Det finns ju ungefär en miljard olika sajter och medier med tips, krönikor och allehanda mer eller mindre intressanta saker att ta in när man har abstinens. Det finns poddar i mängder och alla har något att säga och/eller tycka. Så även jag. Jag utlovar att vara extremt oberäknelig och lova att ingen vet vad som kommer härnäst. Det blir blogginlägg, krönikor, listor och annat men jag hoppas även få möjligheten att komma med analyser, både före och efter vissa matcher. Här går jag igenom premiäromgångens matcher(en och en) med en liten längre utläggning och förväntningar på respektive lag. ”Luften är fri” och ni tycker själva som ni vill:

Örebro SK – IFK Göteborg: Vid en närmare titt på Örebro SK så kan man konstatera att det är en stor mängd bekanta namn som finns i truppen, många förvisso av den arten att de inte riktigt lyckats färga i ”större” klubbar. Romain Gall är tillbaka på lån, Agon Mehmeti finns kvar och Kevin Walker är tillbaka i klubben igen. Bland annat. Det finns också en hel del intressanta spelare som man kan förvänta sig, och ÖSK givetvis hoppas på, tar nästa kliv i utvecklingen. Jag tänker då på Dennis Collander och Jake Larsson i första hand. Det finns också en hel del spännande nyförvärv i form av den ytterst luriga, aviga och offensivt vasse Taha Ali som värvats från Sollentuna FK. Det är en spelare som kommer att få många allsvenska ytterbackar att drömma mardrömmar. Där finns också Deniz Hummet som lånas in från IF Elfsborg. Han kommer att bli nyttig för klubben.

På minussidan finns två saker som sticker ut: Framför allt att målvakten Oscar Jansson inte längre kommer att vakta målet, det är en väldigt tung post att ersätta och ett tomrum uppstår som lär märkas ordentligt. Det andra att uppmärksamma är kanske inte lika uppseendeväckande, men att Robin Book lämnar för Jönköpings Södra i superettan känns lite avigt. Book en spelare som ju anslöt inför fjolårets säsong och som då gjorde sin första allsvenska säsong. Nåja, jag antar att ÖSK känner sig nöjda med truppen i dagsläget ändå.

IFK Göteborg då, klubben som har valt väg och sedan kursändrat igen och som nu verkligen kör hemvändar-spåret fullt ut i dessa tider. Jag ska inte ge mig in i det ekonomiska, då får jag halva Göteborg efter mig och det hinner jag inte med just nu. Låt mig säga såhär: det är nog skapligt viktigt att den här satsningen resulterar i sportslig framgång och att man inte helt glömmer bort ”de andra” spelarna. Det kommer en morgondag också. Jag och ni alla som följer allsvenskan ska inte klaga, det är en väldigt namnkunnig trupp som går att beskåda i dagsläget. Och så Marek Hamsik. Vad är det ens för värvning???

Hamisk, som hunnit bli 33år har ju under en lång period varit en framstående spelare i Napoli i Serie A, senast tillhörde han Dalian PFC i den kinesiska ligan och ansluter nu på ett kortare kontrakt för att i första hand jaga viktig speltid inför EM-slutspelet som väntar med Slovakien. Vad som händer sen återstår att se. Det är så klart en värvning som är värd all uppmärksamhet och som ter sig väldigt oväntad. Men intressant ska det bli.

I tillägg till Hamsik och det redan namnkunniga ansluter även Oscar Wendt och Markus Berg i sommar och fortsätter Blåvitt den här resan plockar man väl någon fler från EM-slutspelet. Man blir inte ens förvånad längre.

Sen ska det ju visst spelas lite fotboll också och där vinner man inte matcher på namnlekar. Blåvitt under Rolle Nilsson doftar lite ”gamla” Göteborg igen. Lite rakare, lite tyngre, lite elakare. Man har manskapet för det, utan tvekan. Konkurrensen är stenhård, framför allt på mittfältet och där har Rolle ett mer än en fråga att bena ut. Simon Thern är ingen hemvändare men väl ett meriterat och aktat namn. Sebastian Eriksson, Pontus Wernbloom, Jakob Johansson(skadad just nu), Tobias Sana, August Erlingmark….jag kan fortsätta lite till men ni fattar. Jag utelämnade Hamsik med flit här.

Med all respekt för den namnkunniga truppen måste man få sätta lite frågetecken, inte bara det att det kommer bli snålt med speltid för en del spelare, det måste också ställas en fråga om man kan hålla sig friska. Orkar man träna ordentligt (för att hålla i långa loppet)? I och med att truppen potentiellt, och om alla är disponibla, håller en rätt hög medelålder är det också en del spelare vars skadehistorik vållar en del frågetecken. Ju äldre man(vi) blir krävs längre rehab/återhämtning. Med det sagt kanske speltiden å andra sidan inte blir så knapp ändå. Framåt ska hoppet sättas till Robin Söder(såklart) och Kolbeinn Sigthorsson fram till dess att Markus Berg ansluter. Möjligen att någon av mittfältarna som finns får fylla en forwardsplats också.

IFK Göteborg har skapat en rejäl tro på sig själva inför denna säsong, inte minst hos sina supportrar, och sådant kan absolut bära frukt. Min känsla är att man satsat väldigt hårt på att ”vara med” i tabellens topp fram till EM-uppehållet och där samla kraft, vänta in Berg & Wendt och ta det därifrån. Bygget är till synes konstruerat med beprövade namn och håller dessa ihop så har säsongen förutsättningar att bli bra mycket bättre än på länge.

Premiär är premiär men något annat än seger för Blåvitt kan jag inte tippa här. Örebro är såklart av en annan åsikt.

/M

Ljuset i tunneln den här veckan är inte ett skenande lokomotåg utan den allsvenska seriepremiären. Inga fler träningsmatcher, inga cup-matcher där man inte sällan för höra av de lag som misslyckas att ”det är allsvenskan som gäller”. Det är säkert så och det är med andra ord nu det gäller. Nålen i ögat och pilen i hjärtat är ju att vi inte får vara på plats rent fysiskt, men klart är att det kommer att kännas i luften!

