Det är dags att kika igenom lite hur det ser ut i de allsvenska klubbarna inför 2015. Känslan är att det tystnat och att alla antingen befinner sig på solsemester eller shoppar julklappar. Frågan är om det ligger ”bomber” och lurar i flera klubbar och att den ”midnattrådstystnad” (vilket jävla ord!) som råder bara är skenbar? Det finns givetvis ändå saker att lyfta. Jag drar inte alla lag den här gången då jag inte är inläst på allt och alla ännu.

Malmö FF. Laget är utan tvivel ett av de starkare svenska klubblaget på väldigt länge men nu ser det ut att bli e ganska rejäl omsättning  truppen, som det så ofta blir för lag som gör bra ifrån sig i Europa.

Simon Thern och Richardinho har packat väskorna, Mange Eriksson ska till Kina. Forsberg lär ha fina anbud att titta på och detsamma gäller nog Filip Helander. Markus Rosenberg har pratat pengar i pressen, knappast det bästa sättet att förhandla. Han ska nog iväg igen och tjäna pengar, det verkar inte vara så där våldsamt mycket ”hjärta” bakom hans återkomst till Malmö. Markus Halsti verkar även han inställd på ”ett nytt äventyr”. det kan bli fler än så..

Åge Hareide är utan tvekan en tränare som vet vad som krävs, jag hoppas för Malmö FF:s skull att han har kraften och lusten att ”bygga om” sitt mästarlag för det kräver sin man. Det finns ekonomi att rekrytera in nytt blod men det är inte allt här i världen. Varenda spelare och agent vet dessutom att det finns pengar att tjäna här och det påverkar situationen oavsett om man vill eller inte. Malmö blir bra 2015 också, frågan är hur bra?

IFK Göteborg blir jag inte klok på. Det råder dock ingen som helst tvekan om att det är oroligt i klubben. Jörgen Lennartsson kommer inte till dukat bord och kraven på att laget ska producera bra resultat 2015 lär vara väldigt höga. Omsättningen blir nog inte så brutal men Mats Gren pratar ofta och mycket om spelare hit eller dit. Det blir extremt intressant att se vad Blåvitt ställer på benen 2015 och hur man klarar att hantera det. Lennartsson är en skicklig tränare, för alla blåvitas skull hoppas jag att det blir han som får bestämma. Inte Wiberg eller Gren.

Helsingborg blir Henkeborg då Henrik Larsson bytt Falkenbergs IP mot Olympia. Att Roar Hansen nu lämnat var den sämst bevarade ”hemligheten” på länge. Jag ogillar starkt det ”pokeransikte” sprotchefer och andra iblandade drar på sig och håller en presskonferens som i efterhand bara är dålig lyteskomik. Stackars Hansen satt där och spelade lycklig över att ha fått kliva ner från chefstränare till ”strategisk fotbollsutvecklare”. Kom igen nu va!??

Henke har tydligt kommunicerat att det blir en omstart för Helsingborg och att det inte blir tal om några stora värvningar. Man tappar dessutom David Accam, en av de bästa offensiva spelarna i serien. Frågan är om Jordan Larsson lånas ut till annan klubb? Eller kanske gör succe.

AIK har det varit relativt tyst om sedan sista omgången (gällande fotboll i alla fal) men jag är helt säker på att man arbetar ytterst intensivt med att ha ersättare klara för Celso Borges, Nabil Bahoui och möjligen Alexander Milosevic. Potentiellt kan det generera stora pengar in, speciellt i Nabils fall. Mohamed Bangura är tillbaka i Solna och det råder nog delade meningar huruvida det blir flipp eller flopp. Med Tetteh Banguras senaste gästspel i minnet kan det ju knappast bli sämre.

Hammarby har varit tidiga och tydliga i sitt nybyggande inför den allsvenska comebacken. Den största överraskningen är nog att man valde att inte behålla högerbacken Michael Timisela och ersatt honom med ytterligare en spelare från den norska ligan. Bästa potentiella värvningen hittills är givetvis Måns Söderqvist från Kalmar FF. Och han kan ju redan manualen. Kennedy blir kvar i två år till, det var oerhört väntat. Jag tror att Bajen värvar två spelare till av hög kvalitet. Det kommer att behövas.

Djurgården har även de varit tidiga och med ganska små medel fyllt sin trupp där hål uppstått. Nya miljoner trillar in nu när Simon Tibbling blir näste svenska att landa i den holländska ligan, hos Groningen. Det har varit ”lågprofilvärvningar” från Bosse Anderssons sida med hänvisning till det bekymmersamma ekonomiska läget. På förhand känns det som kloka värvningar även om det inte får konkurrenterna att darra av skräck. Jag har dock en känsla av att det kommer en ”bomb” av offensiv karaktär innan seriestart 2015, det kommer att behövas.

GIF Sundsvall har tappat Kevin Walker men annars har det mest handlat om att förlänga med egna nyckelspelare. Antagligen finns det inga jättestora pengar för klubben att värva för och man kanske kan låna in från seriekollega alternativt hitta utländsk Bosman-spelare? Truppen är skaplig men saknar bredd på flera positioner. 1-3 värvningar innan mars?

Det får räcka för nu. Kalmar, Åtvidaberg , Falkenberg och övriga får vänta lite. Återkommer innan jultomten kommer på besök och kanske hinner det hända mer saker närmaste veckan?

Tänk er att Malmö FF skulle spela i Champions League, eller ja det gör dom ju, utan att ta del av de pengar som övriga får? Inga TV-pengar, inga bonuspengar vid tagen poäng eller några andra utbetalningar.Tänk er det på riktigt. Skulle då  ”svensk fotboll” det vill säga SEF, SvFF och alla andra skrika ut sin glädje över att bara få delta utan en enda krona i ersättning medans övriga får det?

Ni vet svaret lika väl som mig, det skulle vara ett förbannat jävla liv. Orättvist. UEFA:s motivering då :”Ni är lite sämre än Real och Chelsea, ni får inte en enda euro. Spela nu och ha så kul”. Herregud vilket liv.

Det är klart att alla ska behandlas lite, Real Madrid och Malmö ses som jämn lika när man kvalificerat sig för spel i samma turnering. Så klart, så ska det ju fungera, eller hur!?

I svensk fotboll, där samma människor som jublar över pengaregnet i Malmö, sitter på fullt allvar och kliar sina huvuden över svensk talangutveckling. Man tänker bara på ”sina” klubbar, SEF-klubbarna. Svenska elitfotboll. Akademierna. Där tar liksom deras sökande efter svar slut. Alla andra klubbar finns inte, vare sig som en del av problemet eller lösningen.

Svenska Spel skjuter in pengar i form av TipsElit-bidrag. Detta bidrag är öronmärkt till verksamheterna i U17 och U19 (möjligen justerat neråt en del nu??) och främst då till att arvodera tränare i dessa åldersgrupper. Tipselit verksamheterna i U17 och U19 är ganska kostsamma och man spelar där för att man har kvalificerat sig och spelat sig kvar (uppflyttning och nedflyttning).

Bra så långt, bättre matcher hög nivå och proffsigt ska det vara. Men där tar det slut.

Det tar slut för alla som inte är SEF – klubbar. För att ta några konkreta exempel Älvsjö AIK och Täby Fotboll. Båda dessa klubbar har lag representerade i såväl U17 som U19 Elit. Samma resor som Hammarby, Norrköping och Sundsvall. Med stor sannolikhet tränar dessa spelare lika mycket som sina motståndare och deras tränare lägger ner minst lika mycket tid. Men några bidrag syns inte till. Inte en enda krona. Trots att man likt Malmö kvalificerat sig på samma villkor till turneringen.

