak, kroaten som senast spelade i PAOK Thessaloniki(Grekland). Jag ska villigt erkänna att det är en ny bekantskap för mig och jag har sett för lite för att bedöma honom över tid. Det fanns andra namn som ryktades och jag personligen såg framför mig att man värvat Haji Wright, Sönderjyske. En amerikan med väldigt, väldigt fina egenskaper som med stor sannolikhet hade kunnat bli lyckosam.

Vad tror jag då om Malmös allsvenska säsong 2021?

Malmö blir med garanti ett absolut topplag och jag har oerhört svårt att se något annat än att de är givna guldkandidater. JDT behöver nog vara lite smidigare i sin hantering av spelare då man inte kan skicka ut spelare genom bakdörren i tid och otid. Nu har han haft sin inkörningsperiod och ska inte behöva ta till den typen av metoder. Om MFF får behålla Anders Christiansen även efter EM-slutspelet är allt annat än guldstrid underkänt utan honom blir det faktiskt mer öppet.

***

Hammarby har som alla vet haft en strulig sista månad men man har trots allt tagit sig fram till en cupfinal senare i vår. Spelmässigt har det inte varit speciellt vackert men arbetsinsatserna har å andra sidan glatt många grönvita supportrar. Borta ur truppen är bland annat Aron Johansson, Alexander Kacaniklic och David Fällman, alla tre fortsätter sina karriärer i andra länder än Sverige. David Accam är ett bekant namn från en svunnen tid. Två fina inhopp i kvartsfinalen mot Trelleborg och Djurgården i semifinalen ger Jesper Jansson rätt om att Accam kan komma att spela en betydande roll för Hammarby i år. Kanske inte som 90-minutersspelare varje omgång men ändå. Ett nyförvärv som däremot kan räkna med mycket speltid och en central roll är mittbacken Jon Gudni Fjoluson som är självskriven försvarsgeneral och som hittills har sett ut som precis just det. Astrit Selmani lär leda lagets press och den arbetsmoral han visat upp verkar smitta av sig. Poängmässigt har det inte lossnat ännu, men Hammarbys spel framöver lär ändra på det.

Stefan Billborn har pressen på sig efter en mindre lyckad säsong ifjol sägs det, det stämmer garanterat. Det är alltid press på den här nivån. Likt sin motståndare JDT var det en del frågetecken som sipprade ut i media och att Alexander Kacaniklic nu inte är kvar kanske underlättar den typen av problem. Alla måste springa åt samma håll här om det ska bli lyckat. Truppen som står till förfogande kan se aningen mindre meriterad ut men allt mixtrande på försäsongen har tvingat(?) Billborn att skruva rejält på sina idéer om hur laget ska spela och några av de yngre förmågorna har svarat upp på ett glimrande sätt.

Det här kan sluta hur som helst (vågat tips va?) men jag säger att Malmö är favoriter med tanke på att det är hemmaplan. Det är ingen vanlig premiär då publik saknas, men ändå. Hammarby har fått slita men även fått testa sig själva i skarpt läge. Det är fördel MFF på förhand men jag tror inte att de riktigt vet hur Hammarby kommer att attackera matchen.

Hur det än går vet vi att vi nu ska inleda ett drama i trettio avsnitt. Välkomna till premiären!

/M

Cup-semifinalen mellan Djurgården och Hammarby inleddes som förväntat i ett högt tempo vilket var kul att se. Även om tempot så sakteliga sjönk och trafiken blev allt mer enkelriktad mot Hammarby-målet fanns där en del utropstecken och ett par frågetecken.

Hammarby tog ledningen med ett mål som vi sorterar in under rubriken ”slumpartade”: Hjalmar Ekdal skulle rensa, det blev en passning till Gustav Ludwigson som klappade till och bollen styrdes via Aziz för ledning Hammarby. Utan Aziz närvaro hade vi fått inkast Djurgården.

Djurgården samlade ihop sig och skapade allt mer tryck och vid inte mindre än tre tillfällen small det i David Ousteds målram. Och ut. Hammarby fick sina chanser att kontra men saknade skärpa och ork att lyckas dubbla ledningen. Uddamålsledningen var knapp och inte särskilt klar när första halvlek var färdigspelad. Många av Hammarbys spelare var helt färdiga.