Det finns ju ungefär en miljard olika sajter och medier med tips, krönikor och allehanda mer eller mindre intressanta saker att ta in när man har abstinens. Det finns poddar i mängder och alla har något att säga och/eller tycka. Så även jag. Jag utlovar att vara extremt oberäknelig och lova att ingen vet vad som kommer härnäst. Det blir blogginlägg, krönikor, listor och annat men jag hoppas även få möjligheten att komma med analyser, både före och efter vissa matcher. Här går jag igenom premiäromgångens matcher(en och en) med en liten längre utläggning och förväntningar på respektive lag. ”Luften är fri” och ni tycker själva som ni vill:

Omgång 1 + snabb genomgång

Malmö FF – Hammarby: Hej och hå! Det är ingen dålig premiärmatch som står på menyn och det blir oerhört spännande att se vad detta blir för typ av match. Malmö försvann ju ut ur cupen väldigt mycket tidigare än vad någon kunde ana och har därför inte några riktiga ”riktmärken” man kan tolka. Träningsmatcher är vad de är, men klart är att MFF har haft god tid på sig att förbereda sig för premiären. MFF har som bekant haft en särställning i svensk fotboll vad gäller ekonomin efter fina försäljningar och inte minst framgångar i det europeiska cupspelet. Ni som kan historien vet vad Rosenborg gjorde i Norge under en lång period och vad FC Köpenhamn gjorde i Danmark: total dominans, de andra lagen tävlade om andraplatsen. MFF har visserligen varit ett absolut topplag men inte abonnerat på förstaplatsen och det är väl både bra och dåligt. Det är bra för att det behåller spänningen i allsvenskan och blir bra mycket roligare att följa men från ett ljusblått sätt sett är det ju något som skaver. Tränare har det varit ruljans på men man har inte riktigt haft känslan av att det varit guld och gröna skogar ändå. Är Jon Dahl Tomasson rätt då? Bara tiden får utvisa, men att dansken kör sitt eget race har varit tydligt och exempelvis Rasmus Bengtsson har fått knalla ut genom bakdörren på ett litet snopet sätt. Trist för spelaren och för fansen.

Årets trupp känns i vanlig ordning riktigt bra och omsättningen har inte varit speciellt stor. Borta från ifjol är bland annat Marcus Antonsson(lån Halmstad BK), Arnor Traustasson (New England Revolutions, MLS) och Romain Gall(lån Örebro SK) och så då Rasmus Bengtsson. På målvaktssidan är det ju meningen att Johan Dahlin ska stå mellan stolparna men där finns det frågetecken skademässigt, Marko Johansson lär vakta målet ganska regelbundet i Dahlins frånvaro.

Det pratades väldigt mycket om olika forwards när Isaac Kiese-Thelin försvann tillbaka efter sin lyckosamma låne-sejour hos de himmelsblå. Det blev till slut Antonio Colak, kroaten som senast spelade i PAOK Thessaloniki(Grekland). Jag ska villigt erkänna att det är en ny bekantskap för mig och jag har sett för lite för att bedöma honom över tid. Det fanns andra namn som ryktades och jag personligen såg framför mig att man värvat Haji Wright, Sönderjyske. En amerikan med väldigt, väldigt fina egenskaper som med stor sannolikhet hade kunnat bli lyckosam.

Vad tror jag då om Malmös allsvenska säsong 2021?

Malmö blir med garanti ett absolut topplag och jag har oerhört svårt att se något annat än att de är givna guldkandidater. JDT behöver nog vara lite smidigare i sin hantering av spelare då man inte kan skicka ut spelare genom bakdörren i tid och otid. Nu har han haft sin inkörningsperiod och ska inte behöva ta till den typen av metoder. Om MFF får behålla Anders Christiansen även efter EM-slutspelet är allt annat än guldstrid underkänt utan honom blir det faktiskt mer öppet.

***

Hammarby har som alla vet haft en strulig sista månad men man har trots allt tagit sig fram till en cupfinal senare i vår. Spelmässigt har det inte varit speciellt vackert men arbetsinsatserna har å andra sidan glatt många grönvita supportrar. Borta ur truppen är bland annat Aron Johansson, Alexander Kacaniklic och David Fällman, alla tre fortsätter sina karriärer i andra länder än Sverige. David Accam är ett bekant namn från en svunnen tid. Två fina inhopp i kvartsfinalen mot Trelleborg och Djurgården i semifinalen ger Jesper Jansson rätt om att Accam kan komma att spela en betydande roll för Hammarby i år. Kanske inte som 90-minutersspelare varje omgång men ändå. Ett nyförvärv som däremot kan räkna med mycket speltid och en central roll är mittbacken Jon Gudni Fjoluson som är självskriven försvarsgeneral och som hittills har sett ut som precis just det. Astrit Selmani lär leda lagets press och den arbetsmoral han visat upp verkar smitta av sig. Poängmässigt har det inte lossnat ännu, men Hammarbys spel framöver lär ändra på det.

Stefan Billborn har pressen på sig efter en mindre lyckad säsong ifjol sägs det, det stämmer garanterat. Det är alltid press på den här nivån. Likt sin motståndare JDT var det en del frågetecken som sipprade ut i media och att Alexander Kacaniklic nu inte är kvar kanske underlättar den typen av problem. Alla måste springa åt samma håll här om det ska bli lyckat. Truppen som står till förfogande kan se aningen mindre meriterad ut men allt mixtrande på försäsongen har tvingat(?) Billborn att skruva rejält på sina idéer om hur laget ska spela och några av de yngre förmågorna har svarat upp på ett glimrande sätt.

Det här kan sluta hur som helst (vågat tips va?) men jag säger att Malmö är favoriter med tanke på att det är hemmaplan. Det är ingen vanlig premiär då publik saknas, men ändå. Hammarby har fått slita men även fått testa sig själva i skarpt läge. Det är fördel MFF på förhand men jag tror inte att de riktigt vet hur Hammarby kommer att attackera matchen.

Hur det än går vet vi att vi nu ska inleda ett drama i trettio avsnitt. Välkomna till premiären!

/M

Cup-semifinalen mellan Djurgården och Hammarby inleddes som förväntat i ett högt tempo vilket var kul att se. Även om tempot så sakteliga sjönk och trafiken blev allt mer enkelriktad mot Hammarby-målet fanns där en del utropstecken och ett par frågetecken.

Hammarby tog ledningen med ett mål som vi sorterar in under rubriken ”slumpartade”: Hjalmar Ekdal skulle rensa, det blev en passning till Gustav Ludwigson som klappade till och bollen styrdes via Aziz för ledning Hammarby. Utan Aziz närvaro hade vi fått inkast Djurgården.

Djurgården samlade ihop sig och skapade allt mer tryck och vid inte mindre än tre tillfällen small det i David Ousteds målram. Och ut. Hammarby fick sina chanser att kontra men saknade skärpa och ork att lyckas dubbla ledningen. Uddamålsledningen var knapp och inte särskilt klar när första halvlek var färdigspelad. Många av Hammarbys spelare var helt färdiga.

I andra halvlek blev det tidigt tydligt att det skulle bli än mer enkelriktad trafik och att Djurgårdens grepp hårdnade. Det skapades visserligen chanser, absolut, men sett till matchbild och hur lågt Hammarby sjönk/blev nedspelade och sedan inte tog sig ur borde Djurgården kunnat göra mer. Det dröjde länge, till minut 75 innan man böt in Emir Kujovic, en spelare som vi alla vet är väldigt bra i offensivt straffområde. Varför bytte man inte in honom tidigare? Nye mittbacken, Jesper Löfgren kom in i minut 88, i en offensiv position också han med ett erkänt bra huvudspel. Varför så sent? Hammarby är säkert glada men frågan måste ställas.