Det här är inte Champions League, det är jag fullt medveten om, men det är principen och oförmågan hos de styrande talangutvecklarna (och sponsorerna) att se ett samband. Det gör mig inte arg eller besviken, det gör mig djupt orolig. Om man inte ser orättvisan här kan jag se framför mig hur andra frågor diskuteras i samma anda. Och då är vi rejält illa ute.

Talangdebatten orkar jag inte veva igång igen, jag konstaterar bara att de spelare vi pratar om i ålder 16-19 i år i valfri SEF klubb jämfört med Älvsjö eller Täby FK inte ges samma förutsättningar trots att man spelar i samma serie. Det handlar inte om att någon ska ha mer än någon annan, det handlar om att det ska vara rättvist.

Jag antar att en viss del av detta ligger hos Svenska Spel också och då är det väl där man ska väcka de som sover.

Det har funnits andra förslag som bygger på rena ”SEF-serier”. Det vill säga att beroende på var seniorlaget spelar får ungdomarna göra detsamma. Det vore ju ännu dummare, men skulle inte förvåna mig, tyvärr.

Jag arbetar nu som tränare i Älvsjö AIK och är givetvis part i målet men jag har varit ”på andra sidan” i många år. De pengar som kommer verksamheten till gagn är oerhört värdefullt och skulle i de mindre föreningarna ge än större effekt än i de som redan ”är stora”. Jag hävdar envist att om dessa verksamheter skulle få lite ekonomiskt stöd skulle man tvinga SEF-klubbarna att prestera ännu bättre och alla skulle gynnas på både kort och lång sikt. För att tala klarspråk, låt alla som kvalificerat sig för dessa serier få samma bit av kakan.

Å andra sidan blir det tydligt hur man prioriterar när TipsElit- bidrag utfaller SEF-klubbar oavsett om man är kvalificerade för U17/U19 Elit. Hur motiverar man det från utbetalande sida? Den seniora verksamheten ska väl inte få styra allt, då blir hela snacket om talangutveckling förvridet och en helt annan debatt.

Det här är givetvis skrivet för att detta är en självklarhet för mig, en självklar del i att göra fotbollen bättre för alla. Alla som sysslar med fotboll vill att den ska utvecklas, att låta det göras på lika villkor vore väl ett fint första steg?

Till sist en liten annan fundering på ungefär samma tema där jag inte har samma fakta men där jag oroas ytterligare om det är så:

Projektet Gräsroten som är öronmärkta pengar till Ungdomsfotbollen via ett bonussystem kanske också ska ses över. Mig veterligen tillfaller det pengar till klubbar med mer eller mindre ej befintlig ungdomsverksamhet. Här pratar vi om betydande summor. Det vore ju också ett briljant sätt att misshandla rättvisa.

Jag har alltid varit fotbollsintresserad och relativt insnöad på just den sporten. Sedan jag blev tränare, för drygt 16 år sedan har intresset bara ökat. När man kollar en fotbollsmatch är det enkelt att titta på vilka spelare som är bäst, vem som är snabbast eller har den bästa tekniken. Många faller för den som gör mest mål. Som tränare har, i alla fall jag, en benägenhet att titta på andra saker när jag kollar på matcher. Balansen i laget, hur vill man anfalla, vilken strategi använder man sig av i försvarsspelet etc etc.

Det finns liksom inget stopp i hur man vrider och vänder på en helt vanlig fotbollsmatch. Det spelar ingen roll om jag tittar på en ”vanlig” fotbollsmatch på någon obskyr idrottsplats någonstans eller om det är finalen i Champions League på TV. ”Arbetsskadan” är konstant och för mig är det en drivkraft.

Jag har haft en stor förmån att både få jobba nära och lära känna några tränare som är erkänt duktiga, några som jag verkligen ser upp till. Alla är olika, alla har sina speciella sidor att ta till sig. Jag tror att man som tränare omöjligt kan kopiera någon annan, allt man gör måste komma från Dig själv som person, ledare och tränare. Jag är också fullständigt övertygad om att den dagen man anser sig kunna allt och därmed utestänga intryck utifrån och vara beredd att ta till sig nya saker, den dagen är man slut som tränare.

Med slut som tränare menar jag inte att man inte får nya uppdrag utan att man den dagen man slutar utvecklas själv inte heller klarar av att utveckla de spelare och det lag man tränar, det är för mig den definitiva punkten.

Jag är intresserad av att följa, och lära mig av, tränare på olika nivåer. Det är inte tränaren som spelar matcherna men som ändå som ändå påverkar vad som händer.

*****

Utomlands, i de större ligorna, finns flertalet tränare jag anser vara ytterst intressanta. Många har ett ont öga till Jose Mourinho, jag är inte en av dem. Tvärt om anser jag honom vara extremt skicklig såväl på som utanför planen. Självklart har han sidor som man kan irritera sig på, men jag gillar hur han kan skydda sina spelare, sitt lag. Taktiskt är han i mångas ögon allt för destruktiv men allt handlar om att vinna. Och Mourinho är en vinnare längst ut i fingerspetsarna. Sånt gillar jag.

Diego Simeone är en annan tränare av det mer karismatiska slaget. Väldigt utåtagerande och rör sig lika mycket i sitt tekniska område (eller i annat fall utanför) som vissa spelare på planen. Har gett ordet inlevelse ett ansikte i det tekniska området. Har lyckats slå sig in snabbt som ett toppnamn och levererat resultat. Kanske borde ta en kall dusch emellanåt men då skulle han antagligen inte få ut lika mycket. Passion på gränsen till vansinne och måste nog lära sig att hantera vissa situationer aningen coolare. Men en fröjd att se hur hans lag spelar med samma hjärta och inlevelse.

En annan herre med sinne för att verkligen få ett lag att spela ”sin” fotboll är Marcelo Bielsa. Han lär ligga nära sin maximala puls från minut 1-90 och det gäller även hans lag. Få tränare är så skickliga på att få laget att spela enligt hans önskemål och vision. Jag kommer aldrig att glömma när hans Bilbao jagade livet ur ett tiki-takande Barcelona. Det var aggressivitetens och taktikens seger över tekniken.

Från England och Premier League vill jag nämna Harry Redknapp, knappast en man den flesta skulle nämna i samma text som de redan nämnda, men ändå. Han är kanske mest omtalad för sina ”deadline-day”-intervjuer hängandes ut ur bilrutan och i mångas ögon taktiskt ganska medelmåttig. Men Harry har något som många andra tränare och managers  aldrig får eller kan träna sig till: Man management. Han har en otrolig förmåga att få spelare att trivas och på så sätt prestera. Han må vara lite ”Old school” i mycket han gör men ingen tar ifrån honom att han ofta har lyckats.

Det tål att upprepas igen, att det finns oerhört många till att prata om. Jurgen Klopp och Joseph Guardiola för att nämna två. Och så finns många fler som ser ut att kunna gå en väldigt bra framtid till mötes, gamle storspelaren Ronald Koeman som har trollat med det Southampton som alla dömde ut efter sommarens minst sagt stökiga transferfönster. Laget uppträder som ett riktigt topplag!

*****

Om vi tar oss tillbaka till Sverige och vilka tränare vi har här att prata om kan listan göras nästan lika lång. Henrik Larsson inledde sin tränarkarriär i Landskrona BoIS och det gick verkligen inget vidare. Henkes år i Falkenbergs FF har verkligen visat att det skett en utveckling. Henke marscherar snabbt vidare i karriären och har nu landat tillbaka i Helsingborgs IF där han med stor sannolikhet kommer att få tid på sig. Det lär knappast råda några tvivel om att Henke Larsson är näste svenska tränare att få ett jobb i en större liga inom ett par år.