I andra halvlek blev det tidigt tydligt att det skulle bli än mer enkelriktad trafik och att Djurgårdens grepp hårdnade. Det skapades visserligen chanser, absolut, men sett till matchbild och hur lågt Hammarby sjönk/blev nedspelade och sedan inte tog sig ur borde Djurgården kunnat göra mer. Det dröjde länge, till minut 75 innan man böt in Emir Kujovic, en spelare som vi alla vet är väldigt bra i offensivt straffområde. Varför bytte man inte in honom tidigare? Nye mittbacken, Jesper Löfgren kom in i minut 88, i en offensiv position också han med ett erkänt bra huvudspel. Varför så sent? Hammarby är säkert glada men frågan måste ställas.

***

När matchen blev som den blev så kan man nästan känna att Djurgården nästan ”räknade” med att det skulle lösa sig. Det beordrades tålamod (Kim Bergstrand sa så i paus-intervjun) och det måste man säga att de levde efter. Men de lät också Hammarby andas, man hade greppet men spelade ofta runt, gärna bakåt, och då kunde Hammarby pusta ut. I alla fall en liten stund. Tålamod är viktigt men det kan invagga spelare och lag i falsk trygghet också. Djurgården gjorde det mesta rätt utom det viktigaste: att sätta in dödsstöten. Det kostade en finalplats.

***

Hammarby har fått denna försäsong rejält förstörd men en finalplats drar givetvis ett streck över många av de problemen. Nu måste Hammarby trycka på ”reset” igen, se till att samla kraft och träna bra inför den allsvenska premiären. Malmö FF på bortaplan är en uppgift som måste locka och som självklart kräver fräscha ben och skallar. Normalt sett vill man ju ”trappa upp” träningen efter ett träningsuppehåll, här har det inte varit tal om någon trappa, snarare en katapult. Nu gäller det att landa mjukt.

Ömma kroppar, slitna ben men stärkta i moral och karaktär. Det här laget kan bevisligen kriga, kämpa och stånga sig till segrar. Det kommer krävas om man ska nå en plats i toppen av den allsvenska tabellen. Det är nog rent av så att den här typen av arbetsinsatser behöver vara någon form av ”lägstanivå” om det ska ske.

***

Djurgården som sagt i stort spelövertag men självklart missnöjda med resultatet. Inför den allsvenska tabellen ser ändå Djurgården ut att ligga väl framme. Ett genrep kommande vecka öppnar för några spelare att knipa en tröja till premiären. Emir Kujovic är givetvis en av dessa, kanske Jesper Löfgren hinner med att imponera tillräckligt också? Det är en rad spelare som saknades i dagens match som säkert är aktuella till premiären också vilket ökar möjligheterna till konkurrens.

***

Det är egentligen svårt att bedöma helheten med tanke på omständigheter och hur pass enkelriktad matchen blev. Självklart fick båda tränarstaberna en hel del svar i form av utropstecken men också några frågetecken.

Det är finalklart i Svenska Cupen BK Häcken vs Hammarby. Spelplats ej fastställd. Det är allsvensk premiär inom räckhåll. Det våras ta mig tusan.

Always look on the bright side of life.

/M

Det är dags att utse finalmotståndare till BK Häcken och det vi vet är att det blir Djurgården eller Hammarby. Det vankas lite lunchfotboll imorgon och det mesta snacket har handlat om Hammarby hinner återhämta sig efter en karantän-vecka på grund av pandemin och 120 rätt intensiva minuter i kvartsfinalen mot Trelleborg. Det borde innebära att Djurgården är redo att trampa på gasen direkt från avspark?

Ni kan kan historien. Covid-19 slog till mot Hammarbys trupp, kvartsfinalen fick skjutas upp och det innebär nu kort återhämtning innan semifinalen där Djurgården väntar. Ett Djurgården som som vare sig haft några större problem med Covid eller som har 120 minuter i torsdags kväll i benen. Favoriter? Ja, fysiskt är Djurgården favoriter men psykiskt är jag mer tveksam, deras derbystatistik är ju inget man skrämmer någon med. Däremot har Djurgården en bra säsong så här långt att ta med sig in i semifinalen.