***

När matchen blev som den blev så kan man nästan känna att Djurgården nästan ”räknade” med att det skulle lösa sig. Det beordrades tålamod (Kim Bergstrand sa så i paus-intervjun) och det måste man säga att de levde efter. Men de lät också Hammarby andas, man hade greppet men spelade ofta runt, gärna bakåt, och då kunde Hammarby pusta ut. I alla fall en liten stund. Tålamod är viktigt men det kan invagga spelare och lag i falsk trygghet också. Djurgården gjorde det mesta rätt utom det viktigaste: att sätta in dödsstöten. Det kostade en finalplats.

***

Hammarby har fått denna försäsong rejält förstörd men en finalplats drar givetvis ett streck över många av de problemen. Nu måste Hammarby trycka på ”reset” igen, se till att samla kraft och träna bra inför den allsvenska premiären. Malmö FF på bortaplan är en uppgift som måste locka och som självklart kräver fräscha ben och skallar. Normalt sett vill man ju ”trappa upp” träningen efter ett träningsuppehåll, här har det inte varit tal om någon trappa, snarare en katapult. Nu gäller det att landa mjukt.

Ömma kroppar, slitna ben men stärkta i moral och karaktär. Det här laget kan bevisligen kriga, kämpa och stånga sig till segrar. Det kommer krävas om man ska nå en plats i toppen av den allsvenska tabellen. Det är nog rent av så att den här typen av arbetsinsatser behöver vara någon form av ”lägstanivå” om det ska ske.

***

Djurgården som sagt i stort spelövertag men självklart missnöjda med resultatet. Inför den allsvenska tabellen ser ändå Djurgården ut att ligga väl framme. Ett genrep kommande vecka öppnar för några spelare att knipa en tröja till premiären. Emir Kujovic är givetvis en av dessa, kanske Jesper Löfgren hinner med att imponera tillräckligt också? Det är en rad spelare som saknades i dagens match som säkert är aktuella till premiären också vilket ökar möjligheterna till konkurrens.

***

Det är egentligen svårt att bedöma helheten med tanke på omständigheter och hur pass enkelriktad matchen blev. Självklart fick båda tränarstaberna en hel del svar i form av utropstecken men också några frågetecken.

Det är finalklart i Svenska Cupen BK Häcken vs Hammarby. Spelplats ej fastställd. Det är allsvensk premiär inom räckhåll. Det våras ta mig tusan.

Always look on the bright side of life.

/M

Det är dags att utse finalmotståndare till BK Häcken och det vi vet är att det blir Djurgården eller Hammarby. Det vankas lite lunchfotboll imorgon och det mesta snacket har handlat om Hammarby hinner återhämta sig efter en karantän-vecka på grund av pandemin och 120 rätt intensiva minuter i kvartsfinalen mot Trelleborg. Det borde innebära att Djurgården är redo att trampa på gasen direkt från avspark?

Ni kan kan historien. Covid-19 slog till mot Hammarbys trupp, kvartsfinalen fick skjutas upp och det innebär nu kort återhämtning innan semifinalen där Djurgården väntar. Ett Djurgården som som vare sig haft några större problem med Covid eller som har 120 minuter i torsdags kväll i benen. Favoriter? Ja, fysiskt är Djurgården favoriter men psykiskt är jag mer tveksam, deras derbystatistik är ju inget man skrämmer någon med. Däremot har Djurgården en bra säsong så här långt att ta med sig in i semifinalen.

Stefan Billborn och hans stab har med all sannolikhet bedrivit två otroligt lugna träningsdagar med ren återhämtning och det kan göra underverk. Det måste rent av göra underverk om Hammarby ska kunna göra sig själva rättvisa. Med undantag för de som verkligen hade en svårare variant av det här vidriga pandemi-viruset så bör det ändå finnas en hel del krut i benen kvar att bränna och att det är ett derby där en finalplats ligger i potten borde verkligen innebära att offerviljan är maximal. Det är ju dock självklart att Djurgården ändå, sett över 90 minuter ska vara det lag med mest ”bensin i tanken”.

***

Djurgården har haft en bra början på 2021 om man tittar till resultat. Även om motståndet hittills inte förväntas tillhöra toppskiktet i allsvenskan har det varit en hel del matcher där framförallt offensiven har fungerat väl och målskörden har imponerat. Östersund, Kalmar, Sirius och Örebro är de allsvenska lag som alla har besegrats med en eller ett par bollar.

Det som väl inte är riktigt ”utforskat” än är väl hur målvakt, backlinje och försvarsspelet i största allmänhet står sig när motståndet är av lite bättre dignitet. Nye Aleksandr Vasyutin har sett skaplig ut men behöver testas, mittbacksfrågan är inte klarlagd och värvningen av Jesper Löfgren (SK Brann) är väl någon form av signal att man är fortsatt osäker på vilken nivå de befintliga mittbackarna håller och såklart även att man behöver konkurrens även där. Erik Bergs vara eller icke vara är ju ett stort frågetecken fortfarande. Offensiven har sett livligare ut med Edward Chilufya som ett positivt utropstecken. Kan han hålla sig skadefri lär det bli en hel del poäng från hans sida. Emir Kujovic och Kalle Holmberg vet bägge två var motståndarmålet är beläget och är starka i offensivt straffområde, ett område där Hammarby har, vi kan kalla det, förbättringspotential.

***

Det går inte att bortse från att Hammarby har en rörig tid bakom sig och så då frågan om hur de klarar belastningen. Samtidigt så var kvartsfinalen nyttig och många spelare fick nyttiga minuter i benen. Med tanke på att det snart är dags för allsvensk premiär behövde Både Darijan Bojanic och David Accam spela. Bojanic fick 45 minuter och Accam ungefär 55 minuter. Accam dessutom målskytt.

Amoo, Ludwigson och Selmani är offensiva krafter som mycket väl kan bli matchavgörande och som hittills har sett intressanta ut även om Selmani inte var så involverad i kvartsfinalen mot Trelleborg.

Det som behöver bli bättre i den här matchen är bland annat försvarsspelet på kanterna. Det går inte att ge Djurgården spelrum där då kommer det att regna in boll mot Kujovic och/eller Holmberg samt ytterligare några som gärna fyller på i offensivt straffområde.

Hammarby måste klara av att spela ur första pressen som Djurgården sätter, attackera bakom de offensiva ytterbackarna och se till att mittbackarna Une-Larsson/Ekdal/Löfgren får jobba felvända. Då kan man såra Djurgården på riktigt.

***

Även om det som vanligt är svårt att förutse matchbilden i ett derby vill jag tro att det blir fullt ös första halvtimmen. Djurgården bör vilja ”grilla” Hammarby redan från start och då är det full fart som gäller. Om det blir som det brukar(det vill säga att jag har fel) och det blir väldigt avvaktande kan inte Djurgården hoppas att den fysiska fördelen blir så stor. Den risken tror jag inte att de tar.