Många svenska tränare har gjort försök utomlands men det går sällan sådär spikrakt som man önskar. Micke Stahre har försökt och Rikard Norling har det kämpigt i Tippeligan. Janne Jönsson har gjort sig ett bra namn i Norge och vår nuvarande förbundskapten, Erik Hamrèn, hade fina år i den danska och norska ligafotbollen innan han tog FK-jobbet. Magnus Persson gjorde en sväng i den danska klubbfotbollen innan han vände hem en sväng. Numera är han förbundskapten för Estland. Den som just nu röner mest framgångar är Lasse Lagerbäck med Island, jag erkänner att jag inte såg det framför mig när han slutade som svensk förbundskapten. Det jobb han gör med Island är imponerande och det är bara att erkänna honom som en väldigt skicklig tränare, han kan verkligen få spelare att prestera på sin yttersta nivå allt med ett tryggt försvarsspel i grunden.

*****

Så till den sista delen i denna text, tränarkarusellen Deluxe som utspelar sig denna höst i svensk elitfotboll.

Mikael Stahre sparkad från IFK Göteborg efter deras bästa resultat på länge. En aktion som jag tillskriver Mats Gren som vill sätta sin prägel som sportchef. Kommer krävas en toppinsats av Stahres ersättare om det inte ska ses som ett rejält misstag.

Hasse Eklund sparkad från Kalmar efter en vår där han gjorde mer eller mindre succe men där hösten inte alls blev bra. Ändå en oväntad aktion av det i mina ögon annars så trygga Kalmar.

Peter Swärdh lämnar ett Åtvidaberg med svag ekonomi, lär dyka upp i ny klubb inom kort.

Jens Gustavsson sparkad från Halmstad och ersätts av den från Norge hemflyttande Janne Jönsson.

Henke Larsson som redan nämns tar över Helsingborg som petar ner Roar Hanssen i organisationen (hur länge blir han kvar där?)

Sparkade Hasse Eklund flyttar ”hem” till Falkenbergs FF som han ju lyckades strålande med?

Mjällby som rasade ur lär också förändra, eller får Linderoth fortsätta?

Öster har kickat Robert Björknesjö och BP har brutit med tränarduon Stefan Billborn och Patrik Winqvist.(den sistnämnde tar över Trelleborg).

Jag skulle kunna fortsätta ett tag och har säkert missat någon viktig här, men min poäng är frågan om hur sunt det är med denna karusell? Detta byte av jobb mellan i stort sett samma namn som figurerat de senaste åren?

Jag säger inte att dessa inte gör ett bra jobb men jag undrar hur klubbarna tänker? Att man ibland misslyckas med sitt uppdrag är inte konstigt, förutsättningar ändras vilket givetvis påverkar.

Det är givetvis även så att man som tränare inte ”passar in” i en klubb man blivit anställd av men det är knappast tränarens fel. I samtliga dessa fall borde sportchefer/klubbledningar omedelbart sparka sig själva då man tagit ett för klubben klart dåligt beslut och därmed bör ersättas av någon skickligare. Kanske passar de själva in någon annanstans?

I tider där vad som är bra för svensk fotboll eller inte bör man ta i beaktande att detta är en viktig fråga. En värld där man enbart rekryterar och byter jobb inbördes är knappast svaret lika lite som det är i styrelser och förbund. Tiderna förändras alltid, personer gör det inte i samma utsträckning.

Jag vill förtydliga att det inte är en kritik mot de nämnda tränarna utan snarare en påminnelse om att det kanske finns andra lösningar som skulle ge svensk fotboll något nytt och något som kunde föra utvecklingen ännu mer framåt.

Det är dags att titta lite på hur nästa års Superetta ser ut. Det är ingen underdrift att säga att nästa års serie blir aningen annorlunda. Lag som Hammarby, Sundsvall, Öster och Landskrona ersätts med AFC United, IK Frej och Utsiktens BK. Bland andra. Serien känns precis som varje år väldigt oviss. Rangordning nu är enligt placering denna säsong, således de nedflyttade lagen från allsvenskan högst upp. När det närmar sig säsongen 2015 blir det med 99% säkerhet en helt annan ordning.

Allt som står här är med förutsättningen att inga lag går i konkurs, det finns lag både i AS och S1 som hotas av detta och indragen elitlicens. Men vi hoppas att det får avgöras på planen…

Mjällby AIF: Det höll inte ett år till att sväva omkring i ”ingen mans land” strax ovanför strecken. Man gjorde ett försök med tränarbyte och Anders Linderoth fick lite fart på laget och spelet inledningsvis, i samband med Chippens återkomst. Men både effekten av tränarbytet och en hemvändande potentiell frälsare tog slut lite för tidigt och man fick inte ens chans att kvala sig kvar. Omstart väntar, sannolikt utan både Linderoth och Chippen. Eller?

IF Brommapojkarna: En svag säsong även om förväntningarna på förhand var ganska låga. Man hade behövt få fler spelare att prestera närmar sitt maximal, nu räckte det inte. Ny tränare (Magni Fannberg, U19) och med all säkerhet mycket nya spelare in från de egna leden lär prägla 2015. Ante Eriksson till Sirius redan klart och frågan är om Niklas Bärkroth blir kvar, jag tror inte det? 2014 fick ju även ett tragiskt slut då Pontus Segerström avled efter en kort tids sjukdom. Vila i frid.

Ljungskile SK: Ingen förlust sedan den 8/5 men tvingade till kvalspel. Då kom smällen på hemmaplan och det var Gefle IF som delade ut den. Utvisningen på duktige David Johannesson i slutskedet av match ett sa det mesta, frustration. LSK har gjort en fantastisk resa och om man bara klarar sin ekonomi och kan behålla stommen kan de nog fortsätta sin svit (i seriespelet) ett tag till.

Jönköping Södra: En mycket stor överraskning för mig och klart mycket bättre än förväntat. Inledde lite svajigt men när Jimmy Thelin tog över som huvudtränare fick man ordning på spelet. Utmanade in i det sista om en kvalplats men föll på mållinjen. Måste givetvis räknas in som förhandstippad topp-5 kandidat.

Östersunds FK: Den lite udda fågeln fortsätter att flyga relativt högt. Har en väldigt spännande tränare i Graham Potter och ett spel som är imponerande tålmodigt. Behöver slipa lite på detaljerna och inte vara så naiva för att kunna vinna fler matcher. Lär värva smart och bra. Igen.

IK Sirius: En stabil insats av nykomlingarna och ett lag som motsvarade mina förväntningar. Sitter med en skyttekung som nog är sugen på att flytta, i så fall måste han ersättas. Har värvat bra inledningsvis om vi tänker att Ante Eriksson(BP) får vara frisk. Blir minst lika bra nästa år.

Degerfors: Kontinuitetens moder på tränarsidan och livet i bruket går vidare i sakta mak. Stabil mittplacering att vänta igen? Klingberg lämnar och bör ersättas och man lär tappa Ferhad Ayaz till större uppdrag. Man ska aldrig räkna ut Degerfors IF och det gör jag sannerligen inte till 2015 heller.

Varbergs BoIS: Jag hade dem som en liten joker inför året med en placering aningen högre upp. Jag låg bra till i det tipset ungefär till halva serien var spelad. Uppträdde slarvigt under hösten och faktiskt aningen håglöst i perioder. Olikt ett Jörgen Wålemark-tränat lag. Behöver spetsas en aning för nästa steg, läge bör finnas 2015.

IFK Värnamo: har fler liv än en katt och jag lär mig aldrig. Jag har räknat ut detta lag nästan varje år och gjorde det även inför i år. Har en förmåga att hitta ett spel och spelare som passar dem perfekt. Klubben jobbar med relativt små medel och gör det bra. Avvaktar till våren innan jag dömer ut dem igen.

Syrianska FC: Ingen rolig säsong och diverse skriverier om oegentligheter. Konstaterar krasst att laget inte var bra men att beröm måste gå till Zvesdan Milosevic som ändå höll laget kvar i serien. Sharbel Touma kanske avslutar sin karriär på planen nu, då lär vi se honom som ledare i klubben antar jag?