Stefan Billborn och hans stab har med all sannolikhet bedrivit två otroligt lugna träningsdagar med ren återhämtning och det kan göra underverk. Det måste rent av göra underverk om Hammarby ska kunna göra sig själva rättvisa. Med undantag för de som verkligen hade en svårare variant av det här vidriga pandemi-viruset så bör det ändå finnas en hel del krut i benen kvar att bränna och att det är ett derby där en finalplats ligger i potten borde verkligen innebära att offerviljan är maximal. Det är ju dock självklart att Djurgården ändå, sett över 90 minuter ska vara det lag med mest ”bensin i tanken”.

***

Djurgården har haft en bra början på 2021 om man tittar till resultat. Även om motståndet hittills inte förväntas tillhöra toppskiktet i allsvenskan har det varit en hel del matcher där framförallt offensiven har fungerat väl och målskörden har imponerat. Östersund, Kalmar, Sirius och Örebro är de allsvenska lag som alla har besegrats med en eller ett par bollar.

Det som väl inte är riktigt ”utforskat” än är väl hur målvakt, backlinje och försvarsspelet i största allmänhet står sig när motståndet är av lite bättre dignitet. Nye Aleksandr Vasyutin har sett skaplig ut men behöver testas, mittbacksfrågan är inte klarlagd och värvningen av Jesper Löfgren (SK Brann) är väl någon form av signal att man är fortsatt osäker på vilken nivå de befintliga mittbackarna håller och såklart även att man behöver konkurrens även där. Erik Bergs vara eller icke vara är ju ett stort frågetecken fortfarande. Offensiven har sett livligare ut med Edward Chilufya som ett positivt utropstecken. Kan han hålla sig skadefri lär det bli en hel del poäng från hans sida. Emir Kujovic och Kalle Holmberg vet bägge två var motståndarmålet är beläget och är starka i offensivt straffområde, ett område där Hammarby har, vi kan kalla det, förbättringspotential.

***

Det går inte att bortse från att Hammarby har en rörig tid bakom sig och så då frågan om hur de klarar belastningen. Samtidigt så var kvartsfinalen nyttig och många spelare fick nyttiga minuter i benen. Med tanke på att det snart är dags för allsvensk premiär behövde Både Darijan Bojanic och David Accam spela. Bojanic fick 45 minuter och Accam ungefär 55 minuter. Accam dessutom målskytt.

Amoo, Ludwigson och Selmani är offensiva krafter som mycket väl kan bli matchavgörande och som hittills har sett intressanta ut även om Selmani inte var så involverad i kvartsfinalen mot Trelleborg.

Det som behöver bli bättre i den här matchen är bland annat försvarsspelet på kanterna. Det går inte att ge Djurgården spelrum där då kommer det att regna in boll mot Kujovic och/eller Holmberg samt ytterligare några som gärna fyller på i offensivt straffområde.

Hammarby måste klara av att spela ur första pressen som Djurgården sätter, attackera bakom de offensiva ytterbackarna och se till att mittbackarna Une-Larsson/Ekdal/Löfgren får jobba felvända. Då kan man såra Djurgården på riktigt.

***

Även om det som vanligt är svårt att förutse matchbilden i ett derby vill jag tro att det blir fullt ös första halvtimmen. Djurgården bör vilja ”grilla” Hammarby redan från start och då är det full fart som gäller. Om det blir som det brukar(det vill säga att jag har fel) och det blir väldigt avvaktande kan inte Djurgården hoppas att den fysiska fördelen blir så stor. Den risken tror jag inte att de tar.

***

Hur går det då? Jag säger att jag har rätt när det gäller matchbilden och då borde det gynna Djurgården, det vill säga om tempot blir högt. Å andra sidan har Hammarby förmågan och spelarna att kunna såra Djurgården vid omställningar. Jag säger att det står 1-1 i paus och att Hammarby sedan gör 2-1. Kommer det målet för tidigt blir det förlängning(då kan det gå hur f-n som helst), kommer det efter 75:e minuten är Hammarby i final. Är jag snett på det? Kanske. Kul ska det bli i alla fall!

/M