***

Hur går det då? Jag säger att jag har rätt när det gäller matchbilden och då borde det gynna Djurgården, det vill säga om tempot blir högt. Å andra sidan har Hammarby förmågan och spelarna att kunna såra Djurgården vid omställningar. Jag säger att det står 1-1 i paus och att Hammarby sedan gör 2-1. Kommer det målet för tidigt blir det förlängning(då kan det gå hur f-n som helst), kommer det efter 75:e minuten är Hammarby i final. Är jag snett på det? Kanske. Kul ska det bli i alla fall!

/M

Sista omgången av gruppspelet är igång och vi har redan sagt tack och adjö till ett antal allsvenska lag, däribland Malmö FF. Cupen har inte samma status som seriespelet såklart och i slutändan säger det inte så mycket. Men det är självklart att det säger något.

Hammarby – AIK står på programmet imorgon och det är en kvartsfinal i Svenska cupen som står på spel. En chans till en titel, en möjlighet till Europa men framför allt handlar det ju om att vinna över antagonisterna. Det är för sorgligt att det sker inför tomma läktare, men det är som det är.

Derbyn kommer aldrig någonsin att kunna klassas som en ”vanlig” match oavsett om det är träningsmatch, cup-match eller vad som helst. Derby är derby.

AIK har sökt en forward och det blev tidigare i veckan klart med att nygamle argentinaren Nicholas Stefanelli återvänder. Det är en vass djupledsspelare och att han har möjligheten att lyckas bättre än sin förra sejour ser jag som väldigt stor. Omgivningen kanske inte är lika stark men spelsättet bör å andra sidan passa honom väldigt bra. En spelare som hittills gått på tomgång sedan återkomsten (ja, skadefrånvaro påverkar såklart) är Nabil Bahoui som inte funnit sig till rätta. Det återstår att se vilken position man ska spela honom på, det är en offensiv resurs som AIK inte har råd att slarva bort.

Hammarby har sett okej ut hittills i gruppspelet utan att på något sätt imponera. Förhoppningarna om en bättre säsong än ifjol står givetvis högst upp på önskelistan (kravlistan) och då är avancemang från gruppen med all säkerhet en bra början. Förlust mot AIK skulle skaka om en hel del.

***

Marek Hamsik till IFK Göteborg? Här trodde man att 2020 var ett sjukt år men 2021 tänker sannerligen utmana.

***

Hammarby har deklarerat att det inte blir några fler nyförvärv om det inte sker något dramatiskt. David Accam är i träning och möjligen med i truppen mot AIK (detta skrivas innan truppen släppts) och det ökar möjligheterna för Stefan Billborn på de offensiva positionerna. Astrit Selmani är given, Gustav Ludwigson är given (enligt mig) om han är frisk och Amoo har gjort ett väldigt piggt intryck och är absolut värd en startplats. Accam är knappast redo för 90 minuter hur som helst och det blir intressant att se hur man väljer att formera sig.

AIK behöver vinna mot Hammarby för att ta sig vidare och det lär påverka både trupp och matchplan. Stefanelli lär åtminstone ta plats i truppen. AIK har haft fina förutsättningar och tränar inne på Friends (på konstgräs) och motivationen lär det inte vara något fel på. Bilal Hussein har varit duktig i sin lite mer tillbakadragna roll på mittfältet och det har gett Sebastian Larsson och Filip Rogic svängrum att ge tyngd och djupledshot till AIK:s offensiv.

AIK:s medicin att vinna derbyt stavas tyngd och kraft, Hammarbys motmedel stavas bolltempo och fart.

Vore jag AIK hade jag lagt ner en del tid på offensiva fasta situationer där man nog har ett övertag.

Vore jag Hammarby hade mitt fokus varit att ställa om snabbt och gärna få med en spelvändning i sidled på vägen fram. Där finns det saker att göra på AIK:s båda kanter.

***

Malmö har dröjt länge med att värva ersättare till Isaac Kiese Thelin, men nu verkar man ha gjort det och det var på tiden. Haji Wright(Sönderjyske), amerikanen som var aktuell hade passat bra in i det man söker, men han är såklart inte den enda spelaren att göra det. Jag kanske är hård mot MFF men att de inte grå vidare från gruppen, med eller utan en ny forward är faktiskt inget annat än ett fiasko.

***

Kan det ses som ett fiasko om Hammarby inte tar sig vidare? Ja, med det utgångsläge som man har skaffat sig är det faktiskt det. Mittbacksparet Mads Fenger Jon Gudni Fjoluson ser intressant ut och att låta de bli riktigt samspelta kan bara vara positivit. jag upplevde att man böt och ändrade alldeles för ofta i Hammarbys backlinje under fjolåret. Trygghet är första boxen att ”ticka i” om man ska skapa ett bra försvarsspel. Dessutom är Fenger-Fjoluson en bra matchning oavsett vad AIK väljer för alternativ framåt.

AIK då, kan det skaka om i klubben (där det annars är ganska lugnt nu) om man misslyckas med att slå Hammarby imorgon? Nja. Jag vet inte, enligt alla AIK:are är svaret säkert ja då man väl alltid anser sig som det starkaste laget, så då säger vi så. Det får klassas som ett misslyckande i alla fall, fiasko-stämpeln känns dock inte befogad.

***

Marek Hamsik till Blåvitt kan potentiellt vara starten på en rad galna transfers med tanke på situationen i den kinesiska ligan. Många allsvenska sportchefer kommer slita sitt hår av det spelare som kan komma att erbjudas. Det är såklart lockande men här gäller det nog att ha is i magen och tänka efter innan man rullar ut röda mattan. Dessa ”stjärnor” har speltid som krav(inför EM), det kan på så många sätt rubba balansen i den trupp man byggt och det kan, långsiktigt, bli förödande för de spelare som får sitta på bänken(eller läktaren).

Vi får se vad det leder till, men visst kan 2021 överskugga 2020 som ett märkligt år. Frågan är om vi ens vill det eller om vi istället föredrar normalitet med allt vad det innebär.

Det är den 20 februari och tävlingssäsongen börjar idag! Självklart är det en upptrappning inför allsvenskan och många går absolut in maximalt för att vinna cupen, framförallt de som inte redan nu har ett Europa-spel att se fram emot. Det är tidigt på säsongen och i år har ju lagen inte åkt iväg utomlands på träningsläger men det behöver inte inverka negativt på formen just nu. Det står dock klart att det betyder mer för vissa klubbar än för andra

Det är i alla fall klart att vi har en hel del intressanta matcher att se fram emot och det enda som saknas är ju att vi inte får vara på plats. Ännu. Jag ska inte försöka tippa utgången av cupen, det blir bara ren gissning då jag sett för få av lagen träningsspela. Men det finns några saker jag inte kan låta bli att vidröra ändå.