GAIS: En stor besvikelse i mina ögon. Borde absolut ha gjort en bättre säsong. Tränarbytet gav noll effekt och jag vet inte om man ska tro på toppkänning igen inom kort? Har kanske chansen att vinna en sak nästa år i serien, publikligan?

Ängelholms FF: vecka ut och vecka in. Samma sak, konkurs eller inte. Pengabristen enorm. Skulder, avbetalningsplaner och rykten om strejkande spelare. Med det som arbetsklimat var det en bragd att hålla sig kvar, men nu måste man få ordning på klubben. Tränaren Jocke Persson aktuell för allsvenska Falkenberg?

Assyriska FF: En turbulent säsong och oväntat svagt resultat. Tränarkarusellen gav ingen stabilitet heller och man får nog tacka sin lyckliga stjärna att man fick Örgryte och inte IK Frej i kvalet. Behöver rycka upp sig rejält. Rykten om ny tränar in, bör göra klart så snart som möjligt då man har mycket jobb att göra.

AFC United: Nykomlingarna är ett projekt som inte liknar något annat (vad jag känner till i alla fall) och på sitt sätt väldigt spännande. Har gjort det väldigt bra och tränaren Özcan Melkemichel ska givetvis ha stor credd för det. Han sägs lämna klubben, oklart vart eller varför? Lär ses om underdog oavsett vilket givetvis är ett drömläge. Med rätt rekryteringar kan man nog överraska många.

Utsiktens BK: bara namnet ger mig vibbar från tidningen Buster och den fantastiska serien Åshöjdens BK. Ligger geografiskt sett väldigt bra till för att knyta spelare från samtliga 031-klubbar till sig. Lär plocka lite truppspelare från exempelvis IFK Göteborg och stärka med en eller ett par etablerade. Det pratas Prioritet Finans(Blåbärskungen) i bakgrunden, det innebär lite muskler finansiell.

IK Frej: Sist men inte minst, Täby-gänget som skickade anrika Östers IF ner i ettan. Gick all-in i första matchen och fick bra utdelning. Har likt Utsikten en rejäl dos Åshöjden och underdog i sig. En hyllad tränare och hungrig spelartrupp. Vill slå sig fram som ett alternativ strax under de allsvenska 08-klubbarna. Bör kunna rekrytera trupp-spelare från dessa.

Jag, och säkert många med mig, har svalt allt som basunerats ut från Bajen-leden med hull och hår. Det har låtit så stabilt, så tryggt och så genomtänkt. Och framför allt har det låtit som ljuv musik i mångas öron att klubben faktiskt har insett vad långsiktighet innebär och dessutom jobbat efter det. Det har funnits ett lugn och en tydlighet som varit mer än övertygande. Men jag undrar om Nanne Bergstrand och Mats Jingblad och hela staben i övrigt egentligen bara har grundlurat allt och alla. Dom har fintat bort samtliga och sedan rullat in bollen i det övergivna, öppna målet. Sedan har dem, inanför lyckta dörrar, skrattat och konstaterat att Manualen har firat en ännu större seger än vad de allra flesta har förstått, kan det vara så?

*****

Citaten har jag skrivit många gånger, ”vi ska bygga ett hållbart spel”, vi går upp när vi är redo”, ” vi ska ha en långsiktighet”, ”manualen” och så vidare. Oavsett om det varit Nanne Bergstrand, Mats Jingblad, någon annan ledare eller spelare har det varit en evig repris. Om och om igen. Imponerande kollektiv samstämmighet. Alla, eller i alla fall väldigt många, har lyssnat och tolkat, några få har tvivlat men efter ett tag nog känt ungefär som jag själv: det som sägs verkar stämma, nu är det långsiktighet på riktigt.

Till och med när det verkligen drog ihop sig i slutet av superettan så höll man färgen, Bergstrand var till och med så iskall att han ”tvekade” om att följa med laget upp vid avancemang ”om det inte fanns förutsättningar att bli kvar i serien”. Någon jojo-resa är ingenting för Nanne Bergstrand, det är en sak som är säker.

*****

Jag har följt laget utifrån men relativt mycket under året, från de tidiga tränings- och cupmatcherna till det sista avgörandet mot Jönköping Södra. Jag har liksom övriga fått se en tydlig spelidé växa sig allt starkare och vi har sett hur spelare har växt med uppgiften. Formen har kommit och gått men det har aldrig blivit en sådan där lång och otäck svacka som aldrig vill ta slut. Allt har talat för att man verkligen har hittat en stabil grund att stå på, en grund som utan tvivel måste utvecklas ytterligare för att man ska vara med i de övre regionerna i Allsvenskan framöver.

*****

Men det finns en sak som jag ofta återkommer till i mina funderingar och det är det här med unga spelare och att dessa borde få chansen. Jag har tänkt tanken många gånger under året och funderat på varför de unga spelarna i laget inte fått speciellt mycket speltid nu när man satsar långsiktigt och envist håller fast vid att det är det som gäller. Det enkla svaret på min frågeställning är ju att Nanne Bergstrand inte anser att kvaliteten inte är tillräckligt bra för att spela och därmed är det slut på diskussionen.

Eller så inte, här tänker jag då på det här med att ”bygga ett hållbart spel”. Då måste man väl bygga spelare också?

En snabb titt på ålderstrukturen i laget ger i alla fall mig en ganska klar bild. När Hammarby om 2-3 år, ska befinna sig i de övre regionerna av den allsvenska tabellen kommer många av de bärande spelarna i den nu uppflyttade truppen att ha passerat zenit i sina karriärer. Vi ska inte prata namn, det är oväsentligt, men det är ett faktum. Om man tittar på helheten så kommer det innebära att det även i fortsättningen kommer att krävas relativt många nya spelare in i klubben för att fortsätta utvecklingen. Nya spelare in innebär viss startsträcka då det ska anpassas till sättet att spela. Å andra sidan är väl just den omtalade manualen ett bra hjälpmedel även i det blir tydligt vilken typ av spelare man vill ha in.

Min poäng här är lite den att det har utan tvivel funnits tillfällen under året, både tidigt och sent att ge unga spelare möjligheten att visa upp att man vill vara med på den här resan som har startat. Men valen har i 99 fall av 100 hamnat på en mer erfaren spelare. Ibland har det även inneburit att man flyttat på denne till en ovan position, ”trots” att det funnits en yngre spelare som, i alla fall utåt sett, konkurrerat på den positionen. Hade det långsiktiga tänket varit 100 % genuint i mina ögon hade det sett annorlunda ut.

*****

Ska man  nu haka upp sig på detta och tycka att det är fel? Självklart inte!

För mig är det bara ännu ett bevis på att den sportsliga ledningen vet vad man sysslar med och att man når dit man vill genom ett hårt arbete. Att alla drar åt samma håll. är en förutsättning och det verkar man ha lyckats med helt och håller med denna spelartrupp. Spelet utanför planen är en så stor del av sporten fotboll att man måste kunna hantera den på bästa sätt, här har Nanne gjort extrem skillnad. I den bästa av alla världar, i detta fall min värld, hade jag mer än gärna sett att en, två eller tre av de egna hade fått rejält fäste i truppen och fått vara med och bidra på planen. Nu blev det inte så och kan bara tolkas till att ungdomssidan i klubben måste jobba ännu hårdare för att få fram unga spelare som är ännu mer lovande och talangfulla än de som nu inte har räckt till.

*****

Jag vurmar ofta för de unga men skulle kanske själv ha gjort på exakt samma sätt som de nu styrande herrarna. Längtan efter allsvensk fotboll med allt vad det innebär har varit så stor och betyder så mycket att allt annat ter sig underordnat till och med i ett långsiktigt perspektiv. Och hade jag haft samma mentala styrka och kyla hade jag absolut spelat vad jag tror är ett extremt snyggt spel med media och supportrar, på det sätt som nu gjorts.