Hammarby har byggt om ganska mycket i sin trupp och av försäsongen att döma är det troligt att det åtminstone ibland kommer att ställa ett 4-3-3 på planen. Astrit Selmani är given som den centrala forwarden och han leder pressen framifrån. Arbetsmoralen hos den spelaren är det inget fel på. Akinkunmi Amoo kom under fjolåret och fick debutera i allsvenskan. I år ska han blomma ut och likt många andra unga spelare har han sett väldigt pigg och fräsch ut redan. Det är inte omöjligt att han tar en plats i startelvan när Hammarby idag ska inleda gruppspelet mot ett ännu mera ombyggt AFC Eskilstuna. Det är inte omöjligt att Hammarby får möta två bekanta ansikten. Johan Wiland är målvaktstränare i AFC men eftersom den talangfulle Wille Jakobsson verkar vara på väg till IFK Norrköping kan Wiland mycket väl dyka upp mellan stolparna. Andre Alsanati är en annan före detta Bajen-spelare som finns i AFC. Den rivige yttern slog inte riktigt igenom i Hammarbys organisation och gör nu ett försök att starta om i superetta-klubben. Bajen var en besvikelse ifjol och även om det ”bara” är cupen tror jag att man vill se något helt annat redan från start. Det kallas att skaffa sig arbetsro.

AIK gästar Oskarshamn i sin första tävlingsmatch för året i den andra matchen i Grupp 8. Det mesta lär ju handla om derbyt som stundar så småningom men man måste göra jobbet innan det är dags. AIK har varit ganska sparsamma med värvningar men klart är att nye Jetmir Haliti blir intressant att följa. Mycket av snacket har annars handlat om vänsterbacken Erik Kahl som varit föremål för utländska klubbar. 5 miljoner är såklart ett skambud(NY Red Bulls) som man inte kan acceptera medan 20 miljoner som det pratas om är väldigt bra. Alltså extremt bra. Kahl har en allsvensk säsong bakom sig och en assist på poängkontot från sin vänsterkant. Jag säger inte att Kahl inte är redo men jag tror att både spelaren och AIK skulle må bra av att vänta ett tag. Dock: får AIK 20 miljoner nu så skulle i alla fall jag sälja, för det är ett väldigt bra bud. En fråga man kan ställa sig är ju om det är Kahl eller Erick Otieno som kommer att vara förstavalet….?

Sportchefen Henrik Jurelius behöver tillskott i kassan och försäljningen av Paulos Abraham till Groningen var en bra affär. AIK behöver nu spetsa sin offensiv och det kostar. Självklart så vill AIK ”kräma ut” så mycket som möjligt för den egna produkten Kahl men 20 miljoner är ruskigt bra när man redan har Otieno på plats och Haliti som också kan spela där.

***

Rikard Norling tävlingsdebuterar som Peking-tränare mot GIF Sundsvall idag och det ska väl sluta med seger kan man tycka. Men, det måste sägas att, Giffarna mycket väl kan ställa till med problem. Linus Hallenius (om han nu är med) kan alltså direkt göra sig påmind i Norrköping där han inte alls kom till sin rätt under fjolåret. Tillbaka i Giffarna ska nu han och Pontus Engblom göra livet surt för motståndarnas backlinje. Det kommer de att göra, frågan är om det startar redan idag..?

Sandviken får besök av IFK Göteborg och även här ska det bli intressant. Sandviken med nya tränare och en hel del nytt i spelartruppen ska möta att Blåvitt som ju blandar ungt med klart äldre spelare. Värvningen av Kolbeinn Sigthorsson känns som en brutal chansning för en klubb som verkligen behöver träffa rätt med sina offensiva värvningar nu. Islänningen hade en, minst sagt, svag period hos AIK men kanske passar spelsättet honom bättre i IFK Göteborg? Det är solklart att det finns fina egenskaper hos honom, kanske framförallt i target-spelet men även i ”boxen” ska han ju vara ett hot. Hur som helst måste han hålla sig fräsch och hel, blir det inte bra utdelning här är det väl över på riktigt?

***

Det är alltid lika intressant att följa utvecklingen när matcherna verkligen börjar gälla något och det är ju precis det Svenska Cupen bidrar med. Tävlingsnerver. Fortsätter lagen att köra helplanspress och lämnar ytor bakom backlinjen, fritt för lågt liggande motstånd att ställa om på? Fortsätter lag att spela ”kvadraten” framför eget mål ”eftersom det är så vi vill spela” med risk för att missa chansen till avancemang?

Kommer ”släkten är värst” att löpa amok i gruppspelet kan det bli intressant. Jag har redan nämnt att Hallenius besöker Norrköping idag och möjligen står Johan Wiland i kassen för AFC mot Hammarby. Senare i gruppspelet kommer Jonathan Ring att möta Djurgården med sitt Kalmar och Marcus Antonsson ska möta ”sitt” Halmstad BK med Malmö FF(eller blir det en transfer och tvärt om?).

Det finns såklart fler exempel men det får jag återkomma till framöver.

***

Precis alla lag går in med inställningen att vinna det man ställer upp i men bara ett lag vinner. Det är fullt möjligt att vi får se något lag från Division 1 eller Superettan sticka upp i enskilda matcher med allt talar för att det blir en allsvensk uppgörelse till slut ändå. Det borde i alla fall vara så.

Många av de lag jag har sett har sett förvånansvärt redo och pigga ut i sina träningsmatcher och jag både hoppas och tror att kvaliteten på matcherna kommer att vara bra redan från start idag (och imorgon).

Vilka ska då vinna cupen? Jag vet inte, men alla vill i alla fall vinna cupen!

Jag är fullt medveten om att sociala medier i mångt och mycket är ett parallellt universum med helt andra lagar och ”regler” än det vi kallar den värld vi lever i. Men det borde ändå gå att reda ut det som sker ”på nätet” och försöka förena det med den verklighet vi måste slåss med precis varenda dag. Att försöka är svårt, att lyckas nära nog omöjligt, Men vad gör man?

Bajen är Bajen och hör sen. Falanger hit och falanger dit, är man inte tilllverkad och född i mittcirkeln på Söderstadion har man precis allt att bevisa. Åsikterna går isär, precis som det ska vara men ju fler desto spretigare. Björn Paulsen flirtar med Bajen. Malmö FF visar intresse. Björn Paulsen flirtar med sin danska klubb Sönderjyske. Kontentan: Dyrt.

Björn Paulsen gjorde ordentligt avtryck när han var i Hammarby, Rejäl, offervillig, allround och som slutsummering väldigt effektiv i sin spelstil. Han kom från Danmark, gjorde avtryck i Hammarby och hamnade i Tyskland. Välförtjänt fick kan en lön som absolut översteg det någon klubbi Sverige ens kunde vara i närheten av. Det är så det är.

Nu har han spelat tredjeligan i Tyskland och gjort det väldigt bra. Tredjeligan. Han blir inte yngre med åren även om man med stor sannolikhet kan räkna med ”samma Björn” som senast. Men det kommer att kosta. Jag är inte fullständigt säker men tycker mig ha tillräckligt på fötterna för att säga att hans krav lär innebära en ordentlig påverkan vid varje löneutbetalning. Jag skulle tro att han vill ha mellan 100.000-150.000kr varje månad + sociala avgifter. I tre år. Dessutom, som Bosmanfall säkert 3-5 miljoner SEK i sign on-bonus. Ni får göra den totala matematiken själva, för mig låter det bara jävligt dyrt. Möjligheten att ”få tillbaka” något ekonomiskt är i princip omöjligt sett till spelarens ålder.

Hammarby har signat Jon Gudni Fjoluson. Jag kan ingenting om ekonomin där men räknar med att det är en billigare affär och här får man dessutom en vänsterfotad spelare som, likt Paulsen, visat att han kan tillhöra de allra bästa försvararna i serien. Islänningen är ingen ungdom heller men erbjuder en vänsterfot och en snarlik spelstil, jag är böjd att säga att Jesper Jansson och Hammarby har tagit ett väldigt bra beslut här.

Sommaren kommer och Björn Paulsens avtal går ut. Fler kontrakt går ut i Hammarby då och läget kan vara ett annat. Initiativet med en swish-kampanj är lysande. Men här är det viktigt att första att man inte kan styra klubben till en viss spelare. Marknaden och verkligheten är sådan. 3-5 miljoner i sign on(om jag nu är i närheten) och typ 100K-150 K i månaden kräver oerhört många bidrag. För mycket i min värld. Men alla pengar in till klubben välkomnas såklart.

***

Det går inte att leva på det som sker i sociala medier, man måste koppla det med verkligheten. Spelare har lärt sig att ”kärleksförklaringar” ger mycket uppmärksamhet men det är mer komplicerat än så.

***

Björn Paulsen är en skön figur, en bra spelare och skulle utan tvivel vara bra på Årsta varje dag. Men, det går inte att snöa in sig på det som varit. Då är då och nu är nu. Stefan Billborn har fått en riktigt bra vänsterfotad mittback i sin trupp och adderar man Astrit Selmani så är det en väldigt bra trupp att jobba med i sin helhet.

Låt bidragen fortsätta hagla in, låt transfermöjligheterna bli ännu bättre, men kräv inte Björn Paulsen. Låt säsongen börja och låt oss se hur läget är framåt sommarfönstret. Låt allt rulla på och låt inte denna kampanj bli ett monster som kloka Pernilla (@pillyol på twitter) så väl beskrev det. Jag som inte är lika välartikulerad som henne säger, låt oss inte vara efterblivna, låt de som är anställda sköta det här. Det är proffs vi pratar om.

/M

Det är lätt att bli förblindad av hur tiden springer iväg och alla de förändringar som sker, ibland kan det vara svårt att både acceptera och anpassa sig. ”Det var bättre förr” är ett uttryck som man slänger fram då och då, ibland på skämt men ibland också på fullaste allvar. Allsvenskan är inget undantag när det gäller förändringar och det gäller sannerligen även klubbarna. Så lite nostalgisk och samtidigt positiv över framtiden fick jag för mig att blanda tankarna lite fritt. Var det bättre förr?

Det första som jag tänker på när ”dåtid och nutid” ställa mot varandra gällande fotbollen är arenorna. De allsvenska klubbarna, ja för all del de flesta elitklubbarna, idag har en ny eller rejält uppgraderad och renoverad arena att erbjuda sin publik, sina spelare och sponsorer. Det har i de allra flesta fallen ansetts som ett ”måste” att matcharrangemang och faciliteter har blivit för undermåliga. Media har större och bättre arbetsplatser och arbetsytor, sponsorer kan erbjudas loger i anslutning till sina sittplatser och den allmänna bekvämligheten är klart högre nu än för, säg 10 år sedan. Det är bekvämare att gå på fotboll nuförtiden.

En ljummen korv med bröd kan nu enkelt ersättas av en nacho-tallrik eller dylikt. Gnället på långa köer till en illaluktande pissoar  från förr har ersatts med gnäll om att arenans wifi är för långsamt.  Det var absolut bättre förr.

***

Det är självklart att klubbarnas behov har förändrats. TV-sändningarna måste ha en rimlig chans att matcha det som förväntas, sponsorer som spottar in allt mer pengar vill ha valuta för det. Klubbarna måste anpassa sig efter de riktlinjer och regelverk som finns och då inte minst när det gäller säkerheten (sittplats/ståplats). Publikens krav och förväntningar har också förändrats och här behöver klubbarna möta de som faktiskt betalar för att komma och se laget spela. Hur än man vrider och vänder på det kommer det inte att falla alla i smaken samtidgt. Som helhet skulle jag säga att det inte var bättre förr.

***

Mina allra flesta live-matcher i allsvenskan bevittnar jag i 08-området och jag skulle ljuga om jag inte erkände att det var en annan känsla förut, en klart mer genuin känsla om ni förstår mig?

-Söderstadion med den fantastiska känslan, ljudet som stannade så fint mellan läktare och kontorshus. Eller den östra läktaren som först var en ”naturlig” del av arenan men som de sista åren var ett metallmonster där det alltid blåste och regnet(eller annan nederbörd) gärna dränkte publiken. Allra bäst, sena kvällsmatcher i strålkastarljuset. Helvete vad fint det var.

-Råsunda, den stora betongklumpen där derbyna verkligen kunde leva upp och där det kändes som att klackarna verkligen stod öga mot öga med varandra och trycket verkligen fick betongen att skaka. Även om arenan (då som nu) delades med SvFF kändes Råsunda som en AIK-arena varje dag i veckan. Norra Stå var verkligen Norra Stå. Det var äkta.

-Stockholms Stadion. Den så anrika arenan som trots löparbanorna ändå hade en väldigt fin känsla. Pelarna som skymde sikten var man än satt, det ingick liksom. Gräsmattan allt som oftast i fantastiskt skick(det gäller även idag) och en arena som i mångt och mycket verkligen passade Djurgården bra under så lång tid.

Det spelar såklart roll vem du frågar och ingen skugga ska falla på beslutsfattare eller klubbar på något sätt. För många, inklusive mig själv kommer det att dröja otroligt lång tid innan Tele2 Arena och Friends Arena har samma ”känsla” som sina föregångare. Självklart skapas nya minnen och så småningom kommer generationer att inte veta annat än det som existerar just nu. Jag är i alla fall otroligt glad att jag fick möjligheten att se fotboll på dessa arenor och det är något jag aldrig glömmer. Den genuina känslan man har över den tiden känns bra och samtidigt kan jag inte låta bli att känna viss sorg över att det numera är historia.

Så gammal som jag är kan jag utan darr på rösten säga att jag i alla fall tycker att det var bättre förr.

***

Jag har alltid varit en fotbolls-idiot med allt vad det innebär. Jag har spelat fotboll, verkat(och verkar) som tränare och jag har i väldigt stor utsträckning tittat på fotboll. Uppväxten präglad av Tipsextra och därav ligger den engelska fotbollen mig närmast om jag ska se utanför över landets gränser. Jag har följt fotbollen i Italien och Spanien så mycket det har varit möjligt och då pratar vi mest via TV.