Om jag är helt ute och cyklar i mina tankar så får det väl vara så, oavsett vad så blev utfallet lyckat. Och ni har läst hela inlägget….

Åter igen, jag tror faktiskt att man (jag) har blivit rejält bortdribblad här och sällan har det väl känts så okej att åka på en tunnel?

Det har inte gått många dagar sedan den allsvenska säsongen tog slut men det har redan dragit igång en rejäl virvelvind i de allsvenska klubbarna. För att inte missa något går vi igenom alla de klubbar som ska spela allsvenskan 2015.

1. Malmö FF: Dom värdiga svenska mästarna sitter i ett gyllene läge. Inget strul i organisationen vad man kan märka utåt och en trupp som är urstark. Har presterat varierat i Champions League men med övervägande starka insatser om man väger in det motstånd man möter. Om inget extremt händer kommer man att stå väldigt väl rustade till våren och är på förhand mer eller mindre en given guldkandidat. Försäljningar kommer det säkerligen att bli i januari men pengar lär knappast vara ett problem när nytt blod ska in. Åge Hareide verkar ha växt än mer i spelarnas ögon med taktiska triumfer i CL.

2. IFK Göteborg: Blåvitts andraplats ser tydligen bättre ut för alla andra än de som bestämmer i klubben. Efter det bästa sportsliga resultatet på många år valde man att ge Mikael Stahre sparken. Ersättaren är inte utsedd men det luktar Jörgen Lennartsson, Janne Jönsson eller möjligtvis en utländsk lösning? Jag vet inte vad som ska göra IFK bättre på kort sikt eller vad det var som orsakade avskedandet av Stahre. Mats Gren har inte gjort det lätt för sig och måste in med ett bra namn som kan leverera minst en andra plats i tabellen och bevisligen ska det ske på ett annorlunda sätt än 2014. För mig ringer det lite varningsklockor på Kamratgården.

3. AIK: Att man slutade på tredje plats ses nog internt som ett misslyckande och förväntningarna inför 2015 lär vara höga, igen. Då truppen innehåller spelare som Alex Milosevic, Nabil Bahoui och Celso Borges kan man ana att kommande transferfönster kan framkalla lite förändringar. Har i vanlig ordning gjort ett rejält scoutarbete och ligger nog väl framme med ersättare. En comeback för Mohamed Bangura kan i alla fall inte bli sämre än namnen Tetteh som ju inte alls fick ordning på grejerna. Tränaren Andreas Alm har förlängt, så där lär inget dramatiskt ske på ett tag.

4. IF Elfsborg: Det vilar så klart en dämpad stämning i klubben i skuggan av Klas Ingessons tragiska bortgång. En ersättare lär ligga nära till hands och om det blir Magnus Haglund blir nog ingen förvånad. Truppen som sådan är spännande även om jag tror att Johan Larsson inte spelare hela säsongen 2015 i klubben. Han har kvaliteter som räcker långt utanför allsvenskan.

5. BK Häcken: Hisingens stolthet är nog själva lite besvikna på året som gått och har kapacitet att utmana än mer. Såvida man inte blir rånade under transferfönstret kommer man starka även in i 2015. Verkar ha ordning på det mesta i föreningen vilket skapar trygghet.

6. Örebro SK: Genomgick ett skifte på tränarsidan som bara ledde till förbättring. Fick en liten sämre period igen på slutet men visade prov på bra kvaliteter. Totalt sett blev ÖSK en positiv överraskning i mina ögon och jag är lite förvånad över att man redan nu städat ur ganska många etablerade namn. Har flera luckor att fylla om man ska kunna upprepa resultatet nästa år.

7. Djurgårdens IF: Pelle Olsson kan det här med allsvenskan mittenskikt och prenumererade länge på dessa platser under tiden i Gefle. Djurgården har varit tidigt ute och tagit in nya namn som ska öka slagkraften. Lär sälja Erton Fejzullahu för att använda kapital att investera i ett antal namn. Har idag inte en trupp för toppstrid men tid finns. Klubben har ju tidigare aviserat att det saknas kapital för några större utsvävningar, lär hamna i mitten igen om inget ändras på den punkten.

8. Åtvidabergs FF: Med en inte allt för märkvärdig trupp klarade Åtvid sig kvar med marginal. Kommer med stor sannolikhet sikta på något liknande även nästa år. Har inte utrymmer för några större rekryteringar.

9. Helsingborgs IF: Laget för dagen är väl Heif som gjort klart med Henke Larsson som ny manager. Roar Hansen får plocka på sig träningsoverallen igen och bli assisterande tränare. Frågan är hur länge den konstellationen håller. Och hur länge har man råd att ha den typen av tränarstab rent ekonomiskt? (Jag utgår från att ingen av dessa herrar är speciellt billiga i drift?). I truppen finns det mer att plocka ut, kan Henke krama ur lika mycket ur denna trupp som i Falkenberg kommer man att vara klart högre upp i tabellen nästa höst.

10. Halmstad BK: Har gjort en godkänd säsong även om dom själva säkert hoppats på mer. Har tappat viktiga spelare redan och bör absolut ersätta dessa för att inte hamna än längre ned nästa säsong. Känslan är att 2015 blir väldigt tufft för HBK.

11. Kalmar FF: För mig en riktig besvikelse och måste rycka upp sig rejält. Hasse Eklund fick inte alls rida vidare på den fina tid han hade i Falkenberg och det är upp till bevis nästa år. Kan en återförening av bröderna Elm inträffa och då också lyfta klubben?

12. IFK Norrköping: Det blev onödigt spännande för IFK och tränaren Janne Andersson spanade faktiskt in tänkbara kvalmotståndare från Superettan. Nu klarade man sig men behöver givetvis lyfta sig till nästa år. Rea-försäljningen av Kiese-Thelin måste svida lite men det är lätt att vara efterklok. Emir Kujovic måste få en offensiv lekkamrat. Bland annat.

13. Falkenbergs FF: Henke Larsson insats belönade nykomlingarna med nytt kontrakt och honom själv nytt jobb i klubben där han slog igenom som spelare. Att man klarade sig kvar handlar givetvis också om att spelarna har gjort ett fantastiskt år. Blir intressant att se hur man klarar det ofta så svåra andra året. Spelar utan press på sig utifrån och med en skön inställning.

14. Gefle IF: Roger Sandberg fick den omöjliga uppgiften att ta över efter Pelle Olsson som ju ”var” Gefle IF under en lång period. Tappet av flera tongivande spelare gjorde såklart inte uppgiften enklare. Simon Lundvall presterade fantastiskt bra men ställde till det lite när han gjorde klart med annan klubb mitt i den bittra striden. Fick den minst sagt svåra uppgiften att knäcka Ljungskile i kvalet, ett motstånd som inte minns hur man förlorar. Gefle påminde om detta och tog ett järngrepp med seger på bortaplan i match ett. På Strömvallen dödade man förtjänstfull tid och klarade nytt kontrakt. Har ett jobb att göra för att kunna ta steg uppåt.

15. Hammarby IF: Efter fem år i Superettan är Bajen tillbaka i finrummet. Nanne Bergstrands manual tog laget till serieseger och avancemang. Har grunderna för en allsvensk trupp på plats men behöver stärka upp för att nå de mål man har. Man har en ledning med kompetens och en ekonomi som är bättre än på länge. Behöver balansera sina investeringar för att inte riskera haveri. Lär bli en livad silly season.

16. GIF Sundsvall: Efter några minst sagt mörka höstar tog giffarna klivet upp igen. Det berömda ”norrlandsfönstret” är därmed öppet igen. Man har många spelare med allsvensk kapacitet och måste i första hand säkra upp dessa. Förstärkningar krävs på flertalet positioner för att bli riktigt konkurrenskraftiga. Kommer att slå ur underläge oavsett.

Det här med att ta ut vilka spelare som varit bäst under en hel säsong är alltid svårt. Som tränare tar man ut det lag som är i form och ingen är ju i form en hel säsong. Nu blir det antagligen en del spelare som varit tongivande på slutet, men vi gör ett försök.

1-4-2-3-1 (eller om man så vill 1-4-3-3)

Målvakt: Alex Horwath, Ljungskile SK.

Han har enligt statiskten (svenskfotboll.se) gjort näst mest räddningar i serien, han har stått samtliga 30 matcher och hållit flest nollor (14st) vilket såklart är mycket starkt. Med statistiken i ryggen och att han styrt ett kompakt defensivt lag på ett bra sätt känns han utan tvivel värd denna plats.

Högerback:

Michael Timisela, Hammarby

Efter en minst sagt svajig första tid i klubben har Timisela växt sig för varje år. Har hittat mer rätt i sitt positonsspel och bidrar offensivt. Behöver få ännu bättre adress på sina inlägg.

Mittbackar:

Jon-Gudni Fjoluson, GIF Sundsvall

Har varit ytterst stabil hela året och varit en starkt bidragande orsak till Giffarnas avancemang till allsvenskan. Fysiskt stark (som alla islänningar i princip) och positionssäker. Kommer klara sig bra även i Allsvenskan, om han förlänger sitt avtal.

Steven Old, Ljungskile SK

Kanske inte min typ av mittback egentligen men har gjort det väldigt bra. Passat utmärkt i det typ av försvarsspel som LSK spelar. Offensivt farlig i huvudspelet. Spelar tufft och brittiskt trots(tack vare) sin Nya Zeeländska nationalitet.

Vänsterback:

Stefan Batan, Hammarby

Tuff konkurrens på den här positionen men Batans höst har varit väldigt bra. Bidragit i alla delar av spelet och även visat att han klarar av mittbacksrollen.

Balansspelare:

Jamie Hopcutt, Östersund

Jag har gillat den här engelsmannen sen första gången jag såg honom. Fantastisk box-till-box spelare. Bra teknik, bra löpkapacitet och attityd. Jag blev förvånad att han spelade kvar i Superettan 2014 och undrar om han blir kvar ännu en säsong? Skulle gå in i många allsvenska startelvor i mina ögon.

Johan Persson, Hammarby

Tog klivet in i många hammarbyares hjärtan omedelbart med sitt rejäla fysiska spel och hårda arbete. har tendens att dra på sig kort vilket blir besvärligt då han alltid vill gå ”all-in”. Visade bättre disciplin under hösten och träffade till slut också rätt med ett distansskott av den bättre sorten. Extremt viktig i lagbygget.

Offensiv central mittfältare(10:a)

Kennedy Bakircioglu, Hammarby

17 mål och sju assist, tre straffmissar och ett par hörnor som varit nära att gå direkt i nät. Han vann skytteligann och är utan tvivel kung vad gäller de fasta situationerna. Kennedy växte allt mer under året och klev fram när det behövdes som mest. Blir inte yngre med åren men håller han den här kvaliteten är Allsvenskan ingen konst.

Höger yttermittfältare/forward:

Pa Dibba, GIF Sundsvall

Blixtrande snabb och har producerat poäng i bra takt. Är svårfångad när han blir rättvänd och flyter förbi motståndarbackar. Har utvecklat sin spelförståelse och löper allt oftare rätt. Kommer såra allsvenska försvar.

Central forward

Johan Eklund, GIF Sundsvall.

Är den ”nia” av sin spelartyp som imponerat mest på mig 2014. Stor, stark och en bra avslutare. Har visat prov på bra fysik då han spelat i 28 av de 30 omgångarna. Borde ha kvalitet nog att bli en nästan lika god målskytt nästa år.

Vänster yttermittfältare/forward

Ferhad Ayaz, Degerfors

Skön kantspelare med fin teknik. Ser lite ”avig” ut emellanåt men är effektiv. Har varit inblandad i väldigt mycket av Degerfors offensiva spel. Kommer med stor sannolikhet att spela på högre nivå nästa år. Lite oslipad men med stor potential.

Kommentar: Lite olikt mig att inte slänga in en massa unga spelare men ovanstående är de som jag anser varit bäst totalt sett. Skulle spöa många allsvenska lag!

*****

Nu står vi inför (förutom lite kvalmatcher) Silly season och där ska jag ”hjälpa till” lite. Scoutingen av spelare i Superettan har blivt väldigt mycket bättre och redan nu vet vi att både Elliot Käck och Kevin Walker är klara för Djurgården. Några övriga att ”fundera på”:

– Erik Andersson,mf, Landskrona BoIS. Den unge lovande central mittfältaren lär absolut inte bli kvar i BoIS längre och Malmö FF säga ligga nära till hands. En mycket lovande spelare som redan nu har många seniormatcher i ryggsäcken. Har väldigt stor potential.

– Jamie Hopcutt, mf Östersund. Redan nämnd här, en ”klar” seniorspelare som är redo direkt. Om inte prislappen nått hybris-nivå hos jämtarna skulle jag absolut slå till som allsvensk sportchef.

–Ferhad Ayaz ymf,, Degerfors. har varit lite av ryktenas man i höst och fortsatt producerat. Spelar allsvenskt eller utomlands nästa vår.

– Stefan Silva, fw, IK Sirius. Hade en fantastisk vår och snacket drog igång. Har inte varit lika effektiv i höst men har visat prov på sin kvalitet. Kan mycket väl bli allsvensk redan i vinter.

– Seon Min Moon, Östersund. Har visat gång på gång att han besitter stora kvaliteter. Användbar på flera positioner och därmed extra intressant. Skicklig med boll och väldigt bra speed över lag.

–David Johannesson,fw, Ljungskile. För mig ganska okänd spelare innan denna säsong där han dock varit mycket bra. Ingen ungdom längre men väldigt intressant. Bra fart och kraft, har dessutom visat sin målfarlighet med fjorton mål. Bra i djupled för sin storlek.

– Jon-Gudni Fjoluson, mb, GIF Sundsvall. Jag gissar att man gör allt man kan i Sundsvall för att behålla islänningen, om jag vore konkurrent skulle jag defintivt försöka värva mittbacken. Redo för nivån.

Ni vet den där känslan när man läser en bok och hamnar i ett kapitel man inte gillar. Det liksom växer från att vara läskigt till rent obehag, till slut vill man bara stänga boken eller åtminstone läsa slutet så man vet hur det slutar? Eller den där filmen som ger kalla kårar och man (iallafall jag) använder fwd-knappen på fjärrkontrollen?

Ungefär så tror jag att många Hammarbyare har känt under en lång tid, när Sebastian Bojassen den 22 oktober 2011 forcerade in D E T målet i Ängelholm var det nog ganska många grönvita som i princip greppat kontrollen för åtgärd…

*****

Kurt – Arne Bergstrand. Han gav till och med publiken en sång efter matchen mot Jönköping Södra i söndags. Nanne är redan kultförklarad efter bara en säsong i klubben. Det är en rejäl förändring man har sett i klubben, inte bara i själva spelet, utan även attityden runt om laget. Spelarnas lugn, harmonin som Nanne själv kablar ut och där svaren allt som oftast är genomtänkta och sagda med tyngd och pondus. När Nanne snackar så lyssnar man, det är den absoluta känslan man har som utomstående.

*****

Historien har spelats upp många gånger de senaste 4-5 dagarna, Hammarbys tid i Superettan har repriserats, gamla syndabockar grävts fram och gamla misslyckanden har kablats ut, om och om igen.

*****

Antalet tränare och spelare och även styrelsefolk har omsatts i en sån fart att genom strömningen på IKEA mitt i julruschen ter sig lugn, en lätt överdrift, men ni fattar vad jag menar?

*****

USA go away, har dykt upp som slogan lite då och då.  AEG, den amerikanska jätten som är största delägaren i klubben(frånsett föreningen) har fått utstå väldigt mycket kritik, till viss del med rätta. Det är dock lite andra tongångar nu, när det pratas om tillskott(fördubbling?) av dollar för investeringar i träningsanläggning och spelartrupp. Det handlar om att att prestation och motprestation måste gå hand i hand. Det är det som nu börjar hända.

*****

När Kennedys första försök från elva meter i söndags inte blev så lyckosamt skulle man kunna tro att ”nästa år då jävlar” fick fortsätta gälla ytterligare en tid. Men icke. Visserligen ändrades oddsen då J-Södra fick sin målvakt kompensationsutvisad (han borde givetvis ha åkt ut minuterna innan) och man fick byta ut den giftige Fredrik Olsson. Men ändå, ett eller nått år tillbaka hade känslan smugit sig på hos många att det skulle misslyckas. Igen.

*****

Manualen. Nannualen. Bergstrands lyckade beslut att implementera sitt sätt att spela fotboll har satt sig i ryggmärgen i den befintliga truppen och det har gett effekter man inte sett tidigare. Den trygghet som spelarna har har gjort att formsvackor, både i matcherna och av längre slag, har blivit allt kortare. Alla vet vad som ska göras. Självförtroendet växer sig starkare och man vinner mer. Supportrarna blir starkare. Tydligare positiv spiral är svårare att hitta än det som utspelats i klubben under 2014.

*****

Kapitlet Superettan tog slut i söndags för Hammarby Fotboll och att det var,födelsedagsbarnet, kelgrisen och den stora fix-stjärnan Kennedy Bakircioglu som fick vara festfixare kändes inte annat än självskrivet. Jag tror nästan att det också stod i manualen.

*****

Spelaromsättningen har varit gigantisk över de senaste åren och det kommer inte att stoppa nu. Skillnaden är dock markant, klubbens ekonomi är ljusare än på länge. Tele 2 Arena är så här långt väldigt mycket mer lyckat än många kunde tro vid skilsmässan från Söderstadion. Och laget vinner. Publiksnittet är högst i Norden och stödet väldigt starkt. Möjligheterna att locka till sig bra spelare kan knappast bli så mycket bättre.

*****

Nanne Bergstrand och Mats Jingblad har båda två gett sig själva enorma mandat att driva detta vidare på sitt sätt. Om man kan behålla sitt lugn och sin metodiska strategi även i rekryteringen har man goda möjligheter att på sikt finnas med i toppen av tabellen. I Allsvenskan.

*****

Den befintliga truppen har gjort det alla hoppats, önskat och i viss mån krävt: avancemang. Men alla kommer inte att få följa med på resan, några karaktärer finns inte med i nästa kapitel. Det finns inget utrymme i fotboll att vara sentimental och framförallt inte nu. Flera spelare har utgående kontrakt och har haft begränsat med speltid, några ytterligare med avtal har fått se sig bänkade trots ”lucka” på deras position. Rätt eller fel kan man inte diskutera. Sånt är livet.

*****

Nanne var inte nöjd med spelet i söndags. Han kräver mer. Han vet vad han vill se därute, men han erkände också att det kanske var fel tillfälle att sura över den enskilda matchen. Say no more.

*****

Det är dags för nästa kapitel, det första som handlar om Allsvenskan på ett bra tag. Det är så länge sen att man nästan måste bläddra tillbaka i boken för att komma ihåg handlingen. Vilka nya karaktärer kommer då in? Hur ska det gå? Räcker det man nu har för att inte hamna i ”skiten” igen?

Nanne har varit tydlig med att allt måste bli bättre. Så klart. Träningsförutsättningar, ledarteam. Allt. Man måste bli skickligare, snabbare, starkare på alla plan. Och man måste ha bättre spelare.(säger jag).

*****

Det kommer att bli en Sillyseason modell Grande. Spekulationer om hur mycket resurser man har, vilka ”hemvändare” man är intresserad av. Vilka spelare med koppling till Nanne eller JIngblad som man försöker locka till sig. Kapprustningen med Gnaget och Djurgårn. Allt. Det kommeratt vara kaos, i bästa fall bara gällande ryktena.

*****

Den här boken har alla förutsättningar att bli en bestseller, hur som helst är jag i alla fall sugen på att  fortsätta läsa den.

Jag är svårt avundsjuk på Nanne Bergstrand och hela hans besättning av spelare och medhjälpare. Tänk att kunna vakna imorgon och veta vad som väntar. En fullsatt arena med människor som vill samma sak som de själva till 100%. En spelartrupp som kommer att vara galet fokuserade på uppgiften, en helt avgörande match som bara handlar om allt dom har jobbat för sedan dag ett av deras anställning. Det finns inte många saker som är bättre än att vara delaktig i viktiga och betydelsefulla fotbollsmatcher där så många har jobbat så hårt under lång tid. Givetvis kommer prestationen och resultatet att vara det 99,9% fokuserar på imorgon, av helt förståeliga skäl. Men alla som själva håller på som spelare eller tränare vet vad jag menar.

*****

Hammarby Fotboll är tre poäng från en plats i den svenska högsta serien i fotboll. Nittio minuter och några därtill från att åter vara en allsvensk klubb. Mitt twitterflöde, som till stor del består av människor med grönvita hjärtan, är på gränsen till ett sammanbrott och har varit så ett par veckor tillbaka. En bomb som antingen kommer att brisera i ren eufori eller ge antiklimaxets mamma ett ansikte. Det skulle frambringa en djup ångest hos supportrarna inför det kval som då väntar. (Om Ljungskile gör det jag förväntar mig av dem).

Det finns miljoner skäl att ha dåliga nerver som bajare då det ”gått åt helvete” så många gånger som det kan göra. Den nya eran med Bergstrand & Jingblad har dock vänt upp och ner på så mycket annat och jag anser att väldigt mycket talar för att dom även begraver flera år av misslyckande på söndag.

Om Hammarby i n t e tar steget upp på söndag tror jag att det sker i det efterföljande kvalet, kompentensen och tron hos spelartruppen är så stor att jag bara känner så.

Om det mot förmodan går som vanligt imorgon, det vill säga åt helvete, så får samtliga snabbt ladda om och spela upp valfri intervju från denna säsong: ”Vi går upp i allsvenskan när vi är redo för det, när vi har ett hållbart spel”. Det låter ju allt annat än lugnande i ett läge där man precis missat rampljuset men min övertygelse är att just det kommer att ske i sådant fall.

*****

Jag sa innan att det finns skäl att som bajare ha dåliga nerver med tanke på historiken, men det finns motmedicin om man är på det humöret också:

• Truppen är närapå helt intakt (Thomas Guldborg Christensen avstängd och Andreas Haddad tveksam är de enda jag i skrivande stund ser som frågetecken).
• Stödet kommer att vara oerhört från läktarhåll, fullsatt eller näst intill.
• Jönköping som står för motståndet har överraskat stort men deras säsong ”tog slut” i den förra omgången när hoppet om kval släcktes. ”de kan spela avslappnat” väser någon snabbt ur sig för att skapa tvivel. Absolut, men så överkompetent ser jag inte att den truppen är att man slår ett minst sagt motiverat Hammarby på Tele 2.
• Hammarby ser mentalt starkare ut än på extremt länge och bör gilla läget på ett gynnsamt sätt.

Det finns taktiska bryderier att ta hänsyn till med tanke på avstängde Guldborgs frånvaro. Jag skulle gissa att Stefan Batan spelar mittback igen. Om Jönköping fortsätter på inslagen väg med Fredrik Olsson på topp behövs det snabbhet i hemmalagets backlinje, framför allt i det omställningsspel som Södra har i sig.. Västerback då? Jan Gunnar Solli skulle jag tro.

Om Pablo Pinones Arce är återställd finns ytterligare vapen för Bergstrand att laborera med, något som kan vara viktigt då Linus Hallenius är kanske inte riktigt i toppslag ännu även om han sakta men säkert visat mer och mer kvaliteter.

*****

Den senaste omgångens insats av Jönköping var av det svajigare slaget. En första halvlek där det inte alls gick att hitta ”derby-känslan” som det borde ha varit mot Öster. Det var lågt tempo och inte heller särskilt välspelat. I andra halvlek öppnade det upp sig rejält. Omställning på, omställning, på omställning. ”Hela havet stormar” är det närmaste jag kommer i beskrivning av matchbilden i princip hela andra halvlek. 3-3 slutade det och med de andra resultaten i omgången släcktes hoppet om kval för J-södra.

*****

Jönköping har kompetens, inget att snacka om. Tommy Thelin har haft en målform av imponerande slag hela hösten och Fredrik Olsson är sylvass i kontrings-och omställningsspel.

Det finns svagheter i det defensiva spelet och jag är övertygad om att den delen av spelet måste vara av mycket högre klass än mot Öster för att man ens ska vara i närheten av att störa Hammarby.

Hur går det då?

Hammarby blir imorgon klart för Allsvenskan. Om inte så får det bli ett blogginlägg av en helt annan typ nästa gång.

Alltid kämpa!

Degerfors – Varberg 0-0

Husqvarna – Landskrona 3-1

GIF Sundsvall – Jönköping 1-0

IFK Värnamo – GAIS 1-1

Syrianska FC – IK Sirius 1-5

Ljungskile SK – Östersund 1-0

Ängelholms FF – Östers IF 1-4

Assyriska FF – Hammarby 0-1

Ni kommer väl ihåg dessa matcher, om inte kan jag påminna om att det är omgång 1 av den superetta vi nu på söndag ska stänga för alla lag utom tre stycken, det vill säga de som ska kvala sig kvar i serien eller uppåt till Allsvenskan.

Jag kan inte på rak arm säga att jag minns den här omgången och det känns onekligen att det var ett tag sen. Sedan den första veckan i april när dessa matcher spelades har det runnit mycket vatten under broarna och många är lagen som upplevt både himmel och helvete på de, nästan exakt, sju månader som har passerat i kalendern.

*****

Husqvarna är väl den klubb som fått den värsta smällen under året. Man var lyckligt uppflyttade från division ett inför säsongen och inledde med ett självförtroende som lyfte dem ännu mer i takt med att poängen rasade in. I den fjärde omgången, den 26 april, tog laget sin tredje seger av fyra möjliga och man låg i toppen av tabellen med tio poäng av tolv möjliga. Nu, inför den sista omgången har man redan blivit degraderade, tabellraden visar på fem vinster totalt. Två (2) vinster sedan slutet av april, då förstår man omfattningen av raset lite bättre. Jag tippade HFF sist men jag trodde knappast inte att det skulle ske på det sättet. In- och utflöde av spelare och ett märkligt skifte där huvudtränare och assisterande tränare plötsligt bytte uppgifter med varandra mitt i säsongen bidrar till utfallet. Omstart sker i division 1 kommande säsong, frågan är då vem som leder laget?

*****

Vi fortsätter i Småland och konstaterar att Östers IF har ett besvärligt år bakom sig och att man inför sista omgången inte har ödet i sina egna händer. En seger hemma mot ett Degerfors som säkrat sitt kontrakt kanske inte hjälper ÖIF över kvalstrecket. I årets premiär besegrades Ängelholms FF med 4-1 på bortaplan. På söndag kan skånelaget, genom att vinna hemma mot ett Östersund som tappat fart, skicka Växjö-gänget till ett ovisst kval.

Den såg man inte riktigt komma där, i skuggan av ÄFF- ÖIF 1-4.

*****

För att avsluta Smålandsresan tar vi oss till Jönköping, som hade en skakig inledning på året. Dåvarande tränaren Mats Gren var på tapeten och snacket om/när han skulle träda in som sportchef i IFK Göteborg präglades av en rad märkliga utspel både från honom själv och klubbens ledning. Den som satt lugnast i båten var Jimmy Thelin som blev den som sedan fick ta över huvudansvaret när Grens flyttbuss åkte till 031-området. Jag anser utan omsvep att det är Mats Grens fel att jag inte fick mer rätt i mitt tips inför året, med honom kvar hade Jönköping knappast tagit så många poäng utan hamnat mer där jag tippade dem, i botten. Thelin har gjort ett imponerande jobb med en trupp som på pappret inte är så märkvärdig. Hatten av till Södra som, om man får behålla stommen, säkerligen kommer att utmana på riktigt allvar nästa år. Om ingen större klubb rycker Jimmy Thelin därifrån förstås.

*****

Roger Franzèn och Joel Cedergren i GIF Sundsvall måste man också nämna,man hade ett spelarmaterial som såg starkt ut redan på förhand men med en flera år av dålig historia med svaga höstar och ”kollapser”. Man har, enligt mig, balanserat på en skör tråd då det offensivt i truppen bara funnits två riktiga forwards hela året, Pa Dibba och Johan Eklund. Dessa två håller väldigt hög kvalitet och har ju klarat av att hålla sig friska och i relativt god form hela året, utan några värre och djupare svackor. Jag har ingen anledning att vika undan för deras uttalande nu om att man vinner serien, Landskrona BoIS på hemmaplan s k a man helt enkelt slå.

*****

IK Sirius har motsvarat ungefär det jag trodde inför året, att bli en stabil nykomling närmare toppen än botten. Det fanns ganska många som trodde att laget kunde hota ännu lite högre upp men så blev inte fallet. Offensivt måste man bli skarpare och troligtvis generellt sett förstärka i alla lagdelar. Skyttekungen Stefan Silva lär det bli svårt att behålla.

*****

Hammarby har, jämfört med tidigare superettan år, varit betydligt jämnare och är nu i bra läge inför sista matchen. Det kommer att finnas en stor portion nerver inför ett fullsatt Tele 2 och en motståndare, Jönköping Södra, som har kompetens att störa. Nanne Bergstrands propaganda om att man går upp när man är redo för det, kan få utslag tidigare än många anat. I sämsta fall väntar kval och ytterligare möjlighet att ta steget upp.

*****

Tor-Arne Fredheim har gjort ett makalöst jobb i Ljungskile SK och laget har antagligen helt glömt hur det är att förlora en fotbollsmatch i superettan. En förlustfri svit som är så lång att man snart tappar räkningen. Den åttonde maj, i den sjätte omgången föll man hemma mot Hammarby med 0-1. Det var senast man inte tog poäng. På söndag vet vi om det blir avancemang direkt eller om man tvingas kvala. Oavsett vad tabellen visar efter söndagens omgång är det en fantastisk säsong man genomfört och som för den helt neutrale säkerligen anses vara värd en uppflyttning.

*****

När det gäller både Assyriska och GAIS är min känsla densamma för båda dessa två, en usel säsong där man inte på långa vägar har nått upp till det jag anser dem kapabla till. Båda klubbarna har haft omsättning på tränarsidan utan framgång och den sista omgången är verkligen oviss. Läget för Assyriska är definitivt värre och mycket talar för att laget hamnar i kvalspel. Det lär inte bli enkelt oavsett vilket motståndet man stöter på.

*****

Det drar ihop sig till avgörandet och det är inte alls oväntat att det är oerhört jämnt både i toppen och botten. Champagne och gravöl kommer att flöda på en eller ett par arenor runt 16.50 på söndag. På måndag kommer antalet utgivna recept på lugnande läkemedel att skjuta i höjden hos apotek med koppling till kvalande lag.

Det handlar om 90 minuter + tilläggstid nu och inte ”Any given Sunday” utan nu på söndag den 2 november 2015.

Let the games begin.