Jag har haft förmånen att se rätt mycket fotboll utomlands, både under olika fotbollsuppdrag men även som rent nöje, om ni missförstår mig rätt. Jag är ingen ”Groundhopper” men ärligt talat så är det min ”det var bättre förr”-känsla som tar över helt. Maine Road, White Hart Lane, Loftus Road och Sixfields Stadium (Northampton)  Roots Hall(Southend) är några arenor jag är otroligt glad över att jag fått se matcher på. Visst har Etihad Stadium och Wembley sina fördelar, men jag vet vad jag föredrar.

***

Fotbollen har verkligen förändrats på alla plan, inte minst kommersiellt och ekonomiskt och det är väl det som gör att i alla fall en liten del av den genuina känslan helt enkelt inte får samma utrymme. Det här gäller ju allt och inte minst spelarmarknaden . Visst kan man ibland tycka att spelare allt för ofta styrs av ekonomiska intressen när det kommer locktoner från utländska klubbar. Det är inte så i alla fall men ändå, klart att det förekommer.

Vilken spelare det är, vilket skede i karriären de befinner sig i och vilka valmöjligheter som kan finnas är ju så olika att det inte är någon idé att försöka reda ut något rent generellt. Det är bara så det är, spelare kommer och går, klubben och supportrarna består. Jag har de senaste åren verkligen fastnat i den svenska fotbollen. Jag ser så många matcher(för många skulle många säga) och har liksom avskärmat mig mer från vad som sker utanför landets gränser. Premier League har blivit en totalt sönderkommersialiserad (finns det ordet ens?) liga som jag får allt svårare att följa slaviskt. Jag ser fortfarande men inte alls med samma inbitna intresse som förut. VAR-intåget har för min del gjort det ”enklare” att hoppa över en del matcher. Allsvenskan har än så länge inte (tack!) gett sig in i det på allvar. Frågar ni mig så får det mer än gärna dröja. GLT(Goal Linte Technology ) ser jag gärna liksom möjligheten att via video (”VAR”) i efterhand kunna exempelvis stänga av spelare för filmningar och dylikt. Men ingen jä-la videokonferens under matchen).

***

Sammantaget så älskar man fotboll och det har ju blivit allt mer uppenbart efter den här pandemins brutala ingrepp på det så många mer eller mindre ser som sina liv. Det går knappt att vänta längre nu så låt nu vaccinet flöda i mängder till allt och alla illa kvickt. Låt klubbarna få öppna grindarna till sina arenor. Låt spelarna få möta sin publik varje matchdag och låt supportrarna få följa sina lag såväl hemma som borta. Det är ju det som är Allsvenska och det är faktiskt det finaste vi har.

/M

Visst sipprar det ut ett och annat rykte och visst har det redan klubbats igenom en del affärer men känslan är ändå att klubbarna ”smyger” lite med byggandet av sina trupper. Om det inte är så är det kanske en tydlig indikation på att pandemin har tagit riktigt hårt på ekonomin, mer än vad vi faktiskt har förstått?

Jag kommer att återkomma med ingående texter om alla allsvenska lag, men i det här skedet finns det inte någon anledning att dra för många slutsatser, transferfönstret är öppet så länge till att massor antagligen kommer att hända. Nedan följer några reflektioner på det vi redan vet och vad jag tror kan vänta framöver.

Östersund har ju haft alla möjliga problem med sin ekonomi det vet vi alla om. Det faktum att man inte heller har möjlighet att värva spelare i detta transferfönster vet vi också, ändå så försvinner det spelare vidare och det handlar naturligtvis om ekonomi. Isherwood till Darmstadt(Tyskland) ger självklart ett fint tillskott i kassan men han går inte heller att ersätta som läget är nu. Således en rejäl försvagning av truppen. Det lär inte vara den sista spelaren som lämnar jämtarna och truppen är fortsatt numerärt stor. Inte minst vad gäller utländska spelare.

IFK Göteborg försöker manövrera sig igenom tuffa ekonomiska tider och inväntar med all sannolikhet fler hemvändare, det lär dock inte bli aktuellt förrän till sommaren. Calisir (Apollon Smyrnis) är borta liksom Da Graca (VVV Venlo). På nyförvärvsfronten är Calle Johansson ett mycket spännande nytt namn, han har gjort det väldigt bra i Falkenberg. Kontraktet med Amin Affane avslutades i förtid och Hossam Aiesh är sedan tidigare inte nöjd med tillvaron. Sommarvärvningen Christian Kouakou har inte alls fallit tränare Rolle Nilsson i smaken och där kan det nog också hända saker har jag en känsla av. Utlåning kanske? Alhassan Yosuf var länge namnet man väntade på skulle bli nästa stora försäljning, men det verkar intressenterna inte längre lika angelägna. Ska det bli tal om några större pengar så är det nog läge nu, eller senast till sommaren. Kontraktet sträcker sig över 2022.

Hammarby har ju växlat ut på forwardssidan när Aron Johansson lämnade som Bosman och Astrit Selmani värvats från Varberg. Hjalmar Ekdal har sålts till Djurgården och det pratas om Jon Gudni Fjoluson (Bosman) som ett möjligt nyförvärv. Hammarby har lidit svårt av den gångna säsongens uteblivna publikintäkter så några fler större värvningar är knappast att vänta om det inte säljs några spelare först. Känslan är att Hammarby inte gör speciellt mycket mer innan sommaren då flertalet kontrakt går ut. (de kontrakt som Corona-förlängdes under fjolåret).

AIK har varit väldigt återhållsamma och anledningen stavas givetvis ekonomi. Som jag tidigare nämnt är det försäljning av Eric Kahl och/eller Paulos Abraham som kan ge AIK lite möjligheter att möblera om i manskapet.

***

Malmö FF har inga likvida problem men det blev ändå inget förlängning av lån/köp av Isaac Kiese-Thelin som valde spel i Turkiet istället. Nu pratas det istället om Viktor Gyökeres(ex BP) som tillhör Brighton men just nu är utlånad till Swansea City. Skulle den affären bli verklighet är det väl en del som talar för att Marcus Antonsson får söka ny klubbadress, Jon Dahl Thomasson har inte direkt visat några ömmare känslor för honom och jag har svårt att se hur de skulle kunna ”spela ihop”. Har jag fel och Antonsson blir kvar har Malmö minst sagt angenäma problem när det kommer till konkurrensen på forwardssidan.

Djurgården var snabbt igång med sin trupp och det är en hel del nya ansikten att bekanta sig med. De flesta är oprövade på allsvensk nivå och det kan kanske skapa viss oro. Tränarduon Bergstrand/Lagerlöf har dock många år tillsammans och har under alla dessa år haft en förmåga att få spelare att växla upp, inte minst alla år i IK Sirius är ett bevis på detta. Laget har tappat stora delar av sin centrallinje och jag kan tro att man hoppas mycket på att Erik Berg ska vara motiverad, hel och frisk. Möjligen blir han då permanent central mittfältare snarare än mittback? Den gissningen är i alla fall rimlig om man ser till balansen i truppen just nu.

IFK Norrköping fortsätter att vara rubrikernas lag på fler än ett sätt. Att Isak Pettersson skulle lämna var ju klart, nu är han klar för Toulouse i franska Ligue 2. Välförtjänt och kul för keepern som varit så väldigt bra de senaste säsongerna. Ersättaren verkar bli ett bekant allsvenskt ansikte: Oscar Jansson, senast i Örebro SK. Blir det så är det bara att gratulera Peking, Jansson har verkligen vuxit ut till en av de bästa och stabilaste målvakterna i serien. Luckan efter Pettersson är inte enkel att fylla men chanserna att Oscar Jansson klarar det skulle jag säga är mycket stora. Alexander Fransson, Sead Haksabanovic och Isak Bergmann Johanneson ryktas alla vara på väg bort och det skulle ju ge klubben rejält med pengar att shoppa nytt för. Perfekt för Norling att få ”välja” spelare som passar honom. Å andra sidan är det väldigt bra spelare så det är inte någon enkel uppgift. Jag konstaterar att det hur som helst blir en rejäl omstart för de senaste årens ständiga topp-lag.

***

Det har skett många saker i flera av de andra lagen också och jag ber om att få återkomma i det ärendet vid ett annat tillfälle.

/M

Välkommen säger vi till 2021, året som inte behöver ge oss mycket för att överglänsa det vi just lämnat bakom oss. Det blir en senaerlagd start för den svenska elitfotbollen men ändå inte allt för långt bort. Vi får innerligt hoppas att det släpps in publik redan från första omgången, även om vi lär få vänta till full kapacitet.

Det har varit relativt lugnt runt om i klubbarna även om IFK Norrköping har jobbat på ”bra” när det gäller rubriker. Det är svårt att som utomstående veta vad som är vad men det framgår ju ändå, med rätt stor tydlighet, att Peter Hunt inte är det populäraste mannen runt Peking just nu. Inte så mycket ”remble” utan snarare rumble. Vi får se var det tar vägen, känslan är att Hunt snart inte har den positionen vi har varit vana att han haft.

IFK Norrköping har dock en ny tränare och det är inget obekant namn vi pratar om: Rikard Norling är tillbaka i allsvenskan igen. Valet av Norling känns absolut rimligt även om jag personligen gärna hade sett till exempel Andreas Brännström (senaste i Jönköpings Södra) i den rollen.

Norling har en bra trupp att tillgå även om det nu blåser lite lär det sluta med ganska goda förutsättningar på planen. Det bli också intressant att se hur man omfördelar rollerna i föreningen. Manager-rollen är bortsuddad och det lär bli en sportchef som ska arbeta ihop med Norling. Får Rikard välja den personen själv eller hur ska den rekryteringen gå till?

***

I och runt 08-klubbarna har det varit relativt lugnt. I AIK är det nästan skrämmande tyst, där brukar det ju alltid vara en massa saker som händer. Jag säger inte att det är dåligt, bara att det är ovanligt. Det som sipprat fram är väl att assisterande tränaren, Patric Jildefalk sägs vara på tapeten som ersättare till ovan nämnde Andreas Brännström. J-Södra nästa adress??

Spelartruppen lär det såklart hända mer saker kring, men det handlar nog i första hand om att sälja spelare för att få in kapital. Erik Kahl har dragit blickarna till sig och är nog en möjlig transer, kanske även Paulos Abraham. Båda dessa har visat lovande takter men (minst) ett halvår till i allsvenskan skulle verkligen inte vara fel för någon av dessa två. Kolbeinn är borta liksom Enoch Kofi Adu. Alex Milosevic är klubblös igen men lär väl hamna någon annanstans. Kanske i Ryssland, kanske i Kina? Kanske hos Rikard Norling i Norrköping?

***

Hjalmar Ekdal har skapat lite turbulens eftersom att han har bytt klubb från Hammarby till Djurgården. En klart ovanlig transfer och såklart ingenting som Hammarbys supportar ( i alla fall på sociala medier) uppskattat och jag kan förstå principen i det. Läget är speciellt när det gäller ekonomin i föreningarna för tillfället och lite fakta man bör ha med sig här om man varit väldigt upprörd över detta:

-Ekdal har exakt noll(0) allsvenska minuter i Hammarby-tröjan.

– Han köptes loss från samarbetsklubben IK Frej Täby för att sedan lånas ut till IK Sirius. Den första delen var välditg lyckosam, precis som för hela Sirius medan den andra halvan av säsongen inte blev lika fläckfri.

– Hammarby har kunnat följa spelaren noga och har beslutat att han inte är en spelare man vill satsa på. När Ekdal ”valde” Djurgården så tror jag ärligt att det hela liksom var början till slutet. Man kan fundera på hur planerat och planterat det var av spelaren och hans rådgivare. En spelare som ”önskar” sig till en rival….Inte direkt bingo.

– Hammarby står då med en spelare vars kontrakt är på väg att löpa ut, som man följt på nära håll och bedömt som ”icke önskvärd”. Djurgården ser tydligen något annat och vill betala en summa som Hammarby accepterar.

– Done deal. Man ”blir av” med en lönekostnad, man får in en transfersumma som kan användas till en spelare man tror på och på någon som vill spela i den grönvita tröjan. Jag fattar att det finns en uppfattning om att ”man inte dealar med en rival”.

I slutändan måste man se helheten och dessa tider är inte vanliga tider. Säg att Hammarby ”tjänar” närmare en miljon på affären. Alltså Ekdals transfersumma och lönekostnaderna. Jag skulle säga att det är en bra affär.

Visst, Ekdal har absolut framtiden för sig och visade som sagt lovande takter inledningsvis, något som ju också ledde till uttagning till det svenska U21-landslaget. Jag begriper fullt ut de som ”rasade” över affären, men jag förstår de sportsligt och ekonomiskt ansvariga ännu bättre. Deras jobb är trots allt att få saker att gå ihop, både på och utanför planen. Där ingår ekonomin.

Astrit Selmani är klar och det blir intressant och spännande att se hur väl hans egenskaper kan lyfta både honom och Hammarby. Det snackas också om Jon Gudni Fjoluson, den vänsterfotade isländske mittbacken med förflutet i både GIF Sundsvall och IFK Norrköping. Islänningen kommer senast från norska Brann där han haft en lyckad sejour. En god investering och förbättring av en viktig lagdel om det nu blir av.

Just med tanke på det ekonomiska läget går det att anta att det kommer att försvinna spelare också, både Aron Johansson och Junior har ju redan lämnat.

***

Vi är fortfarande mitt uppe i en pandemi och så länge merparten inte har ett vaccin i kroppen kommer det att fortsätta att vara jobbiga omständigheter. Alla måste hjälpas åt och det är nog de flesta överens om.

2021 kan inte bli annat än ett framgångsår jämfört med 2020 och bara det ger ju luft i lungorna. Jag vet inte om det är lugnet före stormen eller om säsongen kommer ”smyga” igång men nog hoppas vi väl att det brinner till ordentligt snart??

Skicka fram vaccinet nu så allt kan bli ”normalt” så snart som möjligt det är vi allihopa i stort behov av. Jag kan i alla fall skriva under på det!

